snatscho

Jag hittade hela vägen fram till Svensk Fast, även fast det gick lite knackigt. Jag behöver lite stöd när jag ser förvirrad ut, så jag ringer mina nära och kära med jämna mellanrum. Att jag då springer runt med handsfree under en hög krage är kanske inte något som förbättrar mina odds, eftersom det ser ut som om den vilsna stockholmaren pratar med sig själv.

Väl inne fick jag klä av mig och sätta mig i konferensrummet. Andreas var artig och pratade med mig tills säljaren kom. Han frågade om jag fått jobb och så diskuterade vi trean som jag ville ha egentligen. Han förstod mig och tyckte att jag var lyckligt lottad som fick den här ettan.
När säljaren kom var det en himmelens glad mamma och en artig dotter från Uppsala. De var gulliga och vi diskuterade allt fram och tillbaka. De betalar hyran för november månad, vilket också är snällt.

När jag skulle gå önskade de mig lycka till och:
- Måste bara fråga.. Tänker du riva ner vår fina tapet..?
Haha! Jag lugnade dem, men däremot ryker badrumsdörren fort som attan!

(Hade det inte varit för Therése, så hade jag nog inte hittat hem igen).