Stockholmshelg.

I fredags morse åkte Lottie mot Sthlm. Hon skulle upp och hämta grannens hundar och ta hand om dem på obestämd tid. Alltså, inte evighetstänket utan vi vet bara inte hur snart inom dessa tre månader som de ska lämnas tillbaka. Jag tjuvåkte från Flempan till Centralen, fast egentligen så betalade jag för det. Jag har köpt biljett som håller till Södertälje Syd, så jag skulle byta tåg i Flempan, men det kändes himla onödigt eftersom jag skulle till Täby. Så jag "sov" när tåget stannade vid den stationen och "vaknade" när vi började rulla. Hoppsan.

Min tunga väska och jag tog oss en tur på Kungsholmen. Det var onödigt att gå den vanliga turen på tio minuter till mammas jobb, så jag tog den längre svängen på en timme. Skillnaden mellan uppförsbacke och nedförslutning är inte lätt, så det tog en stund att hitta rätt. Speciellt när man står med ryggen mot backen/lutningen. Väl framme blev jag bjuden på en jättegod skaldjurspaj (Ja, är det inte helt otroligt?!) av mamma, sen åkte jag vidare mot T.
Lillpojken sov när jag kom dit, så vi satt och konverserade så där bra som bara vi kan. När jag behövde åka följde T och R med mig ner, jag fick gå en under cover-väg i källaren och ut på kortsidan, det ni! Mysigt.
Jag åkte hem till A direkt. Där var pojkarna i full gång med att ha rast i renoveringen. När de väl satte igång gick det fort. Det kommer bli bra fint där när de är klara. Jag efterfrågade en fest och de kunde avvara den kvällen på mig. Jag skulle höra av mig eftersom Henkis & co hade lovat mig ett party. Jag tror folk redan vet hur det gick med det samtalet.
Hemma blev det kramar och välkomnanden av grannarna, sedan tacos och fotvård, nästan på samma gång. Jag hann käka en tacos innan jag sprang över till T31 med min drink och kollade hur läget låg till. Henkis var nykter, för han skulle hämta Sara från ett knattedisco. JAG SKA MED! Vi hämtade henne vid nio och hon blev överlycklig. Hon är så söt.
En onödig omväg och några sånger senare var vi hemma och Nisse ropade över allihopa inkl min familj till T30. Han ville skåla och gratulera Lottie till sitt jobb. Helt makalöst vad jag tycker om honom. Alla där, men speciellt Nisse. He's my guy.

Kvällen fortsatte i ett litet småsvart hål. Jag har fått höra ett och annat, vilket lika gärna kan vara sant, så jag säger inte emot. Det är bara att skratta, jag har varken skam eller ångest, så varför bry sig? Jag hade kul och var inte jobbig, jag har frågat alla parter. Utom två, men de har inte så mycket talan. Pappa och jag gick hem någon gång, jag somnade ovanpå täcke och överkast, vilket var kallt insåg jag senare.
På lördagen åkte jag till J på dagen. Jag var väldigt i tid, för en gångs skull och hann på systemet långt innan tåget gick. Hennes hus är jättesött. Jag kan flytta dit och köpa Wienna, så är allt bra sen. Vi spelade kort med J styvmamma (jisses..) och grät över våra hundar. J och L - de eviga singlarna.

På söndagen hann jag förbi Salem rätt lagom innan vi åkte mot Skövde igen. Jag tog hundarna, vi åkte snabbt till Norbert och sen börnade vi hela vägen ner hit. Min sista helg i frihet spenderade jag med alla jag tycker så där galet mycket om! Helt perfekt. Jag hann med allihop.


Snott av A.

Damen Lottie sitter i Stockholm och inväntar att få åka ner till Skövde. Till mina jyckar och min fina lägenhet. Då har man tid för sånt här.

