Lottie i ett nötskal.

Så klart. Hon tror så mycket, antar och tar för givet. Hon är nog lite dryg ändå, men inget jag märker av eftersom jag är så uppe i varv. Ett ord hon måste sluta säga är "varsågod". Det var roligt i början och framförallt till rätt personer. Nu är det dags att kassera det och hitta på något nytt.

Nästa helg ska självaste Ronald McDonald infinna sig på vår restaurang. Det finns tre stycken utbildade (jo, det är sant!) Ronald i Sverige och dottern till en av dem kom för att lämna hans trailer. Den minst diskreta bil och trailer man kan få tag på, den står nu på vår parkering. Den tjejen var himla rolig, från Stockholm och hade hund, så vi hittade varandra direkt. Hon har jobbat som clown sen hon var fem år, vilket jag tyckte var rätt orginellt. Hon hade tydligen hört det en del. Hon berättade lite om sin pappa och vi kom på en plan om hur jag ska skrämma honom nästa helg när han kommer. Hur kul vore inte det, en clown som blir rädd. Eller i alla fall fundersam. Vi får se hur det blir, hon är i skrivande stund på väg tillbaka till Stockholm. The huvudstad.

Det är så mycket man vill göra när man inte måste, men när stunden är kommen och tajmingen perfekt, då bangar man. Jag skulle aldrig banga, så ångra är ett bättre ord. Drygheten måste bort och det ska den där känslan också. Den för inget gott med sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0