Seg morgon.
När jag vaknade nästa gång kändes det som om klockan blivit i alla fall efter elva. Nehedu, den var 8:53. Jag hade inte försovit mig! Nu börjar hon lära sig, den där Lottie.
Inredning.
IKEAs hemsida är ju en favorit. Jag som odlade ett renrakat hat mot det företaget för ungefär två månader sen när jag inhandlade mina garderober därifrån. Jag sa att jag aldrig mer skulle handla där och pappa sa att jag kommer återgå dit när jag flyttat hemifrån. Jag hatar när han har rätt.
Bra dag.
Men idag har inte varit en rolig dag.
Adressändring.
Lottie har nu officiellt flyttat hemifrån. Nu har hon blivit en stor flicka. INFLYTTNINGSFEST NÄSTA!
Ny hundkurs.
Jag och Kaisa gick iväg och släppte hundarna en stund innan vi skulle börja. Jag var snabbast tillbaka, medan Kaisa försökte tukta Unix lite, så vinkar Ingemar på oss, menar att vi ska komma till honom. Han tittade på Kaisa och sa att Anna-Lena (instruktör) ska börja en ny kurs efter nyår.
- Det är för hundar som vi tror lite mer på, och där tror jag att du skulle passa in.
HAN SA TILL MIG! Han tror på mig och Diesel.
- Men grundkurs då?, frågade Kaisa.
- Äh, grundkursen kommer inte utveckla er alls, mer än att du tröttar ut honom. Det är mest sitt, sitt kvar och sånna grejer. Jag ska ta det här med henne så du kan gå direkt dit.
Jisses? Lottie sken som en sol. Hon kom, HON sågs, hon gick före i kön!
Ny telefon forts.
Jag tog mig i kragen och bestämde mig för den nya, lila telefonen. Jag har nu laddat den, fixat inställningar och lite sånt. Även försökt ställa om mig från Samsungs T9 till SEM's T9. Jag gillar sistnämnda bättre.
Jag vet inte än vad jag tycker om den nya lila. Den känns så plastig jämfört med den andra. Och lite för lik mammas. Det hade ju varit görkul om min nya telefon hade varit rosa, då hade jag skrattat högtljutt. Eller nej, jag hade inte velat ha en rosa telefon.
Nu ska det fixas naglar!
Ny telefon.
Så nu har jag ett dilemma i mitt väldigt hårda liv. Vilken telefon ska jag använda? Den som kostade mig fyra lök eller den som jag antagligen kommer gilla bättre och fick gratis? Stoltheten säger den förstnämnda..
Det är ett hårt liv.
Morgon 1.
Jag kunde inte somna om, så vi gick upp också. Och hur skönt var det inte att ha saknat sällskap till frukosten! Och Draken har saknat att få smyga in i köket, att få det sista av mammas fil och allmänt få allt som hon inte får av mig.
När mamma åkte hemifrån läste jag Hundsport, sen kröp vi ner i sängen igen. Och tänka sig, vilka ligger alltid kvar sist?
Rykte.
Det är lite läskigt. En korv i magen. Fast jag kan ju välja att se det som gratis PR.
I Stockholm.
I stan träffade jag den numer i stort sett svarthåriga Jannicen. Så söt och glad. Vi åt på Donken (är det sant?) och tog igen en svunnen tid. Det var så mysigt, skrattade åt ingenting och allt var som det brukade vara. Himla skönt. Aj lajk hör.
Nu har jag precis hunnit packa ur det mesta och har bara resten kvar. Really? Det finns så mycket jag måste städa iordning för att eventuellt flytta ner det till Skövde senare. Då slipper man göra det sen, tänkte jag. Jag tänkte liksom. Tänkte till. Leif berömde mig för det idag. Han tyckte också att Draken var tjock och att jag hade skaffat mig en mördarhund. Han var för övrigt rädd för Diesel. Mohah.
Jag blöder på min pektå. Det gör ont.
Present till mig själv.
