snatscho

Idag hade vi ett uppföljarmöte på något möte som de hade innan jul. Jag kom med eftersom att det är bra att veta vad som händer på jobbet och det gjorde ju inget, för allt som hände var att vi fick beröm. Och även fast jag inte direkt varit delaktig i förändringen så tog jag nog åt mig minst lika mycket som de andra, vilket snyggViktor anmärkte. Han var för övrigt den som höll i mötet, vilket gjorde mötet en gnutta mer intressant. Gillar ögonen vad de ser så kan jag lyssna på allt. Det är som att titta på jordens godaste bakelse, en jättestor, fluffig muffins med glasyr. Det är snyggViktor, det.

Nu är det riktig kris med kläder. Jag behöver tvätta och det finns knappt någon tid. Igår fick jag gå och handla in diverse plagg för jag inte tvättat på länge, länge. Nu bokade jag in en tid imorgon bitti, så det ska bli kul att se om jag klarar av att gå upp till det när jag är så här pass trött. Det ska bli himla kul. Har knappt klarat det förut, så vi får väl se. Då kanske det är dags att sova nu då. God natt.

Den där Lottie är himla hungrig på information och vill lära sig allt nu. Nu, nu, nu! Hon vill sätta igång och jobba skift och då måste jag ju kunna allt. Eller ja, delvis allt. Så jag byter tider med dem som inte vill jobba stängning och så. Igår kom jag till jobbet kl 11:30 och fick för mig att byta tid med Hamed. Han blev överlycklig, så han tog min tid som var till 20:30 och jag tog hans. Jag fick först jobba till kl 13 för att sen gå hem och komma tillbaka kl 17. Jag var hemma igen ungefär kvart i tre inatt. I säng var jag vid halv fyra.
Min lediga helg var inte ledig, inte ens en dag av de tre. Och som jag såg fram emot fredag, äntligen lite ledigt. Men nepp, då föreslog Jonas att vi skulle ha kassautbildningen. Och det vägrar jag ju tacka nej till, jag vill ju helst göra den nu, nu, nu! Så det blir ledigt kanske först på måndag? Eller när mamma kommer. Jag vet inte. Åter till jobbet, femtio minuter kvar.

Efter två stängningar i sträck och ett femtimmarspass från förmiddagen idag så är Lottie lite sliten. Hon är lite trött i fötterna och i huvudet. Lotties lediga helg blev plötsligt en väldig inkomsthöjare denna månad, vilket inte gör särskilt ont när man tänker på det. Så därför lyxade jag till det lite idag, efter jobbet gick jag för att handla mjölk. Då slog jag till, dödsstöten, och köpte en film. "Förtrollad" inhandlade jag till min lilla samling, halvlade mig i soffan och tittade på den. Vilken lyx alltså. Ligga och titta på film. Det är okej att göra så once in a while. Bra Lottie!

Jag glömde ju tillägga att det inte bara går bra för mig. J sätter fart med sitt nya jobb snart, vidgar sina vyer allt längre ifrån hamburgebranschen. Hon gjorde ett gästspel i slakthusområdet, sedan bar det av. Det kommer nog bli riktigt bra, skaffa sig ännu mer kontakter och mer meriter. Nu gick vi skilda vägar, hon mot djuren och jag fortsätter i min hamburgebana. But you shall not worry, you will never get rid of Lottie!
T har gått och skaffat sig ett jobb. Hon är som jag, under utbildning för tillfället, fast hon blir klar långt före mig. Konta på den där banan som kör omkring norr om stan. Jag säger alltid kontrollant, för det låter som en förkortning på det, men det är konduktör. Eller? De har blå uniform och en stor midjeväska som de bär fram och tillbaka genom de tre vagnarna. Wow, kvinna i uniform. Hon kommer i vilket fall rocka som konta (RIM!), så nästa gång jag är i huvudstaden ska bruden gå som på en catwalk för mig. Säga vilken station slash hållplats (aha!) det är och stila med den snygga uniformen.
A är en vän jag haft väldigt länge. Vi konfirmerades tillsammans, levde rövare med våra ledare, hittade den flygande snigeln Börje, Pistvakt, Björnbröder, expojkvänner, galna nätter i Hallunda, bonka bonka, Kaspar Hauser (binder oss fyra ihop), Robbie Williams, hundarna, mormor, sno farmors kläder. Se till att bli bättre så att vårt liv kan fortsätta såhär. Du är den bästa av bubblor!

