TV.

Jag har sett alldeles för mycket på tv. När jag är sjuk har jag alltid tvn på hela tiden. Det är inte bra, jag vet, jag har t.o.m. märkt det den här gången, så inatt stängde jag av. Men de andra nätterna har jag märkt att jag börjar lära mig tv-tablån över småtimmarna lite grann i huvudet. By heart, som man säger i England.

På vardagseftermiddagar har jag ett schema jag håller efter. Bara på 5an. Det börjar kl 12:00 med Providence. Min favorit dog i torsdags, men Syd är så vacker så jag tittar väl vidare. Direkt efter, 12:55 börjar Ellen Degeneres Show. Ibland vill man se allt, men vissa dagar är det jättetråkigt. Hon påminner om min kompis Marie, de kan båda prata med en vägg och få det låta intressant. Joey och Vänner är obligatoriskt, det vill man inte missa. Efter det börjar Fresh Prince i  Bel Air, vilket man KAN missa om det är något avsnitt man redan sett. Då hinner man gå ut med jyckarna. Gilmore Girls! Jag blev förtrollad för länge sen, men just idag kände jag att jag inte orkade längre. Varför kan inte Lorelai bara säga en normal mening? Hon drar hela tiden anekdoter om tomtenissar, grottmonster, snurrar in folk i deras förklaringar, avbryter men ändå maler motparten på och så är det hela tiden? Ibland charmen och ändå fortsätter jag titta. Och efter det, tadaaaam; One Tree Hill. Först sjunga till världens bästa version av "I Don't Wanna Be" och sen titta på sockersöta Chad. Och undra varför han alltid måste rycka pannan, kisa med ögonen och säga så meningsfulla grejer. Och vara så snäll. En skådespelargrej som jag inte förstår mig på, kanske.

På kvällarna måste jag undvika tvn mellan 19-20, eftersom jag inte vill se på Joey och Vänner. Det gör jag ju dagen efter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0