Dyblöt.
Regnovädret bara fortsätter och ibland kommer det några snöflingor. Jag gick ut med Diesel först, jag har insett att det här med enskilda promenader ger både hundarna och mig mer, så det fortsätter jag med några gånger om dagen. Diesel och jag hade en jätteskön promenad. Jag har märkt att när det regnar, då är inte livet som Diesel lika roligt, så jag passade på att träna en massa. Det fanns inte så mycket annat än matte som var roligt, så det gick jättebra. "Fot" och "matte först" börjar sitta rätt bra nu.
Jag gick in och bytte hund. Jag såg redan då hur dyblöt jag var, men det kändes onödigt att byta kläder, så jag körde på. Draken var taggad och brydde sig inte om småbenen jag la fram till Diesel. Ute gick hon lös och lekte, tyckte det var himla skönt att slippa den där flummiga lillebrorsan. En smällare ljöd någonstans ifrån och Draken verkade tveka om hon skulle stanna eller springa hemåt. Vi stannade där och pratade en stund, eller jag pratade, sen gick vi en bit till innan vi vände. Det är trots allt bra mycket bättre här än hemma. Det är dagen innan nyårsafton och jag har hört tre smällare sen jag kom hit. Fullt godkänt.
Nu ligger vi här i soffan, alla tre. Jag kunde byta kläder och bli torr, de där två får jag nog slänga in i torkrummet vid tvättstugan.
Jag gick in och bytte hund. Jag såg redan då hur dyblöt jag var, men det kändes onödigt att byta kläder, så jag körde på. Draken var taggad och brydde sig inte om småbenen jag la fram till Diesel. Ute gick hon lös och lekte, tyckte det var himla skönt att slippa den där flummiga lillebrorsan. En smällare ljöd någonstans ifrån och Draken verkade tveka om hon skulle stanna eller springa hemåt. Vi stannade där och pratade en stund, eller jag pratade, sen gick vi en bit till innan vi vände. Det är trots allt bra mycket bättre här än hemma. Det är dagen innan nyårsafton och jag har hört tre smällare sen jag kom hit. Fullt godkänt.
Nu ligger vi här i soffan, alla tre. Jag kunde byta kläder och bli torr, de där två får jag nog slänga in i torkrummet vid tvättstugan.
Forts.
Och då ska vi inte tala om vad Lottie har för hobbitnamn. Daisy Moss of Lake-by-Downs. Släng dig i väggen, Kate Moss, här kommer Daisy!
Alviska.
Idril minsann, det är Charlotte på alviska. Påminner mig om en basketkompis jag hade. Hon var trevlig, men hade för stor rumpa för min smak. Inte bred, utan den stack ut där bak liksom. Vilket rumpor vanligtvis gör.
Idril. Jag ska försöka vänja mig vid det.
Sen finns det ett till namn, so Mirime, det betyder "typ" Charlotte. Det här kan bli spännande.
Idril. Jag ska försöka vänja mig vid det.
Sen finns det ett till namn, so Mirime, det betyder "typ" Charlotte. Det här kan bli spännande.
Storfrämmande.
På måndag kommer min första långväga gäst hit. Tja, mina föräldrar har ju varit här en omgång, men inte efter att jag flyttat in, så nu räknas det som allra första. Alex, den rackaren. Hon blir först att träda in genom min dörr till min enkla boning och säga alla åsikter som dyker upp i hennes huvud.
Hallen är fortfarande ful, liten hatthylla, ingen dörrmatta, fulla garderober och en kartong står ouppackad med min tv-bänk a.k.a. skoskåp. Rummet har inga gardiner, är ommöberlat helt fel, hyllan står i sina kartonger och sladdarna har sitt eget liv. Änsålänge. Jag har heller inga tavlor, inget köksbord eller kökslampa och det står lådor i mitt kök som ska in i hyllan när den väl är uppe. Men jag städar, för fint ska det vara. Jag har tagit fram handduk till henne, lagt ett underlägg till Novas matplats och förberett med filmerna som vi ska se under veckans gång. Det blir helmysigt.
Hallen är fortfarande ful, liten hatthylla, ingen dörrmatta, fulla garderober och en kartong står ouppackad med min tv-bänk a.k.a. skoskåp. Rummet har inga gardiner, är ommöberlat helt fel, hyllan står i sina kartonger och sladdarna har sitt eget liv. Änsålänge. Jag har heller inga tavlor, inget köksbord eller kökslampa och det står lådor i mitt kök som ska in i hyllan när den väl är uppe. Men jag städar, för fint ska det vara. Jag har tagit fram handduk till henne, lagt ett underlägg till Novas matplats och förberett med filmerna som vi ska se under veckans gång. Det blir helmysigt.
Soffpotatisar.
Jag har tyckt att hundarna inte ska vara i soffan. Det blir hårigt, de kan lämna rivmärken i skinnet, man själv får inte plats osv osv. Hemma hos mamma och pappa, när jag köpt egen soffa, la jag ut min filt och på den fick Draken ligga på. Då när jag bara hade en hund. Det var helt okej, hon lärde sig fort att det var på filten man skulle ligga och ingen annanstans.
När jag bodde i Lennys lägenhet hade jag en filt över hela soffan, eftersom jag visste att hundhåren skulle flyga. Och jag hade ingen vidare hundsäng till dem, så de fick antingen sova i sängen med mig eller i soffan. Det var en liten, liten soffa, så eftersom D2 skulle ligga där D1 låg, så fick Lottie inte riktigt plats. Då bestämde jag mig för att nere i MIN lägenhet, där ska minsann inga hundar ligga i varken soffa eller säng.
Nu har jag lagt ut filten i soffan och D2 lärde sig fort. På filten ska man ligga. Gärna samtidigt som D1. De är himla söta. Jag måste bara välja den bästa hörnan och lägga filten i andra. Jag har redan bytt en gång. Men i sängen, där kommer de inte upp!
När jag bodde i Lennys lägenhet hade jag en filt över hela soffan, eftersom jag visste att hundhåren skulle flyga. Och jag hade ingen vidare hundsäng till dem, så de fick antingen sova i sängen med mig eller i soffan. Det var en liten, liten soffa, så eftersom D2 skulle ligga där D1 låg, så fick Lottie inte riktigt plats. Då bestämde jag mig för att nere i MIN lägenhet, där ska minsann inga hundar ligga i varken soffa eller säng.
Nu har jag lagt ut filten i soffan och D2 lärde sig fort. På filten ska man ligga. Gärna samtidigt som D1. De är himla söta. Jag måste bara välja den bästa hörnan och lägga filten i andra. Jag har redan bytt en gång. Men i sängen, där kommer de inte upp!
På bar gärning!
Ända sen jag kom hit den artonde september har jag fått lov att hålla i hundarna extra mycket när vi gått förbi ett speciellt ställe. Mellan stora vägen och gångvägen bakom våra garage här, precis vid min utgång, där luktar det fruktansvärt gott. Draken, som mestadels går lös, har varit framme där och käkat saker några gånger, så jag har förstått att det är något ätligt. Kanske är det någon snäll farbror eller gumma som slänger ut brödrester till fåglarna där? Med tiden har det gått bättre och nu räcker det med att neja D1, så går hon bort därifrån.
I förmiddags när jag var ute med jyckarna såg jag honom. En äldre farbror, så smal att han såg ut som om han skulle blåsa omkull i det här vädret. Han stod och viftade på några ICA-kassar och hällde ut alla möjliga rester. Skitäckligt. Och hundarna gick knappt att styra, trots att de var i koppel. Diesel verkade mer intresserad av att gnaga på gubbens alla ben, men Draken skulle prompt fram där. Är det okej att slänga så mycket matrester på kommunal mark? Det var liksom inte två morötter och lite blomkål, utan tillagade saker, och mycket.
Match.com.
Jag blev medlem där för att skaffa lite vänner här i Skövde. Har man sett bilder på några så kanske man känner igen dem på stan och kan gå fram och dra en påhittad historia om den där kryssningen för länge sedan och allmänt börja socialisera sig. Det är gratis att bli medlem, lägga in en profil och ladda upp några bilder. Man får också blinka på snyggingar och dylikt. Men man måste prenumerera för dyra pengar om man ska ta kontakt med någon. Också om du ska läsa mail som folk skickat till dig.
Det finns en kampanj nu, man kan prova gratis i tre dagar att skicka mail och allmänt ta kontakt med folk. MEN för att göra det måste du välja en prenumerationsform som ska sättas igång så fort de här tre dagarna är över. Jag blir så trött.
Det finns en kampanj nu, man kan prova gratis i tre dagar att skicka mail och allmänt ta kontakt med folk. MEN för att göra det måste du välja en prenumerationsform som ska sättas igång så fort de här tre dagarna är över. Jag blir så trött.
Ryss på ICQ.
- Are you Sweden?
- No, Im Lottie, but I live in Sweden.
- I've heard about Lottie, talk me little more about it.
- Of course, that's my name and I know they tell stories about me all over the world. Which one did you hear?
- Your nice and is pretty suthern. High buildings.
- Well, Im nice, but not that suthern. And high buildings.. they're F's.
- F? What about swedish castle?
- Uhm, that would be billion Ö if you ask me. I dont know if that size excists.
- Size? Is you talking about Lottie?
- Yep.
- No, Im Lottie, but I live in Sweden.
- I've heard about Lottie, talk me little more about it.
- Of course, that's my name and I know they tell stories about me all over the world. Which one did you hear?
- Your nice and is pretty suthern. High buildings.
- Well, Im nice, but not that suthern. And high buildings.. they're F's.
- F? What about swedish castle?
- Uhm, that would be billion Ö if you ask me. I dont know if that size excists.
- Size? Is you talking about Lottie?
- Yep.
Oväder.
Det är ett rackarns oväder härnere. Det blåser och viner och låter och dånar och jag trivs inte alls. Det är riktigt kallt och hundarna vill inte gå på långisar. Vilket jag inte är ett dugg ledsen över iofs, men ändå. Stora granen mitt på innergården gungar fram och tillbaka. Det är rätt fint med julbelysningen och allt, men den gungar verkligen mer nu än vad den gjorde för några timmar sedan. Det bådar inte gott. Tur att den inte når min balkong om den skulle trilla.
Julafton.
I söndags åkte jag och Nicke till Börty för att låna hans Singstar. Vi tänkte att det kunde vara en rolig sysselsättning medan alla i släkten väntar på tomten på julaftonseftermiddagen. Det blev så att vi kopplade in det direkt när vi kom hem igen och satte fart. Vi hade skitkul och mamma hakade på efter en stund, men hennes röst tål ingenting, så hon blev hes direkt. Pappa var tråkig och gick till sängs fort.
Julaftons morgon är inte vad den brukar vara. Förr var man spänd och längtade efter den där första julklappen vi alltid öppnade nere hos mamma och pappa. Vi satt där i stora sängen och bara myste. Nu har vi inte sånt längre. Efter att vi klivit upp och ätit frukost satte vi fart med resten av maten och inväntade gästerna. De kom i tid och jag höll reda på Diesel.
