Middag hos Lenny.
Det var torsdagskväll, alltså igår, och Lottie såg sådär sunkig ut. Som bara hon gör när hon inte duschat på ett tag, satt upp håret i den där slarviga toffsen, osminkad och helt förvirrad över om hon ska laga mat eller inte. Då ringer fröken K minsann och frågar vad jag gör.
- Gosar med hundarna och tittar på Greys Anatomy.
- Vad gör du om fem minuter?
- Gosar med hundarna och tittar på Greys Anatomy.
- Vill du komma upp tre trappor på middag?
Lennys föräldrar är i stan på besök och hade en liten bjudning hos Lenny, min förra sambo. Jag var välkommen och vad vore inte trevligare än att inte behöva laga något omotiverat till sig själv sådär kvällen innan tidig arbetsintervju?
Det var jättetrevligt. Stackars lilla Minja, deras pudel-något-litet-blandning, fick många hundar att hålla reda på. Efter att Diesel lugnat ner sig blev även de kompisar och hans kontaktnät har vuxit igen. Hon var himla söt. Föräldrarna var trevliga, vi åt soppa och äppelpaj, helt utan socker så fröken K förklarade att man inte behövde ha dåligt samvete. För socker är det enda onyttiga.
Kvällen slutade nere i min lägenhet, jag visade upp hur jag hade det. Som stolt ägare står Lottie där och pratar om sitt crib. De tyckte att jag har det fint :D.
- Gosar med hundarna och tittar på Greys Anatomy.
- Vad gör du om fem minuter?
- Gosar med hundarna och tittar på Greys Anatomy.
- Vill du komma upp tre trappor på middag?
Lennys föräldrar är i stan på besök och hade en liten bjudning hos Lenny, min förra sambo. Jag var välkommen och vad vore inte trevligare än att inte behöva laga något omotiverat till sig själv sådär kvällen innan tidig arbetsintervju?
Det var jättetrevligt. Stackars lilla Minja, deras pudel-något-litet-blandning, fick många hundar att hålla reda på. Efter att Diesel lugnat ner sig blev även de kompisar och hans kontaktnät har vuxit igen. Hon var himla söt. Föräldrarna var trevliga, vi åt soppa och äppelpaj, helt utan socker så fröken K förklarade att man inte behövde ha dåligt samvete. För socker är det enda onyttiga.
Kvällen slutade nere i min lägenhet, jag visade upp hur jag hade det. Som stolt ägare står Lottie där och pratar om sitt crib. De tyckte att jag har det fint :D.
Rescue!
När jag pratade med mamma idag berättade hon att fru T30 ska åka till Thailand i tre månader. Jag frågade vem som skulle ta hästen den här gången, eftersom Lottie bor trettiotre mil bort numer, så hade fru T30 pratat med "sina flickor" i stallet. De skulle ta hand om hästen - i tre månader. Undra om hon slår på stort och ger dem ett varsitt armband. Jag frågade vidare om vem som skulle ta hand om deras två hundar, och det ska självklart mannen, sonen och sonhustrun göra. Okej, tänkte jag. Sist fru T30 åkte iväg mådde jag så dåligt för hundarnas skull att jag gick över och hjälpte till då och då. Så de fick lite livskvalité. Så jag sa till mamma:
- Jag tar ner dem till mig!
- Nej, det gör du inte. Snobben kissar inne.
- Vad gör inte Diesel då?
- Draken tycker inte om dem.
- Kaisa kan ta Draken!
- Nej, du ska inte ha dem.
Jag har seriösa funderingar på att ta ner dem hit, åka dit och ta ner dem. Tajmingen var otrolig, för då ringer fröken K. Bara sådär, pang poff. Perfekt. Jag berättade för henne och hon var helt på min sida. Hon kunde t.o.m. tänka sig att ta en av jyckarna. Vi kan ha spa-dag för hundarna, trimma, tvätta och ha sig. Jag undrar vad fru T30 säger, däremot vet jag att resten av familjen kommer jubla om jag erbjuder mig.
- Jag tar ner dem till mig!
- Nej, det gör du inte. Snobben kissar inne.
- Vad gör inte Diesel då?
- Draken tycker inte om dem.
- Kaisa kan ta Draken!
