snatscho

De gånger jag åker för att hälsa på mitt gamla jobb har jag alltid en avsikt. Jag siktar alltid in tiden för att "råka" stöta på en speciell människa. Just idag hade det inte spelat någon större roll om det var stor- eller lillebror, för jag hade saker att säga storebror också. Jag kan dock inte stoppa under stolen att lillebror gör mig gladast. Sedan dag ett.
På jobbet blev de förvånade över att se mig och glada eftersom jag hade med mig lussebullar. Tjugo stycken, för att vara exakt. Ju mer tiden gick, desto mer besviken blev jag att jag missat bilen. Icke. Micke berättade för mig att den skulle komma vid tio. Då var det lugnt. Jag drack säkert fem koppar kaffe och kissade därefter. Fy vad kissnödig man blir av kaffe. När jag sitter och pratar med chefen får jag syn på Honom. Det var Han. Händerna satte igång sin gamla vanliga visa, men Han undvek liksom Lottie. Jag och Drutten ställde oss ute ett tag och då vinkade Han till mig. Grejt, Lottie blev lycklig. Sen gick vi in och jag satte mig i fikarummet. När Han var klar tittade Han in i fikarummet och vinkade. Så pekade jag åt utgången till byggnaden. Han pekade också, för att härmas. Vi började köra polistecken tills jag ställde mig upp och sprang till dörren. Jag tog med mig mitt kaffe och gick ut, utan jacka. Herrejisses vad kallt. Han hade självklart tagit upp telefonen, men när Han väl la ner den så kramades vi. Mys! Och vi pratade jättejättemycket. Sådär som förut. Det blev kallare och kallare, jag huttrade så mycket att kaffet skvimpade ur koppen. Jag ville ju inte gå ifrån Honom, så jag frågade om jag inte kunde åka med. Det kunde jag och det gjorde jag. Jag sprang in, hämtade mina grejer, diskade muggen och skrev mitt mobilnummer på en lapp till Drutten. Önskade inte ens god jul, sa bara hej då. Jag har skuldkänslor.

Jag och Han hade så roligt. Det började med att Han skrämde livet ur mig när jag gick framför bilen, då rusade Han motorn. Och skrattade. Sen ringde A och vi pratade medan Han pratade med någon annan. Sen la vi på och kunde prata med varandra. I Årsta skulle vi stanna och lossa på ett företag, men en bil stod ivägen så vi fick vänta. Jag gjorde tappra försök att pumpa upp stolen sådär som man kunde i Nickes bil. Det var väldigt svårt i den här och till slut ställde jag mig upp med rumpan mot vindrutan för att se om det gick bättre.
- Jaha, nu har vi publik också. Hej hej.
Vi skrattade och efter massor av försök lyckades jag. Ännu mer skratt. Jag satt säkert trettio centimeter över Honom.
Jag sjöng "Smutsiga kalsonger" för Honom och Han tyckte den sög. Han gjorde ett tappert försök att bli av med mig på en busstation i Jordbro, men jag var "för långsam" så bussen hann åka. Så jag fick följa med Honom och lossa på ett annat ställe. Jag följde med in för att använda en typisk toalett, sen gick jag efter där Han sprang omkring. På varje pall Han körde fram skulle en snubbe sätta ett papper med batchnr och info, men efter några pallar så frågar han:
- Fan ******, äj det du som haj med bjuden?
- Ja.
- Nu haj jag klistjat alla pallaj fel, jag gloj baja på henne.
Alla skrattade.
- Tur att jag har jackan på mig då.
- ..... Äh, det äj bja ändå. (halvstönandes).

När vi åkte därifrån körde Han mig till Jordbro station. Det var andra sidan byn mot var Han skulle, men det sket jag i. Jag var lycklig över sällskapet och kunde gärna fortsätta vara en klisterlapp i Hans rumpa. Hela dagen. Hela tiden. Jag fick en kram och puss på kinden. Och förhoppningarna om vidare uppdatering bara växer.