Vi åt mat, tittade på Kalle Anka och sen körde vi Singstar. Jag vann hela tiden. Mohaha. Det var ingen riktig julafton, det kändes mer som en fest. En vanlig fest hemma hos oss, fast bara släkten var där. När vi fick en ledig stund sprang vi upp till tv-rummet och spelade Singstar. Jag vann hela tiden. Tomten kom och delade ut några julklappar. Sen delade vi ut alla andra. Karro, hemkommen från Frankrike, fick läsa på alla klapparna och dela ut. Hon var himlans söt i sin tomteluva.
Sen Singstar igen. Länge länge. Tills julgröten var klar. Sen upp igen och spela. Tills fikat var framdukat. Sen upp och spela igen. Jag vann hela tiden.
Vi var svettiga och två luktade illa. Jag var en av dem, fast jag vet inte om någon annan märkte det. Diesel var uppskattad av allihop, vilket är kul, och laguppdelningen var bra. Jag, Therese och Christer mot Karro, Nicke och Jenny. Jag trodde vi skulle fetsopas på golvet, men siddu det gjorde dem istället. Jag vann hela tiden. Familjen med en man kort åkte hem först, de körde också hem mormor och morfar. Då satt jag, bror och de tre syskonen kvar och körde tills de skulle åka. Sen åkte de också och Nicke och jag satt kvar själva. Mamma ville vara med också, så hon tog över efter Nicke. Lottie var hes sen, men hon vann hela tiden.
Helt klart nöjd med julafton, trots att det inte var en riktig sådan. Min favoritkusin var inte med och det märktes väl. Jag saknade honom, men istället pratade vi rätt mycket om honom. Han tar snart igen det. Jag längtar tills småknoddarna börjar gro i släkten. Då lär inte Singstar spelas lika mycket. Nämnde jag att jag vann hela tiden?
Kreativ dag.
Imorse vaknade jag av att telefonen ringde. Kl 07:00. Jag tänkte att det kanske var Elin, så jag klev över hela rummet och harklade mig några gånger. "Okänd". Aja, jag svarade. Ingen där.
- Hallå?!
- tyst -
- Nu har du väckt mig så nu får du fan ta och prata också!
- tyst -
Jag la på. Skitarg. Men jag glömde det rätt fort, eftersom jag somnade om rätt lätt.
Jag gick upp några timmar senare, pratade med Elin och handlade mat. Efter det satte jag mig framför datorn och sökte lite jobb. Det var för en gångs skull ganska roligt. Sedan satte jag fart med garderoberna, mamma slängde bara in mina kläder hux flux dagen jag flyttade in här och jag har inte orkat göra något åt det. Jag orkade bara ungefär hälften, då tänkte jag att nästa gång jag får ork så är det faktiskt bara hälften kvar. Direkt efter det rockade jag loss med dammsugaren. Jag hade det rätt smutsigt, men vad kan man förvänta sig av en Lottie och två hundar utan dörrmatta. Och efter det möblerade jag om! Jag blev inte nöjd, men det är något att börja med. Jag lär göra om det i helgen igen. Nu har jag i alla fall börjat!
- Hallå?!
- tyst -
- Nu har du väckt mig så nu får du fan ta och prata också!
- tyst -
Jag la på. Skitarg. Men jag glömde det rätt fort, eftersom jag somnade om rätt lätt.
Jag gick upp några timmar senare, pratade med Elin och handlade mat. Efter det satte jag mig framför datorn och sökte lite jobb. Det var för en gångs skull ganska roligt. Sedan satte jag fart med garderoberna, mamma slängde bara in mina kläder hux flux dagen jag flyttade in här och jag har inte orkat göra något åt det. Jag orkade bara ungefär hälften, då tänkte jag att nästa gång jag får ork så är det faktiskt bara hälften kvar. Direkt efter det rockade jag loss med dammsugaren. Jag hade det rätt smutsigt, men vad kan man förvänta sig av en Lottie och två hundar utan dörrmatta. Och efter det möblerade jag om! Jag blev inte nöjd, men det är något att börja med. Jag lär göra om det i helgen igen. Nu har jag i alla fall börjat!
Hemresa.
Pappa och jag stod utanför djurvagnen när jag ska lasta in mina prylar. Det skällde därinne. Grattis, tänkte jag och kramade pappa, tog mina hundar och gick in. Diesel var upp över öronen dragig och jag tänkte "det här blir en lång resa". När jag väl hamnat på en plats så var det en tik bakom mig, en bredvid och en framför. Och på andra sidan gången var det en aggressiv tibetansk tempelhund. Hane. Jag hann så mycket som att upptäcka alla hundar innan ägarna började prata. De tyckte att Diesel var fin och de tyckte att vi verkade ha ett jättefint band mellan oss. De tyckte det var mycket häftigare att jag kom gåendes med en sån ras än en stor invandrare som hade den för att dölja sin osäkerhet.
Diesel blev kär i softistiken framför oss och pratade rätt mycket med henne. Ägaren tyckte så synd om Diesel, eftersom han inte hade några bollar kvar och sa:
- Jag skulle också låta sådär om någon klippt kulorna av mig.
Paret med den arga hunden var härliga. Jag gick och hämtade en donut från väskan och började käka. Jag hörde att de viskade och antog att de snackade skit om mig. Att den där skulle jag kunna hoppa över osv. Men efter ett tag så:
- Ursäkta, men vad är det du äter?
- En donut... från ICA MAXI?
- Jaha, oj då. Vi satt och gissade här vad det var, men kunde inte komma fram till det. Är det choklad uppepå?
- Ja, och vaniljkräm inuti.
- Åhååå, sa gubben.
- Vi hade en gissningslek här, men kunde inte komma på vad det var.
Okej!
När jag klev av i Skövde önskade jag dem ett gott nytt år och sa åt dem att ha det så bra. De önskade det samma och ett lycka till med mina hundar. De var så uppiggande.
Diesel blev kär i softistiken framför oss och pratade rätt mycket med henne. Ägaren tyckte så synd om Diesel, eftersom han inte hade några bollar kvar och sa:
- Jag skulle också låta sådär om någon klippt kulorna av mig.
Paret med den arga hunden var härliga. Jag gick och hämtade en donut från väskan och började käka. Jag hörde att de viskade och antog att de snackade skit om mig. Att den där skulle jag kunna hoppa över osv. Men efter ett tag så:
- Ursäkta, men vad är det du äter?
- En donut... från ICA MAXI?
- Jaha, oj då. Vi satt och gissade här vad det var, men kunde inte komma fram till det. Är det choklad uppepå?
- Ja, och vaniljkräm inuti.
- Åhååå, sa gubben.
- Vi hade en gissningslek här, men kunde inte komma på vad det var.
Okej!
När jag klev av i Skövde önskade jag dem ett gott nytt år och sa åt dem att ha det så bra. De önskade det samma och ett lycka till med mina hundar. De var så uppiggande.
Uppdatering.
Det känns som om det var hundra år sedan jag skrev sist, men det var faktiskt igår. Så det så! Eller ja, nu har det ju slagit över med en timme, men ändå, Ska upp på julotta om några timmar, så det är tajm att sussa. God natt.
Dagen lördag.
Du, vad roligt jag haft idag. Efter fyra timmars sömn gick jag upp och duschade. Jag var utvilad! Galet skönt. Jag ringde och väckte Nicke och sen bar det iväg. Hans lastbil är jättefin. Han sitter strumpfota och kör, skorna lämnar han på sista trappsteget.
- Ser du inte att jag har textilmatta?!
Okej. "Man ska inte ha skor inomhus". En bil. En lastbil. Okej, hans arbetsplats. Jag hade mina skor på en tidning, så jag skitade ner lite mer än honom, men what the fuck.
Vi åkte först till Länna och hoppade upp i ett släp. Där tog vi en slägga och turades om att slå loss asfalt och grus som stelnat. Askul, man fick slå av sig alla spänningar. Galet skönt. Sen åkte vi till Scania för att tvätta. Som tur var fick jag låna kläder av Nicke, för man hade fler prickar än Lilla Gubben när man var klar. Jag höll på att ramla baklänges när jag tryckte på högtrycket första gången. Nicke skrattade. Vi träffade hans chef och jag bjöd in oss på fika hemma hos honom.
Hemma hos honom var det fullt hus. Nykomlingen Robin på fem månader låg och sov, men mästerkocken Nicke väckte honom. Han var otroligt charmig och jag blev automatiskt barnvakt. Sen skrek han efter pappa och hamnade där istället. Fikat var gott och sällskapet var trevligt. Chefen jämförde Nickes och mitt utseende, hur lika vi verkligen är.
- Ni är ju så tighta.
- Naaa.... , sa vi i kör.
Efteråt åkte vi till Sköndal och hämtade salt. Och sen hem hit. Nicke följde med på en promenad med hundarna, det var trevligt. Vi behöver fler sånahär dagar.
- Ser du inte att jag har textilmatta?!
Okej. "Man ska inte ha skor inomhus". En bil. En lastbil. Okej, hans arbetsplats. Jag hade mina skor på en tidning, så jag skitade ner lite mer än honom, men what the fuck.
Vi åkte först till Länna och hoppade upp i ett släp. Där tog vi en slägga och turades om att slå loss asfalt och grus som stelnat. Askul, man fick slå av sig alla spänningar. Galet skönt. Sen åkte vi till Scania för att tvätta. Som tur var fick jag låna kläder av Nicke, för man hade fler prickar än Lilla Gubben när man var klar. Jag höll på att ramla baklänges när jag tryckte på högtrycket första gången. Nicke skrattade. Vi träffade hans chef och jag bjöd in oss på fika hemma hos honom.
Hemma hos honom var det fullt hus. Nykomlingen Robin på fem månader låg och sov, men mästerkocken Nicke väckte honom. Han var otroligt charmig och jag blev automatiskt barnvakt. Sen skrek han efter pappa och hamnade där istället. Fikat var gott och sällskapet var trevligt. Chefen jämförde Nickes och mitt utseende, hur lika vi verkligen är.
- Ni är ju så tighta.
- Naaa.... , sa vi i kör.
Efteråt åkte vi till Sköndal och hämtade salt. Och sen hem hit. Nicke följde med på en promenad med hundarna, det var trevligt. Vi behöver fler sånahär dagar.
Fredagshäng på T30.
Vad skoj vi hade. Det började med lite vin, massa pussar från barnen och Marianne, sen gick de och la sig. Nisse hängde på ett tag och så kom Henkan hem. Jag hade tjatat och tjatat att han skulle lämna jobbet och umgås med oss. Till slut så.
Vi surrade, drack lite mer, skrattade, blev fulla och fula, Henkan tog fram datorn och visade att han hade hela tre vänner på msn.
- Vill du bli min msn-vän?
Jag höll på att dö av skratt. Vi pratade med en av hans (tre) vänner och försökte cama, men det gick åt skogen med Henkans sega internet.
Till slut kom också pappa över. Ae blev glad, hon gillar pappa. Henkan och jag hade jättekul framför datorn, kämpade med att föra över en massa bilder från kameran, men det gick inte. För segt internet, så det kopplade ifrån så fort man gjorde något.
Runt småtimmarna började Ae laga nudlar. Hon frågade om jag ville ha, men jag sa nej eftersom jag såg att hon la i blomkål. Jag äter inte det. Men så smakade jag lite av Henkans och poff så hade jag ätit upp alltihop. Det var svingott. Så när jag skulle gå klagade Henkan på att han var hungrig. Hans fel att han inte tog för sig!
Tvätta lastbil.
