Möte vid en kassadisk.

Igår när jag hade varit hemma hos hundarna på rasten för att kissa dem och ge dem mat, så går jag fram i kassadisken för att fixa mat. Där står Anders och hänger. Bredvid honom står en skitsnygg kille, de verkar vara i samma sällskap. Lottie blev alldeles till sig och flinade och hade sig medan de pratade där, de berättade att de skulle åkt till MAX, men att Anders tyckte att det tar, jag citerar, så jävla lång tid där.
- Ajemen! Donken är bättre. Har ni fått hjälp än?
- Nej.
- Men ni står i alla fall först i kön!

Snubben bredvid skrattade och satte sig vid bordet när han tröttnade på mitt och Anders tjat.
- Vadå, vem är det där?
- Det där?
- Ja?!
- Det är brorsan.
- Är DET DÄR brorsan?
- Ja.
- Neh.
- Jo.
- Neeh. Är det sant?
- Ja, vi är inte så lika. Han är lik farsan och jag är lik morsan.
- Neheee! Eller ja, ögonen.. men inte resten.

Yes please!

Skitfredag.

Hela dagen flöt på bra, gick en jättehärlig promenad med hundarna innan jag gick till jobbet. På jobbet sjöng vi lite Hakuna Matata innan jag hoppade in i kassan och sen i tvåan. PANG. Den där förbenade mensvärken jag trodde att jag  bara skulle få vara med om en gång slog till. Trots två panodil, ja Lottie tog piller!, gick det inte. Sanna ringde in en annan och jag gick hem. Nu har jag toksovit i någon timme och fortfarande är det som om pillrena bara gjorde mig trött. Jävla skitpiller.

Japp, jag bloggar bara med bilder numer.

Dagen idag har var en väldig bergochdalbana. Jag har varit så otroligt förbannad och irriterad och dålig hundägare och sen lite glad och avslappnad när jag träffade Hamed. Men jävlar vad förbannad jag har varit över com hem och den där förbenade jävla tv-boxen som aldrig fungerar. Man ringer support och de tror att man är helt tom i kolan, medan man själv exakt vet vad man gjort rätt och vad som borde fungera nu. De läser av något jävla papper med olika förslag om vad man ska göra och bruden imorse gjorde inte min värld mycket ljusare.

Efter att jag träffat Hamed och hämtat ut biljetterna till vår utbildning satte jag fart med skiten igen. Jag ringde support och fick prata med, dra på trissor, en skåning. Jag berättade vad jag hade gjort och på vilka olika sätt, vad som har fungerat förut, hur skärmen ser ut och så vidare OCH SÅ VIDARE. Han sa att jag har ju faktiskt gjort allt, så han började skriva ut garantiorder och fakturagrejer, plus att han drog bort en massa betalning för närmaste fyra veckorna, men så tog jag mig en titt på scartkabeln. Där var det, två små piggar hade åkt ner en bit och fick inte kontakt med tvn. Det lilla förstörde hela min morgon. Nu skickar skåningen ut en ny scartkabel till mig gratis och önskar mig all lycka. Så nu sitter jag här med både bredband, telefoni och en tv med många fler kanaler än vad jag betalar för. Jag tackar, jag.


Utflykt till IKEA.

Lotties paradis. Jag skulle bara vara ett stöd, ett jättebra stöd i hans inköp. Rajt! Det kändes som julafton, fast utan hundarna. Filtar där, bord där, sängkläder och ljus där. Jag tänkte "Äsch, lite pengar kan jag ju göra av med". Mattias hittade en fin byrå han kunde ha i hallen, men den var så högt upp så att han inte såg hur den översta lådan såg ut. Lottie hämtade en sopptunna han kunde stå på och då bestämde han sig för att han ville ha den. Han bjöd på fika, sen fortsatte det.
  
  


Till slut blev det en hel del grejer. Visserligen var vi två, men det var bara en som skulle handla. 

