snatscho

Konstig näsa, tjocka läppar, stora smilgropar, en sned tand, små ögon och ansiktshåren smälter in i hudfärgen. Inte min bira, trodde jag. Bleka armar, inga käkben, inte spinkig, stora fötter. Eller stora skor, beror på hur man ser det. Inte min bira det heller. Men så det där tarvliga leendet.

Idag höll jag på att åka vidare till Gullmars. Jag vaknade av ett slag på armen från Peter på Lammhouse som sa:
- Skaru av här eller?!
Han fick skrika till busschaffisen att öppna dörrarna, för han hade gått tillbaka när alla andra klivit av. Bara för att väcka mig. Himla snällt, även fast han inte gillar mig. Och alla på bussen tittade på mig. Hej hej, jag heter Lottie! Jag tackade så mycket och sen blev stämningen lika krystad som alltid runt honom.

Fy katten vad glad jag blir. Rackarns lyckstolpslampsormbunkskvist vad kul! De där klampande dinosaurierna! Runt runt, som elefantpatrullen i Djungelboken.

(Hon får in Disney överallt, den där T).

På nattbussen imorse fetsov jag. Jag brukar oftast inte somna där, utan bara vilar ögonen, men imorse slocknade jag helt. Plötsligt vaknar jag av ett ljud, jag vet inte vilket ord det var eller om det ens var ett. Där satt en alkis bredvid mig, det kände jag på lukten. De första två meningarna tänkte jag "BLÄ, STICK!", men han var trevlig. Folk vände sig om i bussen och undrade hur jag kunde prata med honom. Eller så tänkte de "Cool brud!". Jag själv röstar på sistnämnda :). Alkisen tyckte att jag luktade gott, vi pratade om Skövde, att han skulle vara tyst, hundar och att vi kanske träffas igen. Det sista var det han som sa, eftersom jag tar den här bussen varje morgon. Han tyckte att jag borde skaffa mig en irländsk setter, sen när jag har tid. Han tog fram en öl ur innerfickan och sa:
- Vill du ha?
- Nej tack, jag får inte supa på jobbet.
- Klart du får! Det fick jag.
- Eller så tog du dig friheten?
- Det också, kanske.

Han sjöng någon slags visa för mig.
- TYST, jag försöker sova.
- Vyssan lull, koka kittelen full!
- TYST!
- Vadå, spelar inte ens låten roll?
- Nej, det är den som sjunger! :D.

Han tog fram en ölburk ur innefickan och sa:
- Vill du ha?
- Nej tack, jag får inte supa på jobbet.
- Klart du får! Det fick jag.
- Eller så tog du dig friheten?
- Det kan vara så också, ja.

När jag snart skulle kliva av sa han:
- Vi kanske ses igen.
- Tror du?
- Ja, du åker väl den här bussen varje morgon?
- ...

Vi får se imorgon. Han var trevlig, helt okej för en one night bus. (Buss på engelska, för den som uppfattade något annat.)

Fortfarande kul. Galet vad snabb jag är vid hamburgarna. Och vad stark jag har blivit! Kan lyfta skaven till sjunde eller åttonde varvet nu. Jag är överambitiös också, gör saker hela tiden. Jag är så duktig!
På lunchen satt ett gäng i fikarummet och vi diskuterade hantverkarna som håller på med våran utbyggnad i huset mittemot.
- Ja, de är ju riktiga lammkött ju!, säger Lottie.
*tystnad*
Yvonne tittar argt på mig. Trodde jag.
- Jävla Lottie, det är andra dagen och hon har redan hunnit kolla in dem!
Det skrattades.

Jag kastade en etikettrulle i Vojjes öga idag. Och jag blev helt fucked up när Mr mister dök upp. Henrik frågade mig om något oväsentligt, men jag stod där och "öhm"-ade. Totally lost. I hate it.

När jag klev utanför jobbet första dagen, så rusade jag som vanligt för att hinna till tvärbanan. Jag tänkte mycket på att jag hade svinont i ringtån och att det var en bil bakom mig. Jag tyckte det verkade konstigt att den inte körde om mig. I omklädningsrummet hade jag anmärkt att jag hade missat samtal från pappa och ett meddelande lämnat på 3svar. Jag ringde 3svar först och det var pappa. Han sa:
- Hej Lottie. Jag ville bara säga att jag slutar nu, så jag ställer mig utanför dig och väntar. Hej då.