- Nej, du ska inte ha dem.
Jag har seriösa funderingar på att ta ner dem hit, åka dit och ta ner dem. Tajmingen var otrolig, för då ringer fröken K. Bara sådär, pang poff. Perfekt. Jag berättade för henne och hon var helt på min sida. Hon kunde t.o.m. tänka sig att ta en av jyckarna. Vi kan ha spa-dag för hundarna, trimma, tvätta och ha sig. Jag undrar vad fru T30 säger, däremot vet jag att resten av familjen kommer jubla om jag erbjuder mig.
Steg två.
Tio i sex ringer mobilen. Jag har haft svårt att sova inatt, var för pigg, men när jag väl skulle gå upp blev det trögt. Fem i sex ringer mamma och ville ge mig en lyckospark. Då klev jag upp och gjorde frukost. Gissa om hundarna låg kvar, så trötta. När jag började prassla kom Draken och la sig i köksingången, Diesel ville däremot inte lämna sängen. Jag tog ett kort på dem när de låg i sängen respektive soffan.
Väl på donken var det låst. Jag stod snällt utanför och insåg att min frisyr inte längre såg ut som den gjorde när jag lämnade lägenheten. En kille kom och öppnade, han sa åt mig att sätta mig ner. Det fanns två personer i köket inklusive den killen som öppnade åt mig och den andre smygkikade fram då och då för att se vem jag var. Det såg roligt ut. Sedan hoppade mr Intervjuare fram med sin kompanjon och frågade om jag ville ha kaffe. Gratis kaffe! På donken! De sa åt mig att välja en plats och eftersom det var proppfullt tre minuter efter öppning, så var det himla svårt. Jag valde ett bord långt bort från tv:n, så jag inte glodde på den istället för på dem. Det var en personlig intervju, vilket jag blev förvånad över. Jag trodde det skulle vara en gruppintervju till, men icke. Det var trevligt, jag fick prata mycket om mig själv, vilket jag gillar. Vi pratade i ungefär en timme och det kändes avslappnat. Vi fortsatte efter själva "intervjun" och diskuterade allt annat runt omkring. Jag fick träffa restaurangägarens fru och hon tog i hand. Hon sprang där och vattnade blommorna, jättetrevlig.
Från sjuttio sökande cuttade de ner till fyra stycken. Alla fyra ska intervjuas idag, jag var först ut. De hör av sig på måndag eller tisdag, de ville ha helgen på sig att tänka vem som känns bäst. Det här kan vara sista steget, annars om det är väldigt jämnt mellan två stycken, så vill de kanske träffas en gång till för att suga ur den sista saften ur oss. I wanna win!
Väl på donken var det låst. Jag stod snällt utanför och insåg att min frisyr inte längre såg ut som den gjorde när jag lämnade lägenheten. En kille kom och öppnade, han sa åt mig att sätta mig ner. Det fanns två personer i köket inklusive den killen som öppnade åt mig och den andre smygkikade fram då och då för att se vem jag var. Det såg roligt ut. Sedan hoppade mr Intervjuare fram med sin kompanjon och frågade om jag ville ha kaffe. Gratis kaffe! På donken! De sa åt mig att välja en plats och eftersom det var proppfullt tre minuter efter öppning, så var det himla svårt. Jag valde ett bord långt bort från tv:n, så jag inte glodde på den istället för på dem. Det var en personlig intervju, vilket jag blev förvånad över. Jag trodde det skulle vara en gruppintervju till, men icke. Det var trevligt, jag fick prata mycket om mig själv, vilket jag gillar. Vi pratade i ungefär en timme och det kändes avslappnat. Vi fortsatte efter själva "intervjun" och diskuterade allt annat runt omkring. Jag fick träffa restaurangägarens fru och hon tog i hand. Hon sprang där och vattnade blommorna, jättetrevlig.
Från sjuttio sökande cuttade de ner till fyra stycken. Alla fyra ska intervjuas idag, jag var först ut. De hör av sig på måndag eller tisdag, de ville ha helgen på sig att tänka vem som känns bäst. Det här kan vara sista steget, annars om det är väldigt jämnt mellan två stycken, så vill de kanske träffas en gång till för att suga ur den sista saften ur oss. I wanna win!
