snatscho

Med jämna mellanrum har en person ringt och väckt mig på morgonen. Det står Okänd på displayen och när jag svarar så är det tyst. Förra gången hörde jag andetag och jag var förbannad över att människan tappat talförmågan. Denna gång hörde jag en liten harkling eller hög suck eller ett litet misstag när personen försökte låta bli att fnissa. Så jävla tröttsamt.

Det har varit konstigt att inte logga in i bloggen för att skriva allt onödigt jag har för mig om dagarna. Lite roliga saker har hänt, men det är inte lika lätt att återberätta så här långt efteråt. Nu när bloggen ändå är tillbaka så har jag väl inget viktigt att skriva heller, det är typ som vanligt då.
Jag har åkt på en slänga hemlängtan. Jag saknar mina vänner, vill se hur T har det i sin lägenhet, träffa R, krama på Sara och festa lite på Henkans bekostnad. Jag vill åka skridskor med pappa och stöta på mina gubbar när jag är ute med hundarna. Jag vill hälsa på Sven P och se hur de gjort om där. Titta lite efter den där lastbilen. Dumheter, jag vet. Träsket kommer bara närmre och närmre nu.

Draken har gjort sig skyldig till en massa extratimmar för matte, men det verkar lösa sig till det bättre av de två förslagen. Det hade inte gjort mig något att arbeta för att skrapa ihop det, för sådana här saker händer och är man Draken, så är man :).
Min restaurangchef har träffat småhundarna och blev helförtjust. Jack Russell-tönt, som han är, visade han bilderna för sin sambo och det blev lite av en dominoeffekt. Min ena arbetsledare har en tollare och det, mina vänner, är R-E-S-P-E-K-T. Himla skojigt.

Och så klart, jag måste börja träna. Klart slut.

Idag har varit den roligaste dagen jag upplevt på länge. Jag har skrattat så maskaran runnit och vi har varit tvungna att stå två stycken för att klara av halvtempo. Tiden har gått fort, pang så var arbetsdagen över och jag längtar till morgondagen. M berättade för mig att D samlade på "dajmkryss" när han var liten. Min tolkning av ordet dajmkryss är inte att man tryckt upp två dajmgodisar som ett kryss på väggen, utan snarare number two. Tvåan, baksidan. Ännu roligare blev det när M stått i driven och frågat en kund:
- Vill du ha sås i dajmen? (Glass..)
M försökte låta som en brunstig älg, vilket han inte lyckades med. Jag vet ju hur en sådan låter, eftersom jag lockade till mig älgtjuren Pontus på Skansen och det berättade jag.
- Få höra då.
- Nej, då måste jag tvätta händerna.
M gav mig två jättestora ögon och ett rejält asflabb. Jag visste ju att jag menade att blåsa ljudet från munnen via händerna, medan de orden passade väldigt bra in i stundens snusksnack, så han tolkade det på sitt eget sätt.
När M lägger på ketchup och senap på sina bröd så doppar han den. Men han måste akta mina brö'n.

Äh, dagen har varit helt hysterisk. Jag har träningsvärk i magen.

Det var jätteskönt att inte ställa väckarklockan till imorse, men jag kunde inte sova ändå. Jag tänkte att jag kunde sova till i alla fall tio, men det blev kvart i nio. Eller något. Jag hade tänkt att göra lite nytta idag, men det blev inte så mycket. Jag har möblerat om och insett att jag har väldigt stora möbler. Väldigt stora. Det går inte att diskutera med mina fönster, jag skulle vilja flytta på dem och sätta dem på en annan vägg, men icke. De sitter envist kvar. Vi får se vad jag hittar på den dagen jag har råd. Det rimmade nästan!
Jag har burit upp det där hemsnickrade fula, gröna bordet jag hade i hallen till vinden. Att jag inte slängde det beror på att jag har problem med det där. Jag samlar allt på vinden och går igenom den lagom till när jag är klar i själva lägenheten. Dumt att göra allt så smidigt som möjligt.

Veterinärbesöket gick bra. Lite dyrare än vi räknat med, men hunden mår bra och alla är nöjda. Mot nästa mål - behålla hundarna :D.