Idag var det inte förväntat att vi skulle sälja särskilt mycket, eftersom en konkurrerande hamburgekedja, inga namn nämnda, öppnade dagen till ära. Det var lugnt på morgonen, jag klarade mig själv något sånär, sen hoppade vaktmästaren in och tog ena sidan. Sen. Sen var det kaos. Hela lobbyn var fylld med gäster som köade och fyra kassor var öppnade. Där står jag och vaktmästaren, som varken är snabb eller fullärd. Jaha. När skåpet var tomt och köerna bara blev värre så hoppade två personer till in i köket och hjälpte oss att i alla fall få bort holdarna. Mitt i det här kaoset får jag syn på några jag känner igen. Några militärer. Shit, det är ju dem som jag och Anna träffade på krogen. Den långa av dem tittar på mig och jag ser att han känner igen mig. Jag ser hur han böjer sig till de andra, som står på normal nivå ovanför havet, och alla tittar på Lottie. Jag gör allt för att inte synas först och fnittrar för mig själv. Ska jag vinka eller ska jag låtsas som att stockholmaren inte kommer ihåg dem? Hela gänget på ungefär sju militärer vinkar frenetiskt till Lottie. Jag fnittrar och undrar vart jag ska ta vägen någonstans. Hamed tittade på mig:
- Lottie, de tittar på dig.
...
- De vinkar till dig?
- Mm.
- Lottie, vad har du gjort?
- Inget!
- LOTTIE HAR GÅTT LAGET RUNT!
- Har jag inte alls!
- Lottie är upptagen, hon tar bara män i uniform!
- Hurru du!

Jag vinkade inte. Så fort Hamed satte fart med sitt, kunde jag inte finna ro att heja tillbaka. Jag skrattade slash skämdes slash packade hamburgare.

Jag har dessutom lyckats jobba över två gånger idag. Jag tog en halvtimme extra för att Crille skulle kunna grilla (rim!) med några vänner. När klockan blev åtta hade visserligen kaoset lugnat sig, men inte lagt sig helt. Micke sa åt mig och Stoffe att göra något, man lyssnar inte så noga. Stoffe svarar:
- Jag och Daniel då eller?
- Nej, du och Lottie.
- Lottie slutar nu.
- Nä!? Gör du?
- Ja :D.
- Du har inte lust att jobba över en halvtimme?
- Det har jag redan gjort.
- Har du redan gjort det?!
Han springer till tavlan och kollar, se på fan. Det går en stund.
- Du har inte lust att jobba över en kvart?
Han tindrar med ögonen. Fast jag hade redan bestämt mig.
- Alltså, jag kan vara kvar, det är lugnt.
- Åh, gud vad sjyst! Jättesjyst!

Idag var min längsta dag hittills i min Donkenkarriär, men det var helt klart den dagen som gick snabbast. Och jag bara älskar när de säger:
- Bra jobbat, köket.

Jajemen! Det var inte direkt någon som blev ledsen när jag bad om att få jobba i helgen. Herr restaurangchef skrattade när jag berättade om min söndag, hur det kliade i fingrarna och sa då att jag kom in i rytmen fort. Så är han också, även när han är sjuk, men då sa jag att min gräns går där. Jag kan omöjligt jobba när jag är sjuk, så han "vann" där. Å andra sidan skulle jag inte tippa på att hans immunförsvar är lika kasst som mitt. Så i min värld vann han inte.

Jag får jobba både lördag och söndag. Helbra. Söndagar gillar vi, dubbelt betalt hela dagen. Ja tack, in på kontot bara. Ge mig, ge mig. Jag har börjat få tiderna för när mamma är nere. Jag jobbar de två första dagarna hon är här, så när resten kommer får man redigera lite. Helgen borde jag få loss på något sätt, då blir det min första lediga helg på fem veckor. Härligt!