Imorgon ska jag tillbaka till Jordbro. Till det stället som Han skulle till och käka i onsdags. Där ska jag tvätta Nickes lastbil. Först var jag inte ens halvsugen, men när han sa var det var, så blev det andra bullar. Åka lastbil och tvätta lastbil. Det kan inte bli bättre. Jo, om jag hade haft mina coola brallor med mig upp hit. De är kvar i Skövde. Det löser sig.
Julgran.
Inhandlad! Fast inga julklappar. Men vi har ju i alla fall en julgran. Jag måste springa förbi någon djuraffär och handla julklappar till hundarna också. Mamma ska inhandla en matbar till dem som de kan ha häruppe, så jag slipper ta med skålar varje gång. Och så massa godis. Jag var och tittade på julklapp till Nicke i Tumba, men det var ju inte alls kul. Det jag vill köpa kostar fyra hundra kronor och uppåt, vilket jag inte har ekonomi för just nu. (Och så hittade jag jättefina fillingar som jag vill köpa, en typisk julklapp till en pojkvän. Vem sa du? Juste, du har ju ingen!). Vi får se vad det blir av det. Jag tror jag är ensam om att vara ute i sista minuten, så i helgen hinner jag handla det sista. Och första. Alla julklappar.
Julgranen är fin. Sned i stammen, men fin. Och tät. Alldeles julig.
Julgranen är fin. Sned i stammen, men fin. Och tät. Alldeles julig.
Julklappar.
Folk är klara med julklappshandlingen. Snacka om att vara ute i god tid, jag har inte ens börjat. Kanske dags nu.
Artighet.
Vad räknas som ett artigt sätt att säga hej då? Att ta i handen, att bara säga hej då - vi ses, att krama. Eller en puss på kinden? Självklart beror det på hur man känner personen, hur bra och vad man tycker om den, men det gör ibland att det blir svårare att förstå varför personen valde just det sättet. Min släkt och alla vänner kramar jag när vi ska skiljas åt. Så har det alltid varit, men vi är ju på det klara om var vi har varandra. Vi tycker om varandra. Vissa får man en puss på kinden av och då blir man alldeles varm i kroppen. Så det kanske bara är av artighet att man pussar folk på kinden. Det började ju med handskak, och nu har det kommit så långt som till puss på kinden. Vilket jäkla marathon, för ingenting.
Morgonpromenad i Salem.
Elin ringde mig, så jag satte i handsfree:n och hon fick följa med ut på promenaden. Vid Ljungens infart kliver Martin ut och vill kramas. Han hade mycket att prata om, men lite tid, så det skulle vi ta igen. Ute på ängen går hundarna runt i lugnan ro och gör sitt. Draken är på sprallhumör, men jag ville inte leka upp henne just då, så hon fick gå runt och vara konstig ensam. På andra sidan ängen ser jag hur T6ans Mozart kommer gåendes med yngsta dottern. Den familjen har bestämt sig för att Diesel är en mördarhund utan självkontroll, eller rättare sagt pappan, som sedan har talat om för familjen att Mozart absolut inte ska fram och hälsa. Döttrarna skulle gå omvägar på trettio mil om de kunde, bara för att inte gå förbi mig. Jag vänder och går hemåt för att slippa ta en omogen diskussion med dottern, och vilken av hundarna är det som beter sig dåligt? Näe, är det möjligt? Mozart? Den där söta lilla dvärgschnauzern som är Reinfeldts ögonsten. Det är lite kul att fortfarande, typ fyra eller fem år efter deras hundköp, så är det deras hund som stör flest personer i området.
Tillbaka till saken. Diesel och Draken skötte sig, de gick med mig och Diesel tittade bakåt de gånger Mozart skällde. Det är fullt tillåtet. Ögonstenen skällde hela vägen från ängen och hem.
Vid Tibastens infart mötte jag T2 med deras nyinköpta dvärgschnauzervalp (vad annars?). Hon heter Elsa och har träffat på Diesel och Draken en gång, då plockade husse upp henne eftersom han hört av Reinfeldt att jag har en mördarhund. Ryktet sprider sig fort. Jag sa åt honom den här gången att i alla fall Draken borde få hälsa. Han höll i nerverna, men hans hund blev galen i snöret och bara sprang skrikandes bakom husse. Härligt, valpen är nio veckor och kan knappt titta på andra hundar.
Så jag frågar mig. Den omtalade mördarhunden, hur många stör han? Han som alltid går i koppel, han som låter minst, bortsett från Draken, eller är det småhundarna som hela tiden rymmer, skäller och som ylar när de är ensamna hemma?
Dundertrött.
Se på fan, här sitter jag, galet trött och inte ett dugg utvilad. Om jag hade somnat vid tio igår som jag ville, hade det kanske varit annorlunda. Nej nej, jag är vaken tills efter ett. Bra idé. Någon vill bara slänga sig i sängen igen.
Ofrivilligt vaken.
Jag kan verkligen inte sova. Det är irriterande, för jag vill vara utvilad imorgon. Det skulle vara skönt att vakna någorlunda tidigt en morgon och känna sig utvilad, vilja gå upp och sätta fart med allt. Har man väl börjat slumra till lite så vrider sig Draken i den förbannade korgen, så är man pigg igen. Den ska ut ögonaböj som jag har en ersättare!
Fredag. Jag är redan bjuden in till stan med en av mina gubbvänner och min man, de ska ta en bira någonstans efter all julklappshandling. Jag tror jag ska tacka nej, vill hem till jyckarna. Jag hoppas att Henkan är hemma, så man får en liten uppdatering på läget. Och en massa sprit från Thailand.
Fredag. Jag är redan bjuden in till stan med en av mina gubbvänner och min man, de ska ta en bira någonstans efter all julklappshandling. Jag tror jag ska tacka nej, vill hem till jyckarna. Jag hoppas att Henkan är hemma, så man får en liten uppdatering på läget. Och en massa sprit från Thailand.
Intryck forts.
Samma sak gäller killar. Tja, tjejer också, men det här är ur min synvinkel. Alla lämnar intryck, men vissa förändrar ens liv. Verkligen förändrar, vänder upp-och-ner på hela ens värld och får en att göra konstiga saker. De får en att säga andra saker än man annars gjort och bete sig som en jag-vet-inte-vad. Som får en på ett utomordentligt bra humör och gör så att man skrattar åt jobbiga situationer istället för att bli irriterad. De får dagarna att gå långsamt, att varje ljusstund är med dem och att man kan relatera till varenda kärlekssång. De gör det svårt att tänka på annat, koncentrera sig, att hålla tyst för fel personer för man vill verkligen berätta för hela världen hur lycklig man är och varför. Man tar varje vink som jordens flirt och även fast man analyserar allt så kommer man fram till samma sak. He's the one. Är det inte fantastiskt?
Intryck.
När jag var i Gamla stan med T var vi inne i en söt affär jag aldrig minns namnet på. Den har fullt med nallar, gosedjur, kaniner, prydnader och allt är bara så häftigt. Där läste jag på ett slags kort om vänner och vilka olika intryck de ger en. Vänner kommer och går i livet, alla lämnar intryck, men vissa förändrar ens liv för alltid. Jag har träffat tre sånna. Längst ner stod det "Jag är tacksam" och det är jag. Vad hade jag varit utan dem?
Man tar hunden med sig in i himlen.
Om jag dör, då tar Elin Diesel och min mamma tar Draken. Och om Elin dör, så ska jag ta Midas, men då måste jag jaga med honom också! Bara så ni vet.
Diesels matte.
Det är jag. Jag och A åkte med Diesel till Täby C för att träffa Diesels gamla ägare. De som hade honom från åtta veckor till tio månaders ålder. Jag har fått höra, och fick höra idag, att han avgudade mamman i familjen. Diesel var en gåva till dottern, men det liksom blev mammans hund. Jag hade tänkt över det här många gånger, men kom fram till att jag ville försöka. Det gick jättebra. Han kände garanterat igen dem och pang så blev han lugn. Jag och A har diskuterat det fram och tillbaka och den mest troliga anledningen känns som att det blev för mycket för honom. Han visade mamman hur sur han var över att hon lämnat honom och han stängde av allt. Och så visade han tidigt vem hans matte var. Han kom fram till mig och nästan presenterade mig för dem. "Det här är min matte".
Han skötte sig så fint, förutom en liten incident. Det är lite synd att det tar sådan tid för matte att lära sig att andra hundar är hur kul som helst. Något kan gå snett.
Han skötte sig så fint, förutom en liten incident. Det är lite synd att det tar sådan tid för matte att lära sig att andra hundar är hur kul som helst. Något kan gå snett.
Julbak.
Idag satte vi igång. Mjuk pepparkaka, vanliga pepparkakor av köpt deg och noughatchoklad med mandelströssel. Vi hann inte göra gräddkolan idag, så den får bli imorgon. Det luktar alldeles juligt här i huset, men det fattas ett uns av nejlikor. Det ska inhandlas, samma sak med apelsiner. Så mysigt! Och än har vi bara börjat!
Snott av T.
FÖR 10 ÅR SEN;
- Snattade jag ibland.
- Var jag blyg.
- Hade jag Solis.
FÖR 5 ÅR SEN;
- Hade jag problem med vikten.
- Var min kontakt med Stefan som starkast.
- Träffade jag två vänner jag vill behålla resten av mitt liv.
FÖR 1½ ÅR SEN;
- Hade jag haft Draken i två år.
- Träffade jag Honom.
- Fick jag mitt första sommarjobb.
FÖR ½ ÅR SEN;
- Försökte jag glömma Honom.
- Festade jag galet mycket.
- Hade jag bättre kontakt med min bror.
NU;
- Bor jag i Skövde.
- Är arbetslös.
- Har jag två hundar.
- Snattade jag ibland.
- Var jag blyg.
- Hade jag Solis.
FÖR 5 ÅR SEN;
- Hade jag problem med vikten.
- Var min kontakt med Stefan som starkast.
- Träffade jag två vänner jag vill behålla resten av mitt liv.
FÖR 1½ ÅR SEN;
- Hade jag haft Draken i två år.
- Träffade jag Honom.
- Fick jag mitt första sommarjobb.
FÖR ½ ÅR SEN;
- Försökte jag glömma Honom.
- Festade jag galet mycket.
- Hade jag bättre kontakt med min bror.
NU;
- Bor jag i Skövde.
- Är arbetslös.
- Har jag två hundar.
3+2+1 = 5.
De gånger jag åker för att hälsa på mitt gamla jobb har jag alltid en avsikt. Jag siktar alltid in tiden för att "råka" stöta på en speciell människa. Just idag hade det inte spelat någon större roll om det var stor- eller lillebror, för jag hade saker att säga storebror också. Jag kan dock inte stoppa under stolen att lillebror gör mig gladast. Sedan dag ett.