Imorgon bitti ska Lottie lämna in Chicko hos veterinären. I söndags natt ringde Kaisa till mig och berättade att hon hittat en sprucken varböld under hakan, där Diesel nöp till honom. Den var som en femkrona och han slickade en massa. Hon ringde ett djursjukhus i Göteborg om råd och hon skulle rengöra så gott det gick och sedan kontakta veterinär nära henne dagen efter. Då fick hon inte kontakt med någon, men eftersom han fortfarande är pigg och kry så tänkte vi att vi kan visa upp honom på tisdag morgon istället. Det gjorde Kaisa och de ville att vi skulle komma tillbaka dagen efter, altlså imorgon, för att lägga in honom på drenage. De vill få ut allt var och sedan ge honom antibiotika.
Eftersom fröken K arbetar imorgon förmiddag, så tar Lottie på sig uppgiften att lämna honom. Hon har bra arbetstider, så sett, och kan ge mina hundar en ordentligt morgonpromenad. Samtidigt ska jag ta med Snobben så de får titta på honom lite snabbt, så vi vet att han också mår helt okej. Kaisa ska hämta upp Chicko efter två och då ska han vara som ny. De får vara med om en massa äventyr här i Skövde. Vi hade kunnat skippa bettet, men annars så. De har verkligen blivit som två helt andra hundar.

På jobbet skulle en tjej rengöra kylrummet. Hon behövde då en blåspistol som sitter på en slang som rullas ihop i en såndär låda man hänger upp i taket eller på väggen. Man kan dra in och ut den där slangen, jättesmidigt. OCH den låter precis som Grudge-bruden. Jag gjorde i brallan varje första millisekund av ljudet, för att sedan skratta åt att jag är så larvig. Det var så snarlikt som om jag hade filmen på i bakgrunden, skitjobbigt. Men nu är jag i alla fall förberedd. Det enda som skadar mig på jobbet är de där förbannade grillarna.

Fröken K skickade sms och undrade om jag ville komma över och se en "ryslig skräckfilm". Jag vet inte om jag citerade rätt, för jag orkar inte ta hit telefonen och se efter, men det var något i den stilen. När jag väl var framme så fick jag höra att vi skulle se Grudge 2. Jag tänkte direkt att den inte är läskig, eftersom ettan inte var så hemsk. Jag, J och någon nisse satt i J's soffa, just hemkomna från krogen. Alldeles jättehärliga i formen och den var inte läskig alls. Förstod inte varför folk snackat så mycket om den. Ha, back at ya! Tvåan var inte alls rolig att se på, man satt och gömde ansiktet många gånger, helsk skrek till lite och faktiskt så kändes det bättre. Det fanns ju ingen som helst mening med filmen, förutom att alla dör och självklart på läskiga sätt, så rädd blir man. Kaisa kikade mellan långfingret och ringfingret, Elin skrek mest, jag höll gärna för hela ansiktet och konstapel Fusk såg till att ingen blundade. Han slumrade nog till en liten sväng när han inte trodde att vi såg. Han hade Diesel i knäet för att skymma lite, ändå var han en riktig polis och såg till att vi inte fuskade. Han hade mest "tuppeskinn" av alla :).

Kvällen var trevlig, nu är jag hemkommen och har med mig min fina Draken igen. Fröken K ville behålla T30's hundar, vilket jag inte har något emot. Då får jag ju spendera tid med Draken! Himla mysigt. God natt, nu är det sent. Fast lugn, bara lugn, Lottie börjar halv elva imorgon. Idag.

Jag har alltid ideér och planer på hur jag vill ha det. Engagemanget har väl alltid funnits där, men inte pengar. Ibland inte heller tid. Mitt kök målade jag om innan jag flyttade in och nu har jag börjat få lite perspektiv på hur jag vill ha det. Fröken K gick ju loss på min jättefula panel, men jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha kvar den, av den enkla anledningen att jag inte orkar fixa med ny tapet osv, eller om jag ska riva den. Då måste jag ju trixa och dona med ny tapet, så vad blir bäst? Lottie can't make up her mind. Köket ska i alla fall göras om, det ska målas på snickerier och något ska hända med den där jävla panelen. Om den inte plockas bort, så ska den laseras eller förvandlas på något sätt. Golvet vet jag inte om jag ska göra något med, det finns en liten röst i mitt huvud som säger att jag ska lägga nytt golv i hela lägenheten och då ha samma överallt. Ta bort alla nuvarande fula trösklar och göra allt till mitt, mitt, mitt. McLottie-design. Kökslampa måste inhandlas, eftersom den är Kaisas. För kaklet finns det enkla lösningar i form av dekorkakel, så det problemet tar jag tag i när allt annat är klart.