Namn: Charlotte. Fast Lottie.
Födelsedag: 8 november.
Hemstad: Stockholm
Ögonfärg: Hur mycket jag än vill få dem blå så är de gröna. Bara att inse.
Hårfärg: Jag korsar ljust och mörkt på någon vänster.
Stjärntecken: Skorpion.
Skostorlek: 37-38.
Skor i dag: Låga stövlar med spänne på.
Mål för året: Spara pengar.
Piercings: Två hål i öronen!
Tatueringar: Nej.
Namn på barn: Under konstruktion.
Vad vill du bli när du blir gammal? Omtyckt.
Drömjobbet: Veterinär.
Favoritmat: Tacos!
Sport: Allt som inkluderar en soffa och en tv.
Glass: Way too often.
Godis: Ligger i min fina skål hemma. De ropar efter mig.
Låt: Jackson Browne - Sky blue and black.
Helgdag: Påsk ligger närmast, men julen rockar.
Årstid: Solig och lagom blöt höst.

Senast du...
Skrattade? Typ tio minuter sedan.
Grät? Igårkväll med J.
Kollade på film? Igår med J. "Nära och kära" - I could marry him.
Drog ett skämt? Det har nog gått en timme nu.
Sjöng en sång? Inatt.

Just nu...
Vad ser man utanför ditt fönster?
Blöt och grusig mark, buskar utan löv.
Lyssnar du på musik nu? Nepp.
Vad har du på dig? Mjukisbyxor, T's strumpor, tunika och K's tröja.
Vad är det på din musmatta? Ett DELL-märke. Och så min hand förstås.

Har du...
Blivit kallad hora?
Ja.
Ljugit om din ålder? Yes.
Bråkat utan anledning? Nja, i så fall har vi nog varit två om det.

Har du under den senaste månaden...
Druckit alkohol? Ja.
Rökt? Ja.
Shoppat? Ja.
Skejtat? Nej
Bakat? Räknas våfflor?
Motionerat? Ja.
Solat? Nej
Haft sex? Nepp, det är öken.
Pussats med någon? Tydligen Ae.
Pratat i telefonen mera än i 60min? Så klart!

(Hur många...)
Kan du lita på?
Fyra stycken vet jag, sedan berättar man ju olika saker och olika mycket till andra.
Vet allt om dig? Två stycken, kanske tre men jag är inte 100%, så jag skriver två.
Längar du efter? Mina hundar, feta pengar på sparkontot och körkort.

Ensam kvar.

Fröken K tog med sig hundarna när hon åkte hem för att sova ikväll. Det är säkert två timmar sen och det är fortfarande lika jobbigt. Jag trodde det skulle vara jätteskönt, så jag planerade att jag skulle städa och göra så fint som det bara kan vara i ett hem där det inte finns några hundar. Det har jag gjort nu och fan vad fint det är, men fan så tomt också. Det har aldrig varit tomt på hundar här, alltid varit en eller två eller tre eller fyra stycken. Draken är van att bli bortlämnad, så där borde jag inte ha något att säga till om, men eftersom jag på senare tid haft Diesel, så har inte saknaden efter just hund blivit stor. Men NU, när alla är borta. Alla två. Det ekar och det finns ingen som morrar när grannen smäller igen sin dörr. Ingen som är ivägen när jag städar, som går där jag precis skurat golvet eller som luktar illa i munnen. Lottie är alldeles ensammen. Hon ska sova utan hund. Grattis.

Anledning.

Hela förra inlägget grundar sig i att jag idag lät Lenny sticka ut och springa med Draken. Inte bara lät honom, utan det kändes bra också. Jag berättade allt jag tyckte, vad Draken inte tycker om, hur hon gör när hon blir trött eller när hon fått ont i tassarna. Så där jobbig som jag är, men jag vill inte lämna dem till vem som helst. Men när allt var sagt så kunde de gå iväg och jag gick ner i tvättstugan direkt. Draken ville inte gå ifrån mig, så han fick dra lite. Hon undrade säkert varför hon var tvungen att lämna sängen och inte Diesel.

