snatscho

Nu klagas det en massa om att jag inte uppdaterar er om lilla dockan. Så här kommer lite bilder och sånt, så ni ser vilken sötsak (ja, efter 4 veckor är hon fortfarande inget annat än söt) jag står ut med varje dag.



Do I need to say more? :D.

Jag har diskat ur hans matskålar, plockat ner leksaker och koppel. Jag har berättat för nästan alla nu att han numer finns i himlen. Att vi hade en underbar sista dag tillsammans med vänner.

Jag har t.o.m. sagt upp hans försäkring och ändå tror jag att han kommer hem snart.

Nu är det skit, skit, skit. Usch och bajs och blä. Alla ord på samma gång. Prutt och pannkaka.

Det tar lång tid för Diesel att komma hem. Det börjar bli påtagligt.

När jag var liten och fick hem Solis för första gången, då var jag i extas. Mitt första egna husdjur. Och så häftig hon var! Även med facit i hand så var hon verkligen riktigt cool fågel.
Jag trodde inte att jag någonsin skulle bli så igen för en fågel, med tanke på att de inte är som hundar eller katter. Jag om någon borde egentligen veta att jag skulle bli såhär, just med tanke på att jag hade Solis. För nu sitter jag här och har haft fågel i ett drygt dygn. Och han är så söt!

Han pratar en massa nu och börjar känna sig ganska bekväm i sin stora bur, som för övrigt har fått en fast plats i vårt hem. Jag pratar om honom på jobbet, visar bilder och är jättestolt över vad jag dragit med hem. Vi satt och pratade lite idag, jag och Dudde, och så fort man slutar så fyller han i det jag skulle fortsatt med. Och han vågar inte riktigt sitta bredvid mig i soffan (buren står bredvid soffan), så han sitter en bit bort. Ibland i sin matskål allra längst bort, men ibland är han modig och sitter i mitten på pinnen i min huvudhöjd. Och så snackar han lite.
Vilken kille!

En av fåglarna jag hittat på nätet heter Dido. En som jag skickade intresseanmälan på, men som jag tror att jag tänker spola. Och med tanke på att den hette något på D, så kunde jag inte låta bli. Det var nästan som ett tecken.

Lotties familj bara växer. Hon får bara fler och fler barn att ta hand om, vilket jag gillar!
Jag har under några veckor nu kollat på nätet efter fåglar, jag fick blodad tand när jag och Jannicen var på Djurmagazinet i Falun och såg så himla fina engelska undulater. Jag har hittat flera olika fåglar som jag känt att jag vill satsa på, men ekonomin håller inte för fåglar som kostar 1000 spänn. För efter det ska man lägga till bur och alla tillbehör, och klä buren fint etc. Jag var nere på mitt Djurmagazinet här och blev mer än missnöjd. Det finns verkligen, i stort sett, ingenting. Tomt - bortblåst.

Men idag, förstår ni, åkte jag en sväng. Först till Falköping och deras Djurmagazinet var snäppet bättre än Skövde, det är dock ingen komplimang. Sedan tänkte jag dra vidare till Lidköping, men kom och tänka på att Skara Hästsport & Zoo borde ha något. Går in där och blir förtrollad av en riktigt stor hundbädd som bara kostade 500 spänn, men jag var tvungen att låta den vara. Den får bli ett projekt i höst. Sedan vidare och fick syn på djurrummet. Inte dåligt!
Jag gick för att se vad de hade för fågelburar och jag hittade två stycken jättestora burar uppe på en hylla. Högt upp. De var STORA och jag såg en lapp på som det stod "649" på. Jag kisade med ögonen och försökte se om det fanns en dold 1a framför, för det verkade helt orealistiskt. Inte på världskartan att den är så billIg. Inte ens de begagnade burarna på blocket i samma storlek har den prisklassen. Jag såg att en i personalen gick förbi och frågade om hon kunde hjälpa mig.
- Vad kostar buren däruppe?
- 649 kr.
- Är det på riktigt alltså?
Hon tyckte det var jättekul att kunna förvåna någon så pass. Jag blev riktigt chockad. Jag frågade henne också om undulaterna i djurrummet, som var stängt för att folk inte ska kunna störa dem, och då gick vi in dit. De hade 3 st jättefina undulatbebisar. Jag kunde inte låta bli. Den gulagröna, en hane, var så fin att det bara inte gick. De andra två var lika varandra, sådär vanligt blå-vit, Göteborg. Så jag valde den "ovanliga". Den som de hade minst av. Han har en sån fin bur och tycker att det är lite tråkigt att vara ensam, och det förstår jag eftersom han aldrig varit ensam tidigare. Men snart fixar vi en kompis till honom.

