snatscho

Hela förra inlägget grundar sig i att jag idag lät Lenny sticka ut och springa med Draken. Inte bara lät honom, utan det kändes bra också. Jag berättade allt jag tyckte, vad Draken inte tycker om, hur hon gör när hon blir trött eller när hon fått ont i tassarna. Så där jobbig som jag är, men jag vill inte lämna dem till vem som helst. Men när allt var sagt så kunde de gå iväg och jag gick ner i tvättstugan direkt. Draken ville inte gå ifrån mig, så han fick dra lite. Hon undrade säkert varför hon var tvungen att lämna sängen och inte Diesel.

En gång sa fröken K någonting om att jag inte vågade lämna ifrån mig Diesel. Jag har gått och tänkt på det en del, för det är honom jag håller närmast hela tiden, det är alltid honom jag har bredvid mig och det är honom jag tränar på klubben. Det är alltid Draken jag lämnar bort liksom. Men det har ju att göra med, det har hon och jag diskuterat, att Draken inte kräver lika mycket som mr D. Hon går lös, hon går ihop med alla, bryr sig inte om andra hundar, finns där hon behagar och ligger still. Diesel å andra sidan drar i kopplet, skäller på andra hundar, vill vara överallt på samma gång och hoppar när folk går innanför dörren. Lillherren kräver lite mer tid och ork. Det är så mycket lättare med Draken. Och idag kändes det bra. Jag kan pusta ut!