snatscho

För första gången på länge har jag blivit sjuk. Sådär larvigt sjuk som jag blir varje gång. En liten förkylning blev så att jag inte ville lämna sängen, jag orkade inte gå längre än 10-15 min med hundarna - hissen inräknad, ingen mat. Jag ville bara sova. Det börjde i måndags när jag vaknade, jag kände direkt att något var på G, berättade det för Kaisa i bilen på väg till klubben och hon gjorde nog allt för att inte känna sig taskig för att åka till Sthlm två dagar senare. Hon är sån. I tisdags slog det ut och där låg jag. Livet var inte roligt. Mamma ringde sitt obligatoriska samtal och stretade nog med hönsmammafasonerna, eftersom hon inte kan göra något 33 mil härifrån.

Nu är det fredag och idag mår jag bra. Mina hundar är otroligt rastlösa, eftersom de knappt fått någon motion över huvud taget sen måndags, matte har mest sovit och uppmärksamheten har varit därefter. Vi har haft otroliga bråk under natten, i alla fall Draken och jag, eftersom hon HELA TIDEN snor mitt täcke. Hon ska ligga mjukt, så hon puttar ut mig ur det och vägrar flytta. Med all kraft man har när man är sjuk blir kamperna inte så långvariga, slutar med att man ljudar något om att hon ska ner, sparkar och hon försvinner. Nästa gång man vaknar är samma visa igen. Och ändå kan jag bara skylla mig själv.