Beslut.
Det blev makaroner och köttbullar. Med en touch av ketchup. Period.
Beslutsångest.
Middagsmat. Det borde vara hur lätt som helst att välja, eftersom det är en persons behov som ska släckas, inte en hel familjs. Jag är kräsen, men eftersom det är jag som ska laga så vet jag ju vad jag äter. Fast det är ju också så att skulle jag få som jag vill så skulle jag ju laga makaroner och köttbullar varje dag, eller endast nudlar. Väldigt enformigt kan tyckas och så är det. Jag kände mig väldigt sugen på de där nudlarna som Ae lagat till mig, som man har i broccoli och blomkål i hela soppan. De nudlarna säljs inte i vanliga butiker, utan det är några stycken i Sthlms län som har den. Jag tog fram paketet och insåg att det bara står på thai, vilket gör det lite svårt för mig att tyda. Jag vet alltså inte hur länge nudlarna ska koka, och eftersom jag inte är något vidare erfaren gällande att koka grönsaker så vet jag inte heller hur länge de ska koka. Krångligt. Sedan tänkte jag att jag skulle göra en wok med grönsaker och kyckling, då får jag ju användning för min sötsura sås jag har ståendes i kylen. Men det tar för lång tid och jag är inte riktigt sugen på det. Dessutom är kycklingen djupfryst. Jag har ju köttbullar i frysen, det går fort, bara koka lite makaroner till. Men det åt jag ju till lunch i förrgår. Annars kan jag ju strunta i maten och bara käka nyponsoppa och mandelbiskvier (kommentera inga stavfel på det ordet, jag har just lärt mig uttala det) till Greys Anatomy.
Nu går jag ut med hundarna och när jag kommer in så ska jag veta hur det blir. Ett beslut ska fattas. Hon har det inte lätt, den där Lottie.
Nu går jag ut med hundarna och när jag kommer in så ska jag veta hur det blir. Ett beslut ska fattas. Hon har det inte lätt, den där Lottie.
Hel halvdag.
Fröken K och jag hade planerat att åka till klubben efter hon arbetat idag. Jag skulle gå och möta upp henne vid en busshållsplats i staden, vilket visade sig vara bortskyfflad. En förvirrad och väldigt förbannad Lottie rådfrågade fröken K om var de skulle träffas istället. Så klart löste det sig och off we go. Ute på klubben åkte vår inofficiella tränare hem samtidigt som vi kom, så vi fick klara oss själva. Vi tog först löpDraken på en promenad runt pölen och upp på ängen så hon fick springa av sig. Vi ropade och gömde oss i gräset, så hon fick drulla på ordentligt. Så roligt!
Sedan plockade vi ut pojkarna och gick till varsin plan för att träna. Det fanns inga störande moment så Diesel gick alldeles jättebra, plus att när man är ensam så är man mer avslappnad än när någon tittar på. Så det gjorde ju att jag gjorde rätt också. Sedan kom fröken K över till min plan och vi skulle dirigera varandra. Men så klämde vi in en liten obligatorisk fika innan. Efter det satte vi fart, Kaisa kan ju det där så hon dirigerade mig först. Diesel är jätteduktig, men Lottie måste finslipa på sig själv. Kaisa gav mig lite råd och gick lite med honom, vilket är skitkul. Hon är så duktig, den där Kaisa. Jag dirigerade henne och Unix efter det och de är ju redan i världsklass, så enda gången det blir fel är när jag råkar dirigera dem in i staketet.
När hundarna varit sådär duktiga så flirtade vi med varandra och åkte förbi Kvantum FIKA! Med våra kakor! Vilket slutade med en kebabpizza som lunch och sen fika på det. Fika betyder kaffe och tilltugg, i det här fallet våra fantastiska chokladflarn. Galet goda. Bättre kan det knappast bli.
Sedan plockade vi ut pojkarna och gick till varsin plan för att träna. Det fanns inga störande moment så Diesel gick alldeles jättebra, plus att när man är ensam så är man mer avslappnad än när någon tittar på. Så det gjorde ju att jag gjorde rätt också. Sedan kom fröken K över till min plan och vi skulle dirigera varandra. Men så klämde vi in en liten obligatorisk fika innan. Efter det satte vi fart, Kaisa kan ju det där så hon dirigerade mig först. Diesel är jätteduktig, men Lottie måste finslipa på sig själv. Kaisa gav mig lite råd och gick lite med honom, vilket är skitkul. Hon är så duktig, den där Kaisa. Jag dirigerade henne och Unix efter det och de är ju redan i världsklass, så enda gången det blir fel är när jag råkar dirigera dem in i staketet.
