snatscho

Jag är inte bara Lottie, jag kan saker också. Jag har varit på MAXI och handlat mirakelmedel till min toalett. Lite propplösare och klorin. Tja, vi får väl se om saker händer, men jag tänkte att det skulle lösa alla mina problem. Toalettens problem. Den har numer blått vatten och kommer vara skinande ren när jag fått bort proppen. Eftersom jag är Lottie så kommer det här lösa sig ganska snabbt, no doubt.

Ikväll var Sanna här med Åssy. Diesel betedde sig illa i början, men vi får helt enkelt låta det ta tid. Han får vara knäpp i början, så länge det slutar någon gång. Draken blev kär och försökte lära honom hur det går till i den vuxna världen. Hon ställde upp sig gång på gång, men ändå förstod han inte ens att det faktiskt ska lukta gott i den änden. Det var mysigt med popcorn, godis och tv. Sanna såg förresten till att gå på toa innan hon kom hit. Det tackar vi för.

Det är mycket nu. Jag suger på att vara ledig, fast nu har jag kommit på att det är vad jag behöver allra mest. Jag behöver flytta ner alla mina sjutusen grejer jag har på vinden ner till mitt riktiga förråd som Lenny hittade samtidigt som han sålde sin lägenhet. De nya måste ju använda sitt förråd, åtminstone ha tillgång till det, och det är väldigt svårt när möbler och tillbehör till ett halvt hus står där. Det ska ner i källaren, en spännande resa, tycker jag. Jag måste tvätta. Det är något man liksom inte kan skita i. Hela badrummet badar i kläder som absolut inte ska ligga där. Det går väl an så länge jag är ensam, men imorgon kommer det besök och då kan man ju inte vara slashasig. Usch. Jag har förresten skaffat mig typ stopp i toaletten. I min värld går det mesta ner i toaletten, men en väldig bunt med hushållspapper och hundspya verkade inte funka. Jag och Ellinor har en massa olika förslag på hur jag ska lösa det, men jag kan liksom inte se hur det kommer gå om jag försöker. Så jag avstår en stund till och ser vad som händer.

Som sagt, imorgon kommer det besök. Sanna ska hem till mig och vi tänkte frossa i filmer och popcorn. Hon ska ta med sig Åssy, som bara är för söt. Softis my ass, men han är go'. Det blir fart och fläng här, kan jag lova. På onsdag ska vi hem till chefen och titta på matchen, dricka jäger och öl, sjunga singstar och sen upp dagen efter för att jobba öppning :). Grejt.

Jag har hört att Venus har kommit på att tjejer använder deras killars rakhyvlar, av den enkla anledningen att de är bättre. De har också kommit på varför. De har fler blad! Så de har skapat en ny rackare som har fem (5!) blad, sylvassa. Jag tror inte att jag kommer inhandla en sådan, då har jag ingen hud kvar på mina ben. Ta det lugnt, tjejer!

När det gäller känslor har jag alltid tyckt att det är vi tjejer som är efterhängsna, svårfattade och allmänt tröga på att släppa taget. Vi har våra planer inför framtiden och vet precis hur vi vill ha det. Huset vi ska bo i, barnens namn, alla djuren, semestrar. Om vi hittar en som vi tror passar in i utopin, så håller vi fast. Men skojar du eller?! Killar är lika illa, eller kanske är det generellt dem vi borde prata om istället för oss? På riktigt. Jag har fått två bevis på att killar har svårt att släppa taget, svårare, svårast, vägrar. De håller fast och envisas om att de har rätt.

Som alla nu vet blev Lottie full som en kastrull på en kryssning förra veckan. Jag vet att jag förklarade ett och annat för vissa personer och ändå, fortfarande (!), envisas det om att jag inte sagt allt. Vi kom inte fram till de vi ville. Vadå vi? Vilket jävla vi? Jag fick fram precis allt jag ville, men jag ansågs för full för att veta mitt eget bästa. Okej, det ligger kanske något i det, men just där och då hade jag full koll på vad som kom ur min mun. Och in! Och det var då inget bihang till honom, inte.