Hallen är för närvarande grön och ful. Jag gillar den inte alls, så jag tror att det kommer bli mitt första projekt. Idag tog jag tag i första grejen, jag målade tröskeln och listerna runt badrumsdörren vita. De var smutsgulvita, så det är redan en förbättring. Steg ett i min hallförvandling. Garderoberna ska rivas ut något så totalt och istället kommer det skjutdörrar i form av spegel eller glas. Det sistnämnda kan vara riskabelt med en starkt viftande svans som sitter på mr D. Golvet ska skickas åt skogen, tapeterna likaså. Jag har inte hittat den perfekta tapeten än, men känner jag mig själv så hittar jag den dyraste och smetar upp den omedelbums. Bort med nuvarande (gröna) hatthyllan och dit med nya grejer. Jag har hängare till hundarnas grejer och en till jackor, men det räcker inte, tror jag. Det finns så mycket mer! Vad jag ska ha i hörnet närmast ingången till stora rummet är ännu oklart. Något slags sitdon perhaps. Listerna ska bytas ut. Jag har börjat tänka efter och listerna blir bara fler och fler, så nu blundar jag istället. Jag vill inte veta hur många de är. Hallampan vet jag inte vad jag ska göra med, men det kommer någon snygg vägglampa ut dit när tapeterna är uppe.

Badrummet är inte alls som jag vill ha det. Badkaret ska puts väck, in med två frostade dörrar som man trycker in mot väggen och duschytan försvinner. Ett skåp under handfatet för dessa obligatoriska toalettpapper, plåsterlådor och sjuklåda till hundarna. Jag funtar på att ha ett mindre skåp uppe på väggen, så jag får plats med alla lyxgrejor jag ska ha råd med. Kaklet ska jag göra något åt, alltså dekorkakla, för lite förändring måste jag ha då och då. Det kommer bli ett stort badrum, så man kanske skickar in en uppblåsbar fåtölj eller dylikt, eftersom det kommer vara så mysigt därinne. Och i Lotties badrum luktar det aldrig illa, hon har en puff-puff!

Stora rummet ska få sig en ommöblering. Jag vet inte än hur jag vill ha det, men jag ska hitta på något. Soffbordet ska bytas ut mot ett, antagligen mörkt, träbord med lådor under så att jag får plats med alla onödiga grejer jag inte behöver. Hundskåpet måste jag göra något med, men jag tycker om det för mycket för att slänga det. Det tar alldeles för stor plats och om jag skickar upp tv:n på väggen, så har den bara en funktion kvar: förvara hundmaten. Med så lite förvaringsmöjligheter som jag har, så är det ett bra skåp, men jag är inte helt nöjd. Det är jag aldrig. Jag vill skicka ut soffan också, inga orsaker nämnda, och in med en typ likadan fast med schäslong. Min fotpall som fyller samma funktion som en schäslong åker iväg när jag ligger på den, så nu blir det andra bullar.

Balkongen! Den kan bli så fin, den där ballen. Ut med trätrall och några krukor. Göra hela alltet levande! Ett bord som sitter fast på väggen är ett förslag. Två schyssta stolar, inga stela små saker som ska spara plats, utan rejäla grejer. Vippryggstöd och fotpall, så klart. Lika bra att slå på stort. Jag vill inte täcka iför gallret än, för Diesel älskar att sitta där och titta ut på barnen som leker i lekparken och alla som går förbi.

Låter inte det här som ett redigt evighetsprojekt?

Lotties påskafton har varit som en helt vanlig dag. Det är något jag inte är van vid, eftersom min släkt alltid hittar på skojiga grejer under högtider. Men nu har jag varit ensam hela dagen, förutom några minuter när fröken K var här. Jag sitter och tittar på King Arthur, myser med mina hundar, käkar popcorn, våndas över att gå ut i kylan, undrar vad han hade sagt om jag hade svarat inatt och gör allt för att inte ringa eller skicka ett meddelande tillbaka.

