snatscho

Diesel är väldigt mattig. Matte-ig. Mammig. Han lämnade mig inte ur sikte när jag var dålig, han var där jag var. Överallt. Ute på promenaderna vaktade han något så fruktansvärt och var lite svår för Lottie-utan-krafter att hålla. Jag får inte gå på toa själv, utan sätter sig utanför dörren och väntar, sitter intill mig när jag värmer vatten, ligger bredvid mig i soffan och följer efter mig till sängen. Fram och tillbaka.

I skrivande stund ser han väldigt bekymrad ut över att jag rör mig jätteofta mellan ovanstående. Han får hoppa mycket och nu la han av. Han la till slut ner huvudet i sängen och tyckte att läget var lugnt. Nu är inte matte sjuk längre, då klarar hon sig.