När hundarna varit sådär duktiga så flirtade vi med varandra och åkte förbi Kvantum FIKA! Med våra kakor! Vilket slutade med en kebabpizza som lunch och sen fika på det. Fika betyder kaffe och tilltugg, i det här fallet våra fantastiska chokladflarn. Galet goda. Bättre kan det knappast bli.
Soptunna.
Det finns många låtar man kan känna igen sig i, det kan vara ens nuvarande livssituation eller dåvarande, frånvarande, kärlek, vänner, arbete eller oarbete, ens ångest eller önskemål. Ibland får man sätta in synonymer i texten för att den ska kännas skräddarsydd för en och det är ju godkänt. Det finns kanske inget rätt och fel i det här, men för mig känns det som när man var fjorton år och letade efter sätt att uttrycka sig på. Mycket fanns ju i musiken, men det blev för mycket när man skickat femton låtar till en nära msn-kontakt med kommentaren:
- Det här är så jag!
Jag hittar låtar ibland som får mig att tänka på vissa personer eller min relation till dem. Eller också precis vad jag försöker låta bli när jag tänker på dem. Sånt är lite creepy, för det känns som om någon grävt sig in i ens privatliv, rotat i min soptunna, och kommit fram till vad jag känner. För jag är helt klart ensam om att hysa dessa känslor, givetvis. Så de skriver en låt om mig och kommer etta på olika listor i världen. Allt tack vare mig och min soptunna.
- Det här är så jag!
Jag hittar låtar ibland som får mig att tänka på vissa personer eller min relation till dem. Eller också precis vad jag försöker låta bli när jag tänker på dem. Sånt är lite creepy, för det känns som om någon grävt sig in i ens privatliv, rotat i min soptunna, och kommit fram till vad jag känner. För jag är helt klart ensam om att hysa dessa känslor, givetvis. Så de skriver en låt om mig och kommer etta på olika listor i världen. Allt tack vare mig och min soptunna.
The All American Rejects.
Brownie.
Det är sjukt gott. I ettan åkte skolan på skidresa till Bydalen, ett litet ställe i Jämtland. Jättemysigt med stugor, akiviteter och så all denna snowboardåkning. Jag blev kompis med en liftsnubbe som satt och gjorde mest ingenting mitt i backen. Han hade inte den mest populära backen, så vi slog oss ner vid honom och hans eld. Sedan bestämde sig jag och Ida oss för att åka ner till affären och köpa en brownie. Vi tog med tre plastskedar och åkte upp till luftsnubben, la upp brownien på gallret ovanför hans eld och tillagade den. Liftsnubben, jag vill minnas att han hette Leif men det kan också ha varit ett dubbelnamn, skulle inte ha. Han måste tänka på figuren. Det tog inte lång tid innan han tog tag i plastskeden och åt med oss. Vilka minnen.
Häxa.
Ingemar på klubben har länge trott att Draken heter Häxa. Han tror det nog fortfarande, om man inte påminner honom. Och jag har letat i huvudet efter ett namn som är lika orginellt som Drakens, för att fortsätta på den linjen. Nu har han sagt det så många gånger så det faktiskt låter bra. Det är kanske värt att fundera på i alla fall. Jobbigt läge om man ropar på hunden bland folk.
- Nej, inte du, jag menar hunden.
Avsluta lite fint med ett nervöst skratt. Ja, varför inte.
Hårdkörning.
Idag hade jag min första körlektion på länge. Jag minns inte om jag körde något i december, men annars så var det i november. Logiskt om inte annat. Min körlärare Håkan och jag har kommit överens rätt bra sen starten, han sitter ofta och slår mig på armen, fnissar och pikar. Vi har också diskuterat att han inte ens känner igen hälften av sina elever, medan de känner igen honom. På stan när det hejas så hejar han tillbaka utan att ha den blekaste om vem det var, "antagligen en gammal elev".