En gång sa fröken K någonting om att jag inte vågade lämna ifrån mig Diesel. Jag har gått och tänkt på det en del, för det är honom jag håller närmast hela tiden, det är alltid honom jag har bredvid mig och det är honom jag tränar på klubben. Det är alltid Draken jag lämnar bort liksom. Men det har ju att göra med, det har hon och jag diskuterat, att Draken inte kräver lika mycket som mr D. Hon går lös, hon går ihop med alla, bryr sig inte om andra hundar, finns där hon behagar och ligger still. Diesel å andra sidan drar i kopplet, skäller på andra hundar, vill vara överallt på samma gång och hoppar när folk går innanför dörren. Lillherren kräver lite mer tid och ork. Det är så mycket lättare med Draken. Och idag kändes det bra. Jag kan pusta ut!

Lottie och hennes hundar.

Två personer har sagt att jag är beroende av mina hundar, byggt upp mitt liv efter dem. På ett sätt har de rätt, förutom att de ser det som något negativt och jag ser det tvärtom. Jag ser mina begränsningar här i livet och enda sättet att tämja på dem är att jag hittar en hundvakt. Lyckas jag inte så kan jag inte sticka till Australien i ett år eller campa i Sarajevo. Klart att det ibland är tråkigt att jag inte kan göra allt jag vill ta mig för här i livet, men jag tog mig för de här två och känner att de ger mig så mycket att jag inte vill byta ut dem för att göra allt det andra. Om man ska hårddra det och säga att jag inte kan veta om det andra är bättre än det jag har nu, så känner jag att jag vill inte veta. Jag vill ha mina hundar och punkt slut. Period.

Draken är min bästaste bästa vän. På riktigt, hon kom in i mitt liv och allt byggdes upp runt henne. Skulle jag någonstans så följde hon med. Jag hade turen att ha förstående kompisar och jag borde egentligen tacka flera föräldrar för att jag fått ta med henne hem till dem. Draken var min första hund, ja nu tänker jag kalla henne hund eftersom det är vad hon ska föreställa, det vände upp och ned på allt. Jag hade aldrig haft ansvar, så kom hon. Vi blev kompanjoner, champinjoner :D, herrejisses vad jag tycker om henne. På senare tid minns jag inte vad jag sysslade med innan jag fick henne. Det blev en nystart och vad har hon och jag INTE gjort sedan hon kom till mig? Ingen kan mäta sig med henne, hon är svårslagen, den där Draken. Är det någon som kan få mig att gråta, riktigt tjuta, så är det hon. Slå sig lite hårt så piper jag. Hon har ställt till med mycket liv och kostat lite pengar, men hon är värd allt. Det räcker bara med att tänka på den dagen jag ska ge henne en värdig sista dag tillsammans med mig och folk vi tycker om för att jag ska fälla en ordentlig flod. Hon är bra häftig, den där Draken.

Diesel hoppade in i mitt liv väldigt snabbt. Tidigt på förra sommaren stod jag utanför en krog i Vallentuna och pratade med några krogvakter tillsammans med J. En snubbe visar upp sin "gulleplutt" på telefonen, en amstaff. Inte visste jag att jag tre månader senare skulle vara ägare till honom. Jag ordnade arbetstiderna på mitt förra jobb, eftersom det var för mycket. Jag ville gå en instruktörsutbildning och hinna med min hund. Jag ville ha en till, en som jag kunde jobba med. Draken vill ligga i sin soffa och skita i omvärlden tills det är matdags, det kunde hon få göra. Jag hade ordnat en hund som var 98% klar, en till greyhound. Idag kan jag undra vad jag tänkte på, eftersom jag ville jobba med hunden - en hund som kräver att få arbeta, men i alla fall. Mrs M ville inte ge mig honom senare, för han var sjuk. Hon vill inte ge vidare ett problem, så jag lotsades vidare till en schäferuppfödare. I samma veva ringer J och berättar om Diesel. Lottie är taggad, saker gick fort och pang, där var han. Han gick bra med Draken, avgudade henne och mamma tyckte han var kramgo. Vi har många diskussioner, jag och Diesel. Många gånger undrar man vad sjutton man sysslar med, men man kommer inte ifrån hur mycket jag tycker om honom.

