snatscho

Åh, så kul det är. Idag har varit skitroligt och då var det ändå bara ett extrapass. Ett extra helpass, men ändå. Det körde ihop sig för kvällen, för två personer som ska jobba stängning är sjuka. Lottie anmälde sig frivilligt och alla tittar bort. Lottie anmäler sig högre och alla undrar vad som är hennes problem. Lottie anmälde sig med bastant röst och pondus i sina steg, då skrattade de och sa att jag inte kan jobba öppning OCH stängning. 06:15 - 01:15. Det fanns inte på världskartan. Vadå, folk är sjuka, jag ställer upp, jag ska ändå inte vara på jobbet förrän 16:15 imorgon? Hepp, gick inte. Men jag såg till att de fixade någon som tog stängningstiden, så tog jag dennes tid. Perfekt, 17:00 - 21:00. Helt okej för min smak. De andra skakar på huvudet, det finns nog bara två personer som förstår hur jag känner. De andra tror att jag kommer från Mars. MEN DET GÖR JAG INTE, FÖR JAG KOMMER FRÅN MERKURIUS!

På fredag är det party. För det första, miss T kommer hit. Herrejisses vilket fullspeckat schema vi har. Hur vi ska hinna med allt, det får tiden bestämma. Tillbaka till festen, det är personalfest hemma hos Amanda. Hon har pool och skickat iväg pappsen över natten, så ett helt gäng galna donkare ska dit. Och Therése. Det var på håret att jag inte kunde komma, eftersom de bara vill ha donkare där, inga undantag. Jag förstår vad de menar, eftersom om en tar med sig någon, så tar nästa med sig och plötsligt är vi dubbelt så många och ingen känner någon. En särskild personalfest, det inte. Men eftersom T kommer så långt ifrån och att den urusla anledningen hade gjort så att Lottie inte kunde komma, så är hon medbjuden. Niklas är nöjd, han vill träffa min MILF:are. Han är lite nervös, för han tror att T kommer vrida ballen av honom om han säger så inför henne.

Nu ska jag till jobbet, har jag sagt att jag gillar att jobba?

Nu när semestertiderna faktiskt bara har rullat igång, så har äntligen herr restaurangchef kommit tillbaka från semestern. När han imorse klev innanför dörren så säger jag:
- HEJ! Men.. Är du inte en dag för tidig?
Precis när jag sagt det började jag direkt låtsas som att jag inte alls hade någon aning om när han faktiskt skulle vara tillbaka. En ren chansning, vadå, börjar inte alla på tisdagar efter sin semester? Hmm. Bra där.

Det börjar likna något där. Vecka 32 är vi sammanlagt fyra pers som finns tillgängliga och som kan jobba. Som inte är på semester. Är inte det coolt, så säg? Det krävs ungefär åtta pers för att göra ett skift, det ska bli himla spännande och se hur vi ska klara det. Jag ska verkligen njuta, för man kommer få jobba röven av sig. That's how I role :P.

Inte bara gjorde Lottie världens bästa öppning och gjorde herr arbetsledare stolt över HCCP (fråga inte), utan hela hennes dag bara blev jätteljus när jag gick fram till anslagstavlan. Där står herr arbetsledare och skriver upp medarbetaruppställning och på QP-sidan ser jag ett namn jag inte sett på fem veckor. "4:1 - Stoffe". STOFFE! Lottie blev alldeles röd om kinderna när hon log så mycket.

När Stoffe väl kom till jobbet, stod jag inne i ettan och tog beställningar i driven, så det var först när det var bilfritt som jag kunde springa dit och skälla på honom. Fast inte förrän jag sagt hur glad jag var att se honom.
- Nemen! Är det Stoffe som är här?
- Jaa!
- Är det verkligen Stoffe?! Kom då, poffe poffe! Vet du hur glad jag blev idag när jag såg att Adam skrev ditt namn på tavlan. Och vet du hur förbannad jag är för att du inte sa hej då!?
- När då?
- Innan du stack på semester. Du bara stack utan att säga något.
- Jobbade du min sista dag då?
- Nej, det tror jag inte.
- Nehe, så du tyckte att jag skulle ha räknat ut vilka dagar du jobbar för att då räkna ut hur många dagar jag har kvar innan jag ska sticka iväg? För att säga hej då?
- JA!
- Men jag kommer ju tillbaka. Jag är ju här nu?
- Ja, tur är det. Hur skulle jag klara mig annars?
- Jaha jaha.

