En dag i maj.
Idag var det en dag som var en dag som var en bra dag. Den började helt åt helvete med en riktigt kass körlektion och en kacklande körlärare som, enligt sig själv, var på mig som en iller. Det kan jag instämma om och sa aldrig emot. Jag tog all skit han sa och han märkte hur det bara blev värre och värre ju längre in i lektionen vi kom. Han började då berätta alla bra grejer jag gör, plötsligt lät allt så jävla positivt istället, så jag sa åt honom att hålla käften. Snacka inte med mig alls, om det ska vara såhär.
Vi gick ifrån varandra som vänner.
Resten av dagen var riktigt bra. Har fått höra att enda sättet att få mig brun är att lägga sten och plattor. Kanske dags att hitta en ny hobby, såattee.. Not so much!
Vi gick ifrån varandra som vänner.
Resten av dagen var riktigt bra. Har fått höra att enda sättet att få mig brun är att lägga sten och plattor. Kanske dags att hitta en ny hobby, såattee.. Not so much!
EU-val 09.
Igår uppmärksammade Marie mig på att det snart är EU-val. Hon berättade vad hon skulle rösta på och vad hon hört att andra ska rösta på. Jag hann så mycket som "mm"-a innan hon frågade vad jag skulle rösta på. Jag sa att jag kommer ge mig in på de större partierna, läsa på och rösta vad jag känner passar bäst på mitt sätt att se Sverige. Hon kommenterade då om ett "storebrorsamhälle" och FRA-lagen och sen bar det av.
Jag har inget ont mot Marie, men det är just det här jag inte gillar. Politik och pengar är två saker som får mig att vilja klia sönder mitt skinn och spela harpa på mina blodådror. Alla blir rättfärdiga, står för sin sak och predikar för den. Ingenting annat är rätt, även om man har en bra teori om hur även detta ärende är något som Sverige behöver. Man kan aldrig få allt, utan man måste ge upp en sak för att få en annan. Så är det alltid.
Jag har lyssnat lite smått på debatten i tv under morgonen idag och de stora politikerna blir som små barn i en sandlåda. De är i det närmaste personangrepp och förklarar i en och en halv minut att de inte förstår vad den andra säger, att han har tvetydiga budskap och vad som är viktigt. Jag har precis stängt av ljudet, för utan ljud ser de så fridfulla ut. Den enda jag tycker ser lite ilsken ut är Maud, men den rosa färgen på hennes tröja får henne att blekna lite.
Nu börjar alltså denna karusell också. EU-valet 09. Go for it.
Jag har inget ont mot Marie, men det är just det här jag inte gillar. Politik och pengar är två saker som får mig att vilja klia sönder mitt skinn och spela harpa på mina blodådror. Alla blir rättfärdiga, står för sin sak och predikar för den. Ingenting annat är rätt, även om man har en bra teori om hur även detta ärende är något som Sverige behöver. Man kan aldrig få allt, utan man måste ge upp en sak för att få en annan. Så är det alltid.
Jag har lyssnat lite smått på debatten i tv under morgonen idag och de stora politikerna blir som små barn i en sandlåda. De är i det närmaste personangrepp och förklarar i en och en halv minut att de inte förstår vad den andra säger, att han har tvetydiga budskap och vad som är viktigt. Jag har precis stängt av ljudet, för utan ljud ser de så fridfulla ut. Den enda jag tycker ser lite ilsken ut är Maud, men den rosa färgen på hennes tröja får henne att blekna lite.
Nu börjar alltså denna karusell också. EU-valet 09. Go for it.
18e maj 09.
Vissa vet verkligen hur man gör mig tokig! Idag har det skett på två helt olika sätt och då självklart gjort mig helt olika tokig.
En kan få mig så förbannad att jag inte har lust att fortsätta kämpa för vad jag behöver allra allra mest just nu. Bara för en stund, så klart, för snart blir jag optimist igen.
En annan får mig att aldrig sluta le. Jävla idiot som kommer och drar sandpapperfingrar på mig och berättar hur snygg jag är i både min naturliga hårfärg och min (Sannas) nya kreation. Jag är nere på jorden större delen av tiden, men ibland kommer topparna och då fnissar jag. För att sedan stoppa undan det igen.
Skit skit skit.
En kan få mig så förbannad att jag inte har lust att fortsätta kämpa för vad jag behöver allra allra mest just nu. Bara för en stund, så klart, för snart blir jag optimist igen.
En annan får mig att aldrig sluta le. Jävla idiot som kommer och drar sandpapperfingrar på mig och berättar hur snygg jag är i både min naturliga hårfärg och min (Sannas) nya kreation. Jag är nere på jorden större delen av tiden, men ibland kommer topparna och då fnissar jag. För att sedan stoppa undan det igen.
Skit skit skit.