    


På vägen hem åkte Mattias en jätteomväg för att visa mig att det finns en bisonfarm här. Jag trodde inte ett ögonblick på det, jag sa klart och tydligt att det måste vara visenter. Men gissa om jag blev tyst, förvånad och paff när jag fick se - japp, bisonoxar.


Än en gång.

Självklart var hon lika charmig idag också.


JA, JAG HAR HITTAT EN MASSA GAMLA BILDER!

Galet vad kul det är att titta tillbaka lite snabbt på de få bilder man faktiskt tog på den där tiden när man var mittemellan barn och halvvuxen. Jag och Jannicen satt i stort sett ihop med varandra. Under de fjorton månader vi jobbade tillsammans spenderade vi säkert åttio procent av all vaken tid tillsammans. Om inte mer. Jäklar vad kul vi hade, trots ett arbete med alla odds emot sig. Allt förutom snygga lastbilschaffisar.

Jag stoppar ihop en liten samling här för att visa lite från ett riktigt dyrbart år i Lotties äventyrliga liv.
        

Har man inget att göra i kartongrummet, speciellt som chefen sitter på kontoret, då tar man fram kameran. Hetare kan ingen vara!
Nedan har Lottie blivit antastad av J och J - aka Jannicen och Jimmy. Lottie är minst, henne tar vi.
På den andra bilden har jag och Jimmy fått uppgiften att byta däck på chefens bil. Han kom med punka den morgonen, vilket gav Lottie ett riktigt rackarns asgarv. Så jag lärde Jimmy allt jag kunde, så vi kunde byta däck.

         




Denna bild varnar jag känsliga tittare för, men jäklar vilket blåmärke det var. Jag har klämt mig under några timmar när jag gjorde fyrtio-kilos-kebab. De är stora och väger - ja, fyrtio kilo - och det är tungt. Titta bara!
 


Bag on the head.

När jag och Jannicen färgade håret tillsammans en gång för länge sedan lärde hon mig något nytt. Att man kan sätta en plastpåse på huvudet och koncentrera färgen. Eller ja, jag vet inte anledningen, men jag kan tänka mig att om man stänger in det så värkar det kanske t.o.m. snabbare eftersom hälften av osen och energin inte sticker iväg med uppdrag att förstöra ozonlagret. Så det har jag fortsatt med sen dess.


                         Förr             Nu     

Observera Draken nöjda blick. Mera mera!


Fotomodeller.

Draken är alltid lika charmig när man försöker ta ett fint höstkort. Visserligen skulle jag ha väntat tills den här tiden på dygnet för att få det allra finast, för nu ligger solen på, men det gjorde jag inte. Jag fick för mig att fota dem imorse, satte upp dem och här är resultatet. Diesel är i sin egen värld och drömmer om att käka upp fågeln som flaxar i trädet ovanför dem, Draken tänker på något helt annat. Och det har absolut inte med fotografering att göra.

            

Com bo.

Japp, jag bor i ett com hem-hus. Japp, nu har även jag skaffat com bo! Nu ska det gå attans fort på datorn, äntligen ska jag kunna titta på lite youtube eller idolauditions. Det börjar bli dags. Dessutom får jag en hemtelefon! Jajemen, en fast telefon måste inhandlas. Jag vet inte om jag vill ha en med eller utan tråd. Det är coolt med tråd, fast det ger Diesel ännu fler alternativ att tugga på här hemma. Jag skaffar en massa tv-kanaler också, jag som hinner titta på tv ungerfär två timmar i veckan. Eller ja, det är väl vad jag tar mig tid till. Det gick snabbt och enkelt, så nu är det bara att få hem det och koppla in det. Ska bli jättekul. Egentligen vill jag väl fixa med viruset innan jag blir en cool com bo-ägare, men vi får se om jag hinner :).

