Fredag hela veckan.

Det är ju så. Nu njuter folk för fullt, äntligen fredag, ut och festa, ha lite ledigt, heeela helgen framför sig. När andra drar ut på äventyr, sticker Lottie ut och springer. Ja, minsann. Det gjorde hon. En fredagskväll och ensam dessutom. "Men ditt lilla morän", tänker ni säkert. "Varför tog du inte med jyckarna?". Siddu, det ska jag förklara. Matte planerade så illa att när hon väl satt ihop köket igen, ni hörde rätt, så var det matdags för de små liven. Och hade jag väntat tills efter de ätit och allt hade sjunkigt ner i magen, då hade det inte blivit av. Så de fick mat och jag sprang en snabbis.

Det var tråkigt att springa själv, så jag ringer först Elin. Inget svar. ALEX! Jadå, då sitter man minsann och dricker vin med mamsen. Så jag sprang själv. Vi la på ungefär när jag började bli ordentligt andfådd, så jag tror inte att jag hade klarat att prata så mycket mer.
Väl inne igen fick jag syn på att den där lilla rackaren gjort sattyg igen och vem är jag att inte ta reda på det. Hans ägare.. Sen diskade jag. Och poppade popcorn, det var helt klart värt att springa. Sen satte jag mig framför "Green Street Hooligans". Min favoritfilm, någonsin. Jag vet inte hur många gånger jag sett den och fortfarande är allt lika jobbigt. Jag blir lika rädd varje gång den där flaskan smäller och alltid lika förbannat ledsen i slutet. Lottie kan tjuta, hon. Skoja inte. Jag kan gifta mig med Pete Dunham, det gör inget. If you fancy it.

IKEA-handla hemma.

Det känns himla konstigt att sitta med handsfree i öronen och prata med mamma om vad hon ska handla på IKEA. Hon springer omkring på det stora varuhuset och plockar det jag vill ha. Färger försöker hon förklara och jag avgör därefter. Jag längtar till storstan så man får vandra omkring på IKEA själv.

Bank och dumma gardiner.

Idag var en härlig dag. Både rolig och bra. Hos banken blev Lottie lätt förvirrad när hon inte visste var hon skulle, det kontoret var lite större än Salems. Min rådgivare berättade efter ca tio minuter att han är lite stressad, han har väldigt lite tid med varje kund. Vi pratade vidare och han blev otroligt engagerad när han fick reda på var jag bor. Vi bor grannar och han ringde en massa samtal å mina vägnar angående försäkring och vad min hsb-förening står för osv. Helt otroligt. Han avslutade fint med "Välkommen till Havstenavägen!".
Jag gick till Hemtex efter det, de har 50% på hela butiken igår och idag. Det blev jättejobbigt, för jag vill ha allt. Det blev ett duschdraperi, två handdukar, en ljusstake och en vas. Helt klart nöjd.
Mamma ville att jag skulle titta på gardiner där, men jag "hittade inget", så jag gick till min favoritbutik som säljer gardiner. De har hur mycket som helst och det är mysigt att bara titta. De har typ allt, så där gick jag och tittade. Det är inte roligt, för jag kan verkligen ha alla färger i hela världen i min lägenhet. Och hur väljer man första paret gardiner? Jag frågde om hjälp och plockade ihop kombinationer, men inget blev perfekt. Så jag struntade i det.

Späckat schema.

Min kalender har bara legat och legat sen jag köpte den, i stort sett. Jag blir så besviken när jag ser att det knappt finns något att fylla i med. Ibland fyllde jag i med program jag ville se, bara för att ha något inbokat den dagen. Patetiskt. Men nu när jag tog fram kalendern och började spåna på tiden som gått, så gick det att skriva in en hel del. Och framöver också, en jäkla massa åkandes upp och ner till Sthlm, flytt, veterinärbesök, kryssning, Stora Sthlm, LAJT-middag, julbord och nyårsfirande. Äntligen. Det lär ta slut snabbt, men nu kan jag se tillbaka på en tid av högst otveksamma beslut.

Trött.

När jag skulle borsta tänderna smetade jag in tandborsten med deodorant. Grattis.

Samtal med Börty.

Han är härlig, den nallen. Han vill väl med allt och förstår absolut ingenting när man berättar saker. Han tar hundraelva saker för givet och antaganden, och ställer motfrågor som inte är av denna värld. Man får sig många skratt på vägen och allt är tack vare honom. Jag är så glad att jag har den människan, han spelar stor roll i Lotties liv.
Av någon anledning skrev han ett väldigt konstigt meddelande på msn. Jag svarade lite diskret och efter en stund ringer han upp. Vi pratade allvar innan vi kom in på kryssningen. Då var det inte mycket allvar i det hela. Han hotade mig om att hålla fingrarna i styr och berättade om hur han hotat motparten också. Han återberättade även från hans fest, att, jag citerar:  *censur* var som treåringar och pillade och tihihihih och pillpill och tihihiih.

Börty och jag ska handla kläder tillsammans den 13e. Hur kul är inte det? Min Börty.

Köksluckor.

De är vita nu. Jag har vita köksluckor i mitt kök. Ingenting är gult längre. Mina fina köksluckor, målade med pensel och alldeles hangjorda. Nästan. Mer handgjorda än med roller i alla fall. Och vita! Det är tur att de är fina, för det är inte fondväggen.

Kasta kotte forts.

För upplysnings skull är den här kotten inte en bajs.

Kasta kotte.

Diesel sprätte med tassarna idag och kastade en kotte på mig. Den träffade mitt ben. Jag skrattade.

Westlife.

Idag ska jag göra allt i min makt för att lära mig att tycka om deras senaste album. Jag kanske klarar det på en dag, jag ska ju måla om alla köksluckor idag. Yay.

Möte i mörker.

Igårkväll var jag ute med jyckarna som vanligt och kom precis förbi dörren till cykelförrådet i grannhuset. Där brukar hundägare snedda när de ska in och ut med sina hundar, för de orkar inte gå runt hörnet och genom riktiga porten. Jag hade Draken lös, vilket jag inte brukar ha i närheten av husen, för det kan ju dyka upp andra. Precis när jag passerar dörren öppnas den. Det är en lampa över dörren, så man ser inte så mycket när man tittar mot dörröppningen. Jag hade ingen som helst koll på Draken och visste att om det skulle komma en hund ur dörren, skulle Diesel låta illa och slita, och Draken skulle antagligen springa fram och charma den på sitt alldeles egna sätt. Inte alltid andra hundägare uppskattar det. Med det i åtanke såg jag säkert väldigt rolig ut. Ut ur dörren kommer en kille och skrattar fram:
- Hej.
Jag lugnade mig lite, men började titta efter Draken i mörkret. Han satte sig på huk för att hälsa på henne, men hon sprang iväg.
- Oj, vad rädd hon blev, sa jag.
- Hon såg ut ungefär som du.
Höhö. Kul hurru.

Hönsmamma.