Hur många gånger om dagen passerar jag inte hundarna? Jag bor i en etta och har gjort det i sex månader (två olika ettor, but still) och jag tänker åtminstone en gång varje dag "Fyfan vad söta de är" eller "Vad jag tycker om er". Varje dag, precis så ska det vara. Inget annat.

Värdig dag.

Vaknade vid halv nio, som jag oftast gör, och vill åka till klubben. Som av en händelse ringer fröken K och berättar att hon funtar på att åka dit. Wow, vi skulle träna på varsitt håll, hon ville läsa sin bok och fixa och dona, jag kunde hålla till där jag ville, vi skulle ta med fika och är Ingemar där så får han lite också. Himlans mysigt.

Vi tog vårt pick och pack, Ingemar var där och vår favorit (!?!?!?!?!?!!) dök upp. Han och den där stackars hunden han har skulle springa på fältet, så vi tog våra på en sväng runt sjön. Sedan satte vi fart och tränade, gjorde världens bästa platsläggning trots störande moment med både hund och människor. Det var alltså inte tio sekunder, utan två minuter, och där ligger våra pojkar helt perfekt. Linförheten är lite sisådär, jag gör den inte tillräckligt rolig och det tog inte lång stund innan vi satt inne och fikade. Ingemar sa att han hade bullar med sig, jag hade kakor och Kaisa hade kaffe. Perfekt. De där bullarna visade sig vara semlor, jag och fröken K fick två för de hade fyra. Det blev massa fika, hundarna var duktiga, Kaisa satte fart med sax och fixade Unix, Anne dök upp med sin söta golvmopp, allt gick bra. Det diskuterades och vi hade mysigt.
Ut och träna igen. Ut i det vilda, jag och Diesel var jätteduktiga. Diesel är duktigast eftersom jag gör sjukt många fel. Vi kommer längre och längre med läggande, men det tar sin tid. Linförheten är grym när han är på hugget, för att inte tala om Unix när han får låna Diesels kong. Jesus Christ Superstar, så kul att se. Våra hundar rockar.

Sånna här dagar är bara för bra. Man är så trött efteråt, det är så skönt!

Sughelg - den riktiga.

Den förra uppdateringen var en dålig sådan. Här kommer en bättre.

Min helg.
Lottie blir sjuk, hon missar sin favorittacos, tittar inte på snyggDanny i Lets Dance  - men i Så Ska Det Låta istället, sover till och från, drömmer hela tiden mardrömmar, får ont i nacken, tycker synd om sina hundar, ställer sig upp när hon ska ge dem mat, missar Cinderella Man, hatar Tony Irving, vaknar klockan två och fem på lördag morgon och tar ut hundarna, hatar kylan, Draken lyssnar inte när jag ropar, Lottie och Diesel går ifrån Draken, hon dyker upp när vi står vid vägen och väntar på att gå över (för det är så mycket trafik vid den tiden), Lottie sover vidare, hatar att hon ska till donken, tappar upp ett bad, trycker ner sig där och fryser till och med under vattnet, kliver ur och inser att hon kan sova en halvtimme till innan hon måste göra sig klar, fryser näst intill ihjäl, kliver upp, sätter på masken, ser ut som skit, går till donken med blött hår, är framme för tidigt så jag går och sätter mig på en sten på MAXIs parkering, pratar med Therése som jag också gjorde på väg till den första intervjun där, går sedan tillbaka, blir insläppt i personalingången, får kväljningar av osen, sitter på mr Chefens kontor och pratar, tänker mest på att se pigg ut, inser att jag har mycket att leva upp till, tror jag kommer trivas, en kille kollar in mig men säger sen att jag liknade en som heter Veronica - "har mina former", inser hur mycket jag går ner i lön, verkar konstig som vill ha med mig matlåda, kommer hem, tar av mig masken, går ut med mina stackars hundar, lägger mig i soffan, får tillbaka förkylningen dubbelt upp, inser att jag inte kan äta tacos ikväll heller, småtittar på "Om en pojke", förstår inte filmen, sover till och från, hatar tv:n, slår till slut av den, älskar Diesels värme, vaknar klockan fem och tar ut hundarna, vet nu varför man skaffar pojkvän, funderar över ett beslut, mår lite bättre, småtittar på Vasaloppet - en Lottietradition, blir förbannad över min tacos och bestämmer mig för att laga det ikväll, ger hundarna en varsin promenad, lyckas göra tacosen för stark och därmed oätbar, blir förbannad och fryser in skiten, äter flingor med mjölk, tittar på Wallander, mår lite bättre, vaknar måndag morgon med två pungkulor under hakan och resten är historia.
I just love it.