Jag var över hos Ann-Marie, en i min måndagsgrupp, för att titta på ett solparasoll och en klädställning som man kan hänga på balkongen. En skällande Tibbe hörs innanför dörren och sen öppnar A-M. Det luktar rök och ser ut som orginal alltihop. När vi ska gå ner till källaren så märker vi att granndörren var öppen. A-M ropar in och frågar om Rut har glömt dörren öppen, men då tittar herr Mäklare ut. Herrn som förmedlare min lägenhet. Han känner igen mig och frågar om jag trivs i min. Jag berättade att jag gjort förändringar och han sa att han minns det gula köket. Så frågar jag om jag får titta in lite snabbt och det fick jag. Jag går in.
- Har du suttit i solen?
- Ajo.
- Du har en vit fläck, INTE FÖR ATT JAG TITTAR DÄR, men du har en vit fläck där.
Han pekar på min bröstkorg och lite ovanför och mellan mina tuttar fanns det en vit fläck. Det var ju kul att han kände igen mig i alla fall.

Men varför inte? Jag jobbar på och tycker att det är kul. Det är framförallt roligt när lönekuvertet kommer, eller typ pengarna in på banken då. Jag får betalt för att svettas och skratta. Det är helt okej. Jag är helledig i helgen. Jag funtar på att ta extratider på fredag och lördag, för vad ska jag göra när jag är ledig? Idag jobbade jag bara fem timmar och eftermiddagen/kvällen gick åt till att hitta på saker att göra. Det blev himla långtråkigt, jag t.o.m. plockade fram ett korsord ur Regionmagasinet och knåpade. Jag som är ett underbarn gällande korsord. Så klart. Hundarna får sina promenader när jag kommer hem, ibland är de riktigt härliga. Promenaderna alltså, fast visserligen hundarna med. Jag har hittat ett nytt favoritställe som jag ska försöka ta mig till oftare. Hundarna kan springa där, så länge det inte dyker upp en cyklist eller någon annan som riskerar sitt liv när de närmar sig oss.

Jag är ledig imorgon och på måndagar har jag hundklubben, så då går det an. På förmiddagen. Sen då? Man är lite trött och så, men jag kan lätt ställa mig några timmar på jobbet och köra järnet. Herr restaurangchef ringde efter mig idag och undrade om jag kunde jobba extra imorgon, folk är tydligen sjuka. Men jag sa nej, eftersom måndagar är den enda dagen jag faktiskt vill ha ledigt. I alla fall på förmiddagen. Sängdags, god natt.

Idag är det en galet fin dag ute. Solen skiner som aldrig förr, inte en dag för tidigt, och vi har legat ute på balkongen efter mitt arbetspass. Allt ifrån middagsinbjudningar, hackkyckling och "cheesus" till "hon håller kollen" och McFlurry. Lottie tog med sig en McFlurry hem och satte sig på balkongen. Så himla mysigt. La ut en filt som båda hundarna ville ligga på, trots att de har en egen som dessutom är dubbelt så stor. De tyckte till slut att det var för varmt, så Lottie fick den för sig själv. Solen gassar och mina lysrör till ben lyser upp hela bostadsområdet. Det är vad jag kallar lågenergilampa. You are very much welcome!

Jag har åkt på en rejäl släng av Brolle-feber. Ja tack, jag offrar mig gärna på den. Ge mig!

- Jävlar vad lång du är då!
- Mohaha, klackar!
- Aa, det här ser ju larvigt ut.
- Vadå, hur lång är du?
- 170..
- 174 UTAN KLACKAR! (Lottie med sin stolta (dryga?) röst.)
- Och nu är du 180, roligt. Det ser konstigt ut ju.
- Meh, du vet väl hur alla kändispar ser ut.
- Aa, Tom Cruise och hon!
- Katie Holmes.
- Ja! Hon är ju asmycket längre.
- Ja, du ser.
- Om jag skulle gå ifrån min sambo och bli tillsammans med dig, så gifter vi oss, då skulle vi se ut som dem.
- Haha! Så pass.

- Om jag skulle vara singel, skulle du bli ihop med mig då?
- Va?
- Om jag var singel, skulle du bli ihop med mig då?
- Nej.
- Nehe. Haha! Kort och konsist svar.
Det går en stund.
- Varför?
- Va?
- Varför skulle du inte bli ihop med mig?
- Vi tar det en annan gång..
- Meeh! Nu gör du sådär igen!

Herr restaurangchef tror att han var ett av struloffrena. Grejt.

