snatscho

Idag var det dags för min första körlektion på körskola. Jag var trots allt lite nervös, även fast jag kört tidigare. Då har det varit med pappa och jag har inte känt någon större press. Elin fanns med mig i luren hela vägen till trafikskolan och jag lovade att ringa efteråt. Jag gick in, fyllde i blanketter och receptionisten kallade mig för "Stockholmaren". Håkan rullade in på kontoret lite tidigt och undrade hur jag kunde fylla i Lottie på en blankett och Charlotte på en annan. Detaljer.

Vi klev utanför kontoret och ställde oss vid bilen.
- Du har kört lite eller?
- Ja lite grann, men du ska köra nu.
- Jag? Nehe.
- Jo, jag har inte kört på hela sommaren. Jag vill känna lite på dragläget innan jag åker ut i den där (Skövdes största rondell precis utanför kontorsgräset).
- Haha, okej då.

Vi rullade iväg och han kallpratade lite. Han körde iväg mot berget och parkerade bilen på en bebodd gata. Vi bytte plats och han började berätta om stolen och öppnade teoriboken för att ställa frågor. Jättebra, 380 kr som bara rinner medan han sitter och pratar. Ja, jag vet att det är sånt man måste veta, men jag förstår att jag ska vänta på dragläget innan jag kör iväg och att jag bör se i backspeglarna när jag kör.
- Vrid om nyckeln nu då, så kör vi.
-tystnad-
- Det händer inget?
- Du vrider nog för långsamt, man måste göra såhär.
-tystnad-
- Men vad? Den är ju strömlös.
Han försökte flera gånger, men inget hände. Vi hoppade ur bilen och tog tag i tre tjejer som kom gåendes. De hjälpte mig putta bilen medan han satt i och försökte starta. Gick inte det heller. Vi tackade tjejerna och han ringde efter bärgare. Jag kunde inte låta bli att skratta, vilken succé min första körlektion var.

Vi blev stående där, mitt på blåbärsstigen i Skövde och pratade om bilar. Han var hårdsmällt till en början, men verkade inse effer en stund att jag inte var det, så han släppte efter. Inte alla som blir stående med sin körlärare i 40 min in the middle of nowhere. Jag berättade om mig och mina hundar, varför jag är härnere, Kaisas bravader med sin nya bil, sen gled vi in på bilmärken och snubben vill testa mig på vilka som kommer från vilka länder. Lägg av! Han skrattade, men jag gjorde några försök. Det slutade med:
- Äh, jag vet om Volvo och Ford, det räcker för mig!
Han tyckte det var lite jobbigt att det blev såhär, men skrattade åt ödet. Jag sa:
- Jag får ju i alla fall en lektion i hur man bärgar, det är det inte alla som får.

Bärgaren dök upp och ut klev en äldre farbror och en yngre förmåga. Rätt söt. Farbrorn satte sig i bilen och förmågan vid motorhuven. Farbrorn vred om nyckeln och pang boom crash var bilen igång. Vi tre vid motorhuven tittade med stora ögon på varandra, tills Lottie asgarvade. Håkan sprang fram till farbrorn och frågade hur han gjorde. De dividerade lite om hurvida han skulle åka till Volvo eller inte, men de bestämde sig för att bilen skulle dit. Vi skrattade, farbrorn och förmågan sa att bilen låter som en dröm. Och medan Håkan skrev på några lappar kom farbrorn fram till mig med ett visitkort till Assistanskåren.
- Här har du till när du fått körkort.


                                                   

Vi alla skrattade, Håkan körde hem mig och jag var helt klart nöjd efter min första lektion på körskola. Den var helt gratis.