Imorse satt Mattias i lobbyn och jobbade, så han kunde hålla mig sällskap där jag stod i min kassa. Vi pratade och latjade, det gör det väldigt lätt att komma efter. Snubben med snygga bilen, bortsett från att den skriker Gnaget, kom in. Jag kan hans beställning i huvudet nu, vilket han tyckte var kul. Mattias snackade med honom om bilen och hans jobb under tiden jag packade ihop allt, han är plåtslagare eller något liknande. Han berättade att det inte fanns folk.
Lottie - Jag är plåtslagare.
- tystnad-
Lottie - Ni behöver inte slita i mig, jag har faktiskt heltid på McDonalds.
Snubben - Vad bra!
Mattias - Hurru, tar du henne så får du aldrig mer äta här.
Snubben - Vart fan ska jag käka då?
Lottie - Max.
Snubben - Jag ska fundera på saken.

Och under lunchen dök min gamla ridlärare från Skrevsta upp i driven. Förstå om jag blev förvånad. Skövde av alla ställen?

Jag och Ellinor bör egentligen inte jobba ihop. Speciellt inte med varsitt headset på huvudet och med stundvis för lite att göra. Hon förstår sig på mig, säger hon, för hon jämför mig med sina barn. De är mängder med år under tio, om de ens kommit halvvägs än. Whatever blows her skirt up.
Båda höll på att ramla baklänges när vår egen heting stiger in i en alldeles för snygg tröja, lagom uppknäppt och på strålande humör. Rodnande flickor med headset, ja tack. Om man ska få honom på fall bör man både tåflirta och småflirta, för det föredrar han. Vi frågade.

När jag håller till bak i torrförrådet börjar en låg röst ropa att jag missade jordens snygging. På två röda stod jag framme i kassan och såg ryggtavlan av en skitsnygg mc-jacka. Han verkade lite för stor för min smak, inte sådär smal som jag vill ha det, men om man släcker lampan så..
Jag och Ellinor gjorde tappra försök att hitta hans båge, men vi såg bara en liten moppe. Vi ville bara inte tro det, så vi letade vidare. Till slut hittade vi en off road:are, helt okej! Ellinor övertalade mig att sätta dit en lapp med mitt namn och nummer, inte fan står jag över den utmaningen. En massa asgarv och en servett med Donkenlappar på hans backspegel, inte illa för en som "strävar efter att vara singel".

Nu hände det igen. Jag hittade en sån där låt. En låt som får mig att stanna uppe lite för länge, som får mig att dra ut på den där duschen och nattprommisen med jyckarna. Nickel Back - Far Away, fuck me vad bra den är. Jag hörde den på tv runt 19-snåret i Bones, framförd av en typisk wannabe-upptäckt-musiker. Mörkt, krulligt, halvlångt hår med snälla ögon och perfekt kropp, hes röst. Typisk inte Lottie-stil, men med en gitarr och lite lagom röst i ett mörkt rum. Yes please.

Idag sa jag något konstigt till en person. "Jag strävar efter att vara singel". Han och jag är varandras motsatser, så han kontrar ju bara av ren reflex och så maler jag vidare på något annat. Hon är tragisk, den där Lottie. Jag var nog överärlig de sekundrarna. Eller totalt oärlig. Det kändes i alla fall skumt att säga, som att en kockosnöt är alltid redo. Eller att en delfin aldrig lämnar paddeln hemma.
Jävla låt, alltså.

Bloggen har stått tom sedan innan T kom hit och hälsade på. Någon gång ska jag dra en genomgång på allt jag varit med om sedan dess, men det kommer inte än. För nu orkar jag inte, jag är himmelens trött. Det blir en tidig sänggång ikväll. Snacka om att jag ska snarka. Jag och Diesel ska tävla om vem som väcker vem flest gånger.

