Bajs och blä.
Post.
- Lite kul är det att du flyttat för då kan man ju få vara lite påhittig ibland.
Så hmla mysigt. Då ringer man för att tacka, men svarar damen? Nepp. Inte så konstigt, hon jobbade. Men ringer upp strax efter och då fick vi prata.
I det handskrivna brevet stod det om hur kul hon tyckte det var att vi träffades och att hon varit uppe hos hennes vänner som är ordförande i min förening och de hade bara "goda vitsord" om mig. Vad trevligt, det måste vara några av alla jag hälsat på i hissen. Hon berättade att hon ska åka iväg och campa nu ett tag, men välkomnade mig dit till henne så vi kunde bada och gå kanonfina promenader. Helhärlig dam, det där. Med en så fin hund också! Näst dyrast under en livstid enligt någon undersökning. :)
Möte med en hund.
Han tycker bara mer och mer om Diesel, blev förvånad över hur pass lugn han faktiskt är inomhus och tror sig klara av honom fullt ut. Vi tog en promenad till bilen och de ser likadana ut. Diesel testade honom självklart och drog i kopplet, men vem har inte varit med om det? Miss Lottie var en riktigt fin vante i början av vår histoia, den här killen stod i alla fall emot. Jag visade hur jag brukade göra, men allt det här kommer ju när han får gå själv med honom. När han inte har någon press eller mig i närheten. Man måste ju testa sig fram.
Det känns himla bra faktiskt. Vi ska höras och se när första testperioden blir. Det kan nog blir riktigt bra.
Smakjury.
Vi blev sittande rätt länge, eftersom vi var ganska mätta. Då kommer mr restaurangchef och ser lite glad ut.
- Jag tog fel sås!
Vi fick en glass till. En McFlurry Smarties med kolasås. Herrejisses.
Slutsats. Allt var helt klart godkänt, problemet är bara att man ska orka ta sig hem också.
Förberedelse student.
Mamma och pappa kommer bo på hotell i Kristianstad medan Lottie smäller upp ett tält på tomten. Jag och Draken ska sova i tält för andra gången och jag hoppas att det inte regnar, för det är inte vattentätt. Väldigt väldigt osäkert kort att tillbringa många timmar i det om det är blött ute.
Efter det åker jag upp till Sthlm på en snabbvisit. Vi åker hem på fredag morgon och det tar väl typ hela dagen att köra bil från Skåne till oss. Vi räknar med i alla fall fem eller sex timmar och då ska vi ha med i beräkningarna att vi är de vi är och inte kommer ifrån i rätt tid. Och så har vi en hund som säkert behöver kissa på vägen. Och en Lottie som vill stanna på familjeföretaget och äta den nya kampanjglassen. Ett tips!
Narkoman.
- Jobbade du stängning igår eller?
- Är det något som är borta eller?
- Ja, den man hänger handskarna på.
- Jag stod i kassan hela gårdagen.
- Men på kvällen?
- Ja, fram till klockan tolv.
- Ja, då tog du den med dig när du gick.
Allt grundar sig i en stekspade som försvann min första stängning. Stoffe tycker att jag faktiskt borde köpa egna istället för att ta från jobbet. Så pass dåligt betalt borde jag inte få, säger han.
- Det blir farigt för dig att ta hem folk från jobbet snart.
- Vadårå?
- Ja, "har du inga stekspadar?"
- Haha!
- "Lottie, varför får vi inte öppna det här skåpet? Vad hänger du handdukarna på?"
- Du är ju inte på riktigt!
Han är så knasig, den där Stoffe.
Greyhoundkompis.
- Vilken fin hund du har!
- Ja, detsamma får jag väl säga.
En himla söt greyhound, såg precis ut som Draken, fast mindre vitt. Hon var lite tillbakadragen medan Draken glatt viftade på svansen och drog i kopplet. Diesel larvade sig, men vi stod ju där en stund så han lugnade sig med tiden. Vi sa vad vi hette och var vi bodde, så vi ska träffas och ta en prommis med hundarna. Himla kul att ha en greyhoundkompis i närheten, hon bor bara några hus ifrån mig. Nu har Draken någon som hänger med i svängarna.
Klubben.
Fröken K är för jäkla duktig. Hon fixar och donar och tränar och allt blir så bra. Det är coolt, hon kan lära mig mycket. Draken var toklycklig och visade alla hur bra hon mår. Hon sprang och sprang och sprang, lekte med Unix och sprang lite till. Det är en sån stor förändring på henne på bara den här veckan.
Narkoman?
- Du får inga burgare!
De hade gjort rent grillarna och stängt av rostarna.
- Nä, jag vill ha waste.
De skrattade och tyckte väl att det var lite konstigt. När vi pratat en stund så frågade de vilken av de gamla burgarna jag ville ha.
- Den här är inte så jättekall som de andra.
- Det är till hundarna..
- Så då kanske det inte spelar så stor roll?
Jag skrattade och undrade vad de trodde om mig egentligen. Går till jobbet när jag vet att det finns gratis mat? Äta gammal mat som legat i säkert tjugo minuter. Nej tack, jag kan köpa min. Faktiskt.
Vi sa god natt och sen gick jag ut. Hundarna blev tokiga i sina varsinna McFeast. Draken slukade allt helt, men Diesel delade lite på sin. Jag undrar hur Drakens hals är funtad, hur fan hon får plats med allt. En kom ut och skulle låsa dörren och frågade om det smakade. Draken hade börjat tugga på förpackningen och jag svarade:
- Ja, det gick ner i alla fall.
Det var en stor måne ikväll och jag fick en extra dos av det jag ville.
Lottie i ett nötskal.
