snatscho

När jag var liten och fick hem Solis för första gången, då var jag i extas. Mitt första egna husdjur. Och så häftig hon var! Även med facit i hand så var hon verkligen riktigt cool fågel.
Jag trodde inte att jag någonsin skulle bli så igen för en fågel, med tanke på att de inte är som hundar eller katter. Jag om någon borde egentligen veta att jag skulle bli såhär, just med tanke på att jag hade Solis. För nu sitter jag här och har haft fågel i ett drygt dygn. Och han är så söt!

Han pratar en massa nu och börjar känna sig ganska bekväm i sin stora bur, som för övrigt har fått en fast plats i vårt hem. Jag pratar om honom på jobbet, visar bilder och är jättestolt över vad jag dragit med hem. Vi satt och pratade lite idag, jag och Dudde, och så fort man slutar så fyller han i det jag skulle fortsatt med. Och han vågar inte riktigt sitta bredvid mig i soffan (buren står bredvid soffan), så han sitter en bit bort. Ibland i sin matskål allra längst bort, men ibland är han modig och sitter i mitten på pinnen i min huvudhöjd. Och så snackar han lite.
Vilken kille!

En av fåglarna jag hittat på nätet heter Dido. En som jag skickade intresseanmälan på, men som jag tror att jag tänker spola. Och med tanke på att den hette något på D, så kunde jag inte låta bli. Det var nästan som ett tecken.

Lotties familj bara växer. Hon får bara fler och fler barn att ta hand om, vilket jag gillar!
Jag har under några veckor nu kollat på nätet efter fåglar, jag fick blodad tand när jag och Jannicen var på Djurmagazinet i Falun och såg så himla fina engelska undulater. Jag har hittat flera olika fåglar som jag känt att jag vill satsa på, men ekonomin håller inte för fåglar som kostar 1000 spänn. För efter det ska man lägga till bur och alla tillbehör, och klä buren fint etc. Jag var nere på mitt Djurmagazinet här och blev mer än missnöjd. Det finns verkligen, i stort sett, ingenting. Tomt - bortblåst.

Men idag, förstår ni, åkte jag en sväng. Först till Falköping och deras Djurmagazinet var snäppet bättre än Skövde, det är dock ingen komplimang. Sedan tänkte jag dra vidare till Lidköping, men kom och tänka på att Skara Hästsport & Zoo borde ha något. Går in där och blir förtrollad av en riktigt stor hundbädd som bara kostade 500 spänn, men jag var tvungen att låta den vara. Den får bli ett projekt i höst. Sedan vidare och fick syn på djurrummet. Inte dåligt!
Jag gick för att se vad de hade för fågelburar och jag hittade två stycken jättestora burar uppe på en hylla. Högt upp. De var STORA och jag såg en lapp på som det stod "649" på. Jag kisade med ögonen och försökte se om det fanns en dold 1a framför, för det verkade helt orealistiskt. Inte på världskartan att den är så billIg. Inte ens de begagnade burarna på blocket i samma storlek har den prisklassen. Jag såg att en i personalen gick förbi och frågade om hon kunde hjälpa mig.
- Vad kostar buren däruppe?
- 649 kr.
- Är det på riktigt alltså?
Hon tyckte det var jättekul att kunna förvåna någon så pass. Jag blev riktigt chockad. Jag frågade henne också om undulaterna i djurrummet, som var stängt för att folk inte ska kunna störa dem, och då gick vi in dit. De hade 3 st jättefina undulatbebisar. Jag kunde inte låta bli. Den gulagröna, en hane, var så fin att det bara inte gick. De andra två var lika varandra, sådär vanligt blå-vit, Göteborg. Så jag valde den "ovanliga". Den som de hade minst av. Han har en sån fin bur och tycker att det är lite tråkigt att vara ensam, och det förstår jag eftersom han aldrig varit ensam tidigare. Men snart fixar vi en kompis till honom.

För några dagar sedan såg jag en svart, äcklig, liten liten skalbaggeliknande insekt i mitt badrum. Den klättrade på min skjorta som hängde på draperistången. Den var äcklig och kunde flyga, så jag spolade ned den för avloppet. Blä. Jag tänkte att den måste ha flygit in under dagen eller så. Igårkväll hittade jag källan till detta. Jag öppnade fodertunnan jag har i badrummet med hundarnas ben och Snobben och Chickos mat i - USCH VAD ÄCKLIGT. Där fanns säkert fem eller sex stycken. Jag slängde på locket igen och försökte fundera ut bästa sättet att bli av med skiten. Många olika teorier dök upp i huvudet, den ena var mer osmidig än den andra. Jag skulle ha påsar på händerna för att krypen inte skulle röra mig, jag skulle göra allt i min makt för att rädda fodertunnan. Till slut tog jag skiten, tejpade igen locket och gick till stora skräpstationen i området för att kasta iväg alltihop. När jag äntligen kastat allt över kanten och tittat ner i tunnan för att se att det bara fanns ett endaste kryp kvar, så insåg jag att det fanns ju mer prylar i tunnan än fodret och benen. Ett par jättefina trosor till Draken, reservglaskupor till min ljusslinga i rummet och andra nödigheter. När jag började pilla på grejerna för att se om det gick att rädda dök kypen upp igen. De skulle verkligen döda mig. Så jag lämnade allt och tog min tomma tunna för att skölja ner det sista krypet i avloppet.

1-0 till småkrypen.