Jag ringde länsförsäkringar för att försöka avsluta Diesels försäkring och då fick jag prata med en jättetrevlig herre. Han berättade att jag behöver prata med någon på Agria, men att de har stängt nu så även fast han inte gjorde ett dyft för mig egentligen, så var det mitt trevligaste samtal någonsin med en handläggare (?).

Dagens offer.

Ibland har vi inte lika mycket att göra som andra dagar. Ibland går Happy Meal-leksaker sönder och folk vill byta in dem mot en annan. Självklart säger vi, så tack vare att en lampa inte funkade på denna leksak, blev hon mer kortlivad än någon annan leksak jag vet om.

 
Tänk dig henne i ett vattenfall.

Leva?

Vi alla har olika uppfattning om det ordet. Jag började tänka på det när jag pratade med en vän igår, hon har just varit i Egypten. Då kom jag ihåg att hon var ju i Thailand nyligen. Eller ja, det var säkert sex månader sen, så det har väl gått ett tag. Hon sa att jag som jobbar så mycket borde ju kunna åka utomlands oftare än henne, eftersom hon inte ens jobbar heltid. Att jag måste "leva lite". Hon betalar ingenting hemma och ändå är lönen slut när nästa kommer in på kontot. Hon sa också att jag borde köpa nya kläder oftare, och att jag inte hade fler skor var katastrofalt! Tja, det här med kläderna kan jag hålla med om ibland, jag vill ha nya kläder, men det handlar om att prioritera.

Jag är lite annorlunda. Jag gillar att jobba ordentligt, jobba mycket, göra mycket när jag är på jobbet, vara den som alla vill jobba med. Det ska vara toppen att komma till jobbet och precis lika skönt att gå hem. Känna att man gjort skillnad den dagen och sätta sig i soffan med gott samvete. Ta en ordentlig promenad med hundarna, en ridtur och vara på fest med vännerna. Jag har aldrig varit den som ränner omkring utomlands, ens en gång om året, så därför sparar jag inte pengar till sånt. Åker jag längre bort vill jag att det är någonstans som gynnar både mig och hundarna. Det där med lång sandstrand, genomskinligt vatten och drinkar, det får bli när jag tröttnat på att jobba. När jag är närmre sjuttio år kanske?

Hårfärg forts.

Gulhuvade Lottie gjorde succé igår, men nu är det på väg bort. Jag tog en färg som hette "askblond" och smörjde in det i håret. Direkt försvann det där fina ute i långa håret. Pang. Det gula huvudet också, och det är kanske huvudsaken, men jag saknar redan det där fina längre ner. Vi får se vart det här leder, jag börjar jobba om två timmar. Jag hoppas jag hinner se presentabel ut, annars blir jag portad till köket direkt. På med kepa och förkläde, göm dig!

Oljebyte.

Jag bara älskar reklamen där snubben ska byta olja.
- Olja, ja. Mhm..
Och så häller han över hela jäkla motorn. För stolt för att be om hjälp. Hade inte min pappa varit duktig på motorer, så hade det där helt klart varit han.

Kaisas party.

Jag gjorde mig iordning lite hemma, packade ner kläder i min handväska och tog den stora paketkassen. Hemsk gulhuvad satte jag allt på cykeln och drog mot Östermalm. Jag hade förvarnat Kaisa att hon skulle bli chockad när hon får syn på mig, all mobbing var tillåten. När hon öppnade dörren tyckte hon inte att det var så hemskt, så jag blev chockad istället. Kvällen satte snart igång och det var så himla kul. I stereon hördes musik från en svunnen tid, Robert och Mattias blev lyriska när vissa låtar dök upp, det blir ju lätt så när man blivit farbröder. Plötsligt bytte vi skiva och där dök Toy Box upp! Lottie blev lyrisk och sjöng medan de andra led. Då byttes det tillbaka till Minnenas afton.