Jag vet att jag aldrig kommer tycka om Diesel lika mycket som jag tycker om Draken, det är praktiskt omöjligt. Jag vet att Draken alltid kommer vara nummer ett för mig, hon och jag har något. Och så är hon min första hund, så klart. Idag ringde jag veterinärkliniken för att boka kastrering för Diesel. Jag har gått djurvård, så jag vet ju hur simpelt det är, hur snabbt det går och att det är för jyckens bästa. Men där satt jag och klumpen i magen bara växte. Jag blev orolig och kände att jag kommer inte ha kontroll över det här. Jag ska åka dit 8:15 på morgonen, bli inkallad till ett rum, vi kommer prata och till slut får Diesel sin lugnande spruta. Då ska jag gå. Lämna honom. Vadå? Jag har aldrig gjort så förut. Jag lämnar inte djuret, jag är med under hela processen. Andra lämnar sina djur och jag är med när allt händer. Jag lämnar ingen. Och inte bara det, jag ska hämta honom först kl 14. Kom igen. Jag har ingen lust att göra det här längre.
Det har aldrig varit tal om ATT jag tycker om Diesel, bara hur mycket. Tydligen är det tillräckligt.

Perfect fit in-home.

Jag vet att kattfoder är dyrare än hundfoder, men det borde finnas gränser. Veterinärfoder kan jag ta när de är lite dyrare, men ett foder som säljs i livsmedelsbutikerna. 750 gram för 53 kr. Skulle kattfoder finnas i hundsäckar, skulle man alltså få punga fram ungefär 800 spänn. Det är helt galet.


12-pack toapapper.

Jag tyckte det var dags att inhandla det. Nu är det en och en halv vecka kvar tills mina möbler kommer, och då behöver man toapapper. Jag är skyldig Lenny tre rullar, eftersom jag snott av honom sen dag ett. Och hur cool var jag inte? Bar det helt utan påse, så man verkligen såg att Lottie köpt toapapper. 12-pack! Sen kom jag upp på parkeringen här utanför och jag ser den röda saaben rulla fram. Nej. Snyggingen i porten. Lottie går förbi honom med sänkt huvud och sitt 12-pack toapapper.

Färgen är slut.

Jag gjorde fondväggen för stor, så jag började måla över med den färg jag har på de andra väggarna. Tills den tog slut, vill säga. Färgen, inte väggen. Det blir aldrig helt bra.

Jag måste också köpa fler dekorkakel, för de tog också slut. Och jag måste måla om kökslyckorna också, för de ser smutsiga ut mot det jag nyss målat. Det tar aldrig slut. Bara färgen.

Bon Jovi.

Jag har laddat ner deras Greatest Hits-album för jag ville ha tag i "These Days". Lottie saknar dem så! De är helt hysteriskt bra. Låtarna sitter i ryggraden, så jag säger bara STACKARS GRANNAR. Den som bor på ena sidan är en rejält sne käring jag gärna stör. Ofta. Den andra har jag aldrig ens sett, så too bad. Lotties imitation av Bon Jovi's skrik är som att fastna med tungan mot en lyckstolpe.

Fondvägg.

Den har blivit för stor, tror jag. Jag gjorde den för bred, lång, stor. Det blev för mycket. Det blev en ljus sida och en mörk sida i köket. Jag tror att det inte ser klokt ut. Jag vill ha ett klokt kök. Som ser klokt ut. Jag har mms:at till Kaisa och vill ha lite smakråd. Hon har ju stått i det så många gånger, så hon förstår nog hur illa det kan se ut. Mitt kök kommer nog inte se klokt ut förrän den där panelen försvinner.


Trött.

Jag vaknade väldigt sent idag. Första gången jag vaknade var strax efter fem, då sa jag högt och tydligt att jag ville ha ner Draken från sängen. Hon hade tryckt ut mig och rev sina vassa tassar mot min mage när hon drömde. Diesel låg längre ner under täcket, så jag själv låg som kors och tvärs för att få plats. Sen sov jag länge. Det är nog bra att ta ner de små djuren så att man kan sova ordentligt på natten istället för på morgonen.

Mariannes katter.

Marianne tycker att jag är konstig som inte vill ha rött. Alla vill ha rött, det är väldigt eftertraktat, men jag vill inte det. Ingen i den här kullen blev röda och tre är tingade, men ingen har tittat än. Lottie får titta först, men jag bestämmer inte förrän då om jag ska ha någon. Det är inte dags än, tror jag. Hon får fler kullar. Allra helst vill jag ha mamman, men det går nog inte för sig.

Valptider.

J velar väldigt mycket över den valpen hon var och tittade på idag. Hon vill ha den. Det vill jag också att hon ska få, men det verkar inte se ljust ut ändå. A ska få hem sin nya valp idag. Galet. Jag vill också ha valp.


Flingorna.

De där Kelloggs Special K-grejerna är goda. De kanske inte är typiskt nyttiga, men de är rackarns mycket bättre än godis och chips. Eller en dumdristigt god efterrätt som blivit över. Då tar Lottie flingor med mjölk istället. Bra Lottie.

Hundräddarna.

Jag fastnade för hundprogrammet som dök upp direkt efter Lejlas Jul. Det var någon som hade lämnat sin dalmatinertik vid ett staket en bit ifrån ett statligt djurhem. De hade satt en lapp i hennes halsband där det stod att hennes familj inte kunde ta hand om henne längre. Hon var runt 10-11 år. Vem gör sånt? Vad är det som är helt fel ställt hos vissa? Var är hästarna?

Enligt lag kunde de här hundräddarna inte ta an sig henne, eftersom det var på det andra djurhemmets mark och om inte ägarna dyker upp, eller om ingen vill adoptera henne inom två veckor så ska hon avlivas. Hundstackarn blir lämnad vid ett staket, får åka bil med en främmande människa, in i bur, mycket nya dofter, ut ur buren och in annan. Undra vad ägarna tänkte när de såg henne som valp. Henne kan vi ge ett bra hem eller "gud, vilken söt valp".

Känslor.

Jag beundrar Therése för att kunna skriva sådär vad man känner precis där och då och sätta ord  på det och ändå inte tänka till. Bara låta fingrarna köra valsen över tangentbordet. När hon berättade det för mig kände jag hur skönt det vore att göra det. Men än så länge har jag inte känt något direkt som är värt att skriva om. Jag hade velat haft det här i åtanke när mästerkocken Nicke kokade soppa mellan mig och Kaisa för snart en vecka sen. Då antecknade jag i mitt block och skrev Nickes två argument med ett stort och tjockt "HERREGUD" i mitten. Längre ner skrev jag Kaisas sms till mig och under det hennes lättade ord över att jag ringt henne direkt och svarat röst mot röst. Förklarade. Fick henne att förstå att det var mästerkocken som ställt till det en ytterligare gång.

Inget av det var mina känslor. Så någon gång ska jag ha Therése i åtanke och skriva ner dem med.

Hysteriska sekunder.

Jag satt precis och läste igenom några gamla inlägg, varav ett som handlade om när Draken tog sig en tugga av Frejas öra. Tre dagar senare var min födelsedag och bonnatöserna hade kravlat sig upp till Stockholm. Vi satt och åt taccos (Nicke åt pangkisar) och jag tänkte att jag skulle skicka ett sms till Victoria och fråga hur det hade gått med örat.
- Hej. Det är faktiskt inget vidare, det blev någon infektion så hon ligger i Skara. De vet inte om hon kommer överleva. Ha det.
Jag höll på att smälla av. Jag läste upp det högt för familjen och jag vet inte hur mycket de hann uppfatta, eftersom Lottie blev lite halvt stressad av situationen. Jag började skriva ett svar om att jag kunde ta nästa tåg ner och finnas där osv, så poff:
- Bara skojade, det är jättebra!

