snatscho

Idag fick jag köra ytterligare en ny bil. Håkans egna bil. Vi körde på ställen jag inte kört tidigare och det var jättekul. Vi tränade på att vända på olika ställen, på trafikerade vägar och återvändsgator. Det var riktigt roligt. Håkan skrattade mycket och länge åt mig, han säger att jag är den första elev han har som gör så många olika miner samtidigt. Och som hejar på sig själv varje gång jag ska gasa på och komma iväg snabbt. Det tycker han är himla roligt och slår mig lite på armen.
Förra lektionen pratade han och jag om vilka han skulle känna igen på stan. Att det är många som känner igen honom medan han inte har en blekaste om vem det är han är så artig mot. Han sa att sånna som är väldigt tröglärda och de som är motsatsen, snabblärda, är de som har lättast att fastna i huvudet. De vanliga Svenssons glömmer han, vilket är majoriteten. Men se på fan:
- Jag såg dig vara ute med dina hundar häromdagen.
- Jaså? Visst är de fina?
- Ja, det var dem.
- Vad roligt.
- Ja, jag känner igen dig, serru!

Jag frågade inte om vilken kategori han placerade mig i, jag kunde ju faktiskt bli besviken. Men han tycker jag är skicklig, ett ord jag aldrig skulle använda än på ett tag. Men jag tackar och han skrattar medan jag säger:
- HEJA LOTTIE, HEJA LOTTIE!
Det fungerar! Håkan vill köra med mig på kvällar. Hur coolt vore det inte att träna på att köra i mörker?!