Hysterisk fredag.

Idag har varit den roligaste dagen jag upplevt på länge. Jag har skrattat så maskaran runnit och vi har varit tvungna att stå två stycken för att klara av halvtempo. Tiden har gått fort, pang så var arbetsdagen över och jag längtar till morgondagen. M berättade för mig att D samlade på "dajmkryss" när han var liten. Min tolkning av ordet dajmkryss är inte att man tryckt upp två dajmgodisar som ett kryss på väggen, utan snarare number two. Tvåan, baksidan. Ännu roligare blev det när M stått i driven och frågat en kund:
- Vill du ha sås i dajmen? (Glass..)
M försökte låta som en brunstig älg, vilket han inte lyckades med. Jag vet ju hur en sådan låter, eftersom jag lockade till mig älgtjuren Pontus på Skansen och det berättade jag.
- Få höra då.
- Nej, då måste jag tvätta händerna.
M gav mig två jättestora ögon och ett rejält asflabb. Jag visste ju att jag menade att blåsa ljudet från munnen via händerna, medan de orden passade väldigt bra in i stundens snusksnack, så han tolkade det på sitt eget sätt.
När M lägger på ketchup och senap på sina bröd så doppar han den. Men han måste akta mina brö'n.

Äh, dagen har varit helt hysterisk. Jag har träningsvärk i magen.

Ledig dag.

Det var jätteskönt att inte ställa väckarklockan till imorse, men jag kunde inte sova ändå. Jag tänkte att jag kunde sova till i alla fall tio, men det blev kvart i nio. Eller något. Jag hade tänkt att göra lite nytta idag, men det blev inte så mycket. Jag har möblerat om och insett att jag har väldigt stora möbler. Väldigt stora. Det går inte att diskutera med mina fönster, jag skulle vilja flytta på dem och sätta dem på en annan vägg, men icke. De sitter envist kvar. Vi får se vad jag hittar på den dagen jag har råd. Det rimmade nästan!
Jag har burit upp det där hemsnickrade fula, gröna bordet jag hade i hallen till vinden. Att jag inte slängde det beror på att jag har problem med det där. Jag samlar allt på vinden och går igenom den lagom till när jag är klar i själva lägenheten. Dumt att göra allt så smidigt som möjligt.

Veterinärbesöket gick bra. Lite dyrare än vi räknat med, men hunden mår bra och alla är nöjda. Mot nästa mål - behålla hundarna :D.

Veterinärbesök.

Imorgon bitti ska Lottie lämna in Chicko hos veterinären. I söndags natt ringde Kaisa till mig och berättade att hon hittat en sprucken varböld under hakan, där Diesel nöp till honom. Den var som en femkrona och han slickade en massa. Hon ringde ett djursjukhus i Göteborg om råd och hon skulle rengöra så gott det gick och sedan kontakta veterinär nära henne dagen efter. Då fick hon inte kontakt med någon, men eftersom han fortfarande är pigg och kry så tänkte vi att vi kan visa upp honom på tisdag morgon istället. Det gjorde Kaisa och de ville att vi skulle komma tillbaka dagen efter, altlså imorgon, för att lägga in honom på drenage. De vill få ut allt var och sedan ge honom antibiotika.
Eftersom fröken K arbetar imorgon förmiddag, så tar Lottie på sig uppgiften att lämna honom. Hon har bra arbetstider, så sett, och kan ge mina hundar en ordentligt morgonpromenad. Samtidigt ska jag ta med Snobben så de får titta på honom lite snabbt, så vi vet att han också mår helt okej. Kaisa ska hämta upp Chicko efter två och då ska han vara som ny. De får vara med om en massa äventyr här i Skövde. Vi hade kunnat skippa bettet, men annars så. De har verkligen blivit som två helt andra hundar.

Paranoid.

På jobbet skulle en tjej rengöra kylrummet. Hon behövde då en blåspistol som sitter på en slang som rullas ihop i en såndär låda man hänger upp i taket eller på väggen. Man kan dra in och ut den där slangen, jättesmidigt. OCH den låter precis som Grudge-bruden. Jag gjorde i brallan varje första millisekund av ljudet, för att sedan skratta åt att jag är så larvig. Det var så snarlikt som om jag hade filmen på i bakgrunden, skitjobbigt. Men nu är jag i alla fall förberedd. Det enda som skadar mig på jobbet är de där förbannade grillarna.

Skräckfilmskväll.

