Träning, pangkisar, MIG, kaffe.
Kl 14 kom Kaisa och Alva, guddotter, och hämtade mig med hundarna. Vi åkte till klubben för att leka och träna lite. Vi gick in på agilitybanan och Alva försökte tygla Drakens godissug medan jag jobbade med Diesel. Han har snart fått kläm på vilket som är "hopp" och vilket som är "däck". Draken, som säkert är 10 cm högre/längre än Alva hade helt klart övertaget, så de bytte till Unix. Vi hade helskoj.
Efter ett tag behövde Alva gå på toaletten, så jag blev kvar själv och lekte på. Sen tog godiset slut och vi gick ut på stora banan för att bara halvträna på linförhet. Jag satte fast Diesel vid en bänk som står där mitt på gräset och latjade lite med Draken. Pang poff från ingenstans rusade en gigantisk schäferblandning mot mig och Draken. Jag såg framför mig hur hela bänken släpades efter en galen Diesel och hur mycket pengar jag skulle få ge till djursjukhuset när de var klara med varandra. Men han satt still. Diesel var hur duktig som helst och iakttog. Mitt hjärta slog i 180 och ägaren till den arga hunden med jättemycket ragg yttrade några små försök att få tillbaka sin hund. Draken morrade och DÅ fick jycken syn på Diesel. Jag rusade i förväg och viftade med kopplet framför jätten, då gick han tillbaka till matte. Hon kopplade hunden och antagligen släppte den igen direkt efter, för strax efter hör jag Kaisa på lilla plan skrika och hojta. Hunden har sprungit in där med. Man undrar hur folk är funtade.
Kaisa berättade sen att den hunden är aggressiv och att hon känt den sen valpstadiet. Den fungerar inte i vanliga grupper. Då har man hunden lös? Självklart.
Kaisa ville bjuda på pangkisar. Björnberg skulle titta förbi, så vi skulle käka middag. Samtidigt som Kaisa säger åt mig att skriva en önskelista får jag syn på MIG-spelet liggandes på bordet. Jag började packa upp det och säger:
- Vilka är med?
- Jag lagar mat, sa Björnberg.
- Då börjar jag då.
- Jag hade då inget val..
Vi satte igång. Det var skitkul, jag utklassade honom totalt och lät honom vinna. Vi hade jättekul och han gjorde allt i sin makt för att få slut på spelet.
- Här är man gentleman och ger dig rätt när du inte svarar helt rätt!
- Nej, du försöker bara skaffa dig vänner.
Kaisa kiknade.
- Nu ska du inte vara sån, sa Björnberg.
- Vänta du bara.
Mitt i middagen hade vi spelat klart. Han vann, men då hade jag redan släppt vinsten tre gånger, så egentligen vann jag. Jag lät honom vinna. Stackarn. Vi åt paj, något jag kallar för renrasig efterrätt, och drack kaffe. Så gott! Jag har inte ens socker i längre. Go Lottie go!
Efter ett tag behövde Alva gå på toaletten, så jag blev kvar själv och lekte på. Sen tog godiset slut och vi gick ut på stora banan för att bara halvträna på linförhet. Jag satte fast Diesel vid en bänk som står där mitt på gräset och latjade lite med Draken. Pang poff från ingenstans rusade en gigantisk schäferblandning mot mig och Draken. Jag såg framför mig hur hela bänken släpades efter en galen Diesel och hur mycket pengar jag skulle få ge till djursjukhuset när de var klara med varandra. Men han satt still. Diesel var hur duktig som helst och iakttog. Mitt hjärta slog i 180 och ägaren till den arga hunden med jättemycket ragg yttrade några små försök att få tillbaka sin hund. Draken morrade och DÅ fick jycken syn på Diesel. Jag rusade i förväg och viftade med kopplet framför jätten, då gick han tillbaka till matte. Hon kopplade hunden och antagligen släppte den igen direkt efter, för strax efter hör jag Kaisa på lilla plan skrika och hojta. Hunden har sprungit in där med. Man undrar hur folk är funtade.
Kaisa berättade sen att den hunden är aggressiv och att hon känt den sen valpstadiet. Den fungerar inte i vanliga grupper. Då har man hunden lös? Självklart.
Kaisa ville bjuda på pangkisar. Björnberg skulle titta förbi, så vi skulle käka middag. Samtidigt som Kaisa säger åt mig att skriva en önskelista får jag syn på MIG-spelet liggandes på bordet. Jag började packa upp det och säger:
- Vilka är med?
- Jag lagar mat, sa Björnberg.
- Då börjar jag då.
- Jag hade då inget val..
Vi satte igång. Det var skitkul, jag utklassade honom totalt och lät honom vinna. Vi hade jättekul och han gjorde allt i sin makt för att få slut på spelet.
- Här är man gentleman och ger dig rätt när du inte svarar helt rätt!
- Nej, du försöker bara skaffa dig vänner.
Kaisa kiknade.
- Nu ska du inte vara sån, sa Björnberg.
- Vänta du bara.
Mitt i middagen hade vi spelat klart. Han vann, men då hade jag redan släppt vinsten tre gånger, så egentligen vann jag. Jag lät honom vinna. Stackarn. Vi åt paj, något jag kallar för renrasig efterrätt, och drack kaffe. Så gott! Jag har inte ens socker i längre. Go Lottie go!
Kommentarer
Trackback