Lottie kliver innanför dörren, säger tjena tjena och han säger:
- Nemen har jag inte sett dig förut?
- Jo, kan du tänka dig.
- Din jävla stockholmare, har du inte stuckit hem än!?
Jag blev paff. Aja, vi latjade på, han frågade hur det var med hundarna och om jag bor kvar i Havstena. Ookej, all information var lagrad på en säker plats.
Han tyckte att jag kör bättre, men vi repeterade lite allt möjligt för att se var vi ligger i planen. Jag gjorde mina tabbar, men tyckte ändå att det var godkänt, fast Håkan klagade en rackarns massa. Det är ju honom jag ska lära av så jag antog att jag gjorde gigantiska fel då, även fast jag inte tyckte det. I slutet av lektionen berättade han för mig att han varit hård mot mig idag, men att det är dags att sluta flumma. Han tog fram en bok och sa:
- Läs den så syns vi nästa vecka.
Tvåhundra!
Jag har haft så lite liv att jag skrivit tvåhundra inlägg i denna blogg. Eller så mycket liv kanske, så jag har mycket att skriva om. Eller så hittar jag på. I alla fall så orkar folk läsa den, även om det bara är tre stycken. Eller fler. Jag räknar bara med mig själv, så allt utöver det är en bonus. Ciao!
Kennelsäck.
Det foder jag köper till hundarna är typ fusk. När jag såg till att de åt samma foder för att slippa ruinera mig totalt, så hittade jag en större säck än vad jag köpt tidigare. Den nya innehöll tjugo kilo, alltså fem kilo mer än tidigare. Det är ju skitbra, det räcker längre. Jag frågar en som arbetar i djuraffären om vad det kostar och hon sa:
- Femhundrafyrtionio kronor. (roligt ord!).
Jag höll på att ramla baklänges, femtio kronor mer än min femtonkilossäck. Tio kronor kronor kilot? Vilket kap!
Uppe i Sthlm skulle jag köpa en likadan säck som hemma att ha däruppe, så jag slipper bära fram och tillbaka. Där står en skadad säck som kostar femhundratjugofem kronor. Konstigt, tänkte jag, är det så lite skillnad på en skadad och hel säck. Aja, okej. Jag pratade med en anställd för jag såg att prislappen på resten av säckarna var sexhundrafyrtionio. Jag berättade vad jag betalar hemma och att jag tyckte det var konstigt att det skiljer så mycket i pris mellan städerna.
- Är du uppfödare?
- Nej.
- Den där säcken tillverkades först bara för att gynna uppfödare, de får mer mat för en mindre slant. Senare tänkte de att man kan låta vanliga hundägare köpa den också, men för ett högre pris, så den kostar sexhundrafyrtionio kronor. Har de frågat dig om du är uppfödare?
- Nej, jag frågade bara efter priset och tog den.
- Konstigt, det är fel.
Jag tänkte att de hemma hos mig bara gjort fel och att jag kommer få betala det högre priset nästa gång jag köper den. Idag gick jag dit med fröken K och fick betala - tadaaaa, femhundrafyrtionio kronor. Slutsats: Jag går med vinst.
- Femhundrafyrtionio kronor. (roligt ord!).
Jag höll på att ramla baklänges, femtio kronor mer än min femtonkilossäck. Tio kronor kronor kilot? Vilket kap!
Uppe i Sthlm skulle jag köpa en likadan säck som hemma att ha däruppe, så jag slipper bära fram och tillbaka. Där står en skadad säck som kostar femhundratjugofem kronor. Konstigt, tänkte jag, är det så lite skillnad på en skadad och hel säck. Aja, okej. Jag pratade med en anställd för jag såg att prislappen på resten av säckarna var sexhundrafyrtionio. Jag berättade vad jag betalar hemma och att jag tyckte det var konstigt att det skiljer så mycket i pris mellan städerna.
- Är du uppfödare?
- Nej.
- Den där säcken tillverkades först bara för att gynna uppfödare, de får mer mat för en mindre slant. Senare tänkte de att man kan låta vanliga hundägare köpa den också, men för ett högre pris, så den kostar sexhundrafyrtionio kronor. Har de frågat dig om du är uppfödare?