På jobbet blev de förvånade över att se mig och glada eftersom jag hade med mig lussebullar. Tjugo stycken, för att vara exakt. Ju mer tiden gick, desto mer besviken blev jag att jag missat bilen. Icke. Micke berättade för mig att den skulle komma vid tio. Då var det lugnt. Jag drack säkert fem koppar kaffe och kissade därefter. Fy vad kissnödig man blir av kaffe. När jag sitter och pratar med chefen får jag syn på Honom. Det var Han. Händerna satte igång sin gamla vanliga visa, men Han undvek liksom Lottie. Jag och Drutten ställde oss ute ett tag och då vinkade Han till mig. Grejt, Lottie blev lycklig. Sen gick vi in och jag satte mig i fikarummet. När Han var klar tittade Han in i fikarummet och vinkade. Så pekade jag åt utgången till byggnaden. Han pekade också, för att härmas. Vi började köra polistecken tills jag ställde mig upp och sprang till dörren. Jag tog med mig mitt kaffe och gick ut, utan jacka. Herrejisses vad kallt. Han hade självklart tagit upp telefonen, men när Han väl la ner den så kramades vi. Mys! Och vi pratade jättejättemycket. Sådär som förut. Det blev kallare och kallare, jag huttrade så mycket att kaffet skvimpade ur koppen. Jag ville ju inte gå ifrån Honom, så jag frågade om jag inte kunde åka med. Det kunde jag och det gjorde jag. Jag sprang in, hämtade mina grejer, diskade muggen och skrev mitt mobilnummer på en lapp till Drutten. Önskade inte ens god jul, sa bara hej då. Jag har skuldkänslor.
Jag och Han hade så roligt. Det började med att Han skrämde livet ur mig när jag gick framför bilen, då rusade Han motorn. Och skrattade. Sen ringde A och vi pratade medan Han pratade med någon annan. Sen la vi på och kunde prata med varandra. I Årsta skulle vi stanna och lossa på ett företag, men en bil stod ivägen så vi fick vänta. Jag gjorde tappra försök att pumpa upp stolen sådär som man kunde i Nickes bil. Det var väldigt svårt i den här och till slut ställde jag mig upp med rumpan mot vindrutan för att se om det gick bättre.
- Jaha, nu har vi publik också. Hej hej.
Vi skrattade och efter massor av försök lyckades jag. Ännu mer skratt. Jag satt säkert trettio centimeter över Honom.
Jag sjöng "Smutsiga kalsonger" för Honom och Han tyckte den sög. Han gjorde ett tappert försök att bli av med mig på en busstation i Jordbro, men jag var "för långsam" så bussen hann åka. Så jag fick följa med Honom och lossa på ett annat ställe. Jag följde med in för att använda en typisk toalett, sen gick jag efter där Han sprang omkring. På varje pall Han körde fram skulle en snubbe sätta ett papper med batchnr och info, men efter några pallar så frågar han:
- Fan ******, äj det du som haj med bjuden?
- Ja.
- Nu haj jag klistjat alla pallaj fel, jag gloj baja på henne.
Alla skrattade.
- Tur att jag har jackan på mig då.
- ..... Äh, det äj bja ändå. (halvstönandes).
När vi åkte därifrån körde Han mig till Jordbro station. Det var andra sidan byn mot var Han skulle, men det sket jag i. Jag var lycklig över sällskapet och kunde gärna fortsätta vara en klisterlapp i Hans rumpa. Hela dagen. Hela tiden. Jag fick en kram och puss på kinden. Och förhoppningarna om vidare uppdatering bara växer.
På jobbet blev de förvånade över att se mig och glada eftersom jag hade med mig lussebullar. Tjugo stycken, för att vara exakt. Ju mer tiden gick, desto mer besviken blev jag att jag missat bilen. Icke. Micke berättade för mig att den skulle komma vid tio. Då var det lugnt. Jag drack säkert fem koppar kaffe och kissade därefter. Fy vad kissnödig man blir av kaffe. När jag sitter och pratar med chefen får jag syn på Honom. Det var Han. Händerna satte igång sin gamla vanliga visa, men Han undvek liksom Lottie. Jag och Drutten ställde oss ute ett tag och då vinkade Han till mig. Grejt, Lottie blev lycklig. Sen gick vi in och jag satte mig i fikarummet. När Han var klar tittade Han in i fikarummet och vinkade. Så pekade jag åt utgången till byggnaden. Han pekade också, för att härmas. Vi började köra polistecken tills jag ställde mig upp och sprang till dörren. Jag tog med mig mitt kaffe och gick ut, utan jacka. Herrejisses vad kallt. Han hade självklart tagit upp telefonen, men när Han väl la ner den så kramades vi. Mys! Och vi pratade jättejättemycket. Sådär som förut. Det blev kallare och kallare, jag huttrade så mycket att kaffet skvimpade ur koppen. Jag ville ju inte gå ifrån Honom, så jag frågade om jag inte kunde åka med. Det kunde jag och det gjorde jag. Jag sprang in, hämtade mina grejer, diskade muggen och skrev mitt mobilnummer på en lapp till Drutten. Önskade inte ens god jul, sa bara hej då. Jag har skuldkänslor.
Jag och Han hade så roligt. Det började med att Han skrämde livet ur mig när jag gick framför bilen, då rusade Han motorn. Och skrattade. Sen ringde A och vi pratade medan Han pratade med någon annan. Sen la vi på och kunde prata med varandra. I Årsta skulle vi stanna och lossa på ett företag, men en bil stod ivägen så vi fick vänta. Jag gjorde tappra försök att pumpa upp stolen sådär som man kunde i Nickes bil. Det var väldigt svårt i den här och till slut ställde jag mig upp med rumpan mot vindrutan för att se om det gick bättre.
- Jaha, nu har vi publik också. Hej hej.
Vi skrattade och efter massor av försök lyckades jag. Ännu mer skratt. Jag satt säkert trettio centimeter över Honom.
Jag sjöng "Smutsiga kalsonger" för Honom och Han tyckte den sög. Han gjorde ett tappert försök att bli av med mig på en busstation i Jordbro, men jag var "för långsam" så bussen hann åka. Så jag fick följa med Honom och lossa på ett annat ställe. Jag följde med in för att använda en typisk toalett, sen gick jag efter där Han sprang omkring. På varje pall Han körde fram skulle en snubbe sätta ett papper med batchnr och info, men efter några pallar så frågar han:
- Fan ******, äj det du som haj med bjuden?
- Ja.
- Nu haj jag klistjat alla pallaj fel, jag gloj baja på henne.
Alla skrattade.
- Tur att jag har jackan på mig då.
- ..... Äh, det äj bja ändå. (halvstönandes).
När vi åkte därifrån körde Han mig till Jordbro station. Det var andra sidan byn mot var Han skulle, men det sket jag i. Jag var lycklig över sällskapet och kunde gärna fortsätta vara en klisterlapp i Hans rumpa. Hela dagen. Hela tiden. Jag fick en kram och puss på kinden. Och förhoppningarna om vidare uppdatering bara växer.
Open Sesamy.
I lördags när LJT-tjejerna körde "Lika par leka bäst" så kom vi in på våra största svagheter. Jag skulle säga deras och de skulle säga min/mina. T sa att både jag och J är för dåliga på att säga ifrån, säga nej, morr, grr, över min döda kropp! Jag fattade direkt att det stämde, jag hittade många situationer i huvudet som jag kände att jag hade kunnat ryta ifrån mer eller ens något.
Igårkväll ville jag ringa precis alla jag kände så mot och ryta ifrån, såhär i efterhand. Jag gjorde inte det, istället spottade jag galla och snor på allt vad Unix heter och pappa. Jag hade tur att ha en Börty som kunde ta en del också. Jag vill nog inte ta konsekvenserna för vad som kan hända om man öppnar käften.
LJT.
Eftermiddagen började med en smärre kaos för min trötta kropp. Om jag inte redan var irriterad, så blev det värre. Värre och värre, hela vägen fram tills jag satt på roslagsbanan. Äntligen. Väl framme var allt glömt. Jag klagade med ett ord (en mening), sen släppte jag det. Nästan i alla fall.
Tre tjejer och tre hundar. Vi hade rackarns trevligt redan från start. Vid matlagningen stod T för den råa kycklingen och L för stekningen. Den blev som den blev, men gott var det. Vin brukar drickas ur vinglas, men varför då? Helt onödigt. Vi grabbade tag i varsinna ölglas och lät flaskan tömmas. J är inte duktig på vin, hon håller sig till cider, den rackaren. Jag och T siktar mot stjärnorna, även om det smakar aceton till en början.
Kvällen fortsatte i en egen version av "Lika par leka bäst". Hur trevligt som helst. Alltid smaskigt att få reda på saker man kanske inte skulle fråga rakt ut eller ens komma på tanken att undra över. Lottie är helstolt över kvällen, vi hade jättetrevligt. Nu hoppas vi på att spring break-kryssningen kan bli en favorit i repris. Tack flickor!
Tre tjejer och tre hundar. Vi hade rackarns trevligt redan från start. Vid matlagningen stod T för den råa kycklingen och L för stekningen. Den blev som den blev, men gott var det. Vin brukar drickas ur vinglas, men varför då? Helt onödigt. Vi grabbade tag i varsinna ölglas och lät flaskan tömmas. J är inte duktig på vin, hon håller sig till cider, den rackaren. Jag och T siktar mot stjärnorna, även om det smakar aceton till en början.
Kvällen fortsatte i en egen version av "Lika par leka bäst". Hur trevligt som helst. Alltid smaskigt att få reda på saker man kanske inte skulle fråga rakt ut eller ens komma på tanken att undra över. Lottie är helstolt över kvällen, vi hade jättetrevligt. Nu hoppas vi på att spring break-kryssningen kan bli en favorit i repris. Tack flickor!
God natt.
Nu går jag och lägger mig. Många många timmar senare än beräknat.
Sn(l)ö.
Det är typ en timme kvar innan jag borde gå hemifrån. Tror jag i alla fall, har inte tittat när tåget går. Jag vet att det är 14-någonting. Jag har inte ens börjat packa. Jag tog ner väskan från vinden igår, så den ligger framme, men jag har inte fyllt den med något än. Det börjar kanske bli dags.
Det har snöat inatt. När jag tittar upp mot berget så håller snökanonerna på att spruta ner skidbacken. Jag vill åka skidor. Och snowboard. Och pulka.
Det har snöat inatt. När jag tittar upp mot berget så håller snökanonerna på att spruta ner skidbacken. Jag vill åka skidor. Och snowboard. Och pulka.
Förkyld.
Igårkväll satt jag framför datorn en och en halvtimme längre än vad jag tänkt mig. Jag fastnade i en konversation med en klasskompis från gymnasiet och vi återupplivade gamla minnen. Jag kände då att det började sega ihop i huvudet och näsan började rinna. Det gjorde att jag inte kom ut på Deisels kvällspromenad 21:30, utan 23:00. Sen gick jag och la mig. Då ringer damen A och tycker att vi ska prata. So we did. Länge. Någon gång efter två la vi på, Lottie började säcka ihop helt. Huvudet hade sjunkigt ner i soffan och rösten blev grötigare. Så hon släppte sitt järngrepp om mig och jag kom i säng.
Imorse vaknade jag av att Diesel inte längre ville ha tratten på sig. Han satt nedanför sängen och pratade med mig. Han är så fruktansvärt söt med den där stora grammofonen runt huvudet. Och förkyld. Näsan var täppt och huvudet kändes som en degklump. Jag mår inte dåligt, även fast det inte skulle stoppa mig från att åka på kryssningen imorgon. Billigare fylla.
