snatscho

Tösabiten talade in ett meddelande på mobilsvaret och hon lät så söt. Det där glada "heejj!":et som bara hon kan säga. Makalöst. Jag ringde henne när jag slutade och satt kvar på cykelstället tills mitt batteri dog. Vi pratade igenom det mesta lite snabbt, fast mest om mig så klart. Jag är bäst på att babbla på om mig själv istället för att fråga hur hon haft det. Det är ju faktiskt hon som varit borta. Det blir nästa samtal.
T, T, T, T! Vi smider planer, hon och jag. It takes just a minute to like it! It takes just a few then you'll like it too, ohoooo! Det är en bra eksplenäjshön.

Jättekonstigt, hela familjen W jr var i min lägenhet idag. Eller ja, inte hela kanske, eftersom Jenny var kvar nere i Kristianstad, men ändå fyra stycken. Jag hade precis hunnit dammsuga snabbt för att sedan torka där Diesel la sin senaste drill. Jag säger ingenting om det, det var mitt fel, men det luktade fortfarande dåligt och att ta hem folk då. Nja. Men det luktade i alla fall en blandning av blomstoft eller vad mitt tvättmedel nu ska lukta. Sköljmedel. Skurmedel!

Det var jättetrevligt, de berättade om sin campingsemester de varit på och att de inte sovit de senaste tre nätterna på grund av metalfestivalen som var i Göteborg under tiden de var där. Smart drag att dra dit de datumen :).
Vi pratade om min lägenhet också, de gav mig lite tips om köket och jäklar vad bra det kan bli. Jag behöver många kockar till min soppa.

Igår var det firande för Lenny, han fyller hela tjugesex år idag. Då måste vi ju ut på krogen och där var vi. Det började med att Lottie jobbade öppning igår, alltså upp kl sex när det är helg. Tolv timmar senare satt jag, fröken K och herr kusin med ett okänt antal spritflaskor runt mitt köksbord och körde Trivial Pursuit i fickformat. Ett jävla skitspel om du frågar mig, men jag ville ju inte att de skulle vara ledsna hela kvällen, så jag lät dem vinna. Drinkarna blev fler och klockan sprang iväg utan att vi märkte det. Någon gång mitt i kom fröken K på att vi kanske skulle sminka oss, så det gjorde vi och fem över midnatt gick vi mot krogen. Det skulle vara Slitzbrudar inne på Bogren's, så dit skulle vi gå. Väl inne hittar vi inte en enda, jag frågar några närsittande killar och de tänkte att jag var en. Kom igen.

Några från jobbet sprang runt och några välkända ansikten från fotbollskvällen hemma hos mr restaurangchef var där. De hade helt otroliga brudar runt sig, varav en använde sig av det mest desperata raggningsförsök detta årtioende. Det var så pinsamt och vi som såg på skrattade slash blev irriterade. Ge sig på någon i sin egen storlek!
Lottie fick sig en snubbe som insisterade på att vi skulle dansa. Det var precis när jag började må dåligt och bara ville sitta. Jag hade inte dansat med honom i alla fall, men att ha en anledning är fler än inga. Vilket han inte fattade. Till slut sa jag en till anledning; min pojkvän står därborta. Och så pekade jag på en av herrarna från fotbollskvällen. Herrn i fråga uppfattade det och kom fram, jag viskade lite snabbt att han numer är min pojkvän och så frågade han:
- Är det något problem?
- Nej, jag vill bara dansa!
- Men jag vill inte att du ska göra det.
- Okej okej, jag ber om ursäkt.

Bra där. När jag senare stod på dansgolvet och rockade järnet med Kaisa, så kom han förbi och snorglodde, inse dig dissad!
Lenny satt mest hela tiden och tittade på. Det måste ha varit drygt, men vill man inte så finns det inte mycket att göra. Kaisa och Lottie hade fruktansvärt roligt med alla killar och den där desperata tjejen. Jag tog henne i hand till slut när hon skulle säga hej då till en av herrarna hon limmat på de senaste timmarna. Jag minns inte hennes namn, men hon sa åt mig att ta hand om honom, för han är en fin kille. Jaja.

Det här var kvällen då "break a leg" fick ett ansikte. Jag fick kämpa hela vägen hem för att få tillbaka mitt gosedjursben. Himla roligt skämt, det där.
Idag var det lite halvkämpigt att ta sig upp. Tio i fem tittade jag på klockan när jag dök ner i soffan, sex ringer väckarklockan och sju står jag på jobbet. Jag mådde lite halvkasst, men det var helt klart värt det. Nu ska jag ta igen lite sömn.

