snatscho

Igårkväll när jag kom hem på min rast och skulle ge mina hundar mat, som jag alltid gör när jag jobbar kväll, så ser jag hur hundarna har varit fantastiskt duktiga. De har lyckats riva ner min tjugo kilos tunga foderhink och därunder hittat godislådan med ett till två kilo godis i. Hundgodis, but still. Draken var kanonstor på mitten, som hon alltid blir när hon dragit i sig för mycket, men verkade må okej. Jag suckade och tänkte "jag vet en som kommer få vara ute och gå hela natten". Inte mer med det, jag fixade iordning och gjorde mitt, sen åkte jag tillbaka till jobbet. När jag kommer hem efter stängning ser jag att de har varit sådär fantastiskt duktiga igen. Då har de rivit ut Drakens kasse med bindor, bandage och annat oätligt. Det såg inte ut som om de hade ätit något, men tuggat lite och stojat. Glada matte städade upp och gick ut med hundarna. Drakens mage var fortfarande stor.

Denna morgon vaknade jag av att det inte fanns någon som helst ren luft kvar i lägenheten, det var bara Drakenfisar som cirkulerade runt. Härligt, härligt, öppna upp allt vad fönster heter och ta ut hundarna. Väl inne igen märkte jag att Draken var svullen på ena sidan av nosen och tittade in under läppen. Ett likadant hål som Diesel fixade på Snobben förut. Då förstod jag var Diesels rivmärken i ansiktet kom ifrån, de hade ju fajtats när de skulle käka ur godislådan och då har ju Diesel lyckats klämma in en hörntand i hennes överläpp. Draken var hängig och jag börjar få panik. Jag tänkte att jag inte kan lämna Draken ensam när jag ska jobba idag, så jag försöker tappert leta efter någon som kan ta hand om henne då. Till slut hittar jag en tjej på jobbet som kan ta henne efter klockan nio och det var en gigantisk tjänst. Ju mer tiden går blir det värre och värre magkänsla, så jag ringer stackars Kaisa och får lite tips, när väl djurkliniken öppnar igen så ringer jag dit. De råder mig att ringa till Blå Stjärnan i Skara och då blev det ett jävla ståhej i mitt huvud. Jisses, min lilla Draken. Jag ringer dem och de råder mig att komma in, de ger mig en akuttid någon timme senare och vi lägger på. Kaos i Lotties huvud, min lilla Drake, jag som ska jobba och hon som aldrig ska vara sjuk.
Med väldigt mycket gråt i halsen ringer jag Kaisa efter skjuts till Skara. Jag ville verkligen inte ringa henne, hon skulle ha så skoj ikväll och bara stoja runt, men jag visste verkligen ingen annan. Hon sa att hon kunde ringa Lenny och den toppenkillen tog ledigt från jobbet bara för att köra oss till Skara. Herrejisses.

Med en lite lugnare, dock fortfarande väldigt mycket gråt i min röst, ringer jag hundvakten och frågar om hon inte har lust att ta min stängningstid, eftersom jag måste åka in till djursjukhuset. Hon ställde upp direkt och var bara guld. Efter det ringde jag jobbet och berättade att jag inte kunde komma idag, förklarade lite varför och de var helt med på noterna.

På väg mot Skara börjar Draken blöda näsblod. Lottie blir mer och mer stressad i själen och tycker att hon fan kan hålla ut en stund till. Vilse i Skara rullade vi runt och letade efter det där förbannade djursjukhuset. Växeln var stängd och vägbeskrivningen från civila personer var mest "sväng vänster, sen höger, sen vänster vid en bro.". Okej. Väl framme kutade vi in, Lottie skriver i en massa papper och får komma in. Jättehärlig veterinär som pratar fint med Draken och mig. Lenny fick agera husse när de tog för givet att han och jag hade Draken tillsammans, in på röntgen, världens duktigaste Drake låg åt alla håll vi höll henne. De rådde mig att skriva in henne på svält och dropp. Deras ord är min lag. Skriva på lite mer papper och ta av halsbandet från den där fina hunden. De sprang iväg i korridoren med godis i handen och allt gick som på räls.

En av de värre dagarna i Lotties och Drakens liv. Min bästaste bäste vän.