Åh, så kul det är. Idag har varit skitroligt och då var det ändå bara ett extrapass. Ett extra helpass, men ändå. Det körde ihop sig för kvällen, för två personer som ska jobba stängning är sjuka. Lottie anmälde sig frivilligt och alla tittar bort. Lottie anmäler sig högre och alla undrar vad som är hennes problem. Lottie anmälde sig med bastant röst och pondus i sina steg, då skrattade de och sa att jag inte kan jobba öppning OCH stängning. 06:15 - 01:15. Det fanns inte på världskartan. Vadå, folk är sjuka, jag ställer upp, jag ska ändå inte vara på jobbet förrän 16:15 imorgon? Hepp, gick inte. Men jag såg till att de fixade någon som tog stängningstiden, så tog jag dennes tid. Perfekt, 17:00 - 21:00. Helt okej för min smak. De andra skakar på huvudet, det finns nog bara två personer som förstår hur jag känner. De andra tror att jag kommer från Mars. MEN DET GÖR JAG INTE, FÖR JAG KOMMER FRÅN MERKURIUS!

På fredag är det party. För det första, miss T kommer hit. Herrejisses vilket fullspeckat schema vi har. Hur vi ska hinna med allt, det får tiden bestämma. Tillbaka till festen, det är personalfest hemma hos Amanda. Hon har pool och skickat iväg pappsen över natten, så ett helt gäng galna donkare ska dit. Och Therése. Det var på håret att jag inte kunde komma, eftersom de bara vill ha donkare där, inga undantag. Jag förstår vad de menar, eftersom om en tar med sig någon, så tar nästa med sig och plötsligt är vi dubbelt så många och ingen känner någon. En särskild personalfest, det inte. Men eftersom T kommer så långt ifrån och att den urusla anledningen hade gjort så att Lottie inte kunde komma, så är hon medbjuden. Niklas är nöjd, han vill träffa min MILF:are. Han är lite nervös, för han tror att T kommer vrida ballen av honom om han säger så inför henne.

Nu ska jag till jobbet, har jag sagt att jag gillar att jobba?

Nu när semestertiderna faktiskt bara har rullat igång, så har äntligen herr restaurangchef kommit tillbaka från semestern. När han imorse klev innanför dörren så säger jag:
- HEJ! Men.. Är du inte en dag för tidig?
Precis när jag sagt det började jag direkt låtsas som att jag inte alls hade någon aning om när han faktiskt skulle vara tillbaka. En ren chansning, vadå, börjar inte alla på tisdagar efter sin semester? Hmm. Bra där.

Det börjar likna något där. Vecka 32 är vi sammanlagt fyra pers som finns tillgängliga och som kan jobba. Som inte är på semester. Är inte det coolt, så säg? Det krävs ungefär åtta pers för att göra ett skift, det ska bli himla spännande och se hur vi ska klara det. Jag ska verkligen njuta, för man kommer få jobba röven av sig. That's how I role :P.

Inte bara gjorde Lottie världens bästa öppning och gjorde herr arbetsledare stolt över HCCP (fråga inte), utan hela hennes dag bara blev jätteljus när jag gick fram till anslagstavlan. Där står herr arbetsledare och skriver upp medarbetaruppställning och på QP-sidan ser jag ett namn jag inte sett på fem veckor. "4:1 - Stoffe". STOFFE! Lottie blev alldeles röd om kinderna när hon log så mycket.

När Stoffe väl kom till jobbet, stod jag inne i ettan och tog beställningar i driven, så det var först när det var bilfritt som jag kunde springa dit och skälla på honom. Fast inte förrän jag sagt hur glad jag var att se honom.
- Nemen! Är det Stoffe som är här?
- Jaa!
- Är det verkligen Stoffe?! Kom då, poffe poffe! Vet du hur glad jag blev idag när jag såg att Adam skrev ditt namn på tavlan. Och vet du hur förbannad jag är för att du inte sa hej då!?
- När då?
- Innan du stack på semester. Du bara stack utan att säga något.
- Jobbade du min sista dag då?
- Nej, det tror jag inte.
- Nehe, så du tyckte att jag skulle ha räknat ut vilka dagar du jobbar för att då räkna ut hur många dagar jag har kvar innan jag ska sticka iväg? För att säga hej då?
- JA!
- Men jag kommer ju tillbaka. Jag är ju här nu?
- Ja, tur är det. Hur skulle jag klara mig annars?
- Jaha jaha.