När jag var i Sthlm sist hade jag med mig inflyttningspresenter. J gav mig en påskpresent och den innehöll godis, en ägghöna och ett halssmycke. En jättefin greyhound som jag satte på mig idag. Den är så otroligt fin och jag bara känner hur mycket den har i sig. Eller intalar mig. I alla fall, den tycker jag jättemycket om och den kompletterar min Drakentatuering väldigt bra. Lottie och Draken forever.

Fröken K kom förbi med sin hund och min bästaste bästa vän. Hon skulle hämta mat, men så fick vi för oss att byta hundar. Hon ville gärna ta T30s hundar över natten, så jag fick ha Draken. Åh, så lycklig jag är. Min finaste Drake i hela den här världen. Hon ska sova här i natt, vi ska ha en sleep over! Bättre kan inte påsken bli!

Även om man inte gillar Robbie Williams något speciellt, så är den konserten helt grym. Man skrattar, sjunger med hela tiden (om man nu gillar de gamla klassikerna) och gråter i slutet. Det är så klart inget negativt om man gillar honom, då blir allt värre. Eller bättre, beror på hur man ser det. Lottie is back och han knockar hennes lilla värld. Hon vissar på Mr Bojangles, sjunger I Will Talk And Hollywood Will Listen och stör sig på att hon inte har samma dialekt som bruden i låten Things.
Me likey!

På jobbet har vi musik lågt på i högtalarna i köket. Så pass lågt att man knappt hör något alls, men det finns där. Lyssnar man ordentligt, så hör man kanske någon slags melodi. Jag kan höra det mesta, eftersom det råkar vara Robbie Williams, och har man varit totally addicted så kan man skilja musik från musik. Jag hörde direkt att det var låtarna från Swing When You're Winning, den konsert han lirade i Royal Albert Hall -01. Det har stört mig flera dagar nu att jag inte kommer ihåg texten till I Will Talk And Hollywood Will Listen, så igår fick jag nog och laddade hem albumet. Jag har CD:n liggandes hos mamma och pappa, men orka vänta på den. Texten satt direkt när jag satte på låten och där var han; den där Robbie Williams. Den Där.
För några veckor sedan pratade jag och T om artister och jag sa att Bon Jovi har suttit i hela tiden. Hennes svar:
- Inte Robbie Williams då?
Jag sa att han var en tillfällig favorit, men det var han nog inte. Han sitter i fortfarande, jag har inte kommit över något. Det gäller nog inte bara RW.

Angående utekvällen igår, så sög den. Eller ja, jag fick till mitt hår något så sjukt bra, och det var ju roligt. Men resten sög. Jag hade mina fina nya örhängen också, men allt det andra. Fröken K var snäll och sjutsade mig till krogen och jag kom in. Tog någon cider och letade efter bruden som jag haft telefonkontakt med. Så här i efterhand vet jag att det inte var för hennes skull jag blev medbjuden, för hos henne fanns det inget intresse av att umgås. Då vet jag var jag har henne och too bad att hon gjorde så mot sin soon to be boss. Me likey :D.

Nu har det gått två veckor, eller rättare sagt nio dagar, av mitt arbetsliv på McDonald's. Vi kan konstatera att jag är en bakomframvänd människa. De säger att alla har problem med att förstå köket, men lär sig BOP:en jättefort. Jag är helt tvärtom. De tycker att det är kul att tog en dag för mig att lära mig köket, men fortfarande efter två veckor så kan jag inte BOP:en helt. Whatever. Jag har en för stor skjorta, fötterna luktar illa, jag har fått tre produktkontroller och alla gav högsta betyg. Jag är snabb, men inte tillräckligt för mina egna krav, jag har offrat mig för laget och kollat om grillarna fortfarande är varma. Idag kollade jag även maskinen som rostar bröd, men det gjorde inte lika ont som grillen. Blev dock ett värre märke. Jag gick ner ett halvt kilo på de första fyra dagarna, nu vågar jag inte titta längre.