Jag studdsade lite och fnissade och kunde inte låta bli att göra tåhävningar varje gång jag svarade på hans tilltal. Vilket han så klart påpekade. Stoffe påpekar allt och verkade faktiskt glad att se mig också. När han härmat mig ett tag med tåhävningar, så tog jag mitt pick och pack hemåt. Han jobbar imorgon också :D.

Jag missade ju jobbdelen. Tur det, det blev en uppsats nedan. Jag jobbar med jordens härligaste människor. De två jag arbetar med just nu när min riktiga arbetsledare är på semester, de är riktiga guldkorn. Vi har så rackarns roligt och jag bara njuter av att vara på jobbet. Det är inget större fel på min riktiga arbetsledare, men vi tre har en liten clash emellan oss. Jag och de två pojkarna. En stor och en lite mindre. Jag är dock minst.

Mitt jobb kallar jag för Aftonbladet jr. Så fort någon hör något så vill de vara först med att ha sagt det, spritt det, vad som helst. Nu har jag hittat två stycken som inte är sånna. Det gör lite ont då att båda kommer sluta inom en snar framtid. Den ena drar inom en månad och den andra så fort han fått jobb. Grejt. Men då får jag fortsätta med vår klubb, helt ensam :).

Lottie här igen efter en stund frånvaro. Det har varit fullt upp med jobb, Stockholm och fest. Och lite jobb. När jag väl kom över sorgen att jag inte hade med Draken i storstaden, så gick jag in till grannarna på en drink. Det resulterade i en massa drinkar och Nintendo Wii. Att rocka rockring efter några drinkar, det är inte att leka med. Oj oj, Lottie kan! Det blev sms som skickades till fel personer och en väldigt sen sänggång.  Dagen efter vaknade jag runt åttasnåret och kände att det var dags att dra sig mot Sven P. Jag klädde på mig, sminkade mig, sket i frukosten och förbannade de roliga sommartiderna på bussen. Jävla skit. Men till slut kom jag fram och det var som att komma till ett helt nytt ställe. Det var nytt folk, helt omgjort, två omklädningsrum, alla kontor i ett nyrenoverat hus och självklart var de flesta på semester. De jag ville träffa allra helst. Det var skoj att småprata lite och berätta om hur nöjd jag är med mitt liv etc. De tyckte det lät bra, att jag fortsätter med min passion här i livet - hamburgare.

Dagen fortsatte på grönan med Therése, Robin, Marie, Tobbe och Jesper. Himla mysigt, jag och de två förstnämnda var där först och köpte våra åkband. Därefter placerade sig T och R i den första karusellen som man kommer till vid entrén. Jag tror den heter Karusellen eller något sånt, orginalet av alla orginal. Han verkade tycka att den var skoj, så söt! Därefter drog vi oss till Tekopparna. Vi tvekade först, för den såg ut att röra sig ganska fort, men till slut chansade vi. Med en oro över att barnet skulle skrika så att alla tyckte att T var en hemsk mamma som ens tänkte tanken att sätta sitt barn i en tekopp så började karusellen. Jisses! Den gick verkligen fort. Jag höll emot för kung och fosterland så vi inte skulle snurra mer än vad vi redan gjorde. T kämpade med att hålla R glad, men han kunde inte riktigt bestämma sig om den var läskig eller rolig. Han skrek dock inte.
Flera karuseller klarade vi av, jag var barnvakt och ibland vagnvakt. Hon såg ut att ha lite skoj, den där T. Jag köpte också en Blixtenballong till R, den var rackarns rolig. Och sist men inte minst, vet ni vad vi åt? LANGOS! Det är L och T's nationalmat.

När T och R åkt hem, åkte vi de mest konstiga karuseller. Vi prövade den nya Lyktan och de mindre barnen höll på att somna. Tolv meter upp i luften och så låtsas den göra fritt fall from time to time, men Lottie och Marie höll på att göra i brallan ändå. Den var läskig, men jag höll i alla fall för munnen så man hörde mest tomma skrik, medan Marie inte var ett dugg blyg. Det såg nog lagom roligt ut när de två stora barnen skriker, medan småbarnen tycker att Nyckelpigan kittlar mer. Vi klarade av Spökhuset för första gången på flera år. Jag blev som en ål och kom igenom på alla ställen när jag sprang ifrån spökena. Galet läskigt och ändå hade jag tre stora pojkar med mig. Marie fanns någonstans där i mitten, jag hann liksom inte se i förbifarten.
Mot Golden Hits! Rajt, Lottie kom inte in, så jag åkte hem. Där hann jag vara i sju minuter innan jag drog med mig Ae till S-tälje och krogen där istället. Några timmar senare var vi hemma i sängen och sussade gott.