Fröken K skickade sms och undrade om jag ville komma över och se en "ryslig skräckfilm". Jag vet inte om jag citerade rätt, för jag orkar inte ta hit telefonen och se efter, men det var något i den stilen. När jag väl var framme så fick jag höra att vi skulle se Grudge 2. Jag tänkte direkt att den inte är läskig, eftersom ettan inte var så hemsk. Jag, J och någon nisse satt i J's soffa, just hemkomna från krogen. Alldeles jättehärliga i formen och den var inte läskig alls. Förstod inte varför folk snackat så mycket om den. Ha, back at ya! Tvåan var inte alls rolig att se på, man satt och gömde ansiktet många gånger, helsk skrek till lite och faktiskt så kändes det bättre. Det fanns ju ingen som helst mening med filmen, förutom att alla dör och självklart på läskiga sätt, så rädd blir man. Kaisa kikade mellan långfingret och ringfingret, Elin skrek mest, jag höll gärna för hela ansiktet och konstapel Fusk såg till att ingen blundade. Han slumrade nog till en liten sväng när han inte trodde att vi såg. Han hade Diesel i knäet för att skymma lite, ändå var han en riktig polis och såg till att vi inte fuskade. Han hade mest "tuppeskinn" av alla :).

Kvällen var trevlig, nu är jag hemkommen och har med mig min fina Draken igen. Fröken K ville behålla T30's hundar, vilket jag inte har något emot. Då får jag ju spendera tid med Draken! Himla mysigt. God natt, nu är det sent. Fast lugn, bara lugn, Lottie börjar halv elva imorgon. Idag.

Evighetsprojekt.

Jag har alltid ideér och planer på hur jag vill ha det. Engagemanget har väl alltid funnits där, men inte pengar. Ibland inte heller tid. Mitt kök målade jag om innan jag flyttade in och nu har jag börjat få lite perspektiv på hur jag vill ha det. Fröken K gick ju loss på min jättefula panel, men jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha kvar den, av den enkla anledningen att jag inte orkar fixa med ny tapet osv, eller om jag ska riva den. Då måste jag ju trixa och dona med ny tapet, så vad blir bäst? Lottie can't make up her mind. Köket ska i alla fall göras om, det ska målas på snickerier och något ska hända med den där jävla panelen. Om den inte plockas bort, så ska den laseras eller förvandlas på något sätt. Golvet vet jag inte om jag ska göra något med, det finns en liten röst i mitt huvud som säger att jag ska lägga nytt golv i hela lägenheten och då ha samma överallt. Ta bort alla nuvarande fula trösklar och göra allt till mitt, mitt, mitt. McLottie-design. Kökslampa måste inhandlas, eftersom den är Kaisas. För kaklet finns det enkla lösningar i form av dekorkakel, så det problemet tar jag tag i när allt annat är klart.

Hallen är för närvarande grön och ful. Jag gillar den inte alls, så jag tror att det kommer bli mitt första projekt. Idag tog jag tag i första grejen, jag målade tröskeln och listerna runt badrumsdörren vita. De var smutsgulvita, så det är redan en förbättring. Steg ett i min hallförvandling. Garderoberna ska rivas ut något så totalt och istället kommer det skjutdörrar i form av spegel eller glas. Det sistnämnda kan vara riskabelt med en starkt viftande svans som sitter på mr D. Golvet ska skickas åt skogen, tapeterna likaså. Jag har inte hittat den perfekta tapeten än, men känner jag mig själv så hittar jag den dyraste och smetar upp den omedelbums. Bort med nuvarande (gröna) hatthyllan och dit med nya grejer. Jag har hängare till hundarnas grejer och en till jackor, men det räcker inte, tror jag. Det finns så mycket mer! Vad jag ska ha i hörnet närmast ingången till stora rummet är ännu oklart. Något slags sitdon perhaps. Listerna ska bytas ut. Jag har börjat tänka efter och listerna blir bara fler och fler, så nu blundar jag istället. Jag vill inte veta hur många de är. Hallampan vet jag inte vad jag ska göra med, men det kommer någon snygg vägglampa ut dit när tapeterna är uppe.

Badrummet är inte alls som jag vill ha det. Badkaret ska puts väck, in med två frostade dörrar som man trycker in mot väggen och duschytan försvinner. Ett skåp under handfatet för dessa obligatoriska toalettpapper, plåsterlådor och sjuklåda till hundarna. Jag funtar på att ha ett mindre skåp uppe på väggen, så jag får plats med alla lyxgrejor jag ska ha råd med. Kaklet ska jag göra något åt, alltså dekorkakla, för lite förändring måste jag ha då och då. Det kommer bli ett stort badrum, så man kanske skickar in en uppblåsbar fåtölj eller dylikt, eftersom det kommer vara så mysigt därinne. Och i Lotties badrum luktar det aldrig illa, hon har en puff-puff!

Stora rummet ska få sig en ommöblering. Jag vet inte än hur jag vill ha det, men jag ska hitta på något. Soffbordet ska bytas ut mot ett, antagligen mörkt, träbord med lådor under så att jag får plats med alla onödiga grejer jag inte behöver. Hundskåpet måste jag göra något med, men jag tycker om det för mycket för att slänga det. Det tar alldeles för stor plats och om jag skickar upp tv:n på väggen, så har den bara en funktion kvar: förvara hundmaten. Med så lite förvaringsmöjligheter som jag har, så är det ett bra skåp, men jag är inte helt nöjd. Det är jag aldrig. Jag vill skicka ut soffan också, inga orsaker nämnda, och in med en typ likadan fast med schäslong. Min fotpall som fyller samma funktion som en schäslong åker iväg när jag ligger på den, så nu blir det andra bullar.

