snatscho

Nu är det rätt många år sedan som vi träffades första gången. Jag mådde inte mitt allra bästa, det var innan jag fick Draken. Det borde alltså vara fyra år sedan, eller fyra och ett halvt. Han och jag kom bra överens med en gång, pappa sa att jag lindade honom kring mitt finger. Lottie med tandställning och en massa finnar i ansiktet, liten och sa bara saker när hon kände att hon hade något att säga. Till skillnad från nu.
Bengan lagar den bästa strömmingen jag ätit. Jag hade inte ätit det förut, men gav det en chans. Han påpekade alltid att jag pillade ut alla ben, som för honom är obefintliga. Jag var konstig, tyckte han.

Jag stengillade Bengan. Vilken rolig snubbe, hade kort på honom i min telefon och hans nummer ifall det var något. Efter att jag fick Draken tyckte han bara bättre om mig. Jag var så fin med henne, tyckte han. Och jag såg själv ut att må bättre. Han gav mig ett jobberbjudande på Island, men han sa att jag verkligen skulle fundera vad jag ville med mitt liv, så jag inte bara försakade Draken. Det var inte det han ville med sitt erbjudande.
Den gubben gjorde mig bara glad. Han lyste upp där han stod, ibland hoppade det grodor ur munnen på honom och det blev hur kul som helst. Jag vet att han drack mycket sprit, en polare till honom sa att han lät hembränningsdunken stå framme även framför kunder.
Nu har Bengan hoppat vidare. Nyårsnatten somnade han in, antagligen efter att ha supit ihjäl sig. Det är dumt att lyssna på signalerna, så det vore kul om andra lärde sig av hans misstag. Annars vet jag en som står på tur.