snatscho

Jag har en vän som är förträffligt söt. Oerhört söt. Vi har haft våra ups and downs och ändå slutar inte mitt gillande av henne att växa. Jag tycker om henne mer och mer för varje konstigt samtalsämne, knasig dröm, tokiga påhitt, sjuka kommentarer och till sist; hennes sätt att berätta om situationer när hon blivit paff. När jag har henne i luren brukar jag skratta mycket, så tårarna rinner (som om det vore en sensation..), och ibland får hon vara tyst en stund innan hon fortsätter prata. Man måse få skratta klart.
Den här vännen hade en kul konversation med sig själv i fredags. Eller ja, större delen var rolig och cirka tjugo procent var allvar. Och jag vet med mig själv att ibland hjälper verkligen de här konversationerna. Man maler på, låter fingrarna köra sin vals över tangenterna och allt släpps fram.

Vi ska träffas på fredag EFTER jag åkt hem från jobbet.