Mammas födelsedag. Vilken jäkla fest! Lottie och Nicke var som galna och dansade på räcket till vår uteplats, massa meter upp i luften. Eller ja, i alla fall en och en halv. Fulla som kastruller dansade vi natten lång och spred glädje. Natten slutade sisådär, eftersom alla inte tänker likadant. Men men, what to do? Lottie har det inte lätt.

Alltså, det är rätt skönt att vara hemma, det kanske inte framkom i texten nedan. Det är mysigt, men attans att jag inte tog med Draken. Typiskt.

.. Lottie nynnar på Mauro Scoccos låt, den är fin. Jag saknar Draken något fruktansvärt. Lite magont, små oroliga dinosaurier springer runt därinne och gör mig lite okoncentrerad. Det var kul att titta på Macken den första halvtimmen, men sen blev det lite jobbigare. I need company. Alla i familjen är ute och åker motorcykel. Inklusive Börty och hans pappa, Sven, Eva och Therese. Och gissa var sistnämnda sitter? Jo, du gissar rätt - bakom Nicke. Jag blir alltid lika förbannad när det är någon annan än jag som ska sitta där. Efter tio minuter på tåget så slog det mig, kanske lånar hon min hjälm? Jag ringde och ringde och ringde, till slut svarade bror och säger:
- Nu står det typ tio pers i mc-kläder och väntar på mig, vad är det som är så viktigt?
- Vilken hjälm har Therese?
- Ehh....
- Hon har inte min hjälm va?
- Nej.
- Bra, för då hade jag blivit förbannad. Ha det så trevligt, hej då!

Så nu sitter jag här, hemkommen och allt, har tagit på mig mysbrallorna och är alldeles ensammen. Hade jag haft med mig Draken, så hade jag inte varit helt själv. Då hade vi varit ute och gått, kanske träffat Vaderna och andra som vill höra hur man har det. Några säger att man kan gå ut och gå utan hund. Vad är det?

En av de första norrbaggarna jag fick tag i var en snubbe som först verkade ganska sjyst. Han visade sig älska hundar och blev helt tokig när jag berättade att jag har en amstaff. Han sa att alla de kamphundraserna är förbjudna i Norge och att han hade en pittis förut. Det lät lite konstigt, så jag fick ju fråga vad som hände med den. Han sa att polisen omhändertog den och avlivade den. Det tyckte jag lät helt sjukt konstigt, om man nu hade en kamphund INNAN lagen kom till kan de ju inte påverka något. Nej, det visade sig att idioten smugglade in hunden från Tyskland och chansade på att polisen inte skulle få reda på det. Vilken jävla benlös människa riskerar ett annat liv bara för att få ha en viss ras? Jag skickade honom i papperskorgen direkt. Vad fan tänker man med?

Jag har följt Norges herligste ganska aktivt och tycker att de där två Ylvisåkerbröderna är rätt söta. Jag har sett framför mig hur jag och T letar upp dem någonstans i det lilla landet, hon väljer den mörkhåriga och jag den ljushåriga. Jag ska se till att det blir så, för jag tycker att han är sötast.
Jag minns att för ett tag sen så sa T att det skulle vara roligt att vara tillsammans med en norrbagge, eftersom då skulle man få gissa every now and then vad det är de egentligen säger. Det ger lite spänning i vardagen. Då fick jag för mig att leta upp norrbaggar på icq för att se om jag förstod något alls. Hela första timmen satt jag och fnittrade, de skriver så gulligt. Och ja, jag förstod, men det är lättare att se vad de skriver än att höra vad de säger. To be continued.

De ringde från veterinären idag och berättade att Draken får komma hem idag. Allt har gått bra och hon har varit så snäll. Helt underbart, min bästaste bäste vän.

