snatscho

Igår var det måndag och min favoritdag i mitt orutinmässiga liv. Det var min tur att ta med fika till gruppen, så Kaisa kom en kvart tidigare än vanligt så vi hann förbi Lidl och inhandla typiska nyttigheter. Vi beslutade oss för butterkaka och tigerkaka, vad jag vet hade jag inte tidigare ätit det, så jag fick lita på Kaisas smaklökar.

När vi svänger in på parkeringen får vi syn på en vilsen Ingemar ute på lilla plan. Vi kliver ur bilen och frågar varandra vad i sjutton han gör. Han vandrade runt med sina obligatoriska gröna gummistövlar, höll tre stora papper och hade ställt ut skyltar på marken. Allt var i en enda röra. Jag och Kaisa skrattade, sen rastade vi hundarna. Anita dök upp och nu var vi tre som skrattade åt lille farbrorn i gummistövlar. Hon sa att det han sysslade med såg ut som "rallylydnad", något hon bara läst om. Fler dök upp med tiden och vi vandrade in på plan. Ingemar och hans ständige följeslagare Samba fick visa vad skyltarna menade, vi är ju ändå bara människor. När de visat klart var det våran tur. Det fanns tre banor att gå, så vi fick dela upp oss. Diesel och jag gjorde väl inte något större intryck, han ville mest bry sig om marken där Freja suttit. Hon hade precis löpt klart, och inte sjutton tvättar man jycken efter? Nepp, så eftesom hon är enda tiken, vad gör då alla hanar? Snorklar marken efter henne. Är det en ny gren inom lydnad? I had no idea.

Efter fikat och ett fyrfaldigt leve till Kaisa och Ingemar för söndagens klubbmästerskap skulle vi köra alla tre banorna på tid. En vinnare för varje bana. Jag kände hur tävlingsLottie hoppade fram och jag såg till att jag hade Diesel på G vid min sida. Det enda jag ville var att Kaisa skulle göra före mig, för hon är min största konkurrent i det här. Bana 1 gick åt skogen. Jag blev snurrig i spiralgången och gick åt fel håll (?), så jag gjorde om den. Förlorade många sekunder på det, så jag hamnade långt efter ettan. Som förövrigt var Freja, VA, ÄR DET SANT? LÖPTIKEN? HUR KOMMER DET SIG?
Jag är inte bitter.
När Christina stod beredd och redo vid bana 2 säger Ingemar att den här borde vara snabbare. Hon fick prestationsångest och alla skrattade. På henne verkade det som om den var likadan som banan innan, runt 1 min. Kaisa gjorde den och jag såg hur mycket snurrar det var, likt en norsk fylla. Hon fick 38 sek och jag tänkte direkt att det kommer jag aldrig att slå.
- Om du slår 38 sek, så får du gå hem!
Alla skrattade, Jag ställde upp mig med Diesel och han fattade galoppen direkt. Vi sprang så fort vi kunde och snurrade och jisses, runt här också och sitt och spring och sväng väster och slalom, sväng höger och ut. Jag hörde ett mummel när jag slutade jubla för att Diesel skötte sig så bra, sen skrek Kaisa:
- Det tar 40 min att gå, bara så att du vet!
Alla skrattade och jag frågade hur det gick.
- Du leder, du fick 33 sek.
MOHAHA, damn Im good. Och Lottie vann. Yep, ni hörde rätt.

Bana 3, den som var komplicerad, lång och krävde lite mer koncentration än snurrigt huvud. Jag såg till att Kaisa gjorde före mig, hon fick 1:47 sek. Sen var det Lottie och Diesel. Han var så otroligt duktig och det var himlans kul. Jag hörde mummel medan vi sprang där, de pratade om oss utanför plan. När vi sprang ut från banan hade jag en bra tid, sa Ingemar. 1:37! Tio rackarns sekunder snabbare! MOHAHA, lägg av. Vi var grymma. Lottie vann alltså på två banor, medan de andra muttrade lite.

Hade inte jag vunnit, så hade jag inte bara muttrat, jag hade varit flyförbannad över att Freja inte var nytvättad. Att hon störde min träning och att jag vill göra annat med min hund än slita honom från hennes rumpa. Men jag vann ju, så jag är inte arg. Frejas ägare Victoria och Charlies ägare Anders berömde mig för att ha kommit så långt med Diesel. Att han på så kort tid har blivit en konkurrent till deras.
Stackars Draken som satt vid sidan om ville ju också testa på tid. Hon och jag testade bana 1 tidigare den timmen, och hon är ju som hon är. Hon har kul, det är huvudsaken. Så den här gången körde vi på bana 2. Hon är ju inte dum, hon hade ju sett på och visste att man får godis när man klarat banan. Draken fick 11 ben och sprang tre varv runt mig istället för ett, satte sig på sniskan och manglade slalomkonerna, men det är ju inte alltid lätt när godis lockar. Hon är som hon är och därför älskar jag henne. Min underbara Draken.

Hela dagen var perfekt. Jag och Diesel kom varandra mycket närmre med den övningen och han kan gå hur långt som helst. Jag ringde och berättade för mamma och hans framsteg och hon lät faktiskt inte förvånad.