snatscho

Idag var det inte förväntat att vi skulle sälja särskilt mycket, eftersom en konkurrerande hamburgekedja, inga namn nämnda, öppnade dagen till ära. Det var lugnt på morgonen, jag klarade mig själv något sånär, sen hoppade vaktmästaren in och tog ena sidan. Sen. Sen var det kaos. Hela lobbyn var fylld med gäster som köade och fyra kassor var öppnade. Där står jag och vaktmästaren, som varken är snabb eller fullärd. Jaha. När skåpet var tomt och köerna bara blev värre så hoppade två personer till in i köket och hjälpte oss att i alla fall få bort holdarna. Mitt i det här kaoset får jag syn på några jag känner igen. Några militärer. Shit, det är ju dem som jag och Anna träffade på krogen. Den långa av dem tittar på mig och jag ser att han känner igen mig. Jag ser hur han böjer sig till de andra, som står på normal nivå ovanför havet, och alla tittar på Lottie. Jag gör allt för att inte synas först och fnittrar för mig själv. Ska jag vinka eller ska jag låtsas som att stockholmaren inte kommer ihåg dem? Hela gänget på ungefär sju militärer vinkar frenetiskt till Lottie. Jag fnittrar och undrar vart jag ska ta vägen någonstans. Hamed tittade på mig:
- Lottie, de tittar på dig.
...
- De vinkar till dig?
- Mm.
- Lottie, vad har du gjort?
- Inget!
- LOTTIE HAR GÅTT LAGET RUNT!
- Har jag inte alls!
- Lottie är upptagen, hon tar bara män i uniform!
- Hurru du!

Jag vinkade inte. Så fort Hamed satte fart med sitt, kunde jag inte finna ro att heja tillbaka. Jag skrattade slash skämdes slash packade hamburgare.

Jag har dessutom lyckats jobba över två gånger idag. Jag tog en halvtimme extra för att Crille skulle kunna grilla (rim!) med några vänner. När klockan blev åtta hade visserligen kaoset lugnat sig, men inte lagt sig helt. Micke sa åt mig och Stoffe att göra något, man lyssnar inte så noga. Stoffe svarar:
- Jag och Daniel då eller?
- Nej, du och Lottie.
- Lottie slutar nu.
- Nä!? Gör du?
- Ja :D.
- Du har inte lust att jobba över en halvtimme?
- Det har jag redan gjort.
- Har du redan gjort det?!
Han springer till tavlan och kollar, se på fan. Det går en stund.
- Du har inte lust att jobba över en kvart?
Han tindrar med ögonen. Fast jag hade redan bestämt mig.
- Alltså, jag kan vara kvar, det är lugnt.
- Åh, gud vad sjyst! Jättesjyst!

Idag var min längsta dag hittills i min Donkenkarriär, men det var helt klart den dagen som gick snabbast. Och jag bara älskar när de säger:
- Bra jobbat, köket.