Hon har blivit otroligt dålig på att uppdatera bloggen, den där Lottie. Helt makalöst och förbättring kräves från hennes egen sida. Mycket händer hela tiden, saker som sägs på jobbet är något som borde skriva in sig här av sig självt, det blir för mycket för mig att ta in. Det bara skrattas och skrattas, retas, ropas, görs fel och pikas, vi har jättekul.
Igår var det middag på någons bekostnad för vi fick till en 100%ig GAP (fråga inte) och den hölls nere på Harry's. På min vänstra sida satt en tjej jag träffat en gång, trevlig sådan, på min högra sida satt Louise och allt jag vet om henne är att hon pluggar musik och söker till Idol. Mitt emot satt Manish, så klart, och bredvid honom satt vår jättejättesnygga ekonominisse. Inte illa pinkat, Lottie! På andra sidan Manish satt Knatte med dagisstjärnan.
Ett visst klockslag på torsdagar stannar hela stället till och svarar på frågor om musik, enkelt kallat "Music Quiz". Alla bord får varsitt eller flera papper där man skriver sina svar på frågorna som herrn med micken ställer. Jag tänkte först att det där skulle vara en baggis, Lottie kan allt. Ekonominisse kände igen alla låtar och knåpade för att få fram svaren från tungspetsen, medan Lottie såg ut som ett frågetecken.
- Vad fan är det här, minnenas afton eller?!
- Jaha, tack du!
Inte illa menat, men vad fan, det var som att resa tillbaka till medeltiden. En fråga "kunde" jag, det var om Mauro Scocco och vilket band han var med i 1980. Jag rabblade upp alla medlemmar och Ekonominisse kom fram till efter ett tag att jag kanske hade något på tråden.
- Jag tänker på hund, taxöron, när jag hör namnet.
De andra såg frågande ut och jag kämpade på. Efter ett sms jag fick av fröken K så kunde vi lösa rebusen.
- RATATA!!
- Ja, just det.
- Ja! Jag hade ju rätt! Lucky Luke's hund heter ju Ratata!
Hon kan nog allt, den där Lottie.

På jobbet idag frågade restaurangchefen:
- Hade du trevligt igår?
- Ja, det var skitkul.
- Hur många strulade du med?
- ? Ingen?
- Du behöver inte säga om du inte vill, någon hittade du nog.
- Eh. Nä?

Det spelar ingen roll vad man säger. Det är förväntat när man är på firmafest, tydligen.

It takes just a minute to like it
Oh baby, it takes just a few then you like it too
Uh uh uh, time is ticking
Im just a minute away from you.

Jä! Vilken jävla låt, T! You and me, outside - singing!

Mycket kul har hänt under den här helgen, jag har sagt och gjort roliga saker, Nicke och jag blev gamla vanliga syskonprylen och jag misstog en person för en annan. Men det är inget jag orkar skriva om.

Innan ens Henkans husköp var klart tjatade jag om inflyttningsfest. De måste säga till i tid, så att jag kan fixa tågbiljett och numer också fixa med schemat. När de började renovera huset gav jag dem en inflyttningspresent, jag var liksom först hela tiden. Jag har hjälpt dem en massa också, så jag förtjänar ju t.o.m. att få en tidig inbjudan. För en vecka sedan fick jag en inbjudan:
- Nästa helg är det inflyttingsfest!
Är det sant eller? Jag fick en och en halv veckas framförhållning. Bussigt. Jag sa att jag inte kunde komma, jag jobbar och det var inte så mycket mer med det. De verkade nöjda med att ha bjudit mig. Jaha. De kanske inte vill ha mig där. Det har ju blivit en del supande på senaste tiden och massor med sprit har sprutat. De kanske inte berättat hela sanningen alltid och tycker att den där Lottie, hon är rätt jobbig.

Men så är det ju inte :D. Ae har ringt och tjatat på mig, men jag har sagt att jag jobbar, det går ju inte. Men nu så, Lottie har fixat med sitt schema, så hon kommer visst! De slipper inte undan mig, inte. Lottie kommer och ska också fira inflyttningen. Jajemensan, och de vet ingenting. Jag har ringt både Henkan och Ae, men de har varit upptagna, så de har inte svarat. Jaja, då ses vi hemma hos dem då. Mohaha!