När jag var och handlade presenter till födelsedagsbarnen, så hittade jag en klocka som typiskt Lottie skulle ha. Utan att tänka mer på det kom jag hem igen och klappade om byrackan med den mest svängande bakdel jag sett. Då kom jag på, var sjutton gjorde jag av klockan?
Ofrivillig behandling.
Diesel har klart och tydligt visat för mig vad han tycker om den behandling jag köpt till honom. Istället för att bara ha det obligatoriska hålet längst fram i pipan har han omkonstruerat alltihop med fyra stycken i själva sprutan med exakt samma funktion. Den är alltså obrukbar. Men det den ludne herrn inte vet, är att jag har en reserv hemma hos mamma och pappa. Den du! Man får inte alltid som man vill.
Milt pinsamt.
- Jag vill att belysningen ska föreställa GRY på Globen så att det syns över hela Sthlm, vad tycker du om det?
Det där var inte bara milt pinsamt.
Färdigpackad.
Det är onsdagskväll och då är det Grey's Anatomy. I varje paus har jag packat i min stora gröna resväska och skrivit lista över vad som ska göras innan vi åker imorgon. Diesel har tuggat på sitt oxben över hela mattan, så en lång stund imorgon kommer jag att ägna sittandes på golvet och skrubba den.
Plocka in disken, packa ner sängkläderna, packa ner datorn och handla present till Börty. Och så ska man äta och framförallt vakna. Lid med mig, jag lever ett hårt liv.
Fika med Kaisa.
Kaisa ringde från hundklubben och frågade om hon kunde titta förbi. Absolut. Och hon hade med sig fika! Inte mig emot. Draken och Unix följde med, vilket nu syns på Lennys matta.
Butterkaka och hasselnötskeks fråm Lidl. Mums. Jag berättade om Andreas och hon propsade om att han inte alls är ful eller gammal, utan "han är ju handbollsspelare, han har kropp!". Neeh, tyckte Lottie.
- Men han Jerry då? Ser inte han bra ut?
- Jo, lite. Eller.. Fast han är ju också gammal.
- De är inte gamla! De är som mig typ.
- Mmm.
När hon åkte glömde hon både mobil och mat till Draken. Hon är så söt, lilla Kaisa.
Acoustic Love Songs.
Möte med en mäklare.
- Får han hälsa?, frågar jag eftersom Diesel skulle massakera hans lack på bilen om han gick närmre den.
- JAVISST!
Han klev ur bilen och kom gåendes.
- Eh, han kommer hoppa, så jag får hålla i honom lite.
- Det är ingen fara.
- Du blir smutsig.
- Ja, det gör inget.
Snubben har typ kostym på sig. Svart. Som jag såg fick flera tassmärken på sig. Finemang.
- Vad fin han är.
- Ja, han är jättefin.
- Vad är det för ras?
- En amstaff.
- Jerry har du träffat?
- Ja. Eller nej, jag har bara pratat i telefon med honom.
- Okej, han har en sån. Fast jag undrar om han inte köpt den utomlands för hans har spetsiga öron.
- Kuperad?
- Ja, så heter det. Spanien kan det ha varit.
- Okej ja, det kan nog stämma.
- Ah, du pratar ju i telefon.
- Äh, det är mamma, så.. !
- Jag hör av mig.
- Ha det bra.
Hundtricket fungerar.
Lägenhetsvisning.
Lottie diskade klart all disk innan hon åkte ner till våning 6 för att gå på visningen. Där fanns då ingen lapp på någon dörr om en visning. Kom igen, tänkte jag. Då mindes jag att Kaisa hade sagt:
- Våning 6/7, bor du i himmelen då eller?! Haha.
Jag bor alltså på våning 8, och de hade skrivit fel, så kanske var det på 5an eller 7an då. Jag åkte ner till entréplan först för att se att det verkligen var i det här huset. Japp, fast på våning 5.
Där stod dörren öppen och flera stycken gick därinne. Andreas mötte upp mig i dörröppningen och sa åt mig att ta av mig skorna. Badrummet var okej, t.o.m. badkaret var fint. För tillfället kan jag tänka mig ha kvar det. Rummet var också fint, golvet var mysigt att gå på, men det fanns en spricka i fönstret ut till balkongen. Andreas tog tag i mig när jag var på väg in i köket.
