snatscho

Nästa hund jag skaffar, vilket inte är på i alla fall några år, ska vara en valp. Den här gången vill jag vara med från början, forma min egen hund från valpben istället för att börja vid två års ålder. Jag har valt ut kennel och känner mig helt på det klara med köpet redan nu, jätteskönt. Men så ringde Marianne imorse och berättade om en långhårig schäferunghund som Morten har och som han till rätt person skänker bort. Anledningen är att han har damp och för att han är långhårig, så kan han inte använda honom i avel. Dampen gör honom livlig och vild, han är så lycklig hela tiden och i allt och alla. Går ihop med alla andra hundar, det är bara koncentrationssvårigheterna som gör att det tar mer tid att träna honom. Morten trodde att mycket av det vilda beteendet berodde på att han inte haft tid att träna honom alls, i stort sett, så det kan lugna ner sig när han får regelbunden aktivering och också att det kan lugna sig med tiden.

Då vaknar Lotties lilla mattehjärta till. Jag har full koll på att jag inte har tid med en hund till och speciellt inte med en som kräver så pass mycket tid. Men jag vill. Jag vill så mycket!
Morten hade pratat med Marianne om att titta runt och hon rabblade upp folk som hon skulle ringa och kolla med. Hon sa inte mitt namn och då hade han sagt:
- Lottie då? Hon skulle gå bra med den här hunden.
Så då ringde Marianne mig, men hon har träffat mitt nyförvärv och vet att det inte finns någon möjlighet. Hon ville kolla om jag känner någon som skulle passa.

Jag fick också min frallauppdatering och det var mysigt att prata med henne igen. Min hemlängtan minskade inte direkt.