Jag studdsade lite och fnissade och kunde inte låta bli att göra tåhävningar varje gång jag svarade på hans tilltal. Vilket han så klart påpekade. Stoffe påpekar allt och verkade faktiskt glad att se mig också. När han härmat mig ett tag med tåhävningar, så tog jag mitt pick och pack hemåt. Han jobbar imorgon också :D.

Jag missade ju jobbdelen. Tur det, det blev en uppsats nedan. Jag jobbar med jordens härligaste människor. De två jag arbetar med just nu när min riktiga arbetsledare är på semester, de är riktiga guldkorn. Vi har så rackarns roligt och jag bara njuter av att vara på jobbet. Det är inget större fel på min riktiga arbetsledare, men vi tre har en liten clash emellan oss. Jag och de två pojkarna. En stor och en lite mindre. Jag är dock minst.

Mitt jobb kallar jag för Aftonbladet jr. Så fort någon hör något så vill de vara först med att ha sagt det, spritt det, vad som helst. Nu har jag hittat två stycken som inte är sånna. Det gör lite ont då att båda kommer sluta inom en snar framtid. Den ena drar inom en månad och den andra så fort han fått jobb. Grejt. Men då får jag fortsätta med vår klubb, helt ensam :).

Lottie här igen efter en stund frånvaro. Det har varit fullt upp med jobb, Stockholm och fest. Och lite jobb. När jag väl kom över sorgen att jag inte hade med Draken i storstaden, så gick jag in till grannarna på en drink. Det resulterade i en massa drinkar och Nintendo Wii. Att rocka rockring efter några drinkar, det är inte att leka med. Oj oj, Lottie kan! Det blev sms som skickades till fel personer och en väldigt sen sänggång.  Dagen efter vaknade jag runt åttasnåret och kände att det var dags att dra sig mot Sven P. Jag klädde på mig, sminkade mig, sket i frukosten och förbannade de roliga sommartiderna på bussen. Jävla skit. Men till slut kom jag fram och det var som att komma till ett helt nytt ställe. Det var nytt folk, helt omgjort, två omklädningsrum, alla kontor i ett nyrenoverat hus och självklart var de flesta på semester. De jag ville träffa allra helst. Det var skoj att småprata lite och berätta om hur nöjd jag är med mitt liv etc. De tyckte det lät bra, att jag fortsätter med min passion här i livet - hamburgare.

Dagen fortsatte på grönan med Therése, Robin, Marie, Tobbe och Jesper. Himla mysigt, jag och de två förstnämnda var där först och köpte våra åkband. Därefter placerade sig T och R i den första karusellen som man kommer till vid entrén. Jag tror den heter Karusellen eller något sånt, orginalet av alla orginal. Han verkade tycka att den var skoj, så söt! Därefter drog vi oss till Tekopparna. Vi tvekade först, för den såg ut att röra sig ganska fort, men till slut chansade vi. Med en oro över att barnet skulle skrika så att alla tyckte att T var en hemsk mamma som ens tänkte tanken att sätta sitt barn i en tekopp så började karusellen. Jisses! Den gick verkligen fort. Jag höll emot för kung och fosterland så vi inte skulle snurra mer än vad vi redan gjorde. T kämpade med att hålla R glad, men han kunde inte riktigt bestämma sig om den var läskig eller rolig. Han skrek dock inte.
Flera karuseller klarade vi av, jag var barnvakt och ibland vagnvakt. Hon såg ut att ha lite skoj, den där T. Jag köpte också en Blixtenballong till R, den var rackarns rolig. Och sist men inte minst, vet ni vad vi åt? LANGOS! Det är L och T's nationalmat.