- Juste Lottie, det ska jag säga.
Folket därinne vände sig om och reagerade på att han kunde mitt namn. Jag reagerade också, eftersom vi inte direkt haft regelbunden kontakt.
Köket var inte vackert, fast det var bara väggarna. Det fixar jag lätt. Intresseanmälan inlämnad.
Fin promenad.
För andra gången idag skötte han sig jättebra när en annan hund passerade. Mycket har att göra med mig, jag behåller lugnet och visar det för honom på ett helt annat sätt än tidigare. Det är läskigt hur mycket fel man gör hela tiden, och ändå skäller man på hunden. Kom igen.
När vi kom tillbaka till huset gick säkert fem människor ut ur min port. Det är mycket för att vara här, så ja, jag reagerade. Däribland kom även mäklaren som jag träffade när jag tittade trean på 13B, och han kände igen mig. Han tittade först på hunden, sen tittade han på mig, spärrade upp ögonen och sa "Hej!".
Det han inte vet, eller det kanske han gör, är att han och jag träffas igen kl 16. Mohahah.
Inte för långt, men ofta.
Therése suckade högljutt när jag sa att det var två långa inlägg jag skrivit.
- De ska ju vara korta!
Jaja. Jag kommer få anstränga mig för att lyckas ha en "riktig" blogg. Jag skriver alldeles för många detaljer. Och så är jag dålig på att hitta punch lines.
Det är förresten Therése som fått mig att skaffa den här bloggen. Hennes fel alltihop. Men jag tycker om henne ändå. Massor.
Körlektion 2.
Jag tog en promenad till körskolan i det alldeles förträffliga vädret. Solen sken, frost på marken och jag var alldeles röd om kinder och näsa. Jag tänkte att de inne på körskolan kommer påpeka detta och förberedde mig på att skylla allt på min hårfärg. Detta blev dock inte fallet. Jag slog mig ned på stolen i receptionen och tittade i Håkans pärm efter fler körlektioner.
Efter en stund kommer det fram en snubbe från rummet bakom och sätter sig i receptionen. Han börjar ställa frågor om mig, vad jag heter, om jag kört mycket, var jag bor. Vi hade trevligt och han berättade att han håller på att utbilda sig till körlärare, att han ska praktisera här i fyra veckor, att jag ska vara beredd på att han kanske åker med och så tyckte han att jag skulle flytta till falköping. Det tar faktiskt bara en kvart till Skövde och där kan man hyra en etta för 1600 kr i månaden. Nej tack, I'll pass.
Håkan dök upp några minuter sent och drog med mig ut. Snubben bakom receptionen försökte några gånger att få följa med, men Håkan var svårflirtad och sågade honom vid fotknölarna.
- Du kör.
- JAG?
- Ja.
- Men hurru du, litar du på mig?
- Vi har ju varsit visitkort till assistanskåren, jag tror vi klarar oss.
Vi sätter oss i bilen och kör iväg. Japp, jag var ringrostig. Min Mona har inte ens närheten så skarp broms, slö gas, tålig motor eller lätt växelspak.
Vi körde runt uppe vid Billinge Hus.
- Gasa på lite nu så vi inte får parkeringsböter.
- Hurru du!
-fniss-
Håkan puttar mig på armen rätt mycket. Han fnissar och slår till lite löst, sen blir han allvarlig tills vi säger något kul igen. Han är trevlig och gick igenom med mig vad jag gjort. Sen tackade vi för oss och jag gick min promenad hem. Fortfarande lika fint väder. Jag gillar Skövde.
Succé framför ratten.
Vi klev utanför kontoret och ställde oss vid bilen.
- Du har kört lite eller?
- Ja lite grann, men du ska köra nu.
- Jag? Nehe.