Det var droppen. Jag laddade upp:
- Hurru du, din kärring! Jag höll på att smälla av och såg mig själv i ilfart ner från Sthlm för att hjälpa till.

Hon ringde upp mig och skrek:
- Skyll på Henrik, det var han som skrev!
Hon hade tydligen suttit på golvet med Stina och Henrik tänkte vara lite vitsig. Kul kille det där. Och Victoria hade sagt åt honom att han inte fick skriva så till mig, men trotsar gör han minsann. Så han undrade om de fortfarande får ta hand om Draken vid Lucia. Jadu, orolig bör du vara! Men så klart de ska.

Stackars pojkar.

Det ringde på dörren. Jag blev paff och Diesel moffade, så klart. Jag måste träna på det där ring-på-dörren-Diesel-sitter-Lottie-öppnar-Diesel-sitter-kvar-grejen. Killarna såg vettskrämda ut där de stod och försökte sälja fryspåsar. Det såg ut som om de varit och köpt dem på MAXI och sen lagt dem i en annan fryspyse för att få det att se ut som deras. Eller något. Men jag har ju i alla fall en bra vakthund.

Upptagen mamma.

Jag missade Leilas Jul i onsdags. Eller jag valde bort det, eftersom Grey's Anatomy är mycket viktigare. Men idag är det repris och tänk om man orkade anteckna det hon sa. Hon kanske har recept på nätet, men datorn tål ju inte mjöl, så den kan man inte ha framme när man försöker baka. Och tänk om man faktiskt orkade baka något av det? Hur mysigt vore inte det? Be mamma ta ledigt någon dag innan jul, så bakar hon och jag. Jag ringde henne och frågade om hon tagit ledigt något innan jul.
- Nej, efter jul.
- Efter jul..
- Eller ja, jag har tagit ledigt från jobbet för att jobba i Enhörna.
- Aha, då är du aldrig hemma.
- Hade du något speciellt i åtanke?
- Ja, att vi skulle baka innan jul.
- Men jag kan ju gå hem tidigare en dag.

Mamma har nog aldrig semester. Är det inte hennes jobb, så är det ett annat. Är det inte pappa som vill något, så är det hennes barn. På julafton är hon värdinna och efter jul vill hennes dotter handla i mellandagsrean. På nyår måste hon oroa sig för om Marianne ska ryka ihop med alla och sen börjar vardagen igen. Plötsligt får man skuldkänslor för att vilja göra saker med henne.

Ny start.

Jag ska försöka äta lite nyttigare. Och typ röra på mig. Så säger alla och det är ju perfekt att göra det såhär innan jul, för då brukar alla gå upp sådär 3-10 kg. Jag har aldrig gått upp över julen, men det betyder inte att jag inte kommer göra det i år. Så. Dags att göra något åt det. Jag har köpt Kelloggs Special K Red Berries. JA OKEJ, JAG FÖLL FÖR REKLAMEN. Jag hatar när man gör reklamen direkt riktad till människan. Jag borde ingå i barnaskaran, så det är alltså förbjudet att göra reklam direkt till mig.

Ett löfte.

Bröt jag löftet nu? Jag har lovat mig själv att inte prata om käkbensgossen förrän efter kryssningen och jag har klarat mig såhär långt. Men nu, jag skrev om honom. Gick det åt skogen nu? Det är förresten inte så långt kvar till kryssningen. Jag laddar.

Bohemian Rhapsody.

Det är för övrigt en konstig titel. Jag som inte kan musik antar att det är själva genren som den låten ingår i. Man kanske inte ska anta, men jag gör det ändå. Man har ju inte mer än fel. Jag är bra på att ha fel.

Queen - Bohemian Rhapsody, det är som en ny kärlek. Peter Johansson gör den väldigt bra också, men det är något speciellt med Freddys röst. Han tar inte ens i och går ändå upp i helt fel toner för en annan. Eller ja, de är ju helt rätt. Det är bara så att jag aldrig kommer klara dem. Jag ä int bitter.
Jag lyssnar på den om och om igen. Och lat är jag, eftersom jag har för lite plats på datorn, så jag kan inte ladda ner låten. Jag måste sitta på youtube och lyssna. Jag har en extern hårddisk på skrivbordet ca två meter från mig, men jag orkar inte sätta fart. Så återigen, jag kan bara skylla mig själv.

Förresten påminner Freddie jättemycket om min barndomsvän Monika. Till utseendet. Jag vet att hon alltid avgudat honom, men hon kunde väl inte veta att det skulle sluta såhär? Hon kanske manipulerat sitt öde! Cheers, som man säger i London.

Dr Diesel.

Diesel är väldigt mattig. Matte-ig. Mammig. Han lämnade mig inte ur sikte när jag var dålig, han var där jag var. Överallt. Ute på promenaderna vaktade han något så fruktansvärt och var lite svår för Lottie-utan-krafter att hålla. Jag får inte gå på toa själv, utan sätter sig utanför dörren och väntar, sitter intill mig när jag värmer vatten, ligger bredvid mig i soffan och följer efter mig till sängen. Fram och tillbaka.

I skrivande stund ser han väldigt bekymrad ut över att jag rör mig jätteofta mellan ovanstående. Han får hoppa mycket och nu la han av. Han la till slut ner huvudet i sängen och tyckte att läget var lugnt. Nu är inte matte sjuk längre, då klarar hon sig.

Börty i Sthlm.

Ett konstigt nummer hade ringt mig när jag hittade telefonen. Jag tittade upp det på nätet först och se på fan, det var Börty. Min Börty. Han har ett tre-nummer, så han ville ringa mig och kolla om jag skulle med på krogen. Jag blev ställd, eftersom jag är ju härnere och det borde han väl veta. Men han hade ju hört att Kaisa var uppe, då borde ju jag vara det också, och jag nekar ju aldrig en fest. Jag som fått så mycket skit för att ha nekat de två näst senaste, men okej.
- Ola kommer, så..
Jag hörde leendet bakom orden och skrattade:
- Jag lovar, Börty, att hade jag varit i Sthlm så hade jag åkt in även om det bara var du.
- Ja, vi brukar ju kunna riva på rätt bra själva också.
Det är andra gången han använder käkbensgossen för att locka med mig på saker. Galet. Han sa att han och Ola ska ringa ett videosamtal senare när de var ännu mer fulla.

Jag gillar Börty.

Min Nisse.

Han ringde idag. Jag var och handlade lite halstabletter och annat nödvändigt nere på MAXI när han ringer. Jisses vad lycklig jag blev. Avbröt genast samtalet med Ida och svarade honom. Han var lika charmig som alltid och ville veta hur det var med mig. Han frågar mig varje gång om det är bra härnere, om det inte är ensamt, när jag kommer hem osv. Han avslutar alltid med "Ha det bra därnere", när han egentligen vill säga "Kom hem nu".

