Dam, kvinna, madame, mamma?
Sekunden jag publicerade det senaste inlägget slog det mig att den jag just kallat "dam" var många år yngre än min mamma. Hon kan inte ha varit många år över 40 eller ens fyllda det. När blir man en dam? När man klär sig med skjorta och kontorsbyxor varje dag, eller när man orkar lägga ner energi varje dag på att se yngre ut än vad man är. Om man suger på ordet. D A M. Nästan det fulländade ordet för "damm", vilket man kan jämföra med "gammal". Om man säger det fort ett antal gånger låter det som när James Bond är på väg att göra något dumt i hans filmer och han är ju evigt ung. Dam. Jag lär fortsätta suga.
Kvinna är ett ord jag har svårt för i allmänhet. Det finns de som kallat mig kvinna, MIG. Jag är inte i närheten av kvinna. Är min mamma en kvinna? Det låter mest som en könsbestämmelse, att om man inte en man så är man en kvinna. Den meningen blev väldigt konstig. Mamma är nog ingen kvinna, mer än att hon inte är en man.
Madame har jag två personer jag tycker passar in på ordet. Hon operasångerskan i Tintin, hon som är heltänd på Kapten Haddock. Och mammas kusin Gunilla från Lidingö. De är två madamer. Mamma är ingen madame, hon är alldeles för rosa för det.
Mamma är nog bara mamma. Hon går inte att få in i någon annan kategori. Dam är ett ord jag antagligen hellre använder än kvinna, eftersom det är ett så starkt ord. Är det inte? KVINNA! Det låter starkt. I min värld skulle jag lätt kunna dra likhetstecken mellan kvinna och kärring. Nästa gång Kaisa slår mig för "gul bil" kan jag lika gärna säga kvinna. Blir man inte argare för det ordet än kärring? Om någon kallar mig kärring skulle jag bli lite fnittrig, tror jag. Det är ett öppet ord, men som inte kan menas illa till någon som snart fyller 20. Förresten är jag den enda jag känner för tillfället som använder det ordet.