När T och R åkt hem, åkte vi de mest konstiga karuseller. Vi prövade den nya Lyktan och de mindre barnen höll på att somna. Tolv meter upp i luften och så låtsas den göra fritt fall from time to time, men Lottie och Marie höll på att göra i brallan ändå. Den var läskig, men jag höll i alla fall för munnen så man hörde mest tomma skrik, medan Marie inte var ett dugg blyg. Det såg nog lagom roligt ut när de två stora barnen skriker, medan småbarnen tycker att Nyckelpigan kittlar mer. Vi klarade av Spökhuset för första gången på flera år. Jag blev som en ål och kom igenom på alla ställen när jag sprang ifrån spökena. Galet läskigt och ändå hade jag tre stora pojkar med mig. Marie fanns någonstans där i mitten, jag hann liksom inte se i förbifarten.
Mot Golden Hits! Rajt, Lottie kom inte in, så jag åkte hem. Där hann jag vara i sju minuter innan jag drog med mig Ae till S-tälje och krogen där istället. Några timmar senare var vi hemma i sängen och sussade gott.

Mammas födelsedag. Vilken jäkla fest! Lottie och Nicke var som galna och dansade på räcket till vår uteplats, massa meter upp i luften. Eller ja, i alla fall en och en halv. Fulla som kastruller dansade vi natten lång och spred glädje. Natten slutade sisådär, eftersom alla inte tänker likadant. Men men, what to do? Lottie har det inte lätt.

Alltså, det är rätt skönt att vara hemma, det kanske inte framkom i texten nedan. Det är mysigt, men attans att jag inte tog med Draken. Typiskt.

.. Lottie nynnar på Mauro Scoccos låt, den är fin. Jag saknar Draken något fruktansvärt. Lite magont, små oroliga dinosaurier springer runt därinne och gör mig lite okoncentrerad. Det var kul att titta på Macken den första halvtimmen, men sen blev det lite jobbigare. I need company. Alla i familjen är ute och åker motorcykel. Inklusive Börty och hans pappa, Sven, Eva och Therese. Och gissa var sistnämnda sitter? Jo, du gissar rätt - bakom Nicke. Jag blir alltid lika förbannad när det är någon annan än jag som ska sitta där. Efter tio minuter på tåget så slog det mig, kanske lånar hon min hjälm? Jag ringde och ringde och ringde, till slut svarade bror och säger:
- Nu står det typ tio pers i mc-kläder och väntar på mig, vad är det som är så viktigt?
- Vilken hjälm har Therese?
- Ehh....
- Hon har inte min hjälm va?
- Nej.
- Bra, för då hade jag blivit förbannad. Ha det så trevligt, hej då!

Så nu sitter jag här, hemkommen och allt, har tagit på mig mysbrallorna och är alldeles ensammen. Hade jag haft med mig Draken, så hade jag inte varit helt själv. Då hade vi varit ute och gått, kanske träffat Vaderna och andra som vill höra hur man har det. Några säger att man kan gå ut och gå utan hund. Vad är det?

En av de första norrbaggarna jag fick tag i var en snubbe som först verkade ganska sjyst. Han visade sig älska hundar och blev helt tokig när jag berättade att jag har en amstaff. Han sa att alla de kamphundraserna är förbjudna i Norge och att han hade en pittis förut. Det lät lite konstigt, så jag fick ju fråga vad som hände med den. Han sa att polisen omhändertog den och avlivade den. Det tyckte jag lät helt sjukt konstigt, om man nu hade en kamphund INNAN lagen kom till kan de ju inte påverka något. Nej, det visade sig att idioten smugglade in hunden från Tyskland och chansade på att polisen inte skulle få reda på det. Vilken jävla benlös människa riskerar ett annat liv bara för att få ha en viss ras? Jag skickade honom i papperskorgen direkt. Vad fan tänker man med?

Jag har följt Norges herligste ganska aktivt och tycker att de där två Ylvisåkerbröderna är rätt söta. Jag har sett framför mig hur jag och T letar upp dem någonstans i det lilla landet, hon väljer den mörkhåriga och jag den ljushåriga. Jag ska se till att det blir så, för jag tycker att han är sötast.
Jag minns att för ett tag sen så sa T att det skulle vara roligt att vara tillsammans med en norrbagge, eftersom då skulle man få gissa every now and then vad det är de egentligen säger. Det ger lite spänning i vardagen. Då fick jag för mig att leta upp norrbaggar på icq för att se om jag förstod något alls. Hela första timmen satt jag och fnittrade, de skriver så gulligt. Och ja, jag förstod, men det är lättare att se vad de skriver än att höra vad de säger. To be continued.