- Jo, jag har inte kört på hela sommaren. Jag vill känna lite på dragläget innan jag åker ut i den där (Skövdes största rondell precis utanför kontorsgräset).
- Haha, okej då.
Vi rullade iväg och han kallpratade lite. Han körde iväg mot berget och parkerade bilen på en bebodd gata. Vi bytte plats och han började berätta om stolen och öppnade teoriboken för att ställa frågor. Jättebra, 380 kr som bara rinner medan han sitter och pratar. Ja, jag vet att det är sånt man måste veta, men jag förstår att jag ska vänta på dragläget innan jag kör iväg och att jag bör se i backspeglarna när jag kör.
- Vrid om nyckeln nu då, så kör vi.
-tystnad-
- Det händer inget?
- Du vrider nog för långsamt, man måste göra såhär.
-tystnad-
- Men vad? Den är ju strömlös.
Han försökte flera gånger, men inget hände. Vi hoppade ur bilen och tog tag i tre tjejer som kom gåendes. De hjälpte mig putta bilen medan han satt i och försökte starta. Gick inte det heller. Vi tackade tjejerna och han ringde efter bärgare. Jag kunde inte låta bli att skratta, vilken succé min första körlektion var.
Vi blev stående där, mitt på blåbärsstigen i Skövde och pratade om bilar. Han var hårdsmällt till en början, men verkade inse effer en stund att jag inte var det, så han släppte efter. Inte alla som blir stående med sin körlärare i 40 min in the middle of nowhere. Jag berättade om mig och mina hundar, varför jag är härnere, Kaisas bravader med sin nya bil, sen gled vi in på bilmärken och snubben vill testa mig på vilka som kommer från vilka länder. Lägg av! Han skrattade, men jag gjorde några försök. Det slutade med:
- Äh, jag vet om Volvo och Ford, det räcker för mig!
Han tyckte det var lite jobbigt att det blev såhär, men skrattade åt ödet. Jag sa:
- Jag får ju i alla fall en lektion i hur man bärgar, det är det inte alla som får.
Bärgaren dök upp och ut klev en äldre farbror och en yngre förmåga. Rätt söt. Farbrorn satte sig i bilen och förmågan vid motorhuven. Farbrorn vred om nyckeln och pang boom crash var bilen igång. Vi tre vid motorhuven tittade med stora ögon på varandra, tills Lottie asgarvade. Håkan sprang fram till farbrorn och frågade hur han gjorde. De dividerade lite om hurvida han skulle åka till Volvo eller inte, men de bestämde sig för att bilen skulle dit. Vi skrattade, farbrorn och förmågan sa att bilen låter som en dröm. Och medan Håkan skrev på några lappar kom farbrorn fram till mig med ett visitkort till Assistanskåren.
- Här har du till när du fått körkort.
Vi alla skrattade, Håkan körde hem mig och jag var helt klart nöjd efter min första lektion på körskola. Den var helt gratis.
Rallylydnad.
Igår var det måndag och min favoritdag i mitt orutinmässiga liv. Det var min tur att ta med fika till gruppen, så Kaisa kom en kvart tidigare än vanligt så vi hann förbi Lidl och inhandla typiska nyttigheter. Vi beslutade oss för butterkaka och tigerkaka, vad jag vet hade jag inte tidigare ätit det, så jag fick lita på Kaisas smaklökar.
När vi svänger in på parkeringen får vi syn på en vilsen Ingemar ute på lilla plan. Vi kliver ur bilen och frågar varandra vad i sjutton han gör. Han vandrade runt med sina obligatoriska gröna gummistövlar, höll tre stora papper och hade ställt ut skyltar på marken. Allt var i en enda röra. Jag och Kaisa skrattade, sen rastade vi hundarna. Anita dök upp och nu var vi tre som skrattade åt lille farbrorn i gummistövlar. Hon sa att det han sysslade med såg ut som "rallylydnad", något hon bara läst om. Fler dök upp med tiden och vi vandrade in på plan. Ingemar och hans ständige följeslagare Samba fick visa vad skyltarna menade, vi är ju ändå bara människor. När de visat klart var det våran tur. Det fanns tre banor att gå, så vi fick dela upp oss. Diesel och jag gjorde väl inte något större intryck, han ville mest bry sig om marken där Freja suttit. Hon hade precis löpt klart, och inte sjutton tvättar man jycken efter? Nepp, så eftesom hon är enda tiken, vad gör då alla hanar? Snorklar marken efter henne. Är det en ny gren inom lydnad? I had no idea.