Sughelg.

Hela helgen har susat förbi och jag har inte haft någon som helst tidsuppfattning. Den enda tiden jag höll koll på var när jag skulle till donken på min introduktion. Vilket också var den enda viktiga, men ändå.
Jag skulle ha ätit världens godaste Lottietacos i fredags, men nej du, det gick inte för sig. Jag fick nöja mig med yoghurt på fredagsmorgonen och sedan låta Lottieförkylningen ta över min helg. Det är lite trist att bli sådär sjuk, för man tappar fokusen på allt.

Idag mår jag i alla fall bättre. Så vet ni vad jag har laddat upp med då? JO, JAG SKA ÄTA TACOS IDAG! Mina halsmandlar beter sig fortfarande som rebeller och är svullna, men det ska ner. Och skoja inte att jag ska njuta. Nu jäklar. Jag har precis tappat upp ett bad, sen ska det tillagas. Pricken över i:et? Ola Rapace kl. 21 :).

Tacosfredag.

Jag har sett fram emot tacos ikväll, för jag missade förra veckan. Då blev det begravningstårta istället, så jag tänkte ta igen det ikväll. Sitta själv och titta på snyggDanny i Let's Dance och bara knapra i mig världens godaste mat. Men nej du, Lottie har åkt på en förkylning. En såndär Lottie-förkylning, så jag ligger i soffan och mest ligger. Jag kurerar mig ordentligt för att kunna se någorlunda levande ut imorgon när jag ska på introduktionen på mitt nya jobb. Precis, starta ett nytt jobb såhär. Inom restaurangbranschen, bra Lottie! You go, girl.
Fast det jag mest oroar mig för är att inte få i mig tacos ikväll, kanske inte ens imorgon. Jag vet att jag kommer klara introduktionen, det blir inga bekymmer. But what about my tacos?!

Ofantligt sjuka vantar.

Det är något seriöst fel på de vantarna. Det är säkert femtiosjunde gången jag glömmer dem i övningskörningsbilen. Jag har inte kört femtiosju lektioner, men det låter bra. De verkar inte fatta vad de gör för fel. De kan inte ligga tysta mellan mig och Håkan sådär, de måste ju ropa, hoppa, dansa! Ta plats, för tusan! Ett par vantar har jag redan tappat helt, de fick ligga för länge i bilen. Men det förstår ju vem som helst att de var utom räddning. Inte ens jag skulle kunna rädda dem. De var från Stadium, det säger allt.

Den där sliskiga farbron i Kustbevakarna, han som hade backslick förra säsongen, men som blev mobbad och rakade av den för den här säsongen, han är rätt söt. Speciellt när han får sig en liten hyvling i reklamen där:
- Har du ingen tjej du kan sätta på istället för att hålla på och jävlas med mig?
- Nej, jag har ju inte det. Jag är singel.
- Ja, jag förstod väl att du är det.
Haha, back at ya, fyllo!
Jag verkar falla för sliskisar. Om de nu är sliskiga, jag kanske har en skev syn. Eller dem.