Vi åt en himla god soppa som jag inte vet vilka ingredienser det var, förutom att en kräftstjärt dök ner i min hals. Helt klart lärorikt. Kaisa kan laga mat, hon. Det var rackarns gott, flera stycken gick säkert tre gånger och hämtade mer. Alla var goa och glada, Buzz åkte fram och de flesta satte sig vid knapparna och skrattade högljutt. Jag har aldrig spelat det förut, men vi hade skitkul, jag delade kontroll med en Mia. Vi hjälpte varandra väldigt bra, många gissningar, men det var faktiskt få som inte var rätt. Efter det var det dags för Singstar. Mattias och Robert utmanade varandra och det lät himla bra. Jag och Mattias körde en omgång och Lottie vann, hö hö. Efter det körde vi två partyomgångar med "skicka micken" och duetter. Jäkla skoj.

När vi avrundade Singstar kände jag att jag kunde göra min chef nöjd och möta upp honom i stan. Han skickade sms och ringde hela kvällen för att se om vi var på väg någon gång. Jag cyklade iväg mot stan och hittade en väldigt förfriskad chef med f.d. arbetsledare. De märkte inte att Lottie var gulhuvad, men när de väl såg det så tyckte de att det var okej. Galet. Det satt två brudar vid deras bord, tydligen limmade Adam på dem medan Mattias kände att det inte var hans grej. Han blev överlycklig när Lottie kom och vi satte fart med vårt. Adam gjorde tappra försök att fixa efterfest hemma hos Mattias, men det slutade med att tjejerna gick därifrån. Stackarn. Stället stängde och vi drog till Donken där vi träffade på Emma. Hon såg att jag var gulhuvad och tyckte det var snyggt. Jaja. Jag sprang på en snubbe som brukar komma och handla av mig på morgonen och han tyckte det var pinsamt att jag kände igen honom från det. Lite udda så.
- Vad brukar jag köpa då?
- En bacon&egg, apelsinjuice och två toast.
- Shit, jobbar du veckan efter nästa vecka?
- Fan vet jag!
- Du får ju tajma in oss!

Jag kände att det var dags att dra hem till hundarna, de hade varit hemma precis hela kvällen. Så gjorde jag och skickade ett fint sms:
- Ja, jag hittar ju faktiskt hem själv.

Hårfärg.

Jag är inte särskilt grym när det kommer till att färga håret. Jag verkar alltid gå till överdrift och nu ser jag ut som ett riktigt jäkla stoppljus. "You'll stop traffic", som de säger i Hairspray. Jag cyklade ner till MAXI för att handla mörkare hårfärg att fixa det, hittade en och köpte den. Jag sa åt henne att kasta kvittot, för det är klart att jag handlar rätt hårfärg. Eller inte. Väl hemma såg jag att jag köpt ljusa slingor, så håret kommer ju bara bli ljusare. Det här ska bli spännande :D.

Blödig.

Det har legat en jättefin, död duva utanför vår entrédörr här i några dagar. Jag tittar på den varje gång och har inte mage att göra något åt den. Jag vill inte kasta den. Inte för att världen blir mycket ljusare för att den ligger kvar där, det finns inte någon riktig förklaring till varför jag inte gjort något åt det. Ingen annan har gjort något heller, så. Jag mötte en dam som blev jätteglad när hon klev ur hissen och såg mig. Hon hejade och hade sig och jag är inte sämre. Hon berättade att hon skulle kasta duvan, men hon såg ingen sopptunna, så hon frågade om inte jag kunde ta med den upp och slänga ned den i soppnedkastet. Jag gick med på det och vi gick ut tillsammans. Hon tog en påse och greppade fågeln, ställer sig upp och tappar den. Jag hörde bara en rejäl duns och då gick en rysning igenom hela min kropp. Usch. Jag sa att jag kunde göra det istället, så jag tog påsen och drog in fågeln i den. Knöt igen och hjälpte damen att gå en bit. Jag pratade hela tiden om hur fina duvor är, hur fin just den här duvan var och fåglar i allmänhet. Det enda hon kunde säga var att de bara bär runt salmonella och är äckliga. Om jag spolar tillbaka och dubbar hennes röst med en rolig sång istället så tycker jag fortfarande jättemycket om henne.