Han har raggat jobb åt mig. Eller han la in några fina ord när en snubbe från Bilprovningen i Skövde ringde honom. Han hade frågat om jag kunde bilar och Nisse var ju ärlig och sa att jag inte kunde ett dyft. Han gav tips om andra ställen, men lovade att ringa Nisse om det hände något. Så Nisse ville bara meddela. "Man vet ju aldrig", sa han.
Haha.

TV.

Jag har sett alldeles för mycket på tv. När jag är sjuk har jag alltid tvn på hela tiden. Det är inte bra, jag vet, jag har t.o.m. märkt det den här gången, så inatt stängde jag av. Men de andra nätterna har jag märkt att jag börjar lära mig tv-tablån över småtimmarna lite grann i huvudet. By heart, som man säger i England.

På vardagseftermiddagar har jag ett schema jag håller efter. Bara på 5an. Det börjar kl 12:00 med Providence. Min favorit dog i torsdags, men Syd är så vacker så jag tittar väl vidare. Direkt efter, 12:55 börjar Ellen Degeneres Show. Ibland vill man se allt, men vissa dagar är det jättetråkigt. Hon påminner om min kompis Marie, de kan båda prata med en vägg och få det låta intressant. Joey och Vänner är obligatoriskt, det vill man inte missa. Efter det börjar Fresh Prince i  Bel Air, vilket man KAN missa om det är något avsnitt man redan sett. Då hinner man gå ut med jyckarna. Gilmore Girls! Jag blev förtrollad för länge sen, men just idag kände jag att jag inte orkade längre. Varför kan inte Lorelai bara säga en normal mening? Hon drar hela tiden anekdoter om tomtenissar, grottmonster, snurrar in folk i deras förklaringar, avbryter men ändå maler motparten på och så är det hela tiden? Ibland charmen och ändå fortsätter jag titta. Och efter det, tadaaaam; One Tree Hill. Först sjunga till världens bästa version av "I Don't Wanna Be" och sen titta på sockersöta Chad. Och undra varför han alltid måste rycka pannan, kisa med ögonen och säga så meningsfulla grejer. Och vara så snäll. En skådespelargrej som jag inte förstår mig på, kanske.

På kvällarna måste jag undvika tvn mellan 19-20, eftersom jag inte vill se på Joey och Vänner. Det gör jag ju dagen efter.

Sjukling.

För första gången på länge har jag blivit sjuk. Sådär larvigt sjuk som jag blir varje gång. En liten förkylning blev så att jag inte ville lämna sängen, jag orkade inte gå längre än 10-15 min med hundarna - hissen inräknad, ingen mat. Jag ville bara sova. Det börjde i måndags när jag vaknade, jag kände direkt att något var på G, berättade det för Kaisa i bilen på väg till klubben och hon gjorde nog allt för att inte känna sig taskig för att åka till Sthlm två dagar senare. Hon är sån. I tisdags slog det ut och där låg jag. Livet var inte roligt. Mamma ringde sitt obligatoriska samtal och stretade nog med hönsmammafasonerna, eftersom hon inte kan göra något 33 mil härifrån.

Nu är det fredag och idag mår jag bra. Mina hundar är otroligt rastlösa, eftersom de knappt fått någon motion över huvud taget sen måndags, matte har mest sovit och uppmärksamheten har varit därefter. Vi har haft otroliga bråk under natten, i alla fall Draken och jag, eftersom hon HELA TIDEN snor mitt täcke. Hon ska ligga mjukt, så hon puttar ut mig ur det och vägrar flytta. Med all kraft man har när man är sjuk blir kamperna inte så långvariga, slutar med att man ljudar något om att hon ska ner, sparkar och hon försvinner. Nästa gång man vaknar är samma visa igen. Och ändå kan jag bara skylla mig själv.

Måndagsklubben.

Nu har kurserna tagit slut, de som betalat för att vara i måndagsklubben, vill säga alla utom jag, har fått sin valuta för pengarna. Eller ja, det blir ju vad de gör det till. Jag tror att i alla fall tre av medlemmarna kommer dit för att umgås, fika och ha något i sitt schema. Varje måndagsförmiddag.
Nu träffas vi allihopa i alla fall varje måndag, bara för att ta promenader tillsammans och låta hundarna ha roligt. Det är en fin sak, tycker jag.

Ingemar ger mig ständigt beröm för mr D. I början kunde jag ta det hur bra som helst, men nu tar jag det mer med en nypa salt och sväljer inte ens hälften av vad han säger, eftersom det inte känns förtjänt. Det är nog bara jag som inte förstått att vi kommit till den punkt där det står still ett tag. Vi har kommit förbi den första förändringen och nu betas det här antagligen av successivt. Eller så kanske jag hoppas på det. Ingemar är i alla fall helimpad av Diesel att han kan ligga och bara se på när det blir gruff i gruppen, t.o.m. om han ligger bara femtio centimeter ifrån händelsen. Och att han blivit en helt annan hund. Men det är ju inte jag, det är han. Det är Diesel som bara blir sig själv. Äsch. Det kommer stunder då man inte förstår att berömmen har blommat kring denna hund.

Telefon.

Jag är så glad över mitt nya abonnemang. Att jag kan ringa 3000 fria minuter till allt och alla. Synd att det inte gäller de där betalnumrena där man kan vinna massa pengar på tv. De har direktsändning t.o.m. kl 04 på morgonen. Så du slipper fråga.

Jag pratar så mycket med mina söta vänner nu för tiden. Det blir en massa pratande, ibland om allt, mestadels om ingenting. Så som det ska vara. Det är tack var dem jag inte blir ensam härnere. Eftersom jag blir uppdaterad nästan dagligen om allt och inget, så är jag ju med. Man ska bara kunna uttrycka det på bra sätt så att de vet det. Visserligen får de (ni) reda på det nu, men att säga det är ju en annan sak. Och något man ska hinna med i detta livet.

Remålning i mitt kök.

Mitt kök, som finns tre trappor ner i skrivande stund, målas om. Inte just nu, eftersom jag gör allt själv, men då jag är där. Såhär i efterhand ser jag hur otroligt snyggt det blir. Jag är stolt över mig själv, fast det är ju inte klart än. Jag har inte målat fondväggen än och inte heller täckfärgen på snickerierna. Grundfärgen är klar och eftersom den är samma färg som täckfärgen så ser jag ju hur det kommer se ut. Väggarna är skumvita och det liksom lyser istället för skriker. Lotties fina kök.

Jag har också gjort succé hos min ena granne. Eller det blev aldrig en succé, men det hade kunnat bli. Diesel stod i hallen med Draken medan jag var inne för att släcka lampor. Då öppnar stackaren dörren och får en blöt nos instucken i dörrposten. Hon hojtar till och smäller igen dörren, tittar försiktigt ut en stund senare. Jag ber om ursäkt och vi presenterar varandra. Hon förklarade att hon tycker om hundar, men var inte beredd. Vi ska nog komma bra överens.

Mums-mumskrig.

Två timmar efter madrassgåendet vaknade jag av något som visade sig vara Jannicen. Hon och Alex hade vaknat, så jag gick in dit. Stoffe är en sjusovare, så jag la mig högljudda telefon under hans täcke, där han också hade huvudet, och sa åt Jannicen att ringa. Alltid lika kul. Han var bakis och åkte hem fort. De andra krävde frukost.