Då vänder jag mig om och där är pappa. Puttrandes bakom mig.

Lottie gick upp klockan tre. Jag offrade fem timmar för att sova, men lyckades kanske tre av dem. Draken låg och vände och vred sig i den där förbannade korgen, så jag höll på att bli tokig. När jag klev upp hoppade jag i mitt skidställ och satte på mig en såndär eskimåmössa med lappar på sidorna och sen ut med hundarna. Det var svinkallt.
De var glada att se mig, Olle tröttnade lite en stund eftersom jag dansade och sjöng utan att ens ha lurar på mig. Det tog en stund innan jag fick in snitsen igen, men allt satt i ryggraden. N hade inte gjort några större framsteg gällande sitt arbetssätt och Vojje studdsade av glädje över att ha mig där.

Hemma åt jag mat, satte mig i tv-fåtöljen och toksov. Galet vad jag sov. Nicke gjorde fina försök att väcka mig, men det gick inte att stanna så. Jag bara somnade om. Diesel la sig ovanpå mig och vi sov en stund till, tills Nicke tog fram kycklingpaj ur frysen. Då blev jag förbannad. Slocknade igen kl sju.

Jag har en vän som är förträffligt söt. Oerhört söt. Vi har haft våra ups and downs och ändå slutar inte mitt gillande av henne att växa. Jag tycker om henne mer och mer för varje konstigt samtalsämne, knasig dröm, tokiga påhitt, sjuka kommentarer och till sist; hennes sätt att berätta om situationer när hon blivit paff. När jag har henne i luren brukar jag skratta mycket, så tårarna rinner (som om det vore en sensation..), och ibland får hon vara tyst en stund innan hon fortsätter prata. Man måse få skratta klart.
Den här vännen hade en kul konversation med sig själv i fredags. Eller ja, större delen var rolig och cirka tjugo procent var allvar. Och jag vet med mig själv att ibland hjälper verkligen de här konversationerna. Man maler på, låter fingrarna köra sin vals över tangenterna och allt släpps fram.

Vi ska träffas på fredag EFTER jag åkt hem från jobbet.

I torsdags när jag målade taket i Henkans kök hade ju Nisse en väldans massa att säga till om. Jag gjorde fel där och missade där, målade inte under listen där och hade för lite färg. Igår efter att vi varit och ätit middag på Greken, gick vi in till det renoverande huset och möttes av Henkan och hans far.
- Det är tre personer som har målat taket. Först du, sen farsan, sen Ae. Och när målarn kom sa han "Vad fan har ni gjort med taket?!" Jag försökte skylla allt på dig och sa "Lottie målade först, där".
- Vad sa han då då?
- Att du var den enda som hade gjort det bra.

NEMENOJDA! Hade Lottie gjort det bra? Lottie som inte gjorde något alls rätt. Äh, hon har ju en dold talang som målare. Lottie borde bli en handy man. Hon lägger inte bara golv, hon kan måla också.

Som jag tidigare berättat har grannen bredvid oss skaffat en dvärgschnauzervalp. Jag har inte trättat på den så många gånger, eftersom jag inte bor här, men de få gånger vi faktiskt lyckats, har husse plockat upp lilla Elsa. I rädsla för att min mördarhund ska äta upp henne. Alla gånger vi träffats har min mördarhund viftat glatt på svansen, pipit och dragit  kopplet av nyfikenhet. Skakar gör han varje gång, eftersom han blir så energisk och vill inget annat än hälsa, nu, nu, nu!
Idag hade vi varit nere på ängen och lekt med bollslungan. Vi kommer upp på gatan och där möter vi Mozart och Elsa med två ägare var. Mozart har vi träffat en gång idag och kommit fram till att det gick bra, men eftersom vi tar det sakta men säkert så stoppade de in honom på deras tomt. Elsa, som också var lös, kutar fram till Diesel. Självklart är han lika glad som henne att äntligen få hälsa. Jag säger till ägarna som kommer springandes efter valpen att Diesel inte kommer göra något, han viftar på svansen. Så fort Elsa kommit fram till Diesel, de hinner nudda nosarna och svansarna går bara mer, så får husse tag i valpen, lyfter upp och går därifrån. Jag sätter Diesel ner och går fot sista tre meterna till ytterdörren. Väldigt besviken på min granne, irriterad och känner att det inte är någon idé att lägga någon energi på dem. Ska de utstråla den energin i den valpens liv, kommer de ha ett helvete när hon vuxit upp. Inte min bira.