Balkongen! Den kan bli så fin, den där ballen. Ut med trätrall och några krukor. Göra hela alltet levande! Ett bord som sitter fast på väggen är ett förslag. Två schyssta stolar, inga stela små saker som ska spara plats, utan rejäla grejer. Vippryggstöd och fotpall, så klart. Lika bra att slå på stort. Jag vill inte täcka iför gallret än, för Diesel älskar att sitta där och titta ut på barnen som leker i lekparken och alla som går förbi.

Låter inte det här som ett redigt evighetsprojekt?

Lotties påskafton.

Lotties påskafton har varit som en helt vanlig dag. Det är något jag inte är van vid, eftersom min släkt alltid hittar på skojiga grejer under högtider. Men nu har jag varit ensam hela dagen, förutom några minuter när fröken K var här. Jag sitter och tittar på King Arthur, myser med mina hundar, käkar popcorn, våndas över att gå ut i kylan, undrar vad han hade sagt om jag hade svarat inatt och gör allt för att inte ringa eller skicka ett meddelande tillbaka.

När jag var i Sthlm sist hade jag med mig inflyttningspresenter. J gav mig en påskpresent och den innehöll godis, en ägghöna och ett halssmycke. En jättefin greyhound som jag satte på mig idag. Den är så otroligt fin och jag bara känner hur mycket den har i sig. Eller intalar mig. I alla fall, den tycker jag jättemycket om och den kompletterar min Drakentatuering väldigt bra. Lottie och Draken forever.

Världens finaste påskägg!

Fröken K kom förbi med sin hund och min bästaste bästa vän. Hon skulle hämta mat, men så fick vi för oss att byta hundar. Hon ville gärna ta T30s hundar över natten, så jag fick ha Draken. Åh, så lycklig jag är. Min finaste Drake i hela den här världen. Hon ska sova här i natt, vi ska ha en sleep over! Bättre kan inte påsken bli!

Live At Royal Albert Hall.

Även om man inte gillar Robbie Williams något speciellt, så är den konserten helt grym. Man skrattar, sjunger med hela tiden (om man nu gillar de gamla klassikerna) och gråter i slutet. Det är så klart inget negativt om man gillar honom, då blir allt värre. Eller bättre, beror på hur man ser det. Lottie is back och han knockar hennes lilla värld. Hon vissar på Mr Bojangles, sjunger I Will Talk And Hollywood Will Listen och stör sig på att hon inte har samma dialekt som bruden i låten Things.
Me likey!

Den där RW.

På jobbet har vi musik lågt på i högtalarna i köket. Så pass lågt att man knappt hör något alls, men det finns där. Lyssnar man ordentligt, så hör man kanske någon slags melodi. Jag kan höra det mesta, eftersom det råkar vara Robbie Williams, och har man varit totally addicted så kan man skilja musik från musik. Jag hörde direkt att det var låtarna från Swing When You're Winning, den konsert han lirade i Royal Albert Hall -01. Det har stört mig flera dagar nu att jag inte kommer ihåg texten till I Will Talk And Hollywood Will Listen, så igår fick jag nog och laddade hem albumet. Jag har CD:n liggandes hos mamma och pappa, men orka vänta på den. Texten satt direkt när jag satte på låten och där var han; den där Robbie Williams. Den Där.
För några veckor sedan pratade jag och T om artister och jag sa att Bon Jovi har suttit i hela tiden. Hennes svar:
- Inte Robbie Williams då?
Jag sa att han var en tillfällig favorit, men det var han nog inte. Han sitter i fortfarande, jag har inte kommit över något. Det gäller nog inte bara RW.

Lotties påskmorgon.

Påskafton 2008 började inte som mina tidigare år. Det är min första påsk hemifrån och min andra som jag inte firar med släkten. Förra året var jag på en oförglömlig konsert och såg min framtida man uppträda, och så Mika då. Jag vaknade av ett hurklande, Diesel kräktes och jag gick upp för att torka. Klockan var då halv åtta och jag tänkte att jag borde kunna sova en liten stund till. Jag tittade till telefonen och hade ett missat samtal från en person jag raderat ur telefonboken. Ändå stod namnet där och jag förstod ingenting. Det är en pryl framför namnet, så kanske är det sparat på något bra ställe som gör att jag inte kan radera det helt? Det störde mig och jag blev genast jättepigg, så klart. Jag kämpade för att somna om och lyckades lite, sedan vaknade jag av ett hurklande igen. Och en gång till. Efter tredje gången gick vi upp och tog tag i vardagen.

Vad ville han?


Uppdatering.

Angående utekvällen igår, så sög den. Eller ja, jag fick till mitt hår något så sjukt bra, och det var ju roligt. Men resten sög. Jag hade mina fina nya örhängen också, men allt det andra. Fröken K var snäll och sjutsade mig till krogen och jag kom in. Tog någon cider och letade efter bruden som jag haft telefonkontakt med. Så här i efterhand vet jag att det inte var för hennes skull jag blev medbjuden, för hos henne fanns det inget intresse av att umgås. Då vet jag var jag har henne och too bad att hon gjorde så mot sin soon to be boss. Me likey :D.

Nu har det gått två veckor, eller rättare sagt nio dagar, av mitt arbetsliv på McDonald's. Vi kan konstatera att jag är en bakomframvänd människa. De säger att alla har problem med att förstå köket, men lär sig BOP:en jättefort. Jag är helt tvärtom. De tycker att det är kul att tog en dag för mig att lära mig köket, men fortfarande efter två veckor så kan jag inte BOP:en helt. Whatever. Jag har en för stor skjorta, fötterna luktar illa, jag har fått tre produktkontroller och alla gav högsta betyg. Jag är snabb, men inte tillräckligt för mina egna krav, jag har offrat mig för laget och kollat om grillarna fortfarande är varma. Idag kollade jag även maskinen som rostar bröd, men det gjorde inte lika ont som grillen. Blev dock ett värre märke. Jag gick ner ett halvt kilo på de första fyra dagarna, nu vågar jag inte titta längre.

Jag trivs som fasiken där, det kommer bli bra. Eller bättre än bra, eftersom det redan är bra.

08ie.

På jobbet tycker de att det är jättekul när jag pratar min dialekt och måste bara påvisa det med ett smeknamn. 08ie. Nollottie. Latjo. Ändå skrattar jag, men det är ju inte så ovanligt. Så ibland ropar någon Charlotte, andra stunder Lottis, somliga Lotta och vissa 08ie. Kärt barn har många namn och jag har bara jobbat där en vecka. Bra jobbat!

Lågstadiesamtal.

På min lunch idag kom en av kassatjejerna in och sa hej. Hon och jag har aldrig sagt annat mer än det förr, så jag tyckte det skulle bli spännande att sitta en längre stund i samma rum med henne. Hon var stor i munnen och pratade på där, vilket passade mig, eftersom jag är likadan. Jag berättade om gårdagen med hundarna och vi pratade allmänt om jobbet.
Sedan berättade hon att det ska vara fest imorgon. Här i Skövde går man ju ut på torsdagar..
- .. och vi är några stycken som ska hem till Micke.
- Okej.
- Ja, vi blir nog upp mot femton stycken, så har du inget för dig så kan du ju dyka upp. I alla fall bara för en stund.
- Ja, det låter kul.
- Alltså, ja, Micke vågade inte bjuda dig.
- Va?
- Ja, han sa "nej, jag vågar ju inte bjuda henne", så jag gör det åt honom.
- Haha, jaha?

In valsar Jonas, en annan arbetsledare.
- Jag har just bjudit in Lottie här.
- Jaha, vad bra, jag var på väg in hit och göra det.
- Micke vågade ju inte bjuda henne.
- Nej, jag vet!

Det var så där fnissigt som det var när man frågade chans på folk i lågstadiet. Helfestligt.

Rädsla.

När en stor och en liten hund bråkat i ett begränsat utrymme, man vet att den stora hunden har starka käkar och att den mindre inte ger sig. Man får dem att sluta, läget verkar okej tills det droppar blod från den mindre hundens hals. Då känns det lite knivigt.

Allt slutade väl, kan jag tillägga.

Melodifestivalen.

Rongedal rockade järnet, det blir plågan för mig och T i år. Jag bestämde det precis. Den låten var det helt klart skönast gung i, perfekt för oss.
Amy var sötast, Christer var segast, Sibel mest irriterande. Nordman var så där läskig och Linda har sommarens hetaste låt på krogen. I alla fall på våra fester, mamma gillar henne.

Hemma hos mina föräldrar är det den årliga melodifestivalkvällen. Släkten och grannar träffas och dricker dessa obligatoriska mängder med sprit. Mamma är ambitiös och gör iordning röstsedlar till alla, man lägger in tio kronor var och får rösta på brons-, silver- och guldplatserna. Hon ringde mig mitt i alltihop och frågade om jag ville vara med. Självklart, jag våndades lite över den där Sibel, men till slut skickade jag henne åt skogen och valde:
3. BWO
2. Sanna Nielsen
1. Charlotte Perrelli.

Vem är hundratjugo kronor rikare och sist men inte minst; har all ära runt sig? LOTTIE! LOTTIE VANN! WOHOOOO, SHE SCORES!
In your face!

Arbetsvecka nr ett.

Lottie har börjat jobba. Jag tror inte det har undgått någon direkt, så jag ville bara förtydliga. Alla är trevliga och jag trivs jättebra. Det är skönt att vara ny, för man får göra alla fel i världen utan att det gör något. "Det är bara att waste:a, det är okej". Det kommer jag inte få höra länge. Visserligen har jag bara hört det första och andra dagen, but still.
Jag fick min tvådagsutbildning och nu ska jag kunna köket. Egentligen fick jag en dags utbildning och på onsdagen fick jag stå ensam. Igår började jag snabba på lite och idag tog jag eget initiativ. Mr Restaurangchef var imponerad och sa att det har aldrig skett så tidigt förr. Äsch då.
Det är skitkul. Det är så mycket folk och man jobbar för fullt hela tiden. Jag har ont i mina stackars fötter med ihållande jätteblåsor-från-Kungsholmen på varsin stortå. Jag har träningsvärk i överarmarna och är stel i benen. Men förbannat kul är det. Jag har ett jobb!

Jag hade rätt för några månader sedan när jag skrev att folk som arbetar uppskattar fredagarna mycket mer. Man längtar till fredagen. Visst, det hör väl till logiskt tänkande, men fan vad skönt det är med fredag.


Rescue i full gång.

I söndags kom som sagt de två småjyckarna till staden. De luktar illa och behöver klippas. Jag skulle ha klippt den ena idag, men det blev inte av. Jag blev så trött och satte fart med att plugga hamburgare istället, så jag får ta det vid ett senare tillfälle. De verkar ha det bra här. De fick följa med till hundklubben i måndags och fick springa lösa på agilitybanan. Chicko förstod direkt att det är såhär livet ska vara, medan Snobben var så upptagen med att följa efter Draken. Han är så lycklig i andra hundar att det är tokigt. Han är ju så glad hela tiden och svansen bara går. Han vägrar låta bli Diesel, så varje gång jag går hemifrån så stänger jag in honom i buren. Det verkar som om han gillar den, eftersom han går dit varje gång jag ber honom. Han lägger sig ner, äter sin mat i lugn och ro, sen verkar han mest sova.

De har det bra härnere. Och om inget händer, med mina hundar eller dem, så får de stanna ett tag till. Annars får de åka hem, för Lotties hundar kommer i första hand.

Stockholmshelg.

I fredags morse åkte Lottie mot Sthlm. Hon skulle upp och hämta grannens hundar och ta hand om dem på obestämd tid. Alltså, inte evighetstänket utan vi vet bara inte hur snart inom dessa tre månader som de ska lämnas tillbaka. Jag tjuvåkte från Flempan till Centralen, fast egentligen så betalade jag för det. Jag har köpt biljett som håller till Södertälje Syd, så jag skulle byta tåg i Flempan, men det kändes himla onödigt eftersom jag skulle till Täby. Så jag "sov" när tåget stannade vid den stationen och "vaknade" när vi började rulla. Hoppsan.

Min tunga väska och jag tog oss en tur på Kungsholmen. Det var onödigt att gå den vanliga turen på tio minuter till mammas jobb, så jag tog den längre svängen på en timme. Skillnaden mellan uppförsbacke och nedförslutning är inte lätt, så det tog en stund att hitta rätt. Speciellt när man står med ryggen mot backen/lutningen. Väl framme blev jag bjuden på en jättegod skaldjurspaj (Ja, är det inte helt otroligt?!) av mamma, sen åkte jag vidare mot T.
Lillpojken sov när jag kom dit, så vi satt och konverserade så där bra som bara vi kan. När jag behövde åka följde T och R med mig ner, jag fick gå en under cover-väg i källaren och ut på kortsidan, det ni! Mysigt.
Jag åkte hem till A direkt. Där var pojkarna i full gång med att ha rast i renoveringen. När de väl satte igång gick det fort. Det kommer bli bra fint där när de är klara. Jag efterfrågade en fest och de kunde avvara den kvällen på mig. Jag skulle höra av mig eftersom Henkis & co hade lovat mig ett party. Jag tror folk redan vet hur det gick med det samtalet.
Hemma blev det kramar och välkomnanden av grannarna, sedan tacos och fotvård, nästan på samma gång. Jag hann käka en tacos innan jag sprang över till T31 med min drink och kollade hur läget låg till. Henkis var nykter, för han skulle hämta Sara från ett knattedisco. JAG SKA MED! Vi hämtade henne vid nio och hon blev överlycklig. Hon är så söt.
En onödig omväg och några sånger senare var vi hemma och Nisse ropade över allihopa inkl min familj till T30. Han ville skåla och gratulera Lottie till sitt jobb. Helt makalöst vad jag tycker om honom. Alla där, men speciellt Nisse. He's my guy.

Kvällen fortsatte i ett litet småsvart hål. Jag har fått höra ett och annat, vilket lika gärna kan vara sant, så jag säger inte emot. Det är bara att skratta, jag har varken skam eller ångest, så varför bry sig? Jag hade kul och var inte jobbig, jag har frågat alla parter. Utom två, men de har inte så mycket talan. Pappa och jag gick hem någon gång, jag somnade ovanpå täcke och överkast, vilket var kallt insåg jag senare.
På lördagen åkte jag till J på dagen. Jag var väldigt i tid, för en gångs skull och hann på systemet långt innan tåget gick. Hennes hus är jättesött. Jag kan flytta dit och köpa Wienna, så är allt bra sen. Vi spelade kort med J styvmamma (jisses..) och grät över våra hundar. J och L - de eviga singlarna.