Min lillgranne Anna har varit på besök under helgen och vi hade det heltrevligt. Jag visade henne stan när hon kom, gick på systemet eftersom vi skulle på inflyttningsfest i Göteborg senare den kvällen och sedan gick vi hem till mig. Jag måste säga att jag var lite spänd på hur hon skulle hantera att hälsa på mr D, för hemma har hon mest visat att hon undviker honom. Som om hon är rädd eller allmänt inte tycker om honom. Det gick bra. Vi fikade lite, åt jordens godaste chokladbollar och drack kaffe. Hon är duktig, dricker kaffe så pass tidigt i livet. Jag insåg att det var dags att göra sig klar inför kvällen, jag duschade och efter det ringer fröken K för att berätta att det inte blir något Göteborg. Anna och jag tog det inte hårt, vi hade ju spriten hemma, tyckte det lät lite vågat att försöka ta oss till krogen. Kaisa och storasyster skulle dit, så till slut beslöt vi oss för att försöka. 21:59 springer vi in genom dörren, men de stoppar Anna och frågar efter leg.
- HAR DU GLÖMT LEGGET?!
Jag och Kaisa gjorde allt, men han var svårflirtad. Vi tog en sväng i stan, går runt huset, ställer oss och röker vid ett typiskt hörn, beslutar oss för att gå hemåt och börjar knata in i en gränd. Anna börjar galoppera och säger att det är någon som ropar efter oss.
- Då vänder vi oss om då.
En trevlig snubbe jagade ikapp oss och tyckte att det var för tidigt för en hemgång. Vi följde med in och satte oss vid deras bord. En Lottie, en Anna och en jättehög med stora killar. Militärer. Jo, jag tackar, ja. Det var jättetrevligt, många drycker strömmade ner i Lotties mage och hon mådde prima. Jag kallade chefmilitären för hallick och sa åt åttiosjuan med högt hårfäste att lugna ner sig. Sedan fixade herrarna in oss på stället vi blev dissade ifrån och en besviken chef säger:
- Om jag fixar in er så kommer ni bara springa ifrån oss ju..
Stackars. Jag får syn på Kaisa, springer och gapar all världens väg. Herrejisses så glad jag var att se henne. Anna satte sig vid bordet medan jag fixade dricka. Två herrar hånglade upp mig, helt utan förvarning eller inbjudan och sedan var allt igång. På dansgolvet träffade vi militärherrarna igen och vid bordet vrålade vi schlagerlåtar. Allt var bara så perfekt och Lottie var inte för full. En kisspaus i kyrkogårdsparken och sedan bar det av hemåt.

Dagen efter var Lottie bakis. Hon körde en del buss mellan telefonsamtalen med A och sedan var det bara film som gällde. Vi köpte pizza och allmänt jäste hela dagen. Jätteskönt. Måndag var det hundklubb och Lottie lyckades något fruktansvärt bra med Diesel. Herrejissenammen vad duktiga vi var. Ingmar sa:
- Du har anlag för det här.
Wow! :D

Anna åkte hem och efter det gick jag, Kaisa och Malla en femkilometare på berget. Vi och alla hundar. Två hundar var blev det. Livet leker.

Man är ägare till två hundar och en häst. Man åker iväg till Thailand i tremånadersperioder för att familjen köpt hus där. Man lämnar över ansvaret för hästen till någon i stallet och hundarna tycker man att sonen ska ta hand om. Man får reda på, där man sitter i paradiset, att ens häst gjort sig rejält illa och är inte ridbar längre. Man ringer inte och frågar hur läkningsprocessen går. Man kommer hem och tar hand om de där obligatoriska djuren. Man åker ytterligare en gång och ens granne erbjuder sig att ta hand om hundarna. Man vet ingenting om det förrän maken berättar det och man ringer inte för att tacka, bekräfta eller för att se hur det går. Grannen hittar att hundarna inte mår så pass bra som hon trodde. Man ringer inte en enda gång för att fråga om hundarna mår bra, om de går ihop med grannens hundar. Grannen och grannens vän hittar att ena hundens mun är ett krigsfält av karies och tandsten. Hon hittar lösa och spruckna tänder och åker till veterinären för att fråga vad det skulle kosta. Hon ringer allt vad hon kan till Thailand, till sonen och till slut hemtelefonen. Dottern svarar och säger att hon ska ringa och prata med mamma. Man tycker att det är onödigt att åka in med hunden om han ändå får i sig vatten, för mat äter han inte varje dag. Man tycker att om han är pigg i övrigt, så mår han bra. Man tycker alltså att en hund mår bra trots spruckna, trasiga, lösa och tandstenstäckta tänder.

