snatscho

Nu har kurserna tagit slut, de som betalat för att vara i måndagsklubben, vill säga alla utom jag, har fått sin valuta för pengarna. Eller ja, det blir ju vad de gör det till. Jag tror att i alla fall tre av medlemmarna kommer dit för att umgås, fika och ha något i sitt schema. Varje måndagsförmiddag.
Nu träffas vi allihopa i alla fall varje måndag, bara för att ta promenader tillsammans och låta hundarna ha roligt. Det är en fin sak, tycker jag.

Ingemar ger mig ständigt beröm för mr D. I början kunde jag ta det hur bra som helst, men nu tar jag det mer med en nypa salt och sväljer inte ens hälften av vad han säger, eftersom det inte känns förtjänt. Det är nog bara jag som inte förstått att vi kommit till den punkt där det står still ett tag. Vi har kommit förbi den första förändringen och nu betas det här antagligen av successivt. Eller så kanske jag hoppas på det. Ingemar är i alla fall helimpad av Diesel att han kan ligga och bara se på när det blir gruff i gruppen, t.o.m. om han ligger bara femtio centimeter ifrån händelsen. Och att han blivit en helt annan hund. Men det är ju inte jag, det är han. Det är Diesel som bara blir sig själv. Äsch. Det kommer stunder då man inte förstår att berömmen har blommat kring denna hund.