På kvällen blev pappa och jag bjudna på middag hemma hos T30. Alltid lika uppskattat. Vi hade så trevligt, maten var god och vinet smakade även denna kväll. Henkan kom hem senare, han hade varit på MonsterJam eller vad det nu heter. Imponerad, men inte helt nöjd. Vadå stockholmare. Han och jag ockuperade vår bikt och senare gick vi upp till de andra. Vi kom överens om att kasta mums-mums på Marianne, men Henkan backstabbade mig och smackade den i pappas huvud. Tillåts sånt? Nej, jag smackade min i Henkans. Han, i sin tur, smetade in sitt ansikte i mitt och där stod vi. Plötsligt fick jag en hel mums-mums rakt i pannan och herrn brevid mig flinade. Guilty! Jag skrapade bort det värsta från det jag hade på mig och inväntade att han tvättat sig. SMACK.
På utvägen följde herrn oss ut, vänligt, tänkte jag. Right. Lottie blev galet snömulad. Jag var mer blöt än torr.

Det finns en tanke med allt.

Lottie systemmyndig.

Jag har blivit tjugo. År dessutom. Lot tie + Lot tie = Lot tjugo. Den är rolig.

Hade fest hemma hos mina föräldrar med fyrtiofem personer som kom och gick. Vissa gick hem, andra ockuperade min säng och soffa. Och de tredje var vakna till sex på morgonen som avslutades med en promenad för att vinka av de sista. Lottie och hennes hängivna kusin fick då sova i hallen på varsin madrass.

Festen i sig var himla trevlig. Folk dök upp när de behagade, eftersom det var öppet hus och tiden var något fel. Det skulle ha varit på en lördag och inte på en fredag, därför blev 17:00 en väldigt fel tidpunkt. Men när vi väl kom igång blev festen otroligt lyckad. Jag fick en otroligt massa presenter och vet inte om jag kan välja ut någon direkt favorit. Jag är så nöjd med alltihop och trivs otroligt med anledningarna till varför jag fick just det.
Mina tre sötaste vänner somnade först, det var de som ockuperade mina två rum i det huset. Min man dök upp framåt småtimmarna med gubbvän 2 och lillen. Aj lajk dem. Tack för en trevlig kväll.

Inaktiv.

Jag har varit väldigt inaktiv i ungefär två veckor, eller kanske exakt. Det vore lätt att titta på datumet som senaste inlägget lades upp, men sånt gör inte jag.
Ikväll har jag bokat upp mig framför tvn och tänkte att jag ska uppdatera så mycket som möjligt av det som hänt under min frånvaro, fast endast i reklamerna. Med start nu.

Tillbaka i Skövde.

Resvägen var lång den här gången. Inte tråkig, men en sliten Lottie nickade till några gånger. Jag missade lite i vår ljudbok vi lyssnar på varje gång vi åker. Vänaste Land. Den är riktigt bra, men Torsten Wahlund har inte bara en spännande röst, den är sövande också. Jag var vaken större delen av resan i alla fall. Det är huvudsaken.

Framme vid mitt hus var fortfarande den där bilblockeraren borta, så Kaisa kunde köra hela vägen fram till porten. Vi lastade ur den överfulla bilen och in i hissen. Hundarna visste precis var de skulle, Diesel var lite trumpen. Han hade sovit precis hela vägen, snarkat emellanåt. Draken flaxade med sina sex framben för att bjuda upp till lek, men nej. Nu är jag så galet trött att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag måste bädda sängen. Godnatt.

Okänt nummer.

Jag la precis på luren med min granne. Ett okänt nummer ringde, så jag slängde mig på telefonen och där var Arnulf. Jag blev mäkta imponerad och väldigt glad, förvånad om inte annat. Han som undvikit mig sen jag skaffade min mördarhund, jag kan räkna på en hand hur många gånger vi pratat sen nyförvärvet.
Arnulf ringde helt spontant från bilköerna i Sthlm och ville fråga hur allt var. Han pushade på mig att söka dit och dit, göra ditten och datten. Han har ett konstigt inflytande på mig, jag lyssnar på honom. Han får mig att tro på mig själv, jag får självförtroende. Han sa att jag skulle ringa honom imorgon efter jag ringt ett annat samtal innan. Oavsett om det gick bra eller dåligt. Och så kommer han på fredag också.
Åh, vad jag är glad att jag växte upp där jag gjorde. Lottie hjärta tibasten.

Nagel nr 4.

No more comments.

Nagel nr 3.

På tre dagar har tre naglar rykt. Allt för att Diesel ska larva sig när andra hundar går förbi. Inte nog med att man blir irriterad på jycken, man förlorar fina naglar på det, såhär dagarna innan festen. Och inte bara det, det gör ju ont också. Rackarns irriterande.

Träning, pangkisar, MIG, kaffe.

Kl 14 kom Kaisa och Alva, guddotter, och hämtade mig med hundarna. Vi åkte till klubben för att leka och träna lite. Vi gick in på agilitybanan och Alva försökte tygla Drakens godissug medan jag jobbade med Diesel. Han har snart fått kläm på vilket som är "hopp" och vilket som är "däck". Draken, som säkert är 10 cm högre/längre än Alva hade helt klart övertaget, så de bytte till Unix. Vi hade helskoj.
Efter ett tag behövde Alva gå på toaletten, så jag blev kvar själv och lekte på. Sen tog godiset slut och vi gick ut på stora banan för att bara halvträna på linförhet. Jag satte fast Diesel vid en bänk som står där mitt på gräset och latjade lite med Draken. Pang poff från ingenstans rusade en gigantisk schäferblandning mot mig och Draken. Jag såg framför mig hur hela bänken släpades efter en galen Diesel och hur mycket pengar jag skulle få ge till djursjukhuset när de var klara med varandra. Men han satt still. Diesel var hur duktig som helst och iakttog. Mitt hjärta slog i 180 och ägaren till den arga hunden med jättemycket ragg yttrade några små försök att få tillbaka sin hund. Draken morrade och DÅ fick jycken syn på Diesel. Jag rusade i förväg och viftade med kopplet framför jätten, då gick han tillbaka till matte. Hon kopplade hunden och antagligen släppte den igen direkt efter, för strax efter hör jag Kaisa på lilla plan skrika och hojta. Hunden har sprungit in där med. Man undrar hur folk är funtade.
Kaisa berättade sen att den hunden är aggressiv och att hon känt den sen valpstadiet. Den fungerar inte i vanliga grupper. Då har man hunden lös? Självklart.

Kaisa ville bjuda på pangkisar. Björnberg skulle titta förbi, så vi skulle käka middag. Samtidigt som Kaisa säger åt mig att skriva en önskelista får jag syn på MIG-spelet liggandes på bordet. Jag började packa upp det och säger:
- Vilka är med?
- Jag lagar mat, sa Björnberg.
- Då börjar jag då.
- Jag hade då inget val..
Vi satte igång. Det var skitkul, jag utklassade honom totalt och lät honom vinna. Vi hade jättekul och han gjorde allt i sin makt för att få slut på spelet.
- Här är man gentleman och ger dig rätt när du inte svarar helt rätt!
- Nej, du försöker bara skaffa dig vänner.
Kaisa kiknade.
- Nu ska du inte vara sån, sa Björnberg.
- Vänta du bara.

Mitt i middagen hade vi spelat klart. Han vann, men då hade jag redan släppt vinsten tre gånger, så egentligen vann jag. Jag lät honom vinna. Stackarn. Vi åt paj, något jag kallar för renrasig efterrätt, och drack kaffe. Så gott! Jag har inte ens socker i längre. Go Lottie go!

Körlektion 5.

Idag fick jag köra ytterligare en ny bil. Håkans egna bil. Vi körde på ställen jag inte kört tidigare och det var jättekul. Vi tränade på att vända på olika ställen, på trafikerade vägar och återvändsgator. Det var riktigt roligt. Håkan skrattade mycket och länge åt mig, han säger att jag är den första elev han har som gör så många olika miner samtidigt. Och som hejar på sig själv varje gång jag ska gasa på och komma iväg snabbt. Det tycker han är himla roligt och slår mig lite på armen.
Förra lektionen pratade han och jag om vilka han skulle känna igen på stan. Att det är många som känner igen honom medan han inte har en blekaste om vem det är han är så artig mot. Han sa att sånna som är väldigt tröglärda och de som är motsatsen, snabblärda, är de som har lättast att fastna i huvudet. De vanliga Svenssons glömmer han, vilket är majoriteten. Men se på fan:
- Jag såg dig vara ute med dina hundar häromdagen.
- Jaså? Visst är de fina?
- Ja, det var dem.
- Vad roligt.
- Ja, jag känner igen dig, serru!

Jag frågade inte om vilken kategori han placerade mig i, jag kunde ju faktiskt bli besviken. Men han tycker jag är skicklig, ett ord jag aldrig skulle använda än på ett tag. Men jag tackar och han skrattar medan jag säger:
- HEJA LOTTIE, HEJA LOTTIE!
Det fungerar! Håkan vill köra med mig på kvällar. Hur coolt vore det inte att träna på att köra i mörker?!

Trött.

Idag var det inte lätt att gå upp. Jag ställde om larmet gång efter gång och orkade bara inte ställa mig upp. Diesel rusade till sängen för att visa att det var dags, medan Draken låg kvar och snörvlade bredvid mig.
Jag som var duktig igår och förberedde mig i tid för att komma i säng. Kl 22 skulle jag ha legat - om det inte vore för den där Therése. Vem är den där Therése egentligen? Så söt och det gick inte att sluta prata. Allt är ditt fel!

Present.

Jag vill så jättemycket ha kylskåpsmagneter. Jag har letat igenom hela MAXIhuset och inte hittat en enda som jag gillar. Och ett kylskåp ska ju ha en massa sånna. Massor med kylskåpsmagneter. Förut sa mamma och pappa att sånt jag alltid ville ha mest var något som var för dyrt. Nu kan de ju inte klaga?

Favorit-SJ.

Jag mår inte helt dåligt över att min tågresa upp till Sthlm den 12e dec kostar 95 kr. Inte alls. Betalad och klar, det är bara att ta minstingen och åka upp. 1 tim och 41 min senare är vi framme och vi bara njuter hela vägen upp.
X2000. 95 kr. Man tackar och bockar.

Äventyr på klubben.

Idag var inte en jättebra dag på hundklubben. Man måste ju ha de dagarna också, fast jag skulle gärna hoppa över dem. Jag var helt ur fokus. Kan ju ha att göra med vår ankomst. När vi väl klev ur bilen, jag och Kaisa satt i varsin telefon och tjattrade, så klev Ingemar fram och frågade hur det var med mig. Lottie dansade och sa:
- På torsdag fyller jag 20!
- MEN DÅ ÄR JU INTE JAG HÄR!
Han slängde sig på Lottie och gav henne en ordentlig puss på munnen.
- På munnen?!
- Ja, det gör väl inget.
Haha, han tar verkligen alla chanser han får, den rackaren.

Jag och Diesel hade lite svårigheter att gå linförheten, vi har inte tränat på det utan koppel. Och speciellt inte med Freja i leken, det blir väldiga koncentrationssvårigheter. Det gick bra, men inte så bra som matte ville. Ingemar var på mig hela tiden, men något gjorde att jag missade det varje gång. Jaja, mot nya tider.

Draken ville leka med mig innan fikat, så vi släppte henne med Freja och Charlie. Eftersom Draken leker med sin matte så får ingen annan vara med. Freja förstår inte det riktigt, så hon gav inte upp. Hon skulle vara med. Efter en sisådär fem bortstötanden av Draken tappade hon humöret och sa till på skarpen. Jag avbröt, eftersom jag vet hur det brukar se ut efter att min lilla donna "sagt ifrån". Japp, det droppade blod från Freja. Mycket blod. Vi sprang in och hämtade papper och blodet fortsatte forssa. En annan instruktör kom ut och undrade vad det var för blodbad. Äh, bara Draken.. Höhö.
Jag tittade på såret och Draken hade gjort det ordentligt idag igen. Hon hade tuggat till så att örat delat på sig och i mitt stack lilla blodkärlet ut. Jättevackert. Och slutade inte blöda. Det slutade med att vi lindade fast örat till halsen och Victoria fick ta vägen förbi djursjukhuset för att se om de ville göra något åt det.

Victoria vill fortfarande ta hand om Draken vid Lucia, vilket jag är tacksam för. Hon förstår att det inte var med mening. Phew. Vid fikat frågade den äldre damen om vem det var som bet Freja. Hon tittade direkt på Diesel, som låg så snällt vid mig och jag sa direkt:
- Draken.
- Jaså, var det Draken?
- Japp. Hon ville inte att Freja skulle vara med och leka med oss.
- Jahaja. Och det gick så illa?
- Så farligt var det inte, men hennes tänder är lika vassa som andra hundars, så varför inte.

Visst att Draken är en ängel i mina ögon, men det betyder inte att hon är det i verkligheten. Hon är en ängel med två djävulshorn i pannan.

Dam, kvinna, madame, mamma?

Sekunden jag publicerade det senaste inlägget slog det mig att den jag just kallat "dam" var många år yngre än min mamma. Hon kan inte ha varit många år över 40 eller ens fyllda det. När blir man en dam? När man klär sig med skjorta och kontorsbyxor varje dag, eller när man orkar lägga ner energi varje dag på att se yngre ut än vad man är. Om man suger på ordet. D A M. Nästan det fulländade ordet för "damm", vilket man kan jämföra med "gammal". Om man säger det fort ett antal gånger låter det som när James Bond är på väg att göra något dumt i hans filmer och han är ju evigt ung. Dam. Jag lär fortsätta suga.

Kvinna är ett ord jag har svårt för i allmänhet. Det finns de som kallat mig kvinna, MIG. Jag är inte i närheten av kvinna. Är min mamma en kvinna? Det låter mest som en könsbestämmelse, att om man inte en man så är man en kvinna. Den meningen blev väldigt konstig. Mamma är nog ingen kvinna, mer än att hon inte är en man.

