snatscho

Kent är ett band som funnits i bakhuvudet hos mig sedan jag hörde "En himmelsk drog" när den kom ut. För att inte tala om "Chans" eller hur mycket jag hatade "Musik non stop". Det är ett band man går ifrån och kommer tillbaka till hela tiden. Min pappa hatar dem, vilket gör det ännu mer rofyllt att lyssna på dem. Just låten "747" är en låt som jag fastnade för direkt. Både den engelsa och svenska versionen, så den spelas varm här hela tiden nu. Kaisa förstod inte vad det var för speciellt med den. Hallå!