- Nej, jag frågade bara efter priset och tog den.
- Konstigt, det är fel.
Jag tänkte att de hemma hos mig bara gjort fel och att jag kommer få betala det högre priset nästa gång jag köper den. Idag gick jag dit med fröken K och fick betala - tadaaaa, femhundrafyrtionio kronor. Slutsats: Jag går med vinst.
Lika par leka bäst.
Man gillar skådespelare för deras insats och att deras utseende tilltalar en. Personen gör aldrig fel, utan allt ont eller elakt blir något sött som man självklart skulle ha överseende med om man var dennes flickvän/fru. Jag har problemet att lyfta upp skådespelare jag gillar till en annan nivå än där vi dödliga håller till. De är aldrig bråkstakar, nästintill oavsett vad de gjort i livet, de blir aldrig lika kassa som bråkstakar på vår dödliga nivå. I bet they could throw an old lady down from a tree and I would think of them as helpfull. Vad nu tanten gjorde däruppe.
Jag har läst om en skådespelare precis som jag lyft upp till den där nivån. Ju mer jag fördjupar mig, desto mer förstår jag att han är precis som de personer jag inte vill ha med att göra i verkligheten. Men ändå sitter jag där och har överseende. "Han skulle kunna berätta vad som helst för mig". Nja, aj dånt sink så animår. Eller ja, jag skulle ju inte säga nej om han knackade på min dörr.
Destroy AB.
Fröken K och jag startade ett projekt idag. Helt oprovocerat gav sig fröken K på min panel i köket, den översta listen lossnade. Jag hann säga att jag ville ta ner panelen, för köket känns trängre med den, och pang så gick hon loss på den.
- ... När ska du ta ner den då?
Hennes fråga kom passande och jag fick också lust. Vid hundarnas matskålar sitter panelen riktigt kasst, så vi gick dit och drog loss den. Bakom visade det sig att det inte fanns någon tapet, el idioto innan har tapetserat halva väggen. Det gjorde att vi lät projektet vila en stund. Jag måste hitta på något att ha istället för panelen, antingen tapet eller måla.
Fröken K blir tokig ibland. Hon gillar att gå loss på saker. Vi båda väntar på att kusin Lenny ska få sin första lön och köpa målarfärg till sin lägenhet, så vi får måla. Han kommer inte ens hinna hjälpa till, för vi är så grymma. We are Destroy AB. Som också skapar saker..
- ... När ska du ta ner den då?
Hennes fråga kom passande och jag fick också lust. Vid hundarnas matskålar sitter panelen riktigt kasst, så vi gick dit och drog loss den. Bakom visade det sig att det inte fanns någon tapet, el idioto innan har tapetserat halva väggen. Det gjorde att vi lät projektet vila en stund. Jag måste hitta på något att ha istället för panelen, antingen tapet eller måla.
Fröken K blir tokig ibland. Hon gillar att gå loss på saker. Vi båda väntar på att kusin Lenny ska få sin första lön och köpa målarfärg till sin lägenhet, så vi får måla. Han kommer inte ens hinna hjälpa till, för vi är så grymma. We are Destroy AB. Som också skapar saker..
Sucker.
Ola Rapace rockar. Till och med när han är röd om näsa och kinder för det kalla vädret är han söt, då är det illa. Han har sina små ogrekiga ben, ser sådär lite halvspinkig ut men är egentligen rätt lagom, den bullrande rösten skulle få en telefonsvarare att tråna och hans ständiga backslick bara skriker efter att bli tillruffsat. Där sitter jag framför tvn och fnittrar som en kär tonåring. Jag tar mig för ansiktet när jag tycker att det blir pinsamt, även fast jag aldrig skäms. Alla dryga kommentarer drar jag till mig omvandlar till något bra. Sucker!
Ett geni omvandlade hans namn en gång, Ola Rap-ace. Sveriges nya rapstjärna, Adam Tensta, släng dig i väggen! Man skulle ju vilja höra vad han går för, men det är lite svårt när han är den där snyggslickande polisen eller perfekte svärmorsdrömmen till polispojkvän. Think outside the box, liksom. Med det namnet borde det finnas mer att ge.
Skidbacken.