Imorse vaknade jag av att Diesel inte längre ville ha tratten på sig. Han satt nedanför sängen och pratade med mig. Han är så fruktansvärt söt med den där stora grammofonen runt huvudet. Och förkyld. Näsan var täppt och huvudet kändes som en degklump. Jag mår inte dåligt, även fast det inte skulle stoppa mig från att åka på kryssningen imorgon. Billigare fylla.
Duktig dag.
Idag har jag burit ut soppor (sopor? Varken den flytande eller levande sorten), möblerat runt alla möber för att få plats med min hylla någonstans, diskat, tvättat och målat fondväggen. Jag är inte bara Lottie, jag är grym också. Möbleringen är inte klar, jag kommer inte fram till något som känns sensationellt. Men men, jag ska se till att damen A ska få käka upp hennes erbjudande om att bygga ihop hyllan vid nyår. T håller tyst, du får inte säga till henne vad du sa till mig om den! Det får bli en överraskning :P.
Julkort.
Jag har inte skickat ett enda. Eftersom jag inte gjort det tidigare heller så är det verkligen nu jag borde börja. Jag fick min första post idag, som inte var en räkning vill säga. Ett kuvert med handskrift på, jag kände först inte igen handstilen, men när jag öppnade det och fick se mitt allra första julkort, då studdsade jag av lycka. Tack Therése, Robin och Henrik!
In your face!
Jag tänker inte alls åka imorgon och hämta min matsalsgrupp. Glöm det. Efter mer tjafs och även ett försök från mammas sida så insåg jag att jag fan inte tänker jäkta att få hem den. Och stressa upp Kaisa att hinna med det innan tågresan upp till Sthlm. De ska inte ha några jävla pengar från mig nu, de tror att jag kommer imorgon. Jag tänker inte åka dit förrän slutet på januari, men det ultimata vore om jag hittade en annan matsalsgrupp istället. Då får de inte mina pengar alls, då skulle jag njuta. Deras kundfokus är under bottennivå.
- Det är inte så vanligt att stockholmare handlar här.
Inte det? Kund som kund, men visst. Jävla R*xners förbannade möbelvarufuckinghus.
Med ära ska jag sitta i mitt vardagsrum/allrum/sovrum/verkstad och äta!
- Det är inte så vanligt att stockholmare handlar här.
Inte det? Kund som kund, men visst. Jävla R*xners förbannade möbelvarufuckinghus.
Med ära ska jag sitta i mitt vardagsrum/allrum/sovrum/verkstad och äta!
Tjafs.
Igår ringde någon på företaget som jag köpte mitt matbord från i lördags. Han sa:
- Din beställning finns på lagret, jag vet inte om du blev informerad om det i helgen.
Där stod vi med en personbil och en lastbil, visst att det inte fanns gott om plats, men vi hade fått med oss matgruppen utan problem. Och nu, om jag inte kan komma och hämta det, så får jag punga ut med tusen spänn för leveransen. Aldrig i hela mitt liv. Jag ringde upp företaget och hon jag gjorde beställningen hos svarade. Vi var redigt oeniga och hon kunde inte förstå problemet i det hela.
1. Lottie har inte körkort.
2. Lottie åker till Sthlm imorgon.
3. Lottie ska betala tusen kronor för att hon gav mig felaktig information.
Hon ringde till de som kör ut varorna och frågade om de kunde skruva isär stolarna, så att de kunde få plats i en personbil. Det kunde dem, så imorgon innan vi ska ta tåget till Sthlm, då ska vi åka till Tibro och hämta min matsalsgrupp. Fan vad trött jag blir.
- Din beställning finns på lagret, jag vet inte om du blev informerad om det i helgen.
Där stod vi med en personbil och en lastbil, visst att det inte fanns gott om plats, men vi hade fått med oss matgruppen utan problem. Och nu, om jag inte kan komma och hämta det, så får jag punga ut med tusen spänn för leveransen. Aldrig i hela mitt liv. Jag ringde upp företaget och hon jag gjorde beställningen hos svarade. Vi var redigt oeniga och hon kunde inte förstå problemet i det hela.
1. Lottie har inte körkort.
2. Lottie åker till Sthlm imorgon.
3. Lottie ska betala tusen kronor för att hon gav mig felaktig information.
Hon ringde till de som kör ut varorna och frågade om de kunde skruva isär stolarna, så att de kunde få plats i en personbil. Det kunde dem, så imorgon innan vi ska ta tåget till Sthlm, då ska vi åka till Tibro och hämta min matsalsgrupp. Fan vad trött jag blir.
Sallad eller sallad?
Det fanns en tid som jag var mycket i kyrkan, på ungdomsläger och konfirmationsledare osv. Den tiden satte sina spår, jag upplevde så många roliga saker. En dag fick jag uppdraget att gå och handla lunch. Jag skulle köpa något till mig och Tommie var också hungrig, så jag skulle köpa en sallad till honom. Utan att veta vad en sallad var. I alla fall hans sallad. När jag kom tillbaka hade jag en barnmatsburk till mig och ett salladshuvud till Tommie.
Kusin.
Lottie har en kusin som hon spenderat väldigt mycket tid med. Så länge jag kan minnas har vi varit bästa kompisar och värsta ovänner, fast inte på samma gång. Det finns stunder jag ha känt renodlat hat mot honom och ibland har han fått mig att skratta tills jag inte längre orkar stå. Det är inte många släktmiddagar jag inte fått gå ifrån bordet för att sluta skratta. Min teori är att han utsöndrar ett hormon som får mig så.
Den här kusinen satte eld på mig en gång. Han lekte med elden på en marshall och råkade nudda kanten, så den flög på mig. Min högerärm tog eld och jag slängde fort av mig tröjan, det gjorde så fruktansvärt ont och jag var livrädd för mitt hår. Jag fick ett brännmärke på armen och vi gjorde allt för att gömma oss för våra föräldrar. När jag förstod att jag var tvungen att be mamma komma, gömde sig kusin, han var rädd för att få skäll.
På ett kalas för våra mammors moster blev vi båda matförgiftade. Båda blev riktigt magsjuka och våra föräldrar slog sina kloka hjärnor ihop och tyckte att vi kunde spendera våra sjukdagar tillsammans. Jag blev skjutsad hem till honom och där "spelade" vi sega och andra tv-spel. Mest klagade vi över hur dåligt vi mådde och kunde inte förstå hur det här skulle få oss att må bättre.
En midsommarafton hade jag tagit med mig en Sambuca till Tullinge. Mamma tyckte det var okej, men jag vet att ingen i släkten fick dricka innan de fyllt arton. Jag tog tag i kusin och visade honom flaskan. Han var på direkt och vi letade upp typiska objekt att dricka ur. De hade inga snapsglas, så jag grabbade tag i två äggmuggar. Vi gick upp på övervåningen och huttade. Efter många sådana och ännu mer skratt så hörde vi att någon kom upp för trappen. Vi gömde allt och gjorde en grym avledande manöver. På nedervåningen visste jag inte var jag skulle göra av allt, så jag stoppade ner äggmuggarna och flaskan i mammas handväska, sedan gick vi ut till de andra. Lite gladare sådär, vi skulle aldrig bli påkomna. När vi skulle åka hem var mammas väska alldeles kladdig. Vår hemlighet var avslöjad.
Alla övernattningar, kojbyggen, när vi alltid gömde oss för alla andra kusiner, smygande, rutschkana på madrass ner för vår trapp, snöbollskrig, fotboll i Tullinge, krogrundor, väckningar, asgarv och rekord i theme hospitol. Det gör honom till min favoritkusin.
Den här kusinen satte eld på mig en gång. Han lekte med elden på en marshall och råkade nudda kanten, så den flög på mig. Min högerärm tog eld och jag slängde fort av mig tröjan, det gjorde så fruktansvärt ont och jag var livrädd för mitt hår. Jag fick ett brännmärke på armen och vi gjorde allt för att gömma oss för våra föräldrar. När jag förstod att jag var tvungen att be mamma komma, gömde sig kusin, han var rädd för att få skäll.
På ett kalas för våra mammors moster blev vi båda matförgiftade. Båda blev riktigt magsjuka och våra föräldrar slog sina kloka hjärnor ihop och tyckte att vi kunde spendera våra sjukdagar tillsammans. Jag blev skjutsad hem till honom och där "spelade" vi sega och andra tv-spel. Mest klagade vi över hur dåligt vi mådde och kunde inte förstå hur det här skulle få oss att må bättre.
En midsommarafton hade jag tagit med mig en Sambuca till Tullinge. Mamma tyckte det var okej, men jag vet att ingen i släkten fick dricka innan de fyllt arton. Jag tog tag i kusin och visade honom flaskan. Han var på direkt och vi letade upp typiska objekt att dricka ur. De hade inga snapsglas, så jag grabbade tag i två äggmuggar. Vi gick upp på övervåningen och huttade. Efter många sådana och ännu mer skratt så hörde vi att någon kom upp för trappen. Vi gömde allt och gjorde en grym avledande manöver. På nedervåningen visste jag inte var jag skulle göra av allt, så jag stoppade ner äggmuggarna och flaskan i mammas handväska, sedan gick vi ut till de andra. Lite gladare sådär, vi skulle aldrig bli påkomna. När vi skulle åka hem var mammas väska alldeles kladdig. Vår hemlighet var avslöjad.
Alla övernattningar, kojbyggen, när vi alltid gömde oss för alla andra kusiner, smygande, rutschkana på madrass ner för vår trapp, snöbollskrig, fotboll i Tullinge, krogrundor, väckningar, asgarv och rekord i theme hospitol. Det gör honom till min favoritkusin.
Första måltiden.
Se på fan, vem är den där Lottie egentligen? Hon ställer sig och lagar tonfisk i ugn som första måltid i sin lägenhet. I sin egen form och med mat tagen från hennes egen kyl och frys. Visst att hon glömde salt och peppar, men det kan man ju lägga till på tallriken. Jag är inte bara Lottie, jag kan laga mat också.
Officiellt hemmafrånflyttad.
Min lägenhet. Den är precis så fin som den kan bli. Tja, det finns ju inga tavlor och så, men det behövs inte än. Mitt kök är inte att leka med. Det saknas bara ett köksbord och stolar, sen är det fullbordat. Jag har så många muggar och glas att det inte får plats i skåpen. Två oöppnade uppsättningar av röd- och vitvinsglas samt vardagsglas är uppe på vinden. Det kommer kanske till användning senare.
Hela rummet är galet mysigt. Jag har fått upp gardinstänger, så imorgon ska jag gå och fixa julgardiner. Jag ska också köpa en dörrmatta, det kommer bli himla kul att bära hem det :D. Men Lottie är ju viking, så det löser sig. Jag har kollat in tapeter till hallen också, men de kostar ju så jävligt. Eller ja, jag behöver ju bara två rullar, så då skulle jag ju kunna punga ut lite mer, bara för att få det snyggt. Hatthylla har jag tittat ut på Fabrik 19, jag måste också hitta en spegel. Skorna ska få stå i mitt tv-bänk-kap. Jag ska sätta ihop den snart här, jag har tagit en liten paus.
I natt ska jag få sova i MIN säng i MIN lägenhet. Det är ju bara för häftigt. Och idag så tände vi två ljus för andra advent. I min lägehet.