Idag har jag varit duktig. Dagen har varit lång på grund av den tidiga uppstigningen, men jag har hunnit med massor. Köket spacklades först av allt, sen drog jag till stan och Hemtex för att inhandla diverse nödvändigheter för halva priset. Jag höll på att ramla baklänges när jag hittade underlakan till dubbelsäng för nittionio kronor. Herreminhatt, helt okej. Jag köpte fyra kuddar till min soon-to-be bänk på balkongen (ej donken), två underlakan, ett bäddset (KINGSIZE!) och gardiner till två fönster. Det blev en del pengar, så jag vill inte veta vad det hade kostat om det inte var halva priset. Inte så svårt att räkna ut kanske, men varför ens reta tanken?
Fröken K mötte mig på Hemtex och sen drog vi till donken (ej balkongen) för att käka en chocolate dream. Efter det körde hon mig till Colorama där jag inhandlade tapet till hallen, färg till väggarna i köket och maskeringstejp. Jag fick med mig en provtapet på den jag funderar på som fondvägg i köket och jäklar vad bra det blir. Imorgon är det Lottie som springer dit och inhandlar en rulle. Sen ska jag bara tapetsera på något sätt. Visserligen behöver jag inhandla tapetklister också, men sen har jag aldrig tapetserat. Jaja, jag är ju antagligen världens bästa tapetserare, så det löser sig.

Väl hemma satte jag fart och målade över allt jag spacklat. Självklart målade jag där det inte var spacklat också, men ni förstår vad jag menar. Det kändes lite halvtrögt när jag gjort klart första omgången, för då visste jag att jag skulle behöva göra det en gång till..
En liten paus, jag ringde ner Lenny och så hjälpte han mig upp med hundskåpet. Vi skrattade så att vi knappt orkade hålla i skåpet, det var verkligen precis att det kom upp för trappen. Vi fick snurra och vända och vrida, så till slut stod vi där. Svettiga och jätteglada - inställda på att skåpet ska stå på vinden ett bra tag.

Nu har jag målat min andra omgång i köket och så jobbigt var det inte. Nu är det bara resten kvar :D.

För en halvtimme sen vaknade jag och var hur pigg som helst. Jag kämpade med att somna om, men tänkte att det är väl lika bra att gå upp då, min hellweek börjar ändå imorgon. Jobba morgon lördag - tisdag, ledig onsdag, stängning torsdag - söndag.

Jag gick i alla fall upp och hundarna var lyckliga. Jag tänkte käka frukost, börja spackla lite smått på väggarna och se hur kass jag är på det. Jag har intalat mig att det är lätt, men ingen håller med mig. Antagligen är jag världens bästa spacklare, men jag vill ju inte ta ut segern i förskott. Sen tänkte jag cykla till Hemtex och kolla läget, vidare till Colorama igen och se om jag vågar inhandla tapeterna då. I alla fall så ska jag inhandla spik, så jag får upp den där ljusprylen som bara stått bakom tvn sen jag flyttade in. Lenny ska nämligen hjälpa mig med det stora skåpet upp till vinden, då får jag lite plats över. Så jäkla bra, alltså!

Jag är antagligen världens bästa virusdödare, för jag tror jag fått bort viruset. Jag som var nära på att springa ner till Elgiganten och köpa en ny burk. Men nu jäklar, bra Lottie!

Fyra kvällar stängning, ingen tidig hemgång någon kväll. Inte för att vi är sega och inte blir klara, utan för jag och Sanna sitter kvar och pratar i en och en halvtimme typ. Igår kom jag hem vid 3:15 och då ska man ut med hundarna. De är så lyckliga att se en att det inte är jobbig att gå ut. Jag kommer i säng så pass att folk som är på väg hem från krogen ringer mig och vi snackar lite innan jag somnar och personen är hemma.

Idag kom jag vilse för andra gången i Skövde. Jag skulle cykla och möta Kaisa från ett håll jag aldrig varit utanför bilen, så jag fick en vägbeskrivning och drog iväg. Klockan elva skulle vi vara på Donken (ej balkongen) och fika med mr Anders. Jag och cykeln var nere och vände i någon grop, sen upp igen och runt, bort mot Lunden, S:t Markus kyrka (självklart) och sen gav jag upp. Ingen Kaisa så långt ögat kunde nå och jag satt hela tiden i telefonkö till min förbannade hemförsäkring. När jag cyklade hemifrån låg jag på plats etthundrasex och under hela tiden skickades jag runt mellan kanske sex personer, men aldrig förräns jag dragit hela historien. Nu är den tjatig.

Fikat var gott och nu har Lottie även fyllt upp alkoholförrådet för ett tag framöver. Slutet gott, allting gott.

Jag har åkt på fetmycket virus på datorn. Skitkul, precis lagom till när en av mina bästa vänner åker till USA och stannar där i hundra år. Kanske inte så länge, men bara de här fem dagarna känns som en evighet. Antagligen bara för att jag inte valt att inte ringa henne. Och eftersom datorn är sjuk, så blir det till att vänta tills den är frisk igen. Mamma ska få äran att laga den.
Skitdator. Eller skiLottie som inte fixar virusskydd kanske? Det första lät bättre.

H - Wow, Lottie! Like a fox!
L - Aa! Like a fosk!

A - PAAAAAARTYTÅGET, SHAALALLALAA, PAAARTYTÅGET, SHAAALLALLALAL!
L - VAAAAR ÄR TÅGET, SHAALALALA, VAAAAR ÄR TÅGET, SHALALLALALALA!