Madame har jag två personer jag tycker passar in på ordet. Hon operasångerskan i Tintin, hon som är heltänd på Kapten Haddock. Och mammas kusin Gunilla från Lidingö. De är två madamer. Mamma är ingen madame, hon är alldeles för rosa för det.

Mamma är nog bara mamma. Hon går inte att få in i någon annan kategori. Dam är ett ord jag antagligen hellre använder än kvinna, eftersom det är ett så starkt ord. Är det inte? KVINNA! Det låter starkt. I min värld skulle jag lätt kunna dra likhetstecken mellan kvinna och kärring. Nästa gång Kaisa slår mig för "gul bil" kan jag lika gärna säga kvinna. Blir man inte argare för det ordet än kärring? Om någon kallar mig kärring skulle jag bli lite fnittrig, tror jag. Det är ett öppet ord, men som inte kan menas illa till någon som snart fyller 20. Förresten är jag den enda jag känner för tillfället som använder det ordet.


Skeptisk dam.

Jag stötte på en dam när jag var ute med hundarna tidigare idag. Hon gillade Draken och ville ta med henne hem. Hon frågade vad den andra var för ras och jag sa "Amstaff". Jag såg på hennes ansiktsuttryck att det inte var någon favorit. Vi pratade vidare, hon gillade katter och hennes killes dotter hade en som verkligen behövde komma ut lite. Jag visade var jag bodde och sa att om jag hade katt så skulle den vara inne på heltid, eftersom jag bor bara några 10-meter från en redigt trafikerad väg. Hon förstod det. Vi tog sällskap till min infart och hon frågade:
- Du förstår att man är skeptisk mot "de där" va?
- Ja, annars kan man ju kasta in handduken. Jag kan inte göra annat än visa upp ett exemplar som inte finns i tidningarna.
- Det var kul att hälsa på en, så man får lite erfarenheter med dem.

Jag gillade hennes inställning. Men jag gillar också att de flesta man träffar hälsar på båda hundarna, sen när man säger rasen, först DÅ häver de ur sig att de är mördarhundar. Det är alltså namnet och inte utseendet som skrämmer, som så många propsar på.

Så kan det gå.

Se på Lottie. Nu har det gått någon timme sen hon skrev senaste inlägget och först NU är hon på väg ner i sängen. Hon har nog en längtan till något annat. Till något annat än vila, kanske. Det gör hon ju dagarna i ända.

Godnatt.

Nattinatt.

Det är på riktigt sent nu och jag har varit trött i säkert 4 timmar nu. Ändå går jag inte och sover? Jag är fruktansvärt trött, men det är kallt ute och de ludna två måste ut och kissa. Sen måste jag borsta tänderna och tvätta mig. Det är typiskt trist. Jag måste verkligen gå och sova.

Jag sitter och pratar med Karro om mina käkben. Hon var den jag trodde skulle reagera nästan starkast gällande dem, men icke. Hon tog den som en blomma i november och sa att det inte behöver betyda något speciellt. Härligt. Men nej, inte bra. Och nu kan jag inte slita mig.

Jag ska hålla mig vaken tills Alex skrivit klart i sin blogg. Toaletten ropar på mig, Diesels odörer får mig förstå att det är dags för en promenad. Jag är väldigt trött. Kisar. Godnatt.

Hellördag.

Dagen började med att jag försov mig. Enda dagen jag skulle göra något och jag vaknade en halvtimme innan vi skulle åka. Herre min hatt. Jag rusade, pluttade ögondroppar på Diesel, gav dem mat, slängde i mig lite frukost och tvättade mig. Kaisa var, som tur var, lite sen, så jag hann med att både slänga svartpåsar och träna platsläggning. Iväg mot Skara!
Goldenutställning. Alla som var golden i färgen åkte ut direkt. Fast vi märkte med tiden, vi satt där i sex timmar så vi hann få lite kött på benen, att de inte var fina i kroppen, så färgen spelade liksom ingen roll. Domaren var bra och flera människor var roliga. Unix skötte sig exemplariskt, även fast han bara satt vid sidan om.

När vi väl åkte släppte vi alla hundar vid Köpstan, sen åkte vi till Donken för en välförtjänt lunch. Efter det vidare till Kvänum där vi blev bjudna på fika av Kaisas föräldrar. Rasmus var där, Kaisas systerson. Så söt. Han har kapplapinnar som jag lekte med, kändes som att jag var tillbaka på fritids igen. Vi satte på Kalle Kunskap cd-rom och sjöng sånger med honom, sen Disneydags med Timon och Pumbaa. Skoja inte att Lottie var nöjd.

Mats och Ing-Marie bjöd på pizza. Efter middagen skulle Rasmus in i duschen, då passade jag på att bygga upp ett ordentligt torn till lillkillen som han ska få riva imorgon när han vaknar. Mats sa "woah" när han fick syn på det. Lottie duktig!


Kvällspromenad.

Hundarna var ivriga, de hade inte varit ute på några timmar nu. Matte hade suttit lite halvt förstelnad i soffan och tittat på Hannibal. Hur mycket jag än hatar honom så kan jag inte sluta titta.
Hundarna rusade in i hissen och när vi var nere så sprang de fort fram till porten. Jag öppnade dem och där stod de. Helt blickstilla. Det regnade ute och ingen av dem ville ta första steget. Jag skrattade och tog med dem ut på en härlig nattprommis. Draken var tokig, som hon alltid blir när det är kyligt, antingen vått-kallt eller blås-kallt. De sympatiskakade med varandra hela tiden, såsom alla gäspar när en väl satt igång. Ju nämre porten vi kom, desto snabbare sprang Draken. Hon hoppade och tjosade framför porten, ville inget annat än in.

Jag ska upp tidigt imorgon. Jag ska åka på utställning med Kaisa och titta på (fel) golden. Vita golden. Inte golden golden. Såsom golden ska vara. För de heter ju inte golden för ingenting. God natt.

Lottie & Alex.

Vi har pratat mycket idag för att vara vi. Det är så mysigt med de dagar som blir såhär, de är både roliga och bra.

Vi har pratat om minnen. Vår tid när vi var singlar samtidigt och träffade två andra singlar. Var det inte i Hallunda, så var det på Blå. Jag gillar dock (Therése..) Hallunda bäst, undra varför. Och vad vi skrattade.
- Hon hade något rosa..
- NEJ, det hade hon INTE.
- Jo..
- NEJ, DET HADE HON INTE.

Alla gånger jag vaknade upp i Hallunda och sprang in i sovrummet, hoppat i sängen, hittat föremål som inte var där tidigare och som egentligen borde ha varit i badrummet. Alla sagda saker, eftersom det inte finns mycket osagt.

Det är tiden man alltid vill tillbaka till. Man vill inte byta ut det man nu fått under åren, utan det räcker med att drömma. Och komma ihåg. Och skratta.


Stekfredag.

Om jag hade haft ett jobb så hade jag uppskattat att det var fredag nu. Allt som folk vill göra på fredagskvällar eller på deras lediga helg, det kan jag göra hela veckorna. Det är tråkigt, jag vill också uppskatta den lediga tiden jag får. Det är ju självvalt, eftersom jag inte blev uppsagd från jobbet, jag gick självmant, men jag ville inte vara ledig så här länge.