Hela rummet är galet mysigt. Jag har fått upp gardinstänger, så imorgon ska jag gå och fixa julgardiner. Jag ska också köpa en dörrmatta, det kommer bli himla kul att bära hem det :D. Men Lottie är ju viking, så det löser sig. Jag har kollat in tapeter till hallen också, men de kostar ju så jävligt. Eller ja, jag behöver ju bara två rullar, så då skulle jag ju kunna punga ut lite mer, bara för att få det snyggt. Hatthylla har jag tittat ut på Fabrik 19, jag måste också hitta en spegel. Skorna ska få stå i mitt tv-bänk-kap. Jag ska sätta ihop den snart här, jag har tagit en liten paus.
I natt ska jag få sova i MIN säng i MIN lägenhet. Det är ju bara för häftigt. Och idag så tände vi två ljus för andra advent. I min lägehet.
Inflyttning.
Lottie var lite seg på morgonen. Hon visste att det skulle bli jobbigt att bära alla grejer och tyckte för en stund att hon borde ägna mer tid åt Diesel. Bullshit. I Tibro mötte Kaisa och jag upp mamma och pappa. De hade en rätt stor liten lastbil fullproppad med mina saker. Det såg inte så mycket ut när vi öppnade och tittade, men det blev jag varse om senare. På Fabrik 19 köpte jag en tv-bänk för tjugofem (25!) kr, en hängare till hallen och en väckarklocka. Såndär fin stor, antik sak. Som man får hjärtattack av när man vaknar till den. Vi åkte vidare in i Tibro en kvart innan allt stängde, vi skulle hitta ett köksbord till mig. Alla de som jag och Kaisa tittade på kostade runt sex tusen spänn, och då var det halva priset. De var fina. Mamma och pappa hade helt andra tankar om hur det skulle se ut, jag ratade varenda en de föreslog. De kostade därefter också. Till sist, 15:05, hittade jag min kösgrupp. Ett ekbord med klaff och fyra stolar med lädersäten som hette "ELIN". Perfekt, tänkte jag. Leverans i jan.
Vi rullade hemåt. Mot min lägenhet, mitt hem, mitt crib osv. Kaisa skulle vidare och fira en kompis som fyllde trettio, så vi fick klara oss själva en stund. Mamma, pappa och jag kämpade tappert, medan Diesel med tratt var instängd i mitt kök. Han hördes hela vägen ner till porten och jag frågade mamma flera gånger:
- Vem är det som misshandlar sin hund?
Mamma pajade ryggen, antagligen ryggskott, och pappa kom med ett blödande finger. Han hade dragit upp ett gammalt sår, ett djupt jack rakt in i ringfingret, så det var blod på det mesta. Fast endast på avtorkbara ytor, som tur var. Jag bröt en liten del av en nagel, så jag klarade mig bäst.
Jag har överskattat storleken på min lägenhet. I början tänkte jag att hälften av mina möbler kommer hamna i förrådet, men efter lite pusslande så verkar det som om allt får plats. Jag stortrivs redan nu, det är så fint därnere. Jag sitter nämligen i Lennys lägenhet, min sista natt här. Mina föräldrar ligger nog och sover där nu.
Vi avslutade kvällen med thaimat från stans nya restaurang, mamma och pappa drinkade, jag och Kaisa colade (...), hundarna tuggade ben och till sist lite lantchips.
I köket är det hög julstämning. Julgardiner och prydnader, stjärnor, alldeles perfekt. Och jag fick en adventsljustake av mina föräldrar, så imorgon får jag tända ljus för andra advent. I min lägenhet!
Vi rullade hemåt. Mot min lägenhet, mitt hem, mitt crib osv. Kaisa skulle vidare och fira en kompis som fyllde trettio, så vi fick klara oss själva en stund. Mamma, pappa och jag kämpade tappert, medan Diesel med tratt var instängd i mitt kök. Han hördes hela vägen ner till porten och jag frågade mamma flera gånger:
- Vem är det som misshandlar sin hund?
Mamma pajade ryggen, antagligen ryggskott, och pappa kom med ett blödande finger. Han hade dragit upp ett gammalt sår, ett djupt jack rakt in i ringfingret, så det var blod på det mesta. Fast endast på avtorkbara ytor, som tur var. Jag bröt en liten del av en nagel, så jag klarade mig bäst.
Jag har överskattat storleken på min lägenhet. I början tänkte jag att hälften av mina möbler kommer hamna i förrådet, men efter lite pusslande så verkar det som om allt får plats. Jag stortrivs redan nu, det är så fint därnere. Jag sitter nämligen i Lennys lägenhet, min sista natt här. Mina föräldrar ligger nog och sover där nu.
Vi avslutade kvällen med thaimat från stans nya restaurang, mamma och pappa drinkade, jag och Kaisa colade (...), hundarna tuggade ben och till sist lite lantchips.
I köket är det hög julstämning. Julgardiner och prydnader, stjärnor, alldeles perfekt. Och jag fick en adventsljustake av mina föräldrar, så imorgon får jag tända ljus för andra advent. I min lägenhet!
Dagen D.
Imorgon smäller det. Lottie flyttar officiellt hemifrån den 8e dec 2007. Mamma och pappa ska ringa på vägen och då ska jag och Kaisa åka till Tibro för att möta upp dem. Vi ska titta på köksbord till mig där. Tibro är en riktig möbelort. Det är i stort sett bara möbelbutiker där, jag blev chockad när jag åkte igenom där och inte såg annat än stora skyltar och reklam för möbler. Helt makalöst.
Sen ska mina möbler in i min lägenhet, det som inte får plats ska in i förrådet jag hittade på vinden. Som kanske inte är mitt, dock det enda som är ledigt. Så jag tar det. Stöld. Kanske, men i så fall har någon redan snott från mig. Det är ett stort förråd, jag är helt klart nöjd.
Imorgon får jag också se om allt får plats i min lilla lya. Mitt crib. Det ska bli så otroligt kul. Och det allra roligaste, det är att mina föräldrar kommer sova den första natten i min lägenhet. Jag får nöja mig med en andraplats.
Kastrerad.
Min hanhund är numer en det. Det med stort D. Eller ja, det har han ju varit hela tiden, Diesel är ett namn. Men bakifrån ser han nu ut som en tösabit. En tös med bihang. Nej, min Diesel är så fin, så. Han behövde det här, även fast han kanske inte vet om det själv.
Han var lugnet själv imorse när jag lämnade in honom, helt ovetande. Han fick en lugnande spruta och de gick iväg med honom direkt. De sa att han var lugnare än de flesta hundar, husse eller matte brukar få stanna i ungefär en halvtimme tills hunden blir trött, men jag blev där i ungefär fem minuter.
Nerviga Lottie gick därifrån och kom hem till en mysig stämning hos Kaisa. Hon hade tänt ljus och gjort iordning frukost. Vi tittade på nyhetsmorgon och fick sedan ett ryck - vi började dammvippa. Vadå? Ja. Knasigt. Allt vi hittade. Det var jättekul, och mitt i allt ringer Victoria. Hon tyckte att vi kunde komma ut och stimulera Freja lite. Det var dags. Vi dammvippade lite till, sen åkte vi. Det var blött ute, så jag fick låna V's stövlar. Henrik, hennes man, följde med mig, Kaisa och hundarna ut på åkern. De sprang och stojade, sen gick vi in. Fika. Mums. Kaffe, lussekatter och kakor. Och massa hundprat. Deras hus är fint och till salu. De har en exotic som var billig, för hon hade naveltrång eller dylikt. Vi hade jättetrevligt. Stina, deras ettåriga dotter, är helt fascinerad över Draken och gråter om hon inte får vara i samma rum som henne. De pussades, men det var väldigt svårt att hinna med att ta kort på det. Jättesött.
Vi hämtade Diesel direkt efteråt. Jag gick in till receptionen.
- Jag är här för att hämta Diesel, han har blivit kastrerad.
- Han vill åka hem.
- Är det han som låter?
- Ja, det tror jag.
Haha. Mammas pojke. De drog ut på mitt lidande ännu mer, jag fick säkert vänta i tio minuter. Till slut fick jag komma in och där stod kraken. Stor tratt på huvudet, nedsjunken, skakandes och tryckte tratten mot min mage och bara pep. Världen höll på att gå under.
Nu har vi kommit "hem" och han tycker lite synd om sig själv. Tratten är väldigt onödig enligt honom och framförallt bryr sig matte alldeles för lite. Och yla, det kan han.
Han var lugnet själv imorse när jag lämnade in honom, helt ovetande. Han fick en lugnande spruta och de gick iväg med honom direkt. De sa att han var lugnare än de flesta hundar, husse eller matte brukar få stanna i ungefär en halvtimme tills hunden blir trött, men jag blev där i ungefär fem minuter.
Nerviga Lottie gick därifrån och kom hem till en mysig stämning hos Kaisa. Hon hade tänt ljus och gjort iordning frukost. Vi tittade på nyhetsmorgon och fick sedan ett ryck - vi började dammvippa. Vadå? Ja. Knasigt. Allt vi hittade. Det var jättekul, och mitt i allt ringer Victoria. Hon tyckte att vi kunde komma ut och stimulera Freja lite. Det var dags. Vi dammvippade lite till, sen åkte vi. Det var blött ute, så jag fick låna V's stövlar. Henrik, hennes man, följde med mig, Kaisa och hundarna ut på åkern. De sprang och stojade, sen gick vi in. Fika. Mums. Kaffe, lussekatter och kakor. Och massa hundprat. Deras hus är fint och till salu. De har en exotic som var billig, för hon hade naveltrång eller dylikt. Vi hade jättetrevligt. Stina, deras ettåriga dotter, är helt fascinerad över Draken och gråter om hon inte får vara i samma rum som henne. De pussades, men det var väldigt svårt att hinna med att ta kort på det. Jättesött.
Vi hämtade Diesel direkt efteråt. Jag gick in till receptionen.
- Jag är här för att hämta Diesel, han har blivit kastrerad.
- Han vill åka hem.
- Är det han som låter?
- Ja, det tror jag.
Haha. Mammas pojke. De drog ut på mitt lidande ännu mer, jag fick säkert vänta i tio minuter. Till slut fick jag komma in och där stod kraken. Stor tratt på huvudet, nedsjunken, skakandes och tryckte tratten mot min mage och bara pep. Världen höll på att gå under.
Nu har vi kommit "hem" och han tycker lite synd om sig själv. Tratten är väldigt onödig enligt honom och framförallt bryr sig matte alldeles för lite. Och yla, det kan han.
Arbetsintervju.
Jönköping. Lottie, Kaisa och hundarna åkte i bilen mot Jönköping. Vi tog vägen förbi Hjo, eftersom Björnberg ville med. Vi tog en snabb kopp kaffe i hans berökta lilla stuga och åkte vidare. Vi var i så pass god tid att jag inte gillade det, jag skulle ju hinna bli nervös. Väl framme i staden hittade vi inte alls. Jag hade memorerat namnen på företagen och även pratat med Olle om var det låg. "Vid högskolan". Vi siktade in oss och visste också att det var ca fem minuters promenad från stationen. Jä rajt. När jag väl hittade den stora skylten på byggnaden jag skulle in i visste jag att jag aldrig hade hittat till fots.