På söndagen hann jag förbi Salem rätt lagom innan vi åkte mot Skövde igen. Jag tog hundarna, vi åkte snabbt till Norbert och sen börnade vi hela vägen ner hit. Min sista helg i frihet spenderade jag med alla jag tycker så där galet mycket om! Helt perfekt. Jag hann med allihop.


Snott av A.

Damen Lottie sitter i Stockholm och inväntar att få åka ner till Skövde. Till mina jyckar och min fina lägenhet. Då har man tid för sånt här.

Namn: Charlotte. Fast Lottie.
Födelsedag: 8 november.
Hemstad: Stockholm
Ögonfärg: Hur mycket jag än vill få dem blå så är de gröna. Bara att inse.
Hårfärg: Jag korsar ljust och mörkt på någon vänster.
Stjärntecken: Skorpion.
Skostorlek: 37-38.
Skor i dag: Låga stövlar med spänne på.
Mål för året: Spara pengar.
Piercings: Två hål i öronen!
Tatueringar: Nej.
Namn på barn: Under konstruktion.
Vad vill du bli när du blir gammal? Omtyckt.
Drömjobbet: Veterinär.
Favoritmat: Tacos!
Sport: Allt som inkluderar en soffa och en tv.
Glass: Way too often.
Godis: Ligger i min fina skål hemma. De ropar efter mig.
Låt: Jackson Browne - Sky blue and black.
Helgdag: Påsk ligger närmast, men julen rockar.
Årstid: Solig och lagom blöt höst.

Senast du...
Skrattade? Typ tio minuter sedan.
Grät? Igårkväll med J.
Kollade på film? Igår med J. "Nära och kära" - I could marry him.
Drog ett skämt? Det har nog gått en timme nu.
Sjöng en sång? Inatt.

Just nu...
Vad ser man utanför ditt fönster?
Blöt och grusig mark, buskar utan löv.
Lyssnar du på musik nu? Nepp.
Vad har du på dig? Mjukisbyxor, T's strumpor, tunika och K's tröja.
Vad är det på din musmatta? Ett DELL-märke. Och så min hand förstås.

Har du...
Blivit kallad hora?
Ja.
Ljugit om din ålder? Yes.
Bråkat utan anledning? Nja, i så fall har vi nog varit två om det.

Har du under den senaste månaden...
Druckit alkohol? Ja.
Rökt? Ja.
Shoppat? Ja.
Skejtat? Nej
Bakat? Räknas våfflor?
Motionerat? Ja.
Solat? Nej
Haft sex? Nepp, det är öken.
Pussats med någon? Tydligen Ae.
Pratat i telefonen mera än i 60min? Så klart!

(Hur många...)
Kan du lita på?
Fyra stycken vet jag, sedan berättar man ju olika saker och olika mycket till andra.
Vet allt om dig? Två stycken, kanske tre men jag är inte 100%, så jag skriver två.
Längar du efter? Mina hundar, feta pengar på sparkontot och körkort.

Ensam kvar.

Fröken K tog med sig hundarna när hon åkte hem för att sova ikväll. Det är säkert två timmar sen och det är fortfarande lika jobbigt. Jag trodde det skulle vara jätteskönt, så jag planerade att jag skulle städa och göra så fint som det bara kan vara i ett hem där det inte finns några hundar. Det har jag gjort nu och fan vad fint det är, men fan så tomt också. Det har aldrig varit tomt på hundar här, alltid varit en eller två eller tre eller fyra stycken. Draken är van att bli bortlämnad, så där borde jag inte ha något att säga till om, men eftersom jag på senare tid haft Diesel, så har inte saknaden efter just hund blivit stor. Men NU, när alla är borta. Alla två. Det ekar och det finns ingen som morrar när grannen smäller igen sin dörr. Ingen som är ivägen när jag städar, som går där jag precis skurat golvet eller som luktar illa i munnen. Lottie är alldeles ensammen. Hon ska sova utan hund. Grattis.

Anledning.

Hela förra inlägget grundar sig i att jag idag lät Lenny sticka ut och springa med Draken. Inte bara lät honom, utan det kändes bra också. Jag berättade allt jag tyckte, vad Draken inte tycker om, hur hon gör när hon blir trött eller när hon fått ont i tassarna. Så där jobbig som jag är, men jag vill inte lämna dem till vem som helst. Men när allt var sagt så kunde de gå iväg och jag gick ner i tvättstugan direkt. Draken ville inte gå ifrån mig, så han fick dra lite. Hon undrade säkert varför hon var tvungen att lämna sängen och inte Diesel.

