Party i jobbhelg.
Igår var det firande för Lenny, han fyller hela tjugesex år idag. Då måste vi ju ut på krogen och där var vi. Det började med att Lottie jobbade öppning igår, alltså upp kl sex när det är helg. Tolv timmar senare satt jag, fröken K och herr kusin med ett okänt antal spritflaskor runt mitt köksbord och körde Trivial Pursuit i fickformat. Ett jävla skitspel om du frågar mig, men jag ville ju inte att de skulle vara ledsna hela kvällen, så jag lät dem vinna. Drinkarna blev fler och klockan sprang iväg utan att vi märkte det. Någon gång mitt i kom fröken K på att vi kanske skulle sminka oss, så det gjorde vi och fem över midnatt gick vi mot krogen. Det skulle vara Slitzbrudar inne på Bogren's, så dit skulle vi gå. Väl inne hittar vi inte en enda, jag frågar några närsittande killar och de tänkte att jag var en. Kom igen.
Några från jobbet sprang runt och några välkända ansikten från fotbollskvällen hemma hos mr restaurangchef var där. De hade helt otroliga brudar runt sig, varav en använde sig av det mest desperata raggningsförsök detta årtioende. Det var så pinsamt och vi som såg på skrattade slash blev irriterade. Ge sig på någon i sin egen storlek!
Lottie fick sig en snubbe som insisterade på att vi skulle dansa. Det var precis när jag började må dåligt och bara ville sitta. Jag hade inte dansat med honom i alla fall, men att ha en anledning är fler än inga. Vilket han inte fattade. Till slut sa jag en till anledning; min pojkvän står därborta. Och så pekade jag på en av herrarna från fotbollskvällen. Herrn i fråga uppfattade det och kom fram, jag viskade lite snabbt att han numer är min pojkvän och så frågade han:
- Är det något problem?
- Nej, jag vill bara dansa!
- Men jag vill inte att du ska göra det.
- Okej okej, jag ber om ursäkt.
Bra där. När jag senare stod på dansgolvet och rockade järnet med Kaisa, så kom han förbi och snorglodde, inse dig dissad!
Lenny satt mest hela tiden och tittade på. Det måste ha varit drygt, men vill man inte så finns det inte mycket att göra. Kaisa och Lottie hade fruktansvärt roligt med alla killar och den där desperata tjejen. Jag tog henne i hand till slut när hon skulle säga hej då till en av herrarna hon limmat på de senaste timmarna. Jag minns inte hennes namn, men hon sa åt mig att ta hand om honom, för han är en fin kille. Jaja.
Det här var kvällen då "break a leg" fick ett ansikte. Jag fick kämpa hela vägen hem för att få tillbaka mitt gosedjursben. Himla roligt skämt, det där.
Idag var det lite halvkämpigt att ta sig upp. Tio i fem tittade jag på klockan när jag dök ner i soffan, sex ringer väckarklockan och sju står jag på jobbet. Jag mådde lite halvkasst, men det var helt klart värt det. Nu ska jag ta igen lite sömn.
Några från jobbet sprang runt och några välkända ansikten från fotbollskvällen hemma hos mr restaurangchef var där. De hade helt otroliga brudar runt sig, varav en använde sig av det mest desperata raggningsförsök detta årtioende. Det var så pinsamt och vi som såg på skrattade slash blev irriterade. Ge sig på någon i sin egen storlek!
Lottie fick sig en snubbe som insisterade på att vi skulle dansa. Det var precis när jag började må dåligt och bara ville sitta. Jag hade inte dansat med honom i alla fall, men att ha en anledning är fler än inga. Vilket han inte fattade. Till slut sa jag en till anledning; min pojkvän står därborta. Och så pekade jag på en av herrarna från fotbollskvällen. Herrn i fråga uppfattade det och kom fram, jag viskade lite snabbt att han numer är min pojkvän och så frågade han:
- Är det något problem?
- Nej, jag vill bara dansa!
- Men jag vill inte att du ska göra det.
- Okej okej, jag ber om ursäkt.
Bra där. När jag senare stod på dansgolvet och rockade järnet med Kaisa, så kom han förbi och snorglodde, inse dig dissad!
Lenny satt mest hela tiden och tittade på. Det måste ha varit drygt, men vill man inte så finns det inte mycket att göra. Kaisa och Lottie hade fruktansvärt roligt med alla killar och den där desperata tjejen. Jag tog henne i hand till slut när hon skulle säga hej då till en av herrarna hon limmat på de senaste timmarna. Jag minns inte hennes namn, men hon sa åt mig att ta hand om honom, för han är en fin kille. Jaja.
Det här var kvällen då "break a leg" fick ett ansikte. Jag fick kämpa hela vägen hem för att få tillbaka mitt gosedjursben. Himla roligt skämt, det där.
Idag var det lite halvkämpigt att ta sig upp. Tio i fem tittade jag på klockan när jag dök ner i soffan, sex ringer väckarklockan och sju står jag på jobbet. Jag mådde lite halvkasst, men det var helt klart värt det. Nu ska jag ta igen lite sömn.
Kommentarer
Trackback