Köpa film.

Idag hade jag ett sug efter att köpa en film. Det är rätt svårt att låta bli det, speciellt sånna där boxar med olika serier. Men siddu, Lottie höll sig i skinnet. Hon köpte ingen film! Istället köpte hon lite mjölk och flingor. Jag slog på stort och satsade tjugo kronor på lite marmelad också. Jag äter inte marmelad.

Samtal med en granne forts.

Han ringde för att gratulera mig till jobbet. Han tyckte det var illa att han inte blivit tillfrågad att bli min referens, för han har en hel massa att säga om mig.
- Jag är ju egen företagare och du har ju skött min ekonomi, haft kontakt med kunderna, hjälpt till där det behövts, stått på mässor och allt!
Synd att bara de första fem orden var sanna. Han sa också att det inte gick att festa den här helgen, det var alldeles för tätt inpå helgen som just passerat. Han återhämtade sig först på måndag morgon, stackarn.
- Men jag kommer ju inte upp förrän först nästa helg sa vi ju.
- Jahaa, men då är det lugnt! Jag trodde det var den här.

Party! Typ. Apropå den där herrn jag inte trodde han skulle släppa in igenom sin dörrpost igen, det var ingen askungenhistoria som han fick det att låta som tidigare. Mr Granne var bara klåpare och hade ingen som hjälpte honom med sitt hus, så han frågade den som alla hatar. Det är vad jag kallar "snäll person".

...

Läsning.

När jag fyllde tjugo år fick jag några böcker av Therése. Jag tror att det var fyra stycken, men det står fem böcker i min bokhylla, så det kan också vara så många:). Hon tyckte att det var dags för mig att sluta fly ifrån bokvärlden, vilket jag gjort i hela mitt liv. Face the facts and read, god dammit! Jag har känt suget efter att läsa de här böckerna, faktiskt, men har inte fått ro till att göra det eftersom jag varit mellan två jobb. Jag har aldrig fått ro, men då hade jag i alla fall något konkret att skylla på. Men idag började jag läsa en av böckerna. "Vi måste prata om Kevin" heter den och hon varnade mig för att den skulle vara trögläst i början. Jag kom igenom ganska bra, i alla fall de första tjugo sidorna, sen kliade det alldeles för mycket i min kropp och jag blev förbannad för att jag aldrig hittade en skön ställning att sitta i samtidigt som lampan lyste upp sidan jag försökte läsa. Jag får nog läsa småsnuttar.

Duktig fortsättning.

Det var en seg början idag. Nu när jag började skriva så såg jag att jag plötsligt har Times New Roman som typstil. Det var knasigt, jag har inte ändrat. I alla fall. Idag tog det tid innan jag tog mig i skjortan (bokstavligt talat, jag hade PJ-skjortan på mig) och gick upp till vinden. Först bråkade jag iofs med Drakens försäkringsbolag. Vi har kommit till den tiden på året då alla försäkringar ska betalas och hennes var konstig. Efter att ha fösökt flera gånger på internet att beräkna och köpa försäkring, fick jag lov att ringa. Vad jag än skrev i så stod det "Hunden får inte vara äldre än sex år för livförsäkring" respektive "veterinärvårdsförsäkring". Kom igen, gamla hundar kan också cykla och ramla.

Efter lite om och men fixade det sig och jag gick till vinden för att sätta ihop min lagerhylla. Det var spännande i sig, men till slut fick jag stil på det och den är jättefin. Som alla lagerhyllor är.. Jag fick in den i mitt förråd, som nu börjar kännas som att någon faktiskt använder det. Mucho kläder, prydnader i kartonger, EN HYLLA, resväska, lampskärmar, julpynt, dörrar etc. Apropå dörrar, jag bar upp min köksdörr dit. När jag fått den så långt som utanför vindsdörren blev jag förbannad. De hade ju för fan fäst handtaget uppochner. Men då såg jag att det var ju jag som höll i dörren så. Jag förlät de förra ägarna rätt fort.

