Ofrivilligt sällskap.

På nattbussen imorse fetsov jag. Jag brukar oftast inte somna där, utan bara vilar ögonen, men imorse slocknade jag helt. Plötsligt vaknar jag av ett ljud, jag vet inte vilket ord det var eller om det ens var ett. Där satt en alkis bredvid mig, det kände jag på lukten. De första två meningarna tänkte jag "BLÄ, STICK!", men han var trevlig. Folk vände sig om i bussen och undrade hur jag kunde prata med honom. Eller så tänkte de "Cool brud!". Jag själv röstar på sistnämnda :). Alkisen tyckte att jag luktade gott, vi pratade om Skövde, att han skulle vara tyst, hundar och att vi kanske träffas igen. Det sista var det han som sa, eftersom jag tar den här bussen varje morgon. Han tyckte att jag borde skaffa mig en irländsk setter, sen när jag har tid. Han tog fram en öl ur innerfickan och sa:
- Vill du ha?
- Nej tack, jag får inte supa på jobbet.
- Klart du får! Det fick jag.
- Eller så tog du dig friheten?
- Det också, kanske.

Han sjöng någon slags visa för mig.
- TYST, jag försöker sova.
- Vyssan lull, koka kittelen full!
- TYST!
- Vadå, spelar inte ens låten roll?
- Nej, det är den som sjunger! :D.

Han tog fram en ölburk ur innefickan och sa:
- Vill du ha?
- Nej tack, jag får inte supa på jobbet.
- Klart du får! Det fick jag.
- Eller så tog du dig friheten?
- Det kan vara så också, ja.

När jag snart skulle kliva av sa han:
- Vi kanske ses igen.
- Tror du?
- Ja, du åker väl den här bussen varje morgon?
- ...

Vi får se imorgon. Han var trevlig, helt okej för en one night bus. (Buss på engelska, för den som uppfattade något annat.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0