En gång sa fröken K någonting om att jag inte vågade lämna ifrån mig Diesel. Jag har gått och tänkt på det en del, för det är honom jag håller närmast hela tiden, det är alltid honom jag har bredvid mig och det är honom jag tränar på klubben. Det är alltid Draken jag lämnar bort liksom. Men det har ju att göra med, det har hon och jag diskuterat, att Draken inte kräver lika mycket som mr D. Hon går lös, hon går ihop med alla, bryr sig inte om andra hundar, finns där hon behagar och ligger still. Diesel å andra sidan drar i kopplet, skäller på andra hundar, vill vara överallt på samma gång och hoppar när folk går innanför dörren. Lillherren kräver lite mer tid och ork. Det är så mycket lättare med Draken. Och idag kändes det bra. Jag kan pusta ut!

Lottie och hennes hundar.

Två personer har sagt att jag är beroende av mina hundar, byggt upp mitt liv efter dem. På ett sätt har de rätt, förutom att de ser det som något negativt och jag ser det tvärtom. Jag ser mina begränsningar här i livet och enda sättet att tämja på dem är att jag hittar en hundvakt. Lyckas jag inte så kan jag inte sticka till Australien i ett år eller campa i Sarajevo. Klart att det ibland är tråkigt att jag inte kan göra allt jag vill ta mig för här i livet, men jag tog mig för de här två och känner att de ger mig så mycket att jag inte vill byta ut dem för att göra allt det andra. Om man ska hårddra det och säga att jag inte kan veta om det andra är bättre än det jag har nu, så känner jag att jag vill inte veta. Jag vill ha mina hundar och punkt slut. Period.

Draken är min bästaste bästa vän. På riktigt, hon kom in i mitt liv och allt byggdes upp runt henne. Skulle jag någonstans så följde hon med. Jag hade turen att ha förstående kompisar och jag borde egentligen tacka flera föräldrar för att jag fått ta med henne hem till dem. Draken var min första hund, ja nu tänker jag kalla henne hund eftersom det är vad hon ska föreställa, det vände upp och ned på allt. Jag hade aldrig haft ansvar, så kom hon. Vi blev kompanjoner, champinjoner :D, herrejisses vad jag tycker om henne. På senare tid minns jag inte vad jag sysslade med innan jag fick henne. Det blev en nystart och vad har hon och jag INTE gjort sedan hon kom till mig? Ingen kan mäta sig med henne, hon är svårslagen, den där Draken. Är det någon som kan få mig att gråta, riktigt tjuta, så är det hon. Slå sig lite hårt så piper jag. Hon har ställt till med mycket liv och kostat lite pengar, men hon är värd allt. Det räcker bara med att tänka på den dagen jag ska ge henne en värdig sista dag tillsammans med mig och folk vi tycker om för att jag ska fälla en ordentlig flod. Hon är bra häftig, den där Draken.

Diesel hoppade in i mitt liv väldigt snabbt. Tidigt på förra sommaren stod jag utanför en krog i Vallentuna och pratade med några krogvakter tillsammans med J. En snubbe visar upp sin "gulleplutt" på telefonen, en amstaff. Inte visste jag att jag tre månader senare skulle vara ägare till honom. Jag ordnade arbetstiderna på mitt förra jobb, eftersom det var för mycket. Jag ville gå en instruktörsutbildning och hinna med min hund. Jag ville ha en till, en som jag kunde jobba med. Draken vill ligga i sin soffa och skita i omvärlden tills det är matdags, det kunde hon få göra. Jag hade ordnat en hund som var 98% klar, en till greyhound. Idag kan jag undra vad jag tänkte på, eftersom jag ville jobba med hunden - en hund som kräver att få arbeta, men i alla fall. Mrs M ville inte ge mig honom senare, för han var sjuk. Hon vill inte ge vidare ett problem, så jag lotsades vidare till en schäferuppfödare. I samma veva ringer J och berättar om Diesel. Lottie är taggad, saker gick fort och pang, där var han. Han gick bra med Draken, avgudade henne och mamma tyckte han var kramgo. Vi har många diskussioner, jag och Diesel. Många gånger undrar man vad sjutton man sysslar med, men man kommer inte ifrån hur mycket jag tycker om honom.

Hur många gånger om dagen passerar jag inte hundarna? Jag bor i en etta och har gjort det i sex månader (två olika ettor, but still) och jag tänker åtminstone en gång varje dag "Fyfan vad söta de är" eller "Vad jag tycker om er". Varje dag, precis så ska det vara. Inget annat.

Värdig dag.

Vaknade vid halv nio, som jag oftast gör, och vill åka till klubben. Som av en händelse ringer fröken K och berättar att hon funtar på att åka dit. Wow, vi skulle träna på varsitt håll, hon ville läsa sin bok och fixa och dona, jag kunde hålla till där jag ville, vi skulle ta med fika och är Ingemar där så får han lite också. Himlans mysigt.

