snatscho

"En kryssning av högre rang Tors 10 nov 05 23:53
Lottie har fyllt 18, typiskt godkänt! Hon har önskat sig och jag gör bara min plikt som äldre kusin.

Grattis Lottie och varsågod:

Vissa laddade inför helgens stora händelser med att förslösa viktiga tillfällen för kunskapsinhämtning genom att sova på lektioner i skolan. Det var inget som skulle fallit Teckla i smaken för hon kände sig långt mycket mer sofistikerad och mogen vilket hon avsåg att tala om för ALLA (läs barn 6-17). Istället ägnade hon lördagens inledande timmar åt att delikat och i mycket små bitar pilla i sig en pannkaka tillsammans med en minst lika flott och mogen ung kvinna. Pannkakan må varit en stor pannkaka och gjord comme-il-faut direkt på gjutjärnsplattor, men den kostade en sanslös summa av 55 kr. Att de vågade!

Guldbröllopsparet, som var anledningen till helgens resa, hade beslutat att alla skulle träffas kl 17.30 på terminalen, så Tecklas alltid lika förutseende mor hade avlurat henne löftet att vara på plats redan kl 17, ett löfte som hon senare, inte helt oväntat, kom att bryta. Den kalasdyra pannkakan byttes mot en latte till ett mycket mer modest pris och förmiddagen avslutades på ett delikat sätt då en present tillägnades Teckla. Strålande lycklig satte så Teckla iväg mot terminalen, redan från början 2 min sen.
 Lillkusinen med familj var inte på plats, men väl alla andra, så när Försvunna Familjen slutligen behagade dyka upp kunde sällskapet gå ombord. Kryssningen skulle inledas med en middag tillsammans, omedelbums. Tecklas värld föll samman när hon insåg att det inte skulle finnas en anstymmelse
till tid att fräscha upp sig på. Inte enligt hennes tideräkning iallafall, vilket hon fick höra fler gånger än det fanns minuter att fixa iordning sig på. De fick en egen del av restaurangen, en förmån man tydligen åtnjuter som större sällskap. Teckla valde en plats och de små flockades runt henne, inte kunde väl hon rå för att hon var världens medelpunkt och att alla drogs till henne.

Middagen i sig var mycket god, men visade sig bli en uppvisning av mästarklass i konsten att få en förrätt, en huvudrätt och en efterrätt att försvinna, tillsynes på ett sätt som förväntats. Kusinäldstingen blev mystiskt mycket mätt och Teckla, i egenskap av Huvudkusin, fick en typiskt övernaturlig påfyllning av mat. Alla lever sedan denna sammankomst i djup begrundan över från vilket djur "bollstek" kan tänkas komma. Färdigciviliserat. Nu skulle det köras med hårdhandskar (aka bugghandskar). De äldstes råd överglänste hela dansgolvet näst ett par. Ett sannslöst par. Det var en äldre herre med mer bena än hår och början av slutet på beviset att han Inte var ursprunget till "Bollstek". I hans armar valsade en mycket vacker ung dam som följde honom lätt som en sommarbris (i jämförelse med kassaskåpet till karslok skulle nog även Svullo gjort det). När sen Tecklas linser trillat på plats igen och promillehalten i blodet gått från sentimental till party insåg hon att det var lillkusinen och resterna av en mosters spratt som knuffades mot dansriktningen i ett försök att dansa samma dans.

Det köptes drinkar och dansades, shakades och flirtades. Kusinäldstingen hade fullt sjå att hålla sitt harem för sig själv, fastän det bestod mest och endast av yngre kusiner av olika sort och kvalité. Kvällen led. Trumpetaren agerade mer och mer med de långt ifrån överförfriskade, men dock...  friska kusinerna. Likaså gjorde de långt bortom överförfriskade manliga passagerarna som tidigare nämnda åldring skyddade dem för. De äldstes råd gick så småning om av dansgolvet för att på ett diskret vis meddela att kvällen var till ända gången. Yngre och mindre förståndiga kusiner tolkade inte meddelandet som det var avsett utan löpte genast amok i tron att det var fritt fram. Yngre och mindre förståndiga ska visst bli mödrar en gång i tiden, för de hade ögon i nacken och upptäckte De Äldstes Råd som lurade bakom trappan. Teckla hade å sin sida mäkta skoj när hon fick leka övervakande storasyster, alt. assisterande kusin. När Teckla senare började frysa och faktiskt hajjade HUR desperata de ensamma männen (nästintill  djur vid det här laget) var, slutade det att vara spännande och övergick till att vara mest tröttsamt. Teckla lade nu all sin oemotståndliga charm på att övertala Kusinäldstingen att ge vika för blyvikterna i både ögonlock och andra löst hängande delar.