Väl inne började jag få lite fjärilar i magen, men försökte dämpa det. Jag läste på skyltarna var jag skulle och hittade rätt. När jag hittat rätt dörr stod det "Dörr öppen" på manicken man annars skriver in koden. Jag prövade och inte öppnades väl den. Så jag tryckte in koden för det företaget och det pep så illa att jag inte vågade. Snäll som jag var slog jag mig ner i stolen bredvid dörren och inväntade en lösning från ovan. Plötsligt kommer det en kille springandes i trappan, går mot mig och säger:
- Ska du in här?
- Ja.
- Då öppnar man bara dörren, siddu. Varsågod.
- Haha, man ska ta i, minsann. Tack tack.
- Ska du träffa Christoffer?
- Nej.. Fredrik.
- HÄR ÄR HAN.
En liten spelivink kom gåendes mot mig, inte stor alls, och tog i hand. Vi gick in i fikarummet och slog oss ner. Jag kände mig lite halvt nervös nu, både för intervjun och för företaget. Vadå yngre än tjugofem år och startar eget. Men vi pratade på, det var himla trevligt. Kemin var ett faktum och vi pratade om mycket mer än bara företaget. Hans frågor var roliga att svara på, förutom "största svaghet". Allt jag tyckte var negativt, var positivt för honom. Han tyckte att mitt hopp från djurvård till slakteriområde var roligt, något han inte kunde tänka sig se mig göra.
- Hur lång tid beräknas intervjun att ta?
- Tjugo-trettio minuter, beror på hur mycket vi har att prata om.
Lottie klev därifrån över en timme senare och han var nästan sen till sitt nästa möte. Lottie gillar företaget och jag hoppas stenhårt på en plats.
Vi kom till slut fram till min största svaghet: att jag inte kan börja jobba före den 2 jan.
Väl inne började jag få lite fjärilar i magen, men försökte dämpa det. Jag läste på skyltarna var jag skulle och hittade rätt. När jag hittat rätt dörr stod det "Dörr öppen" på manicken man annars skriver in koden. Jag prövade och inte öppnades väl den. Så jag tryckte in koden för det företaget och det pep så illa att jag inte vågade. Snäll som jag var slog jag mig ner i stolen bredvid dörren och inväntade en lösning från ovan. Plötsligt kommer det en kille springandes i trappan, går mot mig och säger:
- Ska du in här?
- Ja.
- Då öppnar man bara dörren, siddu. Varsågod.
- Haha, man ska ta i, minsann. Tack tack.
- Ska du träffa Christoffer?
- Nej.. Fredrik.
- HÄR ÄR HAN.
En liten spelivink kom gåendes mot mig, inte stor alls, och tog i hand. Vi gick in i fikarummet och slog oss ner. Jag kände mig lite halvt nervös nu, både för intervjun och för företaget. Vadå yngre än tjugofem år och startar eget. Men vi pratade på, det var himla trevligt. Kemin var ett faktum och vi pratade om mycket mer än bara företaget. Hans frågor var roliga att svara på, förutom "största svaghet". Allt jag tyckte var negativt, var positivt för honom. Han tyckte att mitt hopp från djurvård till slakteriområde var roligt, något han inte kunde tänka sig se mig göra.
- Hur lång tid beräknas intervjun att ta?
- Tjugo-trettio minuter, beror på hur mycket vi har att prata om.
Lottie klev därifrån över en timme senare och han var nästan sen till sitt nästa möte. Lottie gillar företaget och jag hoppas stenhårt på en plats.
Vi kom till slut fram till min största svaghet: att jag inte kan börja jobba före den 2 jan.
Blöta kinder.
Lottie har fortfarande inte torkat från hennes samtal med J. Jag var förberedd till 110% på att det kunde hända, men ändå blir det som en knytnäve i magen när man hör orden. Jag var ute på promenad med Kaisa och alla hundarna när telefonen ringer. Victoria, hon som skulle haft hand om Draken nästa vecka. Jag förklarade för henne hur läget var, varför och hur jag skulle lösa det. Under tiden ringer J. När vi lagt på ringer jag upp, men det är upptaget. Jag ringde säkert trettio gånger, men till slut ringde J upp mig. Hon sa orden och pang. Allt brast. Kaisa tog Diesel och Unix, så gick jag med en lös Draken. Blä.
När vi lagt på försökte jag förklara för Kaisa vad som hänt och hon gjorde tappra försök att ge tröst genom att få mig att förstå hur stark J var. Att dra gränsen någonstans och hur länge W levt trots sina allergier osv. Det finns ju inget som sätter ord på den här känslan.
När vi lagt på försökte jag förklara för Kaisa vad som hänt och hon gjorde tappra försök att ge tröst genom att få mig att förstå hur stark J var. Att dra gränsen någonstans och hur länge W levt trots sina allergier osv. Det finns ju inget som sätter ord på den här känslan.
Tvättdag.
Idag använde jag en tvättmaskin för första gången. Det är lite halvt ljug, för jag tvättade faktiskt med Alex på gymnasiet, men då skötte ju hon det mesta. Jag ville tvätta allt i 90 grader, förstår inte varför hon blev så hysterisk över det.
Jag tänkte på vägen ner i tvättstugan att jag INTE ska ringa någon om hjälp. Jag ska göra allt vad jag kan för att klara det helt själv. När jag hunnit sortera vitt och mörkt ringer Alex. Jag berättade min självständighetsplan och hon gav mig några råd. Hon hjälpte mig inte, hon gav mig råd, som jag inte bad om. Gratis råd.
Såhär i efterhand förstår jag att jag inte hade klarat mig utan hennes råd. Vad skulle man göra utan den där Alex?
Jag tänkte på vägen ner i tvättstugan att jag INTE ska ringa någon om hjälp. Jag ska göra allt vad jag kan för att klara det helt själv. När jag hunnit sortera vitt och mörkt ringer Alex. Jag berättade min självständighetsplan och hon gav mig några råd. Hon hjälpte mig inte, hon gav mig råd, som jag inte bad om. Gratis råd.
Såhär i efterhand förstår jag att jag inte hade klarat mig utan hennes råd. Vad skulle man göra utan den där Alex?
Referens.
Jag la nyss på luren med mina gamla chef. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, precis som förr. Jag berättade om vad jag gör nu för tiden, om Diesel och om lägenheten och han snackade om S.P, deras hund, kryssningen och personalbristen. Jag skämtade till det och sa att jag kan komma och sommarjobba i sommar, och pang blev vi seriösa.
- Det hade jag tänkt fråga dig fram i vår.
Tja, pengarna är det inget fel på. Så länge jag har hundvakt jobbar jag gärna någon vecka. Om jag inte har något annat nyttigt för mig på min semester. Jag utgår alltså ifrån att jag har jobb i sommar. Han vill att jag ska börja sommarjobba redan vecka 4. Sjuhelskottas långt sommarlov, det där.
När vi pratat om att han är min referens och så, kände jag hur mycket jag saknar S.P. Det kunde jag känna redan några dagar efter jag slutat, men jag slutade ju för en anledning. På ett sätt kommer jag ju alltid längta efter kylan och pinan att vara där, eftersom vi hade så roligt. Helheten kommer alltid vara positiv, trots allt negativt. Eller så är det för att jag inte har något att jämföra med.
- Det hade jag tänkt fråga dig fram i vår.
Tja, pengarna är det inget fel på. Så länge jag har hundvakt jobbar jag gärna någon vecka. Om jag inte har något annat nyttigt för mig på min semester. Jag utgår alltså ifrån att jag har jobb i sommar. Han vill att jag ska börja sommarjobba redan vecka 4. Sjuhelskottas långt sommarlov, det där.
När vi pratat om att han är min referens och så, kände jag hur mycket jag saknar S.P. Det kunde jag känna redan några dagar efter jag slutat, men jag slutade ju för en anledning. På ett sätt kommer jag ju alltid längta efter kylan och pinan att vara där, eftersom vi hade så roligt. Helheten kommer alltid vara positiv, trots allt negativt. Eller så är det för att jag inte har något att jämföra med.
Intervju.
Mitt i min tvättdag ringer telefonen. Ett mobilnummer jag inte sett tidigare. Som vanligt svarar jag med Lottie.
- Är det Charlotte?
Jajuste, så heter jag ju. Jag blir lika förvånad varje gång, även fast jag själv fyller i mitt namn i jobbansökningarna. Han berättade för mig att jag lät intressant och han undrade om jag ville komma på intervju. På fredag.
- Vilken tid? (diskret besvärad röst).
- Tydligen ingen, för det lät som om du var upptagen? (skratt).
- Nja, jag ska kastrera min hund och måste vara tillbaka senast kl 14. Så tidigt som möjligt?
- Funkar bra för mig med, intervjun är i Jönköping.
Det blev lite stressigt, jag sa att jag skulle ringa tillbaka när jag tittat tågtider. Det fanns inte en enda som matchade så att jag kom tillbaka innan 14. Jag ringde upp och han sa att vi kunde ta det en annan dag.
- Vad sägs som imorgon?
- Oj, självklart.
Jag tittade tågtider och såg att jag kunde vara framme kl 10.
- Men då säger vi tio över 10.
- Perfekt.
Jag ringde upp Kaisa för att höra om hon kunde vara hundvakt. Hon blev helt överlycklig och sa:
- Vi tar bilen!
- Va!?
- Ja. Så följer hundarna med. Och så kan vi på gå IKEA.
- Shit!
Lottie ska till Jönköping imorgon!
- Är det Charlotte?
Jajuste, så heter jag ju. Jag blir lika förvånad varje gång, även fast jag själv fyller i mitt namn i jobbansökningarna. Han berättade för mig att jag lät intressant och han undrade om jag ville komma på intervju. På fredag.
- Vilken tid? (diskret besvärad röst).
- Tydligen ingen, för det lät som om du var upptagen? (skratt).
- Nja, jag ska kastrera min hund och måste vara tillbaka senast kl 14. Så tidigt som möjligt?
- Funkar bra för mig med, intervjun är i Jönköping.
Det blev lite stressigt, jag sa att jag skulle ringa tillbaka när jag tittat tågtider. Det fanns inte en enda som matchade så att jag kom tillbaka innan 14. Jag ringde upp och han sa att vi kunde ta det en annan dag.
- Vad sägs som imorgon?
- Oj, självklart.
Jag tittade tågtider och såg att jag kunde vara framme kl 10.
- Men då säger vi tio över 10.
- Perfekt.
Jag ringde upp Kaisa för att höra om hon kunde vara hundvakt. Hon blev helt överlycklig och sa:
- Vi tar bilen!
- Va!?
- Ja. Så följer hundarna med. Och så kan vi på gå IKEA.
- Shit!
Lottie ska till Jönköping imorgon!
Blodpudding.
Jag tycker inte om blodpudding. Jag gick i affären och såg att det var hima billigt, så jag köpte mig en klump. Jag glömde däremot sylt, men brassade på och åt ändå. Jag tycker fortfarande inte om blodpudding. Elin la till charmen och sa "jag brukar köpa blodkorv!". Gee thanks.
Igår när Kaisa kom tillbaka till stan bjöd jag över henne på lite blodpudding, så hon slapp laga middag. Hon blev överlycklig och berättade att hon hade en massa lingon hemma i kylen, som hon kunde ta med, för hon kommer inte göra slut på det själv. Värsta. Det slutade med att hon tog med en hel bunke med lingon som jag kunde behålla. Nu gillar jag blodpudding.