I hissen ner stötte jag på en kille och två tjejer som skulle upp och förkröka hos en kompis. Jag skulle ut och gå med mina hundar. Jag vill också förkröka och ha sådär kul eftersom man uppskattar sin lediga tid. Jag vill ha ett jobb. Då är fredagskvällar det bästa i världen.


Facebook.

Jag skaffade mig ett konto där idag. Jag har inte fyllt i något om mig själv, utan bara mitt namn och lagt in bilder. Det är kul, så många som sökt på mig där, så när jag skaffade mig ett konto kunde jag kryssa i en massa vänner direkt. Vem är den där Lottie egentligen!?

Hemlös kattunge slut.

Didrik har fått ett hem. Vilken tur. Ett äldre par ute på landet med en äldre katt, de ville ha honom. Det var bra. Lite tråkigt, men det var bra att någon tog honom innan jag gått över gränsen och faktiskt tagit hem honom till mig. Det hade nog inte blivit bra. Tiden var inte rätt. Nej.
Snyggt att jag döpt en katt som inte är min. Hej då Didrik.


Hemlös kattunge forts.

Han är galet söt. Lenny kanske kan vara kattvakt varje gång jag åker till Stockholm. Eller så tar jag med honom. Hem till mina föräldrar? Yeah right. Jag måste ändå handla en kattlåda, en transportbur, ett klösträd, kattsand, matskålar, kattmat. Och försäkring. Jag har inte råd. Jag ska inte ha ett djur till. Men han skulle passa att heta Didrik.

Draken, Diesel och Didrik. Tragiskt.

Underlig tant.

När jag hade gjort allt klart på Apoteket och Vårdcentralen samt handlingen så gick jag ut med jyckarna. Jag hade Alex i handsfreen och vi pratade en massa strunt. På samma raksträcka som i förmiddags går det en tant mot samma håll som vi, lutandes mot en rullator. Plötsligt vänder sig tanten om, sätter sig på rullatorn och åker på den. När hon märkte att den inte åkte åt det håll hon ville, rakt fram, så vände hon sig om och började gå igen. Jag kunde inte låta bli att skratta.

IKEAs låna-ut-avdelning.

Tänk om det fanns en sån? De lånade ut de möbler som man behöver testa i ett rum eller hus för att se att de passar, för att se att man valde rätt storlek och inte behövde en större eller att den stora blev för stor. Då tar man en mindre. Perfekt. Jag är SÅ i behov av deras nya avdelning.

Missförstånd.

Jag var ute på en promenad på förmiddagen med de ludna två. På raksträckan bakom garagen kom det en farbror och damn gåendes. Jag satte Draken fint bredvid mig och Diesel ville inte vara sämre, så han satte sig mellan oss.
- Vilka duktiga hundar du har! Jaahaadå!
Han var en väldigt högljudd farbror och jag slutade prata varje gång han avbröt mig, eftersom det inte fanns en suck i världen för mig att överrösta. Han pratade med mina hundar som till slut fick gå fram och hälsa. Han blev Drakens nya bästis, som alla andra som rör vid henne blir, och Diesel skuttade mest runt och brydde sig inte om den högljudda farbrorn. Han frågade vad det var för raser och jag sa "amstaff" och "greyhound". Han såg minsann att det var en springhund, den där.

Efter ett tag frågar han mig som jag uppfattar:
- Vad är de för något?
- Det där är greyhound och det där är amstaff.
- Greyham och Amsta?
Lottie viftade bort det och orkade inte ta diskussionen.
- Precis!
- Vilka fina namn!

Ja herregud, vilken tur att jag kanske aldrig mer träffar honom igen.

Hemlös kattunge.

Mia hörde av sig till mig idag och frågade om jag visste någon som ville ta hand om en hemlös katt. Varför blev jag intresserad? Lottie som just har flyttat hemifrån, som har två hundar, som åker till Sthlm några helger då och då. Det är inte dags för en kattunge. Nej. Det är en pojke på 3-4 månader. Kom igen Lottie, skärp dig. Det kommer lukta illa, för du kanske inte klarar att sköta kattlådan, du har inte råd, du har annat att tänka på.

Men så söt.

Tillägg.

Jag vill bara poängtera att det finns bra saker och det finns roliga saker. Det är inte samma sak. Samma sak med bra dagar och roliga dagar. En bra dag behöver inte vara rolig, bara för att den dagen gynnat mig på något sätt. Think about it.

Härliga morgon.

Lottie och de ludna två låg och drog sig länge i sängen. Solen lyste på Diesel som låg så snällt i soffan, jämfört med den långbenta D, som inte håller sig borta från sängen, vi trängdes. Efter att vi dragit oss länge länge, gick jag upp och tittade på klockan. 8:23, man verkar ju inte kunna försova sig längre. Vilket kanske är bra.

Jag drömde att jag bodde i ett stort hus och hade det där Siemensköket i reklamen där "jag skulle bara ha lite vatten". Undra vem som betalade för det.

Skriva kontrakt.

Jag hittade hela vägen fram till Svensk Fast, även fast det gick lite knackigt. Jag behöver lite stöd när jag ser förvirrad ut, så jag ringer mina nära och kära med jämna mellanrum. Att jag då springer runt med handsfree under en hög krage är kanske inte något som förbättrar mina odds, eftersom det ser ut som om den vilsna stockholmaren pratar med sig själv.

Väl inne fick jag klä av mig och sätta mig i konferensrummet. Andreas var artig och pratade med mig tills säljaren kom. Han frågade om jag fått jobb och så diskuterade vi trean som jag ville ha egentligen. Han förstod mig och tyckte att jag var lyckligt lottad som fick den här ettan.
När säljaren kom var det en himmelens glad mamma och en artig dotter från Uppsala. De var gulliga och vi diskuterade allt fram och tillbaka. De betalar hyran för november månad, vilket också är snällt.

När jag skulle gå önskade de mig lycka till och:
- Måste bara fråga.. Tänker du riva ner vår fina tapet..?
Haha! Jag lugnade dem, men däremot ryker badrumsdörren fort som attan!

(Hade det inte varit för Therése, så hade jag nog inte hittat hem igen).

Väggklocka.

Inatt har jag sovit hur bra som helst. Jag har försökt att ha Diesel i sängen hela natten så jag vaknar varje gång han försöker klia sig på ögat, men Draken har puttat iväg honom flera gånger, så det gick som det gick. Jag har vaknat flera gånger inatt, antagligen för att jag är lite orolig för ögat, så jag har varit uppe och tittat på honom, och druckit vatten. Och varje gång jag klev ur sängen så undrade jag vad klockan var, men varje gång jag kommit tillbaka från köket, så har jag glömt att titta, så väl nere i sängen kommer jag på det och orkar inte gå upp. Tänk vad en väggklocka skulle göra!

Det finns inget kallvatten här. Jag stod mitt på morgonen och spolade kallt hur länge som helst, men när jag väl tyckte att det var okej, så var det ljummet när det kom i munnen. Så jag fyllde ett glas och ställde det i kylen. Jag glömde dricka det bara..

RSS 2.0