Vi tog vårt pick och pack, Ingemar var där och vår favorit (!?!?!?!?!?!!) dök upp. Han och den där stackars hunden han har skulle springa på fältet, så vi tog våra på en sväng runt sjön. Sedan satte vi fart och tränade, gjorde världens bästa platsläggning trots störande moment med både hund och människor. Det var alltså inte tio sekunder, utan två minuter, och där ligger våra pojkar helt perfekt. Linförheten är lite sisådär, jag gör den inte tillräckligt rolig och det tog inte lång stund innan vi satt inne och fikade. Ingemar sa att han hade bullar med sig, jag hade kakor och Kaisa hade kaffe. Perfekt. De där bullarna visade sig vara semlor, jag och fröken K fick två för de hade fyra. Det blev massa fika, hundarna var duktiga, Kaisa satte fart med sax och fixade Unix, Anne dök upp med sin söta golvmopp, allt gick bra. Det diskuterades och vi hade mysigt.
Ut och träna igen. Ut i det vilda, jag och Diesel var jätteduktiga. Diesel är duktigast eftersom jag gör sjukt många fel. Vi kommer längre och längre med läggande, men det tar sin tid. Linförheten är grym när han är på hugget, för att inte tala om Unix när han får låna Diesels kong. Jesus Christ Superstar, så kul att se. Våra hundar rockar.

Sånna här dagar är bara för bra. Man är så trött efteråt, det är så skönt!

Sughelg - den riktiga.

Den förra uppdateringen var en dålig sådan. Här kommer en bättre.

Min helg.
Lottie blir sjuk, hon missar sin favorittacos, tittar inte på snyggDanny i Lets Dance  - men i Så Ska Det Låta istället, sover till och från, drömmer hela tiden mardrömmar, får ont i nacken, tycker synd om sina hundar, ställer sig upp när hon ska ge dem mat, missar Cinderella Man, hatar Tony Irving, vaknar klockan två och fem på lördag morgon och tar ut hundarna, hatar kylan, Draken lyssnar inte när jag ropar, Lottie och Diesel går ifrån Draken, hon dyker upp när vi står vid vägen och väntar på att gå över (för det är så mycket trafik vid den tiden), Lottie sover vidare, hatar att hon ska till donken, tappar upp ett bad, trycker ner sig där och fryser till och med under vattnet, kliver ur och inser att hon kan sova en halvtimme till innan hon måste göra sig klar, fryser näst intill ihjäl, kliver upp, sätter på masken, ser ut som skit, går till donken med blött hår, är framme för tidigt så jag går och sätter mig på en sten på MAXIs parkering, pratar med Therése som jag också gjorde på väg till den första intervjun där, går sedan tillbaka, blir insläppt i personalingången, får kväljningar av osen, sitter på mr Chefens kontor och pratar, tänker mest på att se pigg ut, inser att jag har mycket att leva upp till, tror jag kommer trivas, en kille kollar in mig men säger sen att jag liknade en som heter Veronica - "har mina former", inser hur mycket jag går ner i lön, verkar konstig som vill ha med mig matlåda, kommer hem, tar av mig masken, går ut med mina stackars hundar, lägger mig i soffan, får tillbaka förkylningen dubbelt upp, inser att jag inte kan äta tacos ikväll heller, småtittar på "Om en pojke", förstår inte filmen, sover till och från, hatar tv:n, slår till slut av den, älskar Diesels värme, vaknar klockan fem och tar ut hundarna, vet nu varför man skaffar pojkvän, funderar över ett beslut, mår lite bättre, småtittar på Vasaloppet - en Lottietradition, blir förbannad över min tacos och bestämmer mig för att laga det ikväll, ger hundarna en varsin promenad, lyckas göra tacosen för stark och därmed oätbar, blir förbannad och fryser in skiten, äter flingor med mjölk, tittar på Wallander, mår lite bättre, vaknar måndag morgon med två pungkulor under hakan och resten är historia.
I just love it.

Sughelg.

Hela helgen har susat förbi och jag har inte haft någon som helst tidsuppfattning. Den enda tiden jag höll koll på var när jag skulle till donken på min introduktion. Vilket också var den enda viktiga, men ändå.
Jag skulle ha ätit världens godaste Lottietacos i fredags, men nej du, det gick inte för sig. Jag fick nöja mig med yoghurt på fredagsmorgonen och sedan låta Lottieförkylningen ta över min helg. Det är lite trist att bli sådär sjuk, för man tappar fokusen på allt.

Idag mår jag i alla fall bättre. Så vet ni vad jag har laddat upp med då? JO, JAG SKA ÄTA TACOS IDAG! Mina halsmandlar beter sig fortfarande som rebeller och är svullna, men det ska ner. Och skoja inte att jag ska njuta. Nu jäklar. Jag har precis tappat upp ett bad, sen ska det tillagas. Pricken över i:et? Ola Rapace kl. 21 :).

RSS 2.0