Kastrerad.
Min hanhund är numer en det. Det med stort D. Eller ja, det har han ju varit hela tiden, Diesel är ett namn. Men bakifrån ser han nu ut som en tösabit. En tös med bihang. Nej, min Diesel är så fin, så. Han behövde det här, även fast han kanske inte vet om det själv.
Han var lugnet själv imorse när jag lämnade in honom, helt ovetande. Han fick en lugnande spruta och de gick iväg med honom direkt. De sa att han var lugnare än de flesta hundar, husse eller matte brukar få stanna i ungefär en halvtimme tills hunden blir trött, men jag blev där i ungefär fem minuter.
Nerviga Lottie gick därifrån och kom hem till en mysig stämning hos Kaisa. Hon hade tänt ljus och gjort iordning frukost. Vi tittade på nyhetsmorgon och fick sedan ett ryck - vi började dammvippa. Vadå? Ja. Knasigt. Allt vi hittade. Det var jättekul, och mitt i allt ringer Victoria. Hon tyckte att vi kunde komma ut och stimulera Freja lite. Det var dags. Vi dammvippade lite till, sen åkte vi. Det var blött ute, så jag fick låna V's stövlar. Henrik, hennes man, följde med mig, Kaisa och hundarna ut på åkern. De sprang och stojade, sen gick vi in. Fika. Mums. Kaffe, lussekatter och kakor. Och massa hundprat. Deras hus är fint och till salu. De har en exotic som var billig, för hon hade naveltrång eller dylikt. Vi hade jättetrevligt. Stina, deras ettåriga dotter, är helt fascinerad över Draken och gråter om hon inte får vara i samma rum som henne. De pussades, men det var väldigt svårt att hinna med att ta kort på det. Jättesött.
Vi hämtade Diesel direkt efteråt. Jag gick in till receptionen.
- Jag är här för att hämta Diesel, han har blivit kastrerad.
- Han vill åka hem.
- Är det han som låter?
- Ja, det tror jag.
Haha. Mammas pojke. De drog ut på mitt lidande ännu mer, jag fick säkert vänta i tio minuter. Till slut fick jag komma in och där stod kraken. Stor tratt på huvudet, nedsjunken, skakandes och tryckte tratten mot min mage och bara pep. Världen höll på att gå under.
Nu har vi kommit "hem" och han tycker lite synd om sig själv. Tratten är väldigt onödig enligt honom och framförallt bryr sig matte alldeles för lite. Och yla, det kan han.
Han var lugnet själv imorse när jag lämnade in honom, helt ovetande. Han fick en lugnande spruta och de gick iväg med honom direkt. De sa att han var lugnare än de flesta hundar, husse eller matte brukar få stanna i ungefär en halvtimme tills hunden blir trött, men jag blev där i ungefär fem minuter.
Nerviga Lottie gick därifrån och kom hem till en mysig stämning hos Kaisa. Hon hade tänt ljus och gjort iordning frukost. Vi tittade på nyhetsmorgon och fick sedan ett ryck - vi började dammvippa. Vadå? Ja. Knasigt. Allt vi hittade. Det var jättekul, och mitt i allt ringer Victoria. Hon tyckte att vi kunde komma ut och stimulera Freja lite. Det var dags. Vi dammvippade lite till, sen åkte vi. Det var blött ute, så jag fick låna V's stövlar. Henrik, hennes man, följde med mig, Kaisa och hundarna ut på åkern. De sprang och stojade, sen gick vi in. Fika. Mums. Kaffe, lussekatter och kakor. Och massa hundprat. Deras hus är fint och till salu. De har en exotic som var billig, för hon hade naveltrång eller dylikt. Vi hade jättetrevligt. Stina, deras ettåriga dotter, är helt fascinerad över Draken och gråter om hon inte får vara i samma rum som henne. De pussades, men det var väldigt svårt att hinna med att ta kort på det. Jättesött.
Vi hämtade Diesel direkt efteråt. Jag gick in till receptionen.
- Jag är här för att hämta Diesel, han har blivit kastrerad.
- Han vill åka hem.
- Är det han som låter?
- Ja, det tror jag.
Haha. Mammas pojke. De drog ut på mitt lidande ännu mer, jag fick säkert vänta i tio minuter. Till slut fick jag komma in och där stod kraken. Stor tratt på huvudet, nedsjunken, skakandes och tryckte tratten mot min mage och bara pep. Världen höll på att gå under.
Nu har vi kommit "hem" och han tycker lite synd om sig själv. Tratten är väldigt onödig enligt honom och framförallt bryr sig matte alldeles för lite. Och yla, det kan han.
Kommentarer
Trackback