Efter fikat och ett fyrfaldigt leve till Kaisa och Ingemar för söndagens klubbmästerskap skulle vi köra alla tre banorna på tid. En vinnare för varje bana. Jag kände hur tävlingsLottie hoppade fram och jag såg till att jag hade Diesel på G vid min sida. Det enda jag ville var att Kaisa skulle göra före mig, för hon är min största konkurrent i det här. Bana 1 gick åt skogen. Jag blev snurrig i spiralgången och gick åt fel håll (?), så jag gjorde om den. Förlorade många sekunder på det, så jag hamnade långt efter ettan. Som förövrigt var Freja, VA, ÄR DET SANT? LÖPTIKEN? HUR KOMMER DET SIG?
Jag är inte bitter.
När Christina stod beredd och redo vid bana 2 säger Ingemar att den här borde vara snabbare. Hon fick prestationsångest och alla skrattade. På henne verkade det som om den var likadan som banan innan, runt 1 min. Kaisa gjorde den och jag såg hur mycket snurrar det var, likt en norsk fylla. Hon fick 38 sek och jag tänkte direkt att det kommer jag aldrig att slå.
- Om du slår 38 sek, så får du gå hem!
Alla skrattade, Jag ställde upp mig med Diesel och han fattade galoppen direkt. Vi sprang så fort vi kunde och snurrade och jisses, runt här också och sitt och spring och sväng väster och slalom, sväng höger och ut. Jag hörde ett mummel när jag slutade jubla för att Diesel skötte sig så bra, sen skrek Kaisa:
- Det tar 40 min att gå, bara så att du vet!
Alla skrattade och jag frågade hur det gick.
- Du leder, du fick 33 sek.
MOHAHA, damn Im good. Och Lottie vann. Yep, ni hörde rätt.
Bana 3, den som var komplicerad, lång och krävde lite mer koncentration än snurrigt huvud. Jag såg till att Kaisa gjorde före mig, hon fick 1:47 sek. Sen var det Lottie och Diesel. Han var så otroligt duktig och det var himlans kul. Jag hörde mummel medan vi sprang där, de pratade om oss utanför plan. När vi sprang ut från banan hade jag en bra tid, sa Ingemar. 1:37! Tio rackarns sekunder snabbare! MOHAHA, lägg av. Vi var grymma. Lottie vann alltså på två banor, medan de andra muttrade lite.
Hade inte jag vunnit, så hade jag inte bara muttrat, jag hade varit flyförbannad över att Freja inte var nytvättad. Att hon störde min träning och att jag vill göra annat med min hund än slita honom från hennes rumpa. Men jag vann ju, så jag är inte arg. Frejas ägare Victoria och Charlies ägare Anders berömde mig för att ha kommit så långt med Diesel. Att han på så kort tid har blivit en konkurrent till deras.
Stackars Draken som satt vid sidan om ville ju också testa på tid. Hon och jag testade bana 1 tidigare den timmen, och hon är ju som hon är. Hon har kul, det är huvudsaken. Så den här gången körde vi på bana 2. Hon är ju inte dum, hon hade ju sett på och visste att man får godis när man klarat banan. Draken fick 11 ben och sprang tre varv runt mig istället för ett, satte sig på sniskan och manglade slalomkonerna, men det är ju inte alltid lätt när godis lockar. Hon är som hon är och därför älskar jag henne. Min underbara Draken.
Hela dagen var perfekt. Jag och Diesel kom varandra mycket närmre med den övningen och han kan gå hur långt som helst. Jag ringde och berättade för mamma och hans framsteg och hon lät faktiskt inte förvånad.