Lottie, Kaisa, Nicke och Börty åkte till skidbacken och släppte hundarna. Killarna ville komma iväg, så de brummade iväg från oss rätt fort. Skönt, tyckte Lottie. Inget ont om Börty. Vi kastade med bollslungan, skrattade, tog kort, stojade, sprang, lekte och blev smutsiga. Det hann inte ens bli kallt, trots de galna vindarna. Diesel sprang och sprang, han har inget så kallat förnuft när det gäller bollar. Han kan vara hur trött som helst, men ändå jagar han ikapp den, fångar den, tar med den tillbaka och ger den till mig. Det kan också gå hur långsamt som helst, men han gör det. Han ger inte upp, inte.
Inte Draken heller. Hon fick tag i bollen en gång och vägrade släppa. Nu var det hennes boll, slutkastat! Fröken K kämpade ett tag, men släppte sen. Jag fortsatte och filmade samtidigt. Draken tyckte att jag var från Mars och visade det med blicken. Hon är ju för härlig, den lilla byrackan.
Inte Draken heller. Hon fick tag i bollen en gång och vägrade släppa. Nu var det hennes boll, slutkastat! Fröken K kämpade ett tag, men släppte sen. Jag fortsatte och filmade samtidigt. Draken tyckte att jag var från Mars och visade det med blicken. Hon är ju för härlig, den lilla byrackan.
Förkväll.
Bror och Börty åkte ner hit idag. De kom iväg hemifrån vid sexton eller sjutton och det var "bestämt" att vi skulle käka tacos (observera stavning!) hos mig. Det blev en diskussion mellan syskonen att jag som alltid bjuder är den enda som inte får påfyllning på sitt konto varje månad. Och äter man som en och en halv häst, då blir det dyrt. Speciellt om det är femte gången det händer. När jag sagt min åsikt så förstod jag att Nicke vridit till den i hans skeva syn på världen, så jag ringde Kaisa direkt för att säga samma sak till henne. Vi har båda erfarenhet av mästerkocken Nicklas. Jag hade ett mer uppiggande samtal med fröken K och vi bestämde oss för att hon skulle komma till mig redan vid sju, gå kvällsprommis med hundarna, titta på Let's Dance och sedan äta när pojkvaskerna dyker upp.
Under kvällspromenaden ringer bror och säger att de ska äta i Laxå istället, vilket i stort sett gjorde min kväll. Så skönt! Jag tyckte att vi kunde partaja lite extra så vi skulle gå och köpa cola. Och fröken K vill ju ha lite mer än gurka på sin tacos (aa!), så vi behövde lite grönsaker också.
Tjejsnack, jordens härligaste middag, bara jag och Kaisa. Det var helt underbart. Bara vi. Sen dök pojkarna upp och stämnen blev lite stel. Tur att Nicke ville åka hem tidigt, så jag slapp honom. I skrivande stund ligger Börty i soffan och fetsover. Han slocknade fort, så jag bäddade. Och har skickat Diesel på honom några gånger, men nu har även han lugnat ner sig och lagt sig på honom. De små pojkarna.
Under kvällspromenaden ringer bror och säger att de ska äta i Laxå istället, vilket i stort sett gjorde min kväll. Så skönt! Jag tyckte att vi kunde partaja lite extra så vi skulle gå och köpa cola. Och fröken K vill ju ha lite mer än gurka på sin tacos (aa!), så vi behövde lite grönsaker också.
Tjejsnack, jordens härligaste middag, bara jag och Kaisa. Det var helt underbart. Bara vi. Sen dök pojkarna upp och stämnen blev lite stel. Tur att Nicke ville åka hem tidigt, så jag slapp honom. I skrivande stund ligger Börty i soffan och fetsover. Han slocknade fort, så jag bäddade. Och har skickat Diesel på honom några gånger, men nu har även han lugnat ner sig och lagt sig på honom. De små pojkarna.
LöpDraken.
Draken blir lite knasig under de tre veckor hon löper. Det är det många tikar som blir, men denna är ju bara för söt. Hon ställer upp sig för hundar även om hon inte löper, så då kan ni tänka er hur det är under löpperioden. Draken går alltid lös ute, men så fort jag får syn på en hund, så måste jag koppla henne. Hon ska fram till alla och let them know att den ska bli pappa. De ska ha valpar, även om han inte vill det. Hon trycker upp Diesel mot väggen här hemma och han förstår ingenting.