M - Nu när jag var på Cypern..
L - Har du varit på Cypern?
M - Ja. (reaktion -->) !!! Har du inte märkt att jag varit borta i två veckor?!
L - Jo, men inte var.
M - O herregud.

S - Om ni blir tillsammans, så kommer jag säga "VAD VAR DET JAG SA!".
L - Eh. Du känner mig eller hur var det?
S - Samtidigt som vi anställde dig så gick jag till honom och sa att han kommer bli intresserad av dig, för du är smart och snygg och har alla hans svaga punkter. Han ba "äh, lägg av", men jag såg hans blick idag.

K - Han frågade efter ditt nummer säkert tre gånger och som tur var hade inte Sanna det i sin telefon.
S - VAD VAR DET JAG SA!
L - Det är ju inte mig du ska säga det till!

M - Jag gillar dig därnere!

M - Om du ligger med din 41åring, så bjuder jag dig på middag på Mangos.
N - Mutar du mig!?

M - Hur ska du kunna bli arbetsledare om du inte visste om att jag fyllde år igår!?

Hela morgonen spenderade jag med Lina och mr Restaurangchef. Han skulle lära mig köket på frukosten och det gick väl sådär. Det är inte alltid lätt första gången. På min rast kommer min arbetsledare och säger att någon ropar efter mig därute. Det var fröken K som kom för att säga hej. Himla skoj. Eftersom jag hade rast så offrade hon sig på en cheeseburgare och kaffe, så satte vi oss i lobbyn. När det var dags att återgå igen så stod jag i ettan hela dagen. Lottie avancerar! Och så har hon fått löneförhöjning. Inte helt dåligt.

Efter jobbet tog jag en powernap. Den behövdes riktigt mycket, sen upp och försöka se mänsklig ut. Raka lite ben och så, men det var kanske inte så viktigt eftersom jag hade långbyxor på mig. Det visste jag ju inte då. Jag grabbade tag i en cider och gick mot Lina. Vi gick sällskap till Munkekorset där vi skulle möta resten, men ingen var där. De var på väg, bara lite sena. De flesta hade snygga Sverigetröjor medan Lottie kom i sin från EM i Tyskland 06. Jag suger, men det var bättre än någon ful gul sak som inte ens var ett försök till Sverigetröja. Vi var ett helt gäng till en början och fler blev vi. Det sista gänget som dök upp var redan kalas, så varför inte fortsätta? Jag vill inte veta hur mycket de hällde i sig, speciellt en liten krabat. Han hade ett specialskärp runt magen som han smugglade in små spritflaskor i, alltså pyttesmå, och de tog slut rätt fort. Han snurrade på det där skärpet för att se om det fanns någon kvar. Himla kul för oss åskådare.

Jag åtog mig uppdraget att handla en öl till mig och en cider till Lina, då står två herrar från jobbet där. Vi sätter fart och pratar och jag blev kvar där ett tag. Den ena försvann rätt fort medan den andra och jag stojade om Sthlm, arbetsledare och att han faktiskt utbildat mig i köket, det var tack vare honom jag kommit så långt så fort. OCH SÅ VIDARE. Helt plötsligt börjar folk skrika. Vi hakar på och säger "jag tror det blev mål!".
Herrn med spritskärpet gick förbi oss och hönsmamman Lottie började bry sig. Jag tyckte att vi skulle ta en promenad, men det tyckte inte herr arbetsledare. De brukar festa ihop och tydligen brukar det se ut såhär, men är Lottie med så ändrar jag lite på rutinerna. Jag tog med den fulla krabaten ut på en promenad och några följde efter. När vi stannade vi en gräsmatta ville han lägga sig ner och sen skulle han upp och spy. Herr arbetsledare stoppade fingrarna i halsen på honom och skulle sen krama på mig. Lottie flög all världens väg och förväntade sig en rengöring med både tvål, tvättmedel och desinfektionsmedel innan han kom tillbaka. Sanna kom springandes och skrek "TVÅ-NOLL TILL SVERIGE!". Alla börjar skrika utom jag och fullisen, men han verkade komma tillbaka till jorden igen, så vi drog oss inåt. Jag och Sanna ville ha cigg, så vi tog oss en rejäl promenad till Statoil. Det var långt dit, men vi gick jäkla fort. På väg tillbaka frågade vi om någon visste om matchen var slut och det var den. Men vad i helvete, missar båda målen och slutsignalen. Pinsamt. Halvvägs tillbaka får jag syn på en annan från jobbet som möter oss och säger att ingen finns kvar på puben. Alla har dragit. Okej. Vi skyndar oss och jag jagar ikapp min väska som fanns under bänken. Sannas pojkvän hade tagit min jacka och hennes grejer, sen gick vi hemåt. De följde mig en bit innan de svängde av och på vägen möter vi på stolpskotten igen. De ser så roliga ut tillsammans. Lottie var med dem hem lite snabbt innan hon drog sig hem. Enligt dem bangade jag för något, vilket jag inte vet vad, men har man två hundar så har man.