Jag har blivit så pass blödig att om någon försöker döda en geting, men inte slutför jobbet, utan låter de ligga och röra sig tills de dör, så slutför jag det åt dem. De ska inte få lida. Jag minns en gång som jag och Adam åt middag ute på donken och getingar bråkade med oss. Jag är livrädd, men jag tänker ju inte döda dem för det, medan Adam tar en mugg och fångar in dem. När vi gick därifrån släppte jag ut dem igen. Bråkar getingar så går jag hellre någon annanstans än dödar dem. Men har någon satt fart på arbetet, så slutför jag det när ingen annan gör det.

Jag kastade i alla fall duvan i mitt soppnedkast. Världen ser inte ljusare ut nu heller.

En lördagsmorgon.

Idag har jag ett ganska så tight tidsschema för att verkligen hinna med allt innan fröken K's fest. Det betyder inte att jag hade lust att gå upp precis när tvättiden började, klockan sju, utan jag sov en liten stund till. Kvart i åtta gick jag ner till tvättstugan och gissa vad! Ingen jävla nyckel på kroken! Någon har glömt att lämna tillbaka den. Jag tittade på listan till de andra två tvättstugorna och de var bokade. Samtidigt kommer någon in i andra änden av korridoren och jag frågar om det är hon som ska tvätta i tvåan. Det var det och jag berättade hur det låg till. Båda helt nyvakna blev vi förbannade tillsammans, för hon hade också varit med om det, och hon sa åt mig att följa med henne upp till vicevärden. Det var hennes granne, så hon ställde av alla sina kassar och sprang med mig som svans. Vicevärden var inte hemma, så hon gick in till sig och hämtade sin telefon, ringde och ingen svarade. Hon ringde någon annan som hon trodde kunde ha tagit nyckeln, men så var inte fallet. Hon sa att hon skulle tjasa ut sin svägerska ur grovtvättstugan, så jag i alla fall kunde använda den. Vilken jäkla brud! Nyvaken, klockan är åtta en lördagmorgon och hon ställde upp så. Tänk om man själv var så snäll.

Jag gick hem och tog ut hundarna, sen när jag kom tillbaka till tvättstugan så hade personen lämnat tillbaka nyckeln. Nu är tvätten igång och alla maskiner rullar för fulla muggar.

En dag på stranden..

".. mötte vår morgontidiga granne med en solstol i sin hand.
Sen gick jag in i huset och bryggde vårt morgonté -
sen väckte jag mina älskade".


...


Förstörd musik.

Tomas Ledin är lite förstörd för mig. När jag hör honom tänker jag på en person jag inte längre har i mitt system, just därför blir det ju svårare att vara konsekvent med det. Att hålla personen ur systemet alltså. Fast Ledin är ju inte förstörd på ett dåligt sätt egentligen, för jag älskar låtarna och älskar att skratta åt alla situationer som uppkommit iochmed dem. Men det blir ändå lite skumt, för är det något som jag inte gillar så är det att återvända till gammal tid. För mig är det kul att tänka tillbaka ibland, inte leva sig in i hur det var. Alla känslor och dåvarande problem. Den tiden var då, det var kul, men nu har vi gått vidare. Japp, långt vidare. Rajt, det känns ju trovärdigt efter den här texten. Men jag har det, om jag så säljer en lögn eller så.

Jag har precis laddat ner alla låtarna med Ledin som förknippar mig med personen.

Efterlängtade fredag.