Hon pussas hela tiden. Om hon inte pussar Diesel, rengör hans öron och kropp eller bihang, så är det på mig. Speciellt när man ska torka tassarna, det verkar vara hennes favoritsysselsättning. Hon lyfter den andra framtassan så fort jag är klar med den första och så fortsätter det. Och hela tiden ska man pussas. Händer, armar, hals, öron, ansikte. Puttar jag bort henne går hon på Diesel, som flyttar sig närmre och närmre mig bara för att bli av med henne. Och vem vet vad hon har hittat utomhus. Hon kommer alltid och ser skyldig ut när hon varit bakom garagen.
Igår höll jag på att skratta ihjäl mig. Jag tyckte de stökade ovanligt mycket i sängen bakom min rygg, Draken pep och hade sig. Då ser jag en heltänd Draken och en skräckslagen Diesel. Dock tuggandes fradga, så han börjar väl haja vinken. Draken har bestämt sig för att de ska ha valpar. Stackars Diesel.
Detta är fortfarande vecka nummer ett. Nästa vecka lär bli ännu mer intensiv, så det blir till att stoppa in dem i stora buren varannan gång när jag går hemifrån.
Hon pussas hela tiden. Om hon inte pussar Diesel, rengör hans öron och kropp eller bihang, så är det på mig. Speciellt när man ska torka tassarna, det verkar vara hennes favoritsysselsättning. Hon lyfter den andra framtassan så fort jag är klar med den första och så fortsätter det. Och hela tiden ska man pussas. Händer, armar, hals, öron, ansikte. Puttar jag bort henne går hon på Diesel, som flyttar sig närmre och närmre mig bara för att bli av med henne. Och vem vet vad hon har hittat utomhus. Hon kommer alltid och ser skyldig ut när hon varit bakom garagen.
Igår höll jag på att skratta ihjäl mig. Jag tyckte de stökade ovanligt mycket i sängen bakom min rygg, Draken pep och hade sig. Då ser jag en heltänd Draken och en skräckslagen Diesel. Dock tuggandes fradga, så han börjar väl haja vinken. Draken har bestämt sig för att de ska ha valpar. Stackars Diesel.
Detta är fortfarande vecka nummer ett. Nästa vecka lär bli ännu mer intensiv, så det blir till att stoppa in dem i stora buren varannan gång när jag går hemifrån.
Hon har förlovat sig!
Min Lotta. Men va? Jag kunde först inte tro det. Jag läste de översta raderna i hennes blogg och höll handen för munnen, ögonen liknade en teletubbies. Jag måste ha läst samma mening om och om igen. Herre min hatt! Det är helt otroligt, de har ringar som visar att de tillhör varandra. Det är dem, de tänkte sitta ihop hela livet, så rackarns fint! Åh, vad glad jag blir. Hon har äntligen fått vad hon förtjänar. Vi är många som inväntar något sådant, hon är redan där. Inte helt smärtfritt, så skoja inte att jag är stolt över henne.
Vi växer. Vi har inte träffats särskilt ofta sen vi slutade nian, men hon finns där. Hon är där någonstans och ropar jag, så kommer hon. All lycka till er, Lotta och Jesper.
Vi växer. Vi har inte träffats särskilt ofta sen vi slutade nian, men hon finns där. Hon är där någonstans och ropar jag, så kommer hon. All lycka till er, Lotta och Jesper.
Fint väder.
Det är en jättehärlig dag utomhus, solen skiner och allt är grönt. Sådär som det bara inte ska vara i februari månad. Jag har varit ute lite hundarna, vilken tur att matte faktiskt pomenerar dem!, och man ska inte låta sig luras. Det är fantastiskt kallt. Alldeles sådär täckekallt, långfillingarkallt, sjukt kallt. Nu vill jag ha en såndär overall som jag aldrig ville köpa som liten och bara linda in mig i värme. Draken ser inget större nöje i att vara ute, hon springer till porten när vi leker på gräsmattan här utanför. Diesel springer även fast han huttrar. Lottie väljer då att gå in. Och jag fryser fortfarande om fötterna.