Tagen.

Jag råkade ha tv:n på medan jag fixade i garderoberna och en film jag aldrig hört talas om förut gick. Jag trodde att det var en av alla serier jag missat den senaste tiden, så i början lät jag den bara gå utan att jag brydde mig. Sedan efter en reklam såg jag titeln och insåg att jag hade fel. Ha, det måste vara första gången det händer.
 I alla fall, det var en speciell scen jag totalt fastnade för i den filmen. En kärleksscen, fast ändå inte för de varken pussades eller pökade, men de flirtade. De berättade saker för varandra och det var bara så rackarns fint. Andra sånna här scener har man väl tyckt är fina, men den här gjorde verkligen så att jag nästan studdsade och ville hitta ett offer att bli kär i direkt. Sedan när denna romans fortsatte så slutade den i en totalt omotiverad pluttvänskap, vilket gjorde att jag tröttnade på att vilja hitta någon idag med.

Duktig Lottie.

Idag har verkligen varit en bra dag. Även fast jag inledde den genom att rusa till körskolan för att komma i tid, för att sedan inse att det var nästa vecka jag skulle köra tisdag och torsdag. Den här veckan ska jag bara köra på torsdag. Men jag fick ju mig en promenad, i regnet, så det var ju bra. Beroende på hur man ser det.
Jag gick hem igen till de söta små liven och drog mig mot Commerse så att jag lagom skulle hinna till fröken Ks klipptid. Hon blev skitsnygg och bara lyste. Ni skulle sett na' när hon provade kläder. Hon kan konsten att galoppera, den där Kaisa.
Vi åt på Donken, så klart, fixade mitt betalkort på banken som nu varit trasigt i tre månader. Jag kände att det började bli dags, pappa skulle blivit huggorm om jag kommit hem en omgång till och han hade varit tvungen att skämmas ytterligare, bara för att jag tycker det är roligt att expediterna får lite att göra. Vi gick in på Indiska, valsade vidare till diverse klädbutiker för att leta upp typiska objekt som förvaras i dessa. Jag hittade mycket och massor därtill, men jag köpte bara ett par vantar, två linnen, en popcornskål och en riktig plastbag att handla mat i. Nu är det slut med de där jäkla plastkassarna som kostar en och fucking femti kronor och som ändå bara hamnar innanför dörren i mitt städskåp. NO MORE, säger jag bara!

Väl hemma tog jag jyckarna på en välförtjänt prommis, och vad gör jag inte sen? Jo, jag röjer i mina garderober. "Va?!" tänker ni säkert och det förstår jag. Det gjorde jag med, men jag hade en sådan energi och vek allt så himla fint. Jag hade tonvis med sängkläder jag var arg på för att jag inte orkar eller vet hur man manglar. De vek jag till och gjorde rackarns fina! Ni ska se hur fina mina garderober är nu, alla fyra! Hela denna stol jag sitter på och handtaget till toaletten är överbelamrade med ytterkläder och skidställ som ska upp till vinden. Till mitt förråd, där jag för övrigt ska sätta upp en lagerhylla imorgon. Wish me luck. Eller break a leg.

Back in business.

Prick sex månader, så länge har jag levt i pengacelibat. Jag valde själv att gå ut i den, men jag valde inte att förbli mellan två jobb så här länge. Det har inte alltid varit roligt, även fast jag njutit lite då och då. Jag har haft en långtidssemester med mina hundar, börjat om på ny kula, fixat i min fina lägenhet och sovit mycket. Jag har också fått lov att leva snålt, inte kunnat göra saker, tänkt över varenda inköp och allmänt varit strypt. Det har nog varit nyttigt och lärorikt för mig, det är en sån motsats mot hur jag levt tidigare. Inget ont som inte har något gott med sig. Nu rackarns är Lottie back in business! Watch out.