Dottern gav mig tillåtelse att gå till veterinären.
- Det är ditt avgörande, är hon inte hemma och tar hand om sina djur, så får hon ta konsekvenserna för det.

Ute på klubben idag var vi helt ensamna, så vi släppte alla hundar och de sprang bäst de ville. Gissa om Diesel var lycklig. Han kutade runt och de andra pinnade på efter honom. Vi satte oss och åt vår medköpta mat, jag ger er ingen ledtråd från var vi köpte den, och hundarna tittade på. Diesel och Chicko försvann en sväng, så efter ett tag jagade jag efter dem. Diesel pendlade mellan två bryggor och jag tänkte att Chicko trillat i vattnet. När jag kommer fram så ser jag att det är en and mitt ute i sjön, så det var den han försökte nå. Chicko var lite för liten för mina ögon och gick sin egen vända på andra sidan plan.

Nästa gång Diesel försvann var han med Snobben. Efter ett tag började vi gå efter för att se var de höll hus den här gången. Snobben kom lunkades, men ingen Diesel. Mitt ute på vattnet såg vi något, som jag antog var anden och sa:
- Sist han var här så jagade han den där anden, eller är det Diesel som simmar därute?
Jag skämtade lite, men vi tittade och efter en stund börjar vi skratta. Det är Diesel som är mitt ute i vattnet och simmar. Han har försökt fånga anden, men antagligen utan resultat och ner i vattnet var det, ja. Han kämpade, han måste ha simmat tvärs över hela sjön och det är rätt bra jobbat i den kylan. Vi ropade och stojade och blåste pipa och grejer, men när vi inte gjorde det så vände han om för att simma tillbaka. Unix hoppade i och skulle möta honom, men började valla istället och putta iväg honom från kanten. Snäll som Diesel är simmar han ju därifrån. Till slut kom han upp och skakade av sig allt, sen var lekte livet igen. Tokhund.

Gårdagen på jobbet var rolig, men också den mest intelligensbefriade jag varit med om. Först skulle min favorit lära sig köket. Jag förstår nu vad de menar med att jag lärt mig köket snabbt, jag kunde det efter två timmar och har sedan dess kämpat på att bli snabbare. Efter hennes två timmar hörde man fortfarande:
- Sen den här älle?
- Först den här älle? Och sen den här?
- Kött på grillen älle?
- Varmt det är älle?
Hela tiden det där "älle". Jag tycker det är skitkul och rätt gulligt när folk säger så, men att höra det femtio gånger i minuten av en mindre imponerande person gjorde att man tröttnade för stunden.

På eftermiddagen kom Knatte in i köket. Han heter egentligen Alex (Alexander när han gjort fel), men eftersom det finns två som kallas så och han är minst, så får han automatiskt byta. Han fyller arton i år, fast Emil trodde att han skulle fylla tolv. Denne Knatte öppnade munnen igår och sa:
- Visst ligger Egypten i Asien?
Alla tittar på alla och undrar om han skämtar. En arbetsledare kom fram och sa:
- Det är en jävla tur att du står på Donken och steker hamburgare, och inte är geografilärare.
- Nej, hon slutade så sedan dess har jag improviserat.
Alla tittar på alla igen. Vad hörde han egentligen?
- Egypten ligger i norra Afrika.
- Nehe! Lottie, visst ligger Egypten i Asien? Man käkar ju bara ris i Afrika och det gör man ju inte i Egypten.
Vad gick fel, undrade alla.
- Men den där statyn, hon Frihetsgudinnan eller vad det nu är, hon står ju i alla fall på Bahamas.
Alla tittar på alla och asflabbar. Nu måste han ju skämtat.
- Har du inte sett på Vänner?
- Jo. Men Bam Margera säger att den står där. Och Rio de Janeiro ligger också på Bahamas.