För några dagar sedan såg jag en svart, äcklig, liten liten skalbaggeliknande insekt i mitt badrum. Den klättrade på min skjorta som hängde på draperistången. Den var äcklig och kunde flyga, så jag spolade ned den för avloppet. Blä. Jag tänkte att den måste ha flygit in under dagen eller så. Igårkväll hittade jag källan till detta. Jag öppnade fodertunnan jag har i badrummet med hundarnas ben och Snobben och Chickos mat i - USCH VAD ÄCKLIGT. Där fanns säkert fem eller sex stycken. Jag slängde på locket igen och försökte fundera ut bästa sättet att bli av med skiten. Många olika teorier dök upp i huvudet, den ena var mer osmidig än den andra. Jag skulle ha påsar på händerna för att krypen inte skulle röra mig, jag skulle göra allt i min makt för att rädda fodertunnan. Till slut tog jag skiten, tejpade igen locket och gick till stora skräpstationen i området för att kasta iväg alltihop. När jag äntligen kastat allt över kanten och tittat ner i tunnan för att se att det bara fanns ett endaste kryp kvar, så insåg jag att det fanns ju mer prylar i tunnan än fodret och benen. Ett par jättefina trosor till Draken, reservglaskupor till min ljusslinga i rummet och andra nödigheter. När jag började pilla på grejerna för att se om det gick att rädda dök kypen upp igen. De skulle verkligen döda mig. Så jag lämnade allt och tog min tomma tunna för att skölja ner det sista krypet i avloppet.

1-0 till småkrypen.

Det kändes så himla bra när jag rullade förbi Aspö och ner för backen ner i den lilla dalen. Jag såg Havstena och höghusen vid Lillegården direkt och det såg så otroligt mysigt ut.
Nu saknar jag Sthlm något så förbenat. När jag var däruppe var tjatet från föräldrarna något som gnagde i mig, vi rök ju ihop fler än fem gånger under mina fem dagar, men vi skrattade säkert lika många gånger också. Jag behöver visserligen inte bo hos mamma och pappa mer nu, jag får bo hemma hos Nicke i hans fina hus. Det här var sista gången som jag i alla fall var "tvungen" till det.

Stockholm - Skövde. Stockholm - Skövde. Däruppe har man inget att skylla på längre. Om jag inte hittar vägen någonstans här, så kan jag skylla på att jag är från Stockholm. Hittar jag inte däruppe har jag missat en del i uppfostran. Men allt man kan göra! Ja, man kan göra allt härnere också. Men att åka på Allsång blir ett dygnsprojekt istället för fyrtiofem min med tåg. Samma sak med konserter. Men däruppe har jag ingen fröken K. Ingen Sanna att köra Rederiet med. Vilken tur att det är ett tag kvar innan jag flyttar tillbaka.

Idag har jag hunnit med massor. Jag gick upp ganska tidigt och insåg att raka benen är ett måste innan jag lämnar huset. Med det avklarat ringde jag Alex som får vara min levande GPS när jag ska försöka hitta i stan med bil. Jag själv har ju fullt upp med att köra.
Vi hade ett äventyr i Skärholmen, sen Kungens Kurva och där träffar vi hennes mamma och mormor. Kära mormor! Hon bjöd hem oss på fika och vi löd. Tillbaka till Rönninge och fika där, himla trevligt. Jag blev alldeles solbränd, men äntligen lite pigment på denna kropp! Inte en dag för sent.
Alex och jag "hjälpte" min mamma att tvätta. Sen åt vi thaimat hemma och efter det skjutsade jag henne hem till Tumba. Där blev vi kvar ett tag medan Fredrik hyllade MIN FINA BIL vi började snacka med släkten i huset.

Fan vad kul det är i Sthlm! Nästan heela dagen!

Det första dygnet kan inte ha varit mer lyckat än vad det blev. ALLA tycker att min bil är jättefin, de gratulerar mig och säger att jag kör bra. Min granne mitt över är allra mest stolt, för han ville ha exakt en sådanhär bil när de var nya, men valde bort Greyline till slut bara för att den var dyrare. Och så kommer granntösen med den! Han kramade på mig och sa:
- Du har ju stoora stereon också! Wow Lottie!
Han rabblade om allt som kom med denna skapelse då det begav sig och jag erkände att allt jag vet kommer från boken i handskfacket. Så grymm är jag på bilar.