Den här fredagen har jag längtat efter, för efter halv fyra skulle jag vara ledig i nästan två dygn. Jag älskar att jobba, men jag har så mycket tvätt att det inte funkar längre. Så imorgon blir det tvätt, hundvård och förhoppningsvis lite Lottievård. Idag efter jag varit ute med hundarna satte jag igång att kånka ner allt från vinden ner till mitt riktiga förråd. Vad mycket grejer jag har! Shit, jag vet inte hur många vändor jag gick, och då har ändå jag och Mattias burit det värsta redan.

Det har varit en himla bra dag, från morgon till kväll. Kanske inte direkt från ögonblicket jag slog av snoozen för sista gången, då var jag rackarns trött, men efter det att jag kommit till jobbet och blivit av med nattstädaren. Då blev det himla bra :D. Jag har fått lite gjort ändå och imorgon tänkte jag att det skulle bli en ännu bättre dag. Bara jag och jyckarna hela dagen. Mys!
Just nu dansar vi lite och jag sjunger. Det låter lite som det vill, men hundarna har kul. Antagligen asgarvar de inombords. Det är okej, jag bjuder på den.

Pilotglajer.

Jag hatar när killar är snygga i pilotglajer, för då är de verkligen skitsnygga. Käkbenen kikar fram, litet snett leende och mörka skygglappar iför ögonen så man inte ser var de tittar någonstans. Själv står man och flinar, försöker titta igenom glaset för att inte verka som om man faktiskt bara ser sin egen spegelbild. Åh, det kliar i fingrarna!

Två dagar kvar.

Sen är det fest för fröken K. Hon ska bli tant, hon. Tant K får jag skriva från och med nu. Eller nja, hon kommer alltid vara fröken för mig, så här ska det inte in någon förändring. Allt kommer vara som vanligt. Det svåra är bara vad man ska ha på sig. Tema vitt, man kan göra hur mycket som helst med det, men vad? Jag ska tvätta hela lördagen, så allt kommer ju vara rent, alltså mer valmöjlighet. Men ändå, jättesvårt! Ska jag vara helvit, eller halv? Vit mask, vitt hår eller vita ögonfransar? Man kan verkligen göra allt! Shit. Nu ska vi slå på stort. Det ska bl jätteskoj!

Lottie har en plan. Den är helt enkelt lysande, helt briljant. Men bara om andra parten är på. Logiskt. Alla fattar utom du. Okej, det vara bara ett stycke ur en låt.


Match!

När det är fotboll på tv, är det chefens ställe som gäller. Han var först här och hjälpte mig med att bära ner det tyngsta från vinden till min riktiga källare, sen köpte vi pizza och drog hem till honom. Efter en stund kom Niklas och joinade oss, lite Fifa och annat innan fler dök upp. Alla iklädda Sverigetröjor och då slog det oss. Idol då? Skit i matchen, vi går över till Sanna och tittar på Idol. Jag, Jonas och Sanna fnissade ikapp och Lottie blir bara mer och mer betuttad i den där Andreas. Jävla dåre.
Det blev mycket öl. Jag missade dessutom avsparksjägern. Så jag gick tillbaka efter Filip och Fredrik-programmet och behövde påfyllning. Jag och Mattias blev ensamna och hade askul. Vi dansade och sjöng och drack och pratade om alla idioter det finns i vår lilla värld. Sen var det dags att gå hem. Jag ringde fler personer för att berätta om min propp som jag löste alldeles själv. Inte klokt vilken snackis Lotties toa kan bli. Vissa uppskattar det mer än andra.

Fixat!

Jag är inte bara Lottie, jag är grym också! Vem fixade sitt eget stopp i toaletten?! Jo, Lottie! Efter några mirakeltabletter och några hinkar med vatten så försvann allt, då menar jag ALLT, vatten ur både toalett och avlopp i duschen. Jag hörde ungefär fem eller sex dunsar när proppen åkte igenom hela avloppssystemet i huset. Fortfarande inget vatten. Jag fnissade lite för mig själv innan jag insåg allvaret. Kanske dags att få tillbaka det. Lukten från den stillastående hundspyan gjorde sig påmind och jag tryckte ner lite roliga grejer i min tomma toalett och hällde i en hink med vatten. Det stannade där, så jag prövade att spola. Det gick också bra. Ha! Lottie kan, en riktig jäkla snitsare alltså!

