snatscho

När det gäller känslor har jag alltid tyckt att det är vi tjejer som är efterhängsna, svårfattade och allmänt tröga på att släppa taget. Vi har våra planer inför framtiden och vet precis hur vi vill ha det. Huset vi ska bo i, barnens namn, alla djuren, semestrar. Om vi hittar en som vi tror passar in i utopin, så håller vi fast. Men skojar du eller?! Killar är lika illa, eller kanske är det generellt dem vi borde prata om istället för oss? På riktigt. Jag har fått två bevis på att killar har svårt att släppa taget, svårare, svårast, vägrar. De håller fast och envisas om att de har rätt.

Som alla nu vet blev Lottie full som en kastrull på en kryssning förra veckan. Jag vet att jag förklarade ett och annat för vissa personer och ändå, fortfarande (!), envisas det om att jag inte sagt allt. Vi kom inte fram till de vi ville. Vadå vi? Vilket jävla vi? Jag fick fram precis allt jag ville, men jag ansågs för full för att veta mitt eget bästa. Okej, det ligger kanske något i det, men just där och då hade jag full koll på vad som kom ur min mun. Och in! Och det var då inget bihang till honom, inte.