Nästa helg ska självaste Ronald McDonald infinna sig på vår restaurang. Det finns tre stycken utbildade (jo, det är sant!) Ronald i Sverige och dottern till en av dem kom för att lämna hans trailer. Den minst diskreta bil och trailer man kan få tag på, den står nu på vår parkering. Den tjejen var himla rolig, från Stockholm och hade hund, så vi hittade varandra direkt. Hon har jobbat som clown sen hon var fem år, vilket jag tyckte var rätt orginellt. Hon hade tydligen hört det en del. Hon berättade lite om sin pappa och vi kom på en plan om hur jag ska skrämma honom nästa helg när han kommer. Hur kul vore inte det, en clown som blir rädd. Eller i alla fall fundersam. Vi får se hur det blir, hon är i skrivande stund på väg tillbaka till Stockholm. The huvudstad.
Det är så mycket man vill göra när man inte måste, men när stunden är kommen och tajmingen perfekt, då bangar man. Jag skulle aldrig banga, så ångra är ett bättre ord. Drygheten måste bort och det ska den där känslan också. Den för inget gott med sig.
Citat.
"I see you reaching for your keys, looking for a reason not to leave."
Av någon anledning är den meningen fast i mitt huvud. Den beskriver känslan ganska bra.
Jag klippte förresten till min lugg ikväll.
Känsla.
Jag känner igen känslan så väl, men vill inte riktigt tro att det faktiskt är den. Det är det nog inte, men egentligen vill jag väl tro det. Fast ändå inte. Jag vill att allt ska gå så fort, men när jag tänker efter så vore det bättre att låta bli helt och hållet. Det här är kul, men det är ju inte så roligt när inget händer. Been there, done that. Det är en stor hatkärlek till den här känslan som gör att jag trivs och vantrivs på samma gång. Jag vet var jag vill vara, vad jag ska säga och göra, men istället sitter jag här och skriver en fjärdedel av min tankeverksamhet. Jag har ingen officiell anledning att vara där, så då blir det bara dumt. Lottie är väldigt duktig på det teoretiska, hon borde få diplom.
Jobba, jobba, jobba!
Folk kom in finklädda, sminkade och hela rasket, och då kom jag på att jag inte hade en aning om vad det var för dag idag. Jag frågade några gånger samtidigt som jag tänkte att torsdag har faktiskt passerat. Är det söndag? Eller kanske fredag. Lördag var det, jaså minsann. Så klart att folk är finklädda, de partajar och har sig. Lottie, hon jobbar och tappar veckodagarna istället. That's how I role, så att säga.
Vårväder.
Beslut.
Besökshelg.
Söndagen vaknade jag till liv efter fjorton och samma kväll hade vi pizza på menyn. Fröken K och alla jyckar var här, så tittade vi på Ladies Night-dvdn. Fruktansvärt rolig, men vi förväntade oss mer. Den var så kort.
Måndagen var det dags för klubben så klart. Ingemar trodde att mamma var min syster, alltså på riktigt TRODDE det. Inte på låtsas sådär trevligt som folk är när de visar sin uppskattning till ens mammas utseende.
- Hur många syskon har du?
Lottie håller upp ett finger.
- Men hade du inte en bror också?
- !!
Jaha ja. När vi berättade om hennes utstyrsel hon vanligtvis går runt i och som hon hade haft på sig om det hade varit varmare ute (shorts och linne), så sa han att han hade blivit alldeles till sig i trasorna. Han hade väl antagligen trott att det hade varit min lillasyster och frågat om hon fyllt myndig än.
Smeknamn.
- Lottis, det låter så himla gulligt.
och:
- Tottis, hur går det?
eller:
- Dottie! Kom och titta!
Tja, kärt barn har många namn brukar det ju heta. Så varför inte ta åt sig elva gånger om? Det gör jag :D.
Valborg och dagen efter.
Valborg var inte alls som jag är van vid. Den var dock inte otrevlig, bara annat folk och mindre drickande. Kanske inte helt fel för fröken. I alla fall, fröken K plockade upp mig på jobbet när jag slutade och vi åkte mot Aspö. Det var brasa där och flera från jobbet skulle dit. Vi tog med hundarna och mötte både herr restaurangchef och snyggViktor. Efter den snabbvisiten åkte vi till Max och stötte på Manish med familj. En riktig svikare, den där. Jag lämnade en pajkartong från Donken där, så vi fick lite reklam även på deras restaurang. Efter det for vi vidare mot Skultan och tittade på deras fyrverkeri. Ett riktigt hejdundrande sådant, man var helt matt efteråt.
Istället för godnattvisa eller saga så fick jag prata med kajorna hemma i Salem. Mamma, Martin och Tomas turades om att hålla i luren och skickade sms för att hålla mig uppdaterad hela natten. Sista sms:et fick jag innan min klocka ringde, då åt de hamburgare .
Idag började dagen med att "försova" sig och inte hinna äta frukost. Jag kubbar till jobbet, stämplar in och börjar göra mitt, snicksnackar med människorna och herr restaurangchef frågar om jag är bakis.
- Nej, jag är inte bakis.
- Jo, säg att du är det.
- Nej, jag drack inte ens igår.
- Men ljug då.
- Jag är bakis.
- Sluta var bakis.
Då anmärker jag på att skiftledaren skrivit fel på tavlan. Men se på fan, det var Lottie som hade sett fel. Jag hade kommit en timme för tidigt. Grattis Lottie. Herr restaurangchef flikade in:
- Säker på att du inte är bakis?
- ...
Tydligen hade folk på jobbet kommit cyklandes på morgonen och fortfarande varit i härlig form. En hade haft ett leende som han inte kunde få av nyllet och den andra höll på att cykla in i byggnaden. Jag menar, det kan ju vara svårt att cykla runt huset.