Det första jag gjorde var att ringa Jonas och berätta att hans tips funkade. Hink med vatten - flush! Nu kan han ju fortsätta använda min toalett, som han gjort så många gånger förut.

Lottie the plumber.

Jag är inte bara Lottie, jag kan saker också. Jag har varit på MAXI och handlat mirakelmedel till min toalett. Lite propplösare och klorin. Tja, vi får väl se om saker händer, men jag tänkte att det skulle lösa alla mina problem. Toalettens problem. Den har numer blått vatten och kommer vara skinande ren när jag fått bort proppen. Eftersom jag är Lottie så kommer det här lösa sig ganska snabbt, no doubt.

Ikväll var Sanna här med Åssy. Diesel betedde sig illa i början, men vi får helt enkelt låta det ta tid. Han får vara knäpp i början, så länge det slutar någon gång. Draken blev kär och försökte lära honom hur det går till i den vuxna världen. Hon ställde upp sig gång på gång, men ändå förstod han inte ens att det faktiskt ska lukta gott i den änden. Det var mysigt med popcorn, godis och tv. Sanna såg förresten till att gå på toa innan hon kom hit. Det tackar vi för.

Virrvarr, snurrigt!

Det är mycket nu. Jag suger på att vara ledig, fast nu har jag kommit på att det är vad jag behöver allra mest. Jag behöver flytta ner alla mina sjutusen grejer jag har på vinden ner till mitt riktiga förråd som Lenny hittade samtidigt som han sålde sin lägenhet. De nya måste ju använda sitt förråd, åtminstone ha tillgång till det, och det är väldigt svårt när möbler och tillbehör till ett halvt hus står där. Det ska ner i källaren, en spännande resa, tycker jag. Jag måste tvätta. Det är något man liksom inte kan skita i. Hela badrummet badar i kläder som absolut inte ska ligga där. Det går väl an så länge jag är ensam, men imorgon kommer det besök och då kan man ju inte vara slashasig. Usch. Jag har förresten skaffat mig typ stopp i toaletten. I min värld går det mesta ner i toaletten, men en väldig bunt med hushållspapper och hundspya verkade inte funka. Jag och Ellinor har en massa olika förslag på hur jag ska lösa det, men jag kan liksom inte se hur det kommer gå om jag försöker. Så jag avstår en stund till och ser vad som händer.

Som sagt, imorgon kommer det besök. Sanna ska hem till mig och vi tänkte frossa i filmer och popcorn. Hon ska ta med sig Åssy, som bara är för söt. Softis my ass, men han är go'. Det blir fart och fläng här, kan jag lova. På onsdag ska vi hem till chefen och titta på matchen, dricka jäger och öl, sjunga singstar och sen upp dagen efter för att jobba öppning :). Grejt.

Venus Embrace.

Jag har hört att Venus har kommit på att tjejer använder deras killars rakhyvlar, av den enkla anledningen att de är bättre. De har också kommit på varför. De har fler blad! Så de har skapat en ny rackare som har fem (5!) blad, sylvassa. Jag tror inte att jag kommer inhandla en sådan, då har jag ingen hud kvar på mina ben. Ta det lugnt, tjejer!

Hon tänker. Det luktar bränt.

När det gäller känslor har jag alltid tyckt att det är vi tjejer som är efterhängsna, svårfattade och allmänt tröga på att släppa taget. Vi har våra planer inför framtiden och vet precis hur vi vill ha det. Huset vi ska bo i, barnens namn, alla djuren, semestrar. Om vi hittar en som vi tror passar in i utopin, så håller vi fast. Men skojar du eller?! Killar är lika illa, eller kanske är det generellt dem vi borde prata om istället för oss? På riktigt. Jag har fått två bevis på att killar har svårt att släppa taget, svårare, svårast, vägrar. De håller fast och envisas om att de har rätt.