Jag trivs som fasiken där, det kommer bli bra. Eller bättre än bra, eftersom det redan är bra.

På jobbet tycker de att det är jättekul när jag pratar min dialekt och måste bara påvisa det med ett smeknamn. 08ie. Nollottie. Latjo. Ändå skrattar jag, men det är ju inte så ovanligt. Så ibland ropar någon Charlotte, andra stunder Lottis, somliga Lotta och vissa 08ie. Kärt barn har många namn och jag har bara jobbat där en vecka. Bra jobbat!

På min lunch idag kom en av kassatjejerna in och sa hej. Hon och jag har aldrig sagt annat mer än det förr, så jag tyckte det skulle bli spännande att sitta en längre stund i samma rum med henne. Hon var stor i munnen och pratade på där, vilket passade mig, eftersom jag är likadan. Jag berättade om gårdagen med hundarna och vi pratade allmänt om jobbet.
Sedan berättade hon att det ska vara fest imorgon. Här i Skövde går man ju ut på torsdagar..
- .. och vi är några stycken som ska hem till Micke.
- Okej.
- Ja, vi blir nog upp mot femton stycken, så har du inget för dig så kan du ju dyka upp. I alla fall bara för en stund.
- Ja, det låter kul.
- Alltså, ja, Micke vågade inte bjuda dig.
- Va?
- Ja, han sa "nej, jag vågar ju inte bjuda henne", så jag gör det åt honom.
- Haha, jaha?

In valsar Jonas, en annan arbetsledare.
- Jag har just bjudit in Lottie här.
- Jaha, vad bra, jag var på väg in hit och göra det.
- Micke vågade ju inte bjuda henne.
- Nej, jag vet!

Det var så där fnissigt som det var när man frågade chans på folk i lågstadiet. Helfestligt.

När en stor och en liten hund bråkat i ett begränsat utrymme, man vet att den stora hunden har starka käkar och att den mindre inte ger sig. Man får dem att sluta, läget verkar okej tills det droppar blod från den mindre hundens hals. Då känns det lite knivigt.

Allt slutade väl, kan jag tillägga.

Rongedal rockade järnet, det blir plågan för mig och T i år. Jag bestämde det precis. Den låten var det helt klart skönast gung i, perfekt för oss.
Amy var sötast, Christer var segast, Sibel mest irriterande. Nordman var så där läskig och Linda har sommarens hetaste låt på krogen. I alla fall på våra fester, mamma gillar henne.

Hemma hos mina föräldrar är det den årliga melodifestivalkvällen. Släkten och grannar träffas och dricker dessa obligatoriska mängder med sprit. Mamma är ambitiös och gör iordning röstsedlar till alla, man lägger in tio kronor var och får rösta på brons-, silver- och guldplatserna. Hon ringde mig mitt i alltihop och frågade om jag ville vara med. Självklart, jag våndades lite över den där Sibel, men till slut skickade jag henne åt skogen och valde:
3. BWO
2. Sanna Nielsen
1. Charlotte Perrelli.

Vem är hundratjugo kronor rikare och sist men inte minst; har all ära runt sig? LOTTIE! LOTTIE VANN! WOHOOOO, SHE SCORES!
In your face!

I söndags kom som sagt de två småjyckarna till staden. De luktar illa och behöver klippas. Jag skulle ha klippt den ena idag, men det blev inte av. Jag blev så trött och satte fart med att plugga hamburgare istället, så jag får ta det vid ett senare tillfälle. De verkar ha det bra här. De fick följa med till hundklubben i måndags och fick springa lösa på agilitybanan. Chicko förstod direkt att det är såhär livet ska vara, medan Snobben var så upptagen med att följa efter Draken. Han är så lycklig i andra hundar att det är tokigt. Han är ju så glad hela tiden och svansen bara går. Han vägrar låta bli Diesel, så varje gång jag går hemifrån så stänger jag in honom i buren. Det verkar som om han gillar den, eftersom han går dit varje gång jag ber honom. Han lägger sig ner, äter sin mat i lugn och ro, sen verkar han mest sova.

De har det bra härnere. Och om inget händer, med mina hundar eller dem, så får de stanna ett tag till. Annars får de åka hem, för Lotties hundar kommer i första hand.