Lottie the arbetsledartrainee!

*RING RING!*
- Lottie.
- Hej, är det Charlotta?
- Nej, Charlotte.
- Ja, Charlotte menar jag (samtidigt).
- Ja precis.
- Hej, det är Sanna från McDonalds.
- Hej!
- Hej, vad gör du?
- Står här och lagar mat.
- Jaha, då kanske jag stör.
- Nej, absolut inte.
- Bra. Nu är det såhär..
*Lottie tänker: sådär börjar man bara en mening som inte har ett happy ending.*
-.. vi vill jättegärna att du kommer och jobbar hos oss.
- PÅ RIKTIGT? :D
- Ja, på riktigt.

Lottie har fått ett jobb! Sjuttio stycken sökande, fyra stycken kvar i fredags och två dagar senare står Lottie som vinnare. JAG VANN!


Samtal med en granne.

Igårkväll ringde jag min granne. Han var onykter och med honom fanns en person som jag aldrig trodde att han skulle släppa innanför sin dörrpost igen. De har inte tyckt om varandra på senaste tiden, men nu var de vänner, jag citerar:
- Det är en lång historia, men den bevisar att jag är en snäll människa.
Aja, okej. Han skulle dra den en annan gång. Jag berättade också att jag kanske kommer upp i helgen, men att det berodde på hans far.
- Vad har farsan med det att göra?
- Det beror på vad han tycker om att jag tar med hundarna ner.
- Hundarna..? Hundar.. DE HÄR HUNDARNA?!
- Ja.
Det tog ett tag för honom att smälta det och framförallt förstå.
- Ni djurvänner är ju helt körda i huvudet. Gör du det här frivilligt?
- Ja.
- Gör du det frivilligt eller för att de ska ha det bra?
- Då är det både och.
- Jag lovar, gör du det, då kommer du få gratis fylla hos mig i tre år framöver!

Jag förklarade att jag inte ville ha något för det, utan för att det gynnar alla inblandade, plus att det är kul. Tack vare onykterheten berättade han att jag var den bästa grannen någonsin och att vi alltid ska vara bästa vänner.
Jag skickade in honom på sin dator och satte på camen, så de fick se min lägenhet. Han tokgillade min fondvägg och tyckte att jag kunde måla den i hans gillestuga. Lottie the konstnär. Nää, den är bara min!
Han lovade att vi skulle festa på fredag, om jag kommer upp då.

Biokväll.

Bio, det var ju så länge sen. Lottie, som vet att hon alltid smäller i sig en massa popcorn i salongen, gick till biografen. Det regnade och blåste attans, men det gick bra. Kom fram lite för sent och åkte på en böter på tio kronor på min bokade biljett. Jumper såg vi, den var bra. Antagligen för att Hayden är så snygg och har käkben, men jag störde mig hela tiden på att Summer var med i filmen. Inte att själva OC-Summer var där, utan att Rachel alltid kommer bli ihågkommen som henne och agerar på lite samma sätt. Det passade sig inte riktigt, men han gjorde sig bra där i alla fall. Det är huvudsaken.
Efteråt var det begravningstårta hemma hos Kaisa. Hela gänget åkte dit, jag och fröken K tog en sväng förbi mig och hämtade upp de ludna två och sen till Östermalm. Malla tog med sin katt dit, men Diesel ville äta upp henne i början. Hon fick sitta instängd i datorrummet tills Diesel lugnat sig, sen fick hon komma ut och umgås med alla oss. Vi käkade på, fnittrade och hade trevligt. Vi satt även vid MATSALSBORDET och raffade åt oss vuxenpoäng.

Längre fram på kvällen var det bara de LEK kvar som myste i soffan. Fröken K har möblerat om, så hennes soffa har blivit en enda stor myshörna. Jättefint. Så där satt vi tills det var dags att ge sig för kvällen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0