Som alla nu vet blev Lottie full som en kastrull på en kryssning förra veckan. Jag vet att jag förklarade ett och annat för vissa personer och ändå, fortfarande (!), envisas det om att jag inte sagt allt. Vi kom inte fram till de vi ville. Vadå vi? Vilket jävla vi? Jag fick fram precis allt jag ville, men jag ansågs för full för att veta mitt eget bästa. Okej, det ligger kanske något i det, men just där och då hade jag full koll på vad som kom ur min mun. Och in! Och det var då inget bihang till honom, inte.

Nytt jobb?

Imorse satt Mattias i lobbyn och jobbade, så han kunde hålla mig sällskap där jag stod i min kassa. Vi pratade och latjade, det gör det väldigt lätt att komma efter. Snubben med snygga bilen, bortsett från att den skriker Gnaget, kom in. Jag kan hans beställning i huvudet nu, vilket han tyckte var kul. Mattias snackade med honom om bilen och hans jobb under tiden jag packade ihop allt, han är plåtslagare eller något liknande. Han berättade att det inte fanns folk.
Lottie - Jag är plåtslagare.
- tystnad-
Lottie - Ni behöver inte slita i mig, jag har faktiskt heltid på McDonalds.
Snubben - Vad bra!
Mattias - Hurru, tar du henne så får du aldrig mer äta här.
Snubben - Vart fan ska jag käka då?
Lottie - Max.
Snubben - Jag ska fundera på saken.

Och under lunchen dök min gamla ridlärare från Skrevsta upp i driven. Förstå om jag blev förvånad. Skövde av alla ställen?

Badmössa.

Jag gick fem km idag också, så himla duktig. Jag, Mattias och Diesel. Både igår och idag, jisses, vad ska det bli av oss? Helt makalösa. Diesel bara älskar det, så det ska bli himla mysigt när Draken är bra nog att gå så långt också. Snart blir det milen också, man kan inte mesa runt såhär. Nu är det dags att ta tag i kroppen och göra något åt det här. Katastrof!

Innan åkte vi till Stadium och tänkte länsa Mattias konto. Nya innebandybrallor och lite annat smått och gott. När han provade brallorna hittade jag en matchande mössa, jag fattar inte varför han inte köpte den.


                                                      


Lottie och Ellinor.

Jag och Ellinor bör egentligen inte jobba ihop. Speciellt inte med varsitt headset på huvudet och med stundvis för lite att göra. Hon förstår sig på mig, säger hon, för hon jämför mig med sina barn. De är mängder med år under tio, om de ens kommit halvvägs än. Whatever blows her skirt up.
Båda höll på att ramla baklänges när vår egen heting stiger in i en alldeles för snygg tröja, lagom uppknäppt och på strålande humör. Rodnande flickor med headset, ja tack. Om man ska få honom på fall bör man både tåflirta och småflirta, för det föredrar han. Vi frågade.

När jag håller till bak i torrförrådet börjar en låg röst ropa att jag missade jordens snygging. På två röda stod jag framme i kassan och såg ryggtavlan av en skitsnygg mc-jacka. Han verkade lite för stor för min smak, inte sådär smal som jag vill ha det, men om man släcker lampan så..
Jag och Ellinor gjorde tappra försök att hitta hans båge, men vi såg bara en liten moppe. Vi ville bara inte tro det, så vi letade vidare. Till slut hittade vi en off road:are, helt okej! Ellinor övertalade mig att sätta dit en lapp med mitt namn och nummer, inte fan står jag över den utmaningen. En massa asgarv och en servett med Donkenlappar på hans backspegel, inte illa för en som "strävar efter att vara singel".

RSS 2.0