Inte ett öga var torrt och min mage höll på att gå sönder. Hans nya geografilärare är Bam Margera. Stackars Knatte.

Idag har det varit en förbannat bra dag. Solen har varit på topphumör och arbetsdagen gick fort. Vi har haft kul och jag har varit sjukt snabb, hon börjar få in snitsen, den där Lottie. Jag kommer hem till två glada hundar, går på varsin promenad med dem och inser vilka jättefina djur jag har. Jag kommer in efter sista och öppnar posten från skatteverket. Jag har restskatt på över två tusen kronor. Kom igen, har jag inte blivit straffad tillräckligt? Hundförsäkringarna - tvåtusensjuhundra, Chicko - två tusen, Draken - tretton tusen och så klart skatten. Lottie, hon den där, hon har så mycket pengar så vi tar lite till.
Fast jag tänker inte sura. Jag tar mina motgångar med ett leende.

Nästa hund jag skaffar, vilket inte är på i alla fall några år, ska vara en valp. Den här gången vill jag vara med från början, forma min egen hund från valpben istället för att börja vid två års ålder. Jag har valt ut kennel och känner mig helt på det klara med köpet redan nu, jätteskönt. Men så ringde Marianne imorse och berättade om en långhårig schäferunghund som Morten har och som han till rätt person skänker bort. Anledningen är att han har damp och för att han är långhårig, så kan han inte använda honom i avel. Dampen gör honom livlig och vild, han är så lycklig hela tiden och i allt och alla. Går ihop med alla andra hundar, det är bara koncentrationssvårigheterna som gör att det tar mer tid att träna honom. Morten trodde att mycket av det vilda beteendet berodde på att han inte haft tid att träna honom alls, i stort sett, så det kan lugna ner sig när han får regelbunden aktivering och också att det kan lugna sig med tiden.

Då vaknar Lotties lilla mattehjärta till. Jag har full koll på att jag inte har tid med en hund till och speciellt inte med en som kräver så pass mycket tid. Men jag vill. Jag vill så mycket!
Morten hade pratat med Marianne om att titta runt och hon rabblade upp folk som hon skulle ringa och kolla med. Hon sa inte mitt namn och då hade han sagt:
- Lottie då? Hon skulle gå bra med den här hunden.
Så då ringde Marianne mig, men hon har träffat mitt nyförvärv och vet att det inte finns någon möjlighet. Hon ville kolla om jag känner någon som skulle passa.

Jag fick också min frallauppdatering och det var mysigt att prata med henne igen. Min hemlängtan minskade inte direkt.

Med jämna mellanrum har en person ringt och väckt mig på morgonen. Det står Okänd på displayen och när jag svarar så är det tyst. Förra gången hörde jag andetag och jag var förbannad över att människan tappat talförmågan. Denna gång hörde jag en liten harkling eller hög suck eller ett litet misstag när personen försökte låta bli att fnissa. Så jävla tröttsamt.

Det har varit konstigt att inte logga in i bloggen för att skriva allt onödigt jag har för mig om dagarna. Lite roliga saker har hänt, men det är inte lika lätt att återberätta så här långt efteråt. Nu när bloggen ändå är tillbaka så har jag väl inget viktigt att skriva heller, det är typ som vanligt då.
Jag har åkt på en slänga hemlängtan. Jag saknar mina vänner, vill se hur T har det i sin lägenhet, träffa R, krama på Sara och festa lite på Henkans bekostnad. Jag vill åka skridskor med pappa och stöta på mina gubbar när jag är ute med hundarna. Jag vill hälsa på Sven P och se hur de gjort om där. Titta lite efter den där lastbilen. Dumheter, jag vet. Träsket kommer bara närmre och närmre nu.

Draken har gjort sig skyldig till en massa extratimmar för matte, men det verkar lösa sig till det bättre av de två förslagen. Det hade inte gjort mig något att arbeta för att skrapa ihop det, för sådana här saker händer och är man Draken, så är man :).
Min restaurangchef har träffat småhundarna och blev helförtjust. Jack Russell-tönt, som han är, visade han bilderna för sin sambo och det blev lite av en dominoeffekt. Min ena arbetsledare har en tollare och det, mina vänner, är R-E-S-P-E-K-T. Himla skojigt.

Och så klart, jag måste börja träna. Klart slut.