Min gårdag blev inte riktigt som det var tänkt. Då hann jag inte med att inhandla en cigarr som jag skulle röka med en på jobbet för att fira att det var fredag. När jag kom tillbaka från Skara utan hund, så gick jag förbi jobbet för att se hur allt gick. De hade massor att göra, rush efter rush. Lina, som tog min tid, ångrade det bittert och hade det inte varit de här omständigheterna så hade jag fått höra det ett tag framöver. Nu är det ingen som säger något, inget annat än frågar hur det är. Precis ALLA vet om att jag var ledsen igår och att jag varit i Skara med hunden. Jag har pratat med två personer på hela stället och även mister restaurangchef som är på semester frågade hur det hade gått. Okej, aftonbladet junior.

I alla fall, när jag dök förbi jobbet, så frågade jag mister Adam om han hade köpt cigarr. Jag var helt hundra på att han inte gjort det, för det var på mitt initiativ och jag trodde verkligen att han skulle banga.
- Klart jag gjort. Jag köpte en till dig med.
- Åh. Jag har liksom inte hunnit idag.
- Nej, jag tänkte det, så därför köpte jag två. Kubanska!
Bussigt! Jag gick hem och umgicks med Diesel tills det var stängningsdags. Då packade jag ner fyra öl och två cider i en påse och cyklade dit. Lina var dödstrött och vägrade stanna en sekund. Emil satt kvar med oss och efter ett tag dyker nissen från krogen upp. Klockan var alldeles för mycket för att komma in på Donken och han skyllde på att han skulle till sin farmor. Han slog sig ner och stannade med oss tills vi drog oss. Adam hade också öl med sig, tre stycken halvliter och där satt vi. Det blev värre och värre med fnissandet och konstiga skämt, eftersom vi inte var instämplade så kunde vi kalla varandra för allt möjligt. Då är det inte mobbing på jobbet.
Plötsligt frågar nissen från krogen mig hur det är med hundarna. Adam såg lite fundersam ut, han undrade nog hur herrn visste att jag hade hundar. Jag berättade att "stora svarta" ligger inne på Skara och han frågade:
- Är det Diesel?
Adam tittade ännu mer fundersamt, han kan namnen också. Hmm.

Halv sex, när solen väl gått upp och värmen började komma tillbaka, då drog vi oss hemåt. Då var det lite för mycket skratt och flams, tajm att sova. So be it.

Igårkväll när jag kom hem på min rast och skulle ge mina hundar mat, som jag alltid gör när jag jobbar kväll, så ser jag hur hundarna har varit fantastiskt duktiga. De har lyckats riva ner min tjugo kilos tunga foderhink och därunder hittat godislådan med ett till två kilo godis i. Hundgodis, but still. Draken var kanonstor på mitten, som hon alltid blir när hon dragit i sig för mycket, men verkade må okej. Jag suckade och tänkte "jag vet en som kommer få vara ute och gå hela natten". Inte mer med det, jag fixade iordning och gjorde mitt, sen åkte jag tillbaka till jobbet. När jag kommer hem efter stängning ser jag att de har varit sådär fantastiskt duktiga igen. Då har de rivit ut Drakens kasse med bindor, bandage och annat oätligt. Det såg inte ut som om de hade ätit något, men tuggat lite och stojat. Glada matte städade upp och gick ut med hundarna. Drakens mage var fortfarande stor.

Denna morgon vaknade jag av att det inte fanns någon som helst ren luft kvar i lägenheten, det var bara Drakenfisar som cirkulerade runt. Härligt, härligt, öppna upp allt vad fönster heter och ta ut hundarna. Väl inne igen märkte jag att Draken var svullen på ena sidan av nosen och tittade in under läppen. Ett likadant hål som Diesel fixade på Snobben förut. Då förstod jag var Diesels rivmärken i ansiktet kom ifrån, de hade ju fajtats när de skulle käka ur godislådan och då har ju Diesel lyckats klämma in en hörntand i hennes överläpp. Draken var hängig och jag börjar få panik. Jag tänkte att jag inte kan lämna Draken ensam när jag ska jobba idag, så jag försöker tappert leta efter någon som kan ta hand om henne då. Till slut hittar jag en tjej på jobbet som kan ta henne efter klockan nio och det var en gigantisk tjänst. Ju mer tiden går blir det värre och värre magkänsla, så jag ringer stackars Kaisa och får lite tips, när väl djurkliniken öppnar igen så ringer jag dit. De råder mig att ringa till Blå Stjärnan i Skara och då blev det ett jävla ståhej i mitt huvud. Jisses, min lilla Draken. Jag ringer dem och de råder mig att komma in, de ger mig en akuttid någon timme senare och vi lägger på. Kaos i Lotties huvud, min lilla Drake, jag som ska jobba och hon som aldrig ska vara sjuk.
Med väldigt mycket gråt i halsen ringer jag Kaisa efter skjuts till Skara. Jag ville verkligen inte ringa henne, hon skulle ha så skoj ikväll och bara stoja runt, men jag visste verkligen ingen annan. Hon sa att hon kunde ringa Lenny och den toppenkillen tog ledigt från jobbet bara för att köra oss till Skara. Herrejisses.

Med en lite lugnare, dock fortfarande väldigt mycket gråt i min röst, ringer jag hundvakten och frågar om hon inte har lust att ta min stängningstid, eftersom jag måste åka in till djursjukhuset. Hon ställde upp direkt och var bara guld. Efter det ringde jag jobbet och berättade att jag inte kunde komma idag, förklarade lite varför och de var helt med på noterna.

På väg mot Skara börjar Draken blöda näsblod. Lottie blir mer och mer stressad i själen och tycker att hon fan kan hålla ut en stund till. Vilse i Skara rullade vi runt och letade efter det där förbannade djursjukhuset. Växeln var stängd och vägbeskrivningen från civila personer var mest "sväng vänster, sen höger, sen vänster vid en bro.". Okej. Väl framme kutade vi in, Lottie skriver i en massa papper och får komma in. Jättehärlig veterinär som pratar fint med Draken och mig. Lenny fick agera husse när de tog för givet att han och jag hade Draken tillsammans, in på röntgen, världens duktigaste Drake låg åt alla håll vi höll henne. De rådde mig att skriva in henne på svält och dropp. Deras ord är min lag. Skriva på lite mer papper och ta av halsbandet från den där fina hunden. De sprang iväg i korridoren med godis i handen och allt gick som på räls.

En av de värre dagarna i Lotties och Drakens liv. Min bästaste bäste vän.

Jag sitter och läser i en bok som jag fått av min arbetsledare. Den är lite halvtråkig, men det är väldigt lite text och mest rum för bild eller tanke, så jag läser inte direkt ihjäl mig. Det är så mycket som står där i som jag inte läst. Det är självklara saker som jag istället lärt mig i praktiken och inte läst att "så ska det vara". Jag har verkligen halkat in på ett bananskal och kommit långt på mina snart fyra månader. Det här gör bara allt lättare för mig nu när det är dags att lära ut till andra, det sitter ju, men det ska ju se ut som om jag läst det om och om igen. Jag ska säga allt i rätt ordning och på rätt plats. Medarbetaren kan ju inte sitta och läsa om hur man tar emot en beställning när jag börjar snacka om uppbackningssystem. This is fun :D.

Jag hittade honom!

Snart kommer Lottie till Stockholm igen. Jag åker en och en halvtimme efter att jag slutat den tionde juli och har inte en endaste hund med mig. Det kommer bli konstigt, helt fri. Kan stanna ute hur länge jag vill utan att höra att jag bara lämnar hundarna till mina föräldrar för att sticka iväg och festa. Nej du, inte den här gången. Fullspeckat schema som vanligt. Grönan, Golden Hits, mammas födelsedag och IKEApåfyllning.
Anledningen till att jag inte har hundarna med mig är för att jag behöver få ner lite (mycket) grejer. Det börjar bli dags och om jag sätter fart innan mamma och pappa kommer ner, så slipper de slita rumporna av sig när de ska vara lediga. Det är väl en ganska bussig tanke av mig.

Ju mer man tänker på allt jag gör om i lägenheten, desto mer oväntade kostnader dyker upp. Jag satt i skrivande stund och tänkte på min fondvägg i köket. Jag måste ju ha lister på golvet, och det kan jag ju inte sätta dit förrän jag har bytt golv, vilket jag i sin tur inte kan byta förrän jag bestämt mig för att byta kök eller inte. Även om jag väljer att inte byta ut köket så finns det ett antal andra grejer som kan vara bra att göra innan, sånt jag inte räknat med, men som faktiskt låter fantastiskt och som jag vill göra. Det kanske inte är så stora kostnader? Jag vill byta lister överallt. I ingången till köket vill jag riva ner listerna helt, bara banka loss dem och spackla igen, måla över, klart. I hallen passar sig inte de fulgulvita in, så kanske bra att göra i samband med omtapetseringen? Jisses. Det är kul att fixa och dona, men man kanske ska ta ett rum i taget :D.