Nisse fyllde år igår så jag gick över för att fira och käka god thaimat. Även där var min bil och mitt körkort hyllat. Dragkroken intresserade Marianne :).
Alex ringde och undrade om jag hade lust att svänga förbi och inte säger man väl nej till det. Bara runt hörnet. Jag hade lovat att vara nykter så Nicke hade taxi idag. Jag har mina år av samhällstjänst efter att ha tjatat på honom att köra mig till både stall och andra grejer. Payback time!

Alex bodde fint och tyckte att min bil luktade gott. Senare kom vi fram till att det var min parfym :P.

Jag sitter just nu och väntar på dessa hantverkare som ska fixa i mammas och pappas badrum samt ute i trädgården. De lägger om plattorna utanför huset samtidigt, smart drag. Man ska ALLTID börja med två projekt samtidigt - näästan hela dagen! Pappa sa att de skulle vara skitsnygga, så jag kan inte göra annat än vänta och se efter. Spännande.. nästan hela dagen :D.

Jag hittade ett fel i den bekräftelse jag fick för den försäkringen jag tecknade med den knasige André förra veckan. Jag ringde idag för att fixa till det. Först svarade han inte, men jag tänkte inte ge upp. Jag ringde en andra gång och då svarade en Peter i hans telefon. Han började trixa med allt och hann kommentera att jag fyllde år 4 dagar före honom. Han ringde upp strax därefter och fixade till det som var fel. Snabbt avklarat.

Efter en stund ringer min telefon, dolt nummer.
- Lottie.
- Hej, André från Insplanet.
- Tjenixen.
- Hej tjenixen. Du kan ju inte ringa utan att säga något.
- Jag sa något till han som svarade.
- Vem var det som svarade?
- Någon Peter.
- Peter, jahaja.
- Hur kan du se att jag ringde? Har du en såndär jäkla nummerpresentatör?
- Ja, du ringde ju på mitt direktnummer.
Vi pratade om varför jag ringde och han ville dubbelkolla bara för att, även fast han sa tidigt att allt var klart. Jag berättade att tre olika försäkringsföretag ringde mig i torsdags bara för att han hade varit inne och jämfört priser på deras hemsidor med mitt personnummer.
- Pissade du på dom?
- Ska jag pissa på dom?
- Ja, du har ju det bästa priset, så du ska bara pissa på dom.
- Då gör jag det.
- Hade du någon mer fråga? Och nej, jag har inte hår på bröstet.
- Har du inte det? Men det är ju klart, du är ju typ 13 år.
- Aa, jag är 13 år.. Verkligen.
- 13 år och jobbar redan! Duktig pojke.
- Ahh (mummlar järnet). Jag bor i alla fall kvar i Sthlm!
- Jag har världens finaste bil!
- Du.. min chef säger att jag måste lägga på om du inte har någon relevant fråga att ställa. Typ nu.
- Nej, det har jag inte. Jo förresten. Hur fan kan du stavas med H i Pehrson?
- Det står inte så i stambokföringen, men min farfar ville se adlig ut, så han bytte.
- Coolt.
- Du, jag måste gå och bråka med min VD nu. Ring om det är något. Duktig du är som går igenom det finstilta i din försäkring.
- Ja, jag gick igenom det som stod med tjock text.
- Okej, det var det som var roligt?
- Ja, det och bilderna.
- Fanns det bilder?
- Nää, men jag låtsas. En André utan hår, 13 år, naken.
- Kan du fantisera fram den bilden så är jag stolt över att få ha sålt en försäkring till dig.
- Ja, och jag kan aldrig mer sova gott.
- Duuu! Jag måste fan lägga på nu.
- Ha det!
- Haha, det samma.  Ring om det är något!
- Hej hej.

Samtidigt som jag backade ut min bil från parkeringen för första gången i torsdags så kom det in en fluga genom rutan. Jag höll på att bli galen, men tänkte att den kanske försvinner snart. Igår bråkade jag med den och fick ut den genom rutan, men den flög in igen. Aja, fortsätt bo här ditt jävla flughelvete.
Idag störde han mig när jag körde runt i stan. Han satte sig på ratten och på armarna och ville distrahera mig järnet. Jag parkerade och bestämde mig för att få ut honom. Till slut, efter en lång kamp, lyckades jag.

Det är nu jag skulle vara som Dr Doolittle, kunna prata med djuren. Han kanske hade något viktigt att säga, därför han vägrade flyga ut. Han kanske kunde spå in i framtiden och berätta vem jag ska gifta mig med. Eller säga åt mig att åka till Sthlm och dumpa bilen där, för den är inte bra för mig. Eller be mig om en näsduk, för han kanske var förkyld.

Nu är vi i alla fall kvitt, på gott och ont. You never know.