Teckla trodde i sin naiva lilla värld att allt var frid och fröjd;
 Lillkussen hånglade och huvudkussen fick sin skönhetssömn. Tur för Lillkussan att Teckla inte alls är i behov av någon sådan, för när klockan började närma sig okristligt sent på föregående dygn fick Teckla och hyttkusin besök.
Lillkussan, stjärnan, hade suttit på sin nyckel och kom inte in i sin hytt. Vid en närmare titt på det som en gång varit nyckeln var det inte så svårt att förstå. Den var i det närmaste oegenkännlig och kunde på inga sätt liknas med det hon givits nånstans 12 timmar tidigare. Som tur var hade kusinen
hittat rätt genom att banka på alla dörrar hon kom åt och slutligen hittat sina släktingar. Det fördes ett herrans liv när telefonnumret till lillkussans hyttkusin och tillika Tecklas ytterst tveksamma biologiska bror skulle finnas.

Frukosten följande morgon, eller snarare, ett par timmar senare, var en sorglig tillställning av sällan skådad like. Mirakeldrycken allena saliggörande fanns på plats och Teckla var lycklig. När sedan en baguette infann sig i hennes hand var alla bekymmer som bortblåsta. Lika så var all hjärnkapacitet för resten av dagen. Det dracks mer av den guddomliga drycken, och gratis var den. Ytterligaren en förmån man får åtnjuta i egenskap av släkting till Guldbrölloppsparet. Lillkusinen försökte göra bot för gårkvällens händelser genom att hjälpa Teckla till taxfreen och
assistera vid en bantning av plånboken vilken skulle få revisorn att slita sitt hår och kräva förflyttning vid månadsskiftet.

Fortfarande hela och garanterat inte rena steg en sliten grupp av släktskap sammanbundna människor av båten och kännde sig nöjda med bedriften att ha förkortat livet med ytterligare några år.

Tusen tack och länge leve Guldbrölloppsparet. Fast kanske inte hur länge som helst. "

Dagen idag har var en väldig bergochdalbana. Jag har varit så otroligt förbannad och irriterad och dålig hundägare och sen lite glad och avslappnad när jag träffade Hamed. Men jävlar vad förbannad jag har varit över com hem och den där förbenade jävla tv-boxen som aldrig fungerar. Man ringer support och de tror att man är helt tom i kolan, medan man själv exakt vet vad man gjort rätt och vad som borde fungera nu. De läser av något jävla papper med olika förslag om vad man ska göra och bruden imorse gjorde inte min värld mycket ljusare.

Efter att jag träffat Hamed och hämtat ut biljetterna till vår utbildning satte jag fart med skiten igen. Jag ringde support och fick prata med, dra på trissor, en skåning. Jag berättade vad jag hade gjort och på vilka olika sätt, vad som har fungerat förut, hur skärmen ser ut och så vidare OCH SÅ VIDARE. Han sa att jag har ju faktiskt gjort allt, så han började skriva ut garantiorder och fakturagrejer, plus att han drog bort en massa betalning för närmaste fyra veckorna, men så tog jag mig en titt på scartkabeln. Där var det, två små piggar hade åkt ner en bit och fick inte kontakt med tvn. Det lilla förstörde hela min morgon. Nu skickar skåningen ut en ny scartkabel till mig gratis och önskar mig all lycka. Så nu sitter jag här med både bredband, telefoni och en tv med många fler kanaler än vad jag betalar för. Jag tackar, jag.