Igår när Kaisa kom tillbaka till stan bjöd jag över henne på lite blodpudding, så hon slapp laga middag. Hon blev överlycklig och berättade att hon hade en massa lingon hemma i kylen, som hon kunde ta med, för hon kommer inte göra slut på det själv. Värsta. Det slutade med att hon tog med en hel bunke med lingon som jag kunde behålla. Nu gillar jag blodpudding.
Jobbig natt.
Hela natten var jättejobbig. Jag har legat vaken, somnat en stund, vaknat, frusit, klappat på hundarna, somnat, vaknat. Imorse när jag vaknade var kudden redan blöt. Sista drömmen jag hade var att jag avlivade Draken. Jag hade varit jätteduktig med tårarna tills efter hon försvunnit, när bara kroppen låg kvar. Vi låg som i en sjukhussäng och veterinären hade inte lämnat rummet en enda gång. När hon sa:
- Nu är hon borta.
... då brast det. Jag sa:
- Min bästa kompis..
- Du var nog hennes också.
Det var jobbigt. Jag låg och kramade på Draken länge imorse och nu vet jag. När den dagen kommer, då behöver jag hjälp att komma upp, för annars kommer jag ligga kvar där. Den morgonen..
- Nu är hon borta.
... då brast det. Jag sa:
- Min bästa kompis..
- Du var nog hennes också.
Det var jobbigt. Jag låg och kramade på Draken länge imorse och nu vet jag. När den dagen kommer, då behöver jag hjälp att komma upp, för annars kommer jag ligga kvar där. Den morgonen..
102 inlägg.
Att det händer så mycket strunt i min vardag ändå att jag fått ihop så många inlägg. Härligt.
Sömnlös.
Jag tänkte att jag skulle komma i säng någorlunda ikväll, bara för att få hela dagen på mig imorgon. När jag kliver ur badrummet, helt färdig för sängen, ringer telefonen. Mamma. Vi pratade en massa och skrattade åt hur allt står till. Om hur mycket pengar IKEA gör oss skyldiga till osv, vilket inte gjorde mig mindre pigg. Det var ett uppfriskande samtal. Under tiden vi pratar ringer även Jannicen. Direkt när jag la på med mamma ringde jag upp henne. Vi pratade också en bra stund och skrattade, vilket gjorde mig ännu piggare. Så när mitt batteri dog, då låg jag där. Lite trött borde jag vara, jag har ju gäspat. Draken lämnade odörer efter sig, så om hon skulle ligga i sängen fick hon faktiskt lov att vända sig om. Diesel hoppade upp och ner från sängen eftersom det blev för varmt under täcket. Man kan ju inte överväga tanken att ligga ovanpå täcket, åh nej.
Tankarna flyger fram och tillbaka i huvudet. När ska jag hinna göra den slutgiltiga städningen i Lennys lägenhet, vad ska jag ta med mig upp till Sthlm, vilken dag passar bäst att dra förbi S.P för jag vill ju träffa M, hur gör jag med Draken, julklappar, blir det för tidigt att träffa Tommie redan nästa vecka, jobb, ringa och fixa försäkringen, tvätta mattorna i vilken maskin, köpa hundmat, matbord, när ska jag prata med A-C angående mässan - och mitt i allt det här verkar hjärnan tvinga fram en kissnödigkänsla. Så här sitter jag. Det går inte att somna.
Tankarna flyger fram och tillbaka i huvudet. När ska jag hinna göra den slutgiltiga städningen i Lennys lägenhet, vad ska jag ta med mig upp till Sthlm, vilken dag passar bäst att dra förbi S.P för jag vill ju träffa M, hur gör jag med Draken, julklappar, blir det för tidigt att träffa Tommie redan nästa vecka, jobb, ringa och fixa försäkringen, tvätta mattorna i vilken maskin, köpa hundmat, matbord, när ska jag prata med A-C angående mässan - och mitt i allt det här verkar hjärnan tvinga fram en kissnödigkänsla. Så här sitter jag. Det går inte att somna.
Prio-poäng.
Jag har nu tagit mina hundar och vandrat till Skövde station. Det regnade och Diesels koppelträning verkade vara som bortblåst. Jag hade gärna kastrerat hela hunden där och då, mitt tålamod gick i botten efter ungefär en timme. Väl framme på stationen vimlade det av militärer, vad annars, och det verkade vara lunchrusch. Draken skötte sig utmärkt, som alltid, och Diesel tyckte att han skulle leka med hunden som stod utanför fönstret. Alla fick veta att Diesel ville det.
Själva anledningen till att jag tog mig till stationen var för att jag ville få mina SJ-Prio-poäng, eftersom jag inte skrev i mitt medlemsnummer någon av de fyra resorna jag ska göra nu innan och efter jul. Hör (läs) och häpna, biljettnumret är precis samma som bokningsnumret, plus fyra siffror som på varje biljett var samma. Jag hade alltså bara kunnat titta på exemplet på SJ's hemsida och sluppit gå dit.
...
Själva anledningen till att jag tog mig till stationen var för att jag ville få mina SJ-Prio-poäng, eftersom jag inte skrev i mitt medlemsnummer någon av de fyra resorna jag ska göra nu innan och efter jul. Hör (läs) och häpna, biljettnumret är precis samma som bokningsnumret, plus fyra siffror som på varje biljett var samma. Jag hade alltså bara kunnat titta på exemplet på SJ's hemsida och sluppit gå dit.
...
Väntetid.
När man ska ringa till Skövde Djurklinik, får man sitta med sin sms-tumme och trycka på "ring" och sen "lägg på". Det är upptaget jämt, alltid och hela tiden. När jag äntligen kom fram fick jag sitta och dröja i ca fem minuter. Precis vad jag kände för. Först slösar man uppkopplingskostnad på kanske femtio samtal, sen får man vänta ytterligare medan pengarna bara springer iväg. Och när någon äntligen tar samtalet, tar det kanske trettio sekunder tills hon svarat på min fråga och vi lägger på. Underbart.
Redhead.
Jag tänkte färga håret brunt, med ett litet inslag av rött i. Sure bananskal, så blev det inte. Lottie är numer redhead. Och så klippte jag mig själv, inte särskilt vågat, men en början. Kaisa ska få klippa till mig i bak, eftersom det knappast är jämnt där. Sen får vi se vad som händer. Man vet aldrig när en brud håller i saxen.
Hårlös.
Jag måste göra något åt mitt hår. Det har jag sagt länge nu och jag bokade Therése som frisör, men vi har inte fått tid till det än. Nu är det dags. Det känns lite riskabelt att klippa på sig själv, eftersom jag inte ser där bak, så det vore kanske klokt att vänta på Kaisa, så hon kan göra det åt mig. Men om man tänker två gånger så kan hon faktiskt klippa det efter, eller hur? Hår växer ut igen, det spelar ingen roll. Jag har massor av hårspännen som jag antagligen lär få stoppa in i håret från och med idag. Så det löser sig. Jag har också en liten deadline, eftersom Troja börjar om trettioåtta minuter. Det bådar inte gott.
En vecka and counting.
Mitt kök är nästan klart. Alla köksluckor och lådor är målade, handtagen är fastsatta och snickerierna är numer vita. Tonad vit, typ Stockholmsvit. Vadå hemlängtan. Att gå in där är som att komma in i ett helt nytt kök. Andra kanske inte uppfattar det som så fint, men jag kommer alltid jämföra med det jag såg första gången. Gul chock, gulsot, gult. Påsk? Inte ens påskgult. Hemskt fult gult. Gult är fult. I alla fall den gula. Nu är det vitt. Stockholmsvitt. Mitt vitt. Det saknas tallrikar i skåpen, krokar att hänga kökshanddukar på och matbord. Det kommer om en vecka. Om en vecka bor jag där. I min lägenhet. Wow. Jag suger lite på det, min lägenhet. Lotties crib. ÅL AV MIG!
Badrummet är så gott som klart. Jag har rensat avlopp, dekorkaklat, satt upp handdukar och duschdraperi, t.o.m. köpt schampoo och balsam som redan står på sin plats. Och så har jag en fin tvättkorg som matchar handdukarna grymt. Det ska finputsas med en tvätt och utbyte av krokarna, men det lär få bli efter jul.
Hallen är som den är. Jag vet hur jag vill ha den, men jag tror inte jag hinner fixa det på en vecka. Var handlar man tapeter? Var finns mina tapeter? Den kan bli smutsig, så det är nog bäst att vänta. Det är så lite att tapetsera ändå, så det går att göra dagarna innan ett Sthlmsbesök. Spegeln där har jag inte råd att köpa än och någon skolösning har jag inte kommit på. Jag vet hur jag vill ha det, så den här gången är det inte fantasin som sätter gränserna, utan utrymmet.
Sovrummet/vardagsrummet/allrummet/verkstaden/väntrummet/festrummet är som det är. Inga gardiner, för att jag inte kan bestämma mig. Gardinstängerna kommer med föräldrarna om en vecka, så jag kan ändå inte sätta upp något. Möbleringen får bli som den blir, för jag har inga mått i skallen. Tummstocken går bra, men svår att använda när man inte har mått på möblerna. Den önskade möbleringen kan gå åt fanders, om det visar sig att allt är för stort och utrymmet för litet. Det kanske finns andra möbleringar som är coolare än den jag funderat ut, som jag kommer märka först när jag fått in allt i rummet.
En vecka to go..
Badrummet är så gott som klart. Jag har rensat avlopp, dekorkaklat, satt upp handdukar och duschdraperi, t.o.m. köpt schampoo och balsam som redan står på sin plats. Och så har jag en fin tvättkorg som matchar handdukarna grymt. Det ska finputsas med en tvätt och utbyte av krokarna, men det lär få bli efter jul.
Hallen är som den är. Jag vet hur jag vill ha den, men jag tror inte jag hinner fixa det på en vecka. Var handlar man tapeter? Var finns mina tapeter? Den kan bli smutsig, så det är nog bäst att vänta. Det är så lite att tapetsera ändå, så det går att göra dagarna innan ett Sthlmsbesök. Spegeln där har jag inte råd att köpa än och någon skolösning har jag inte kommit på. Jag vet hur jag vill ha det, så den här gången är det inte fantasin som sätter gränserna, utan utrymmet.
Sovrummet/vardagsrummet/allrummet/verkstaden/väntrummet/festrummet är som det är. Inga gardiner, för att jag inte kan bestämma mig. Gardinstängerna kommer med föräldrarna om en vecka, så jag kan ändå inte sätta upp något. Möbleringen får bli som den blir, för jag har inga mått i skallen. Tummstocken går bra, men svår att använda när man inte har mått på möblerna. Den önskade möbleringen kan gå åt fanders, om det visar sig att allt är för stort och utrymmet för litet. Det kanske finns andra möbleringar som är coolare än den jag funderat ut, som jag kommer märka först när jag fått in allt i rummet.
En vecka to go..
Mör kropp.
Träningsvärk gör så att man vet att man lever. Det känns. Min kropp förtjänar lite träningsvärk. Nu känns det som när jag gick i högstadiet och var lite mer vältränad. Hur mycket jag än stretchade så fick jag träningsvärk, pga mina långa muskler och överrörlighet i lederna. Jag lyckades aldrig stretcha rätt för min kropp, inte ens med hjälp. Men varje gång så visste jag att jag gjort något bra. Åh, vad jag saknar det.