Det blev inget idag. Konstigt kan tyckas, så det tycker jag också. Ingen fanns innanför dörren när jag ringde på och ingen svarade på mitt sms strax därefter. Så, då blir det ju ingen hjälp.
Istället ringde jag och väckte kusin. Det är alltid lika roligt. I skrivande stund är han på väg hit. Vi ska spela Singstar och äta taccos och allt som hör därtill. Nisse sa igår att det skulle bli fest. Henkan med. Både fredag och lördag. Hur det nu ska gå till. Jag litar inte på dem.

Lottie liksom sov vidare idag. Jag var vaken vid halv sju imorse och hatade mitt medley av smurfsånger som spelades på datorn. Och Diesel kunde inte ligga still i den där flätade förbannade korgen, så det lät också mycket. Så jag vägrade gå upp. Mobilen ringde vid sju och jag stängde av den. Smart drag. Sussa vidare. Strax före åtta vaknade jag igen och tänkte att det vore väl bra att gå upp nu. Men jag la ner huvudet igen. Kvart över nio vaknade jag och gick upp. Gav hundarna mat, duschade, åt frukost och rastade monstrena. Huset vi fixar i såg nedsläckt och tomt ut. Tog sig mäster av huset en välförtjänt sovmorgon?

Ibland blir man väldigt trött på sig själv. Jag har tjafsat med mig själv och vänner om att jag inte fått något ICA-kort. Det ansökte jag om för tre månader sen och tyckte att nu får det faktiskt vara dags att dyka upp. Kuvertet till det kortet har legat i min låda för "viktiga papper". Jag är ordningsam, minsann, sorterar ut viktiga papper från kast. Man kanske ska se vad som finns i kuverten också.

Jag saknar Singstar. Det var länge sen nu. Jag pratade om det med kusin idag, min kusin, och han är på. Eller ja, jag anser det. Han har inget val. Klarade man av att supa på nyårsafton så klarar man att sjunga Singstar så här långt efter the operation pation. Jä! Ajm gånna hant jo davn änd hört jo! Sjunga rösten av dig, din jävel. Tyvärr finns inte "En helt ny värld", men du överlever. NO MERCY!

Väskan är stor. Sjukt stor och jag har inte ens fyllt hälften. Jag har plockat fram kläder, de ligger på fotpallen och det enda som finns i väskan är Henkan och Aes inflyttningspresent. Den tar faktiskt upp halva väskan, vilket känns värdelöst. Allt det här bara för att jag glömde be mina föräldrar ta med det här upp i bilen förra veckan. Tänk om man kunde vara lite blixt ibland. Jag ska få plats med en filt som jag kan ta fram på tåget, alla kläder, datorn, en handväska, skor och Midas mat. Grejt. Och jag ska gå i tid, så jag hinner återfå humöret och tålamodet innan etapp två; kliva på tåget. Det ska bli himlans spännande. Det är dock bara det och att kliva av som är problemet, och det är ju typ två procent av hela resan. Fyra procent om man slår ihop dem. Man får be folk om hjälp. Hålla i tre monster. Diesel är två monster och Midas är ett.

Jag ska få plats med allt i den där väskan. Jag förstår inte hur det ska gå till. Jag återkommer.

Kaisa ringde mig och tyckte att vi skulle äta lunch. Inte ensamma, så klart, utan kusin Lenny skulle vara med. Egentligen skulle de äta lunch och hon frågade om jag ville följa med. Lenny ville promenera dit, så jag ansåg att han fick ta en av hundarna på väg till Kaisa. Han fick självklart ta Draken. Jag insåg efter cirka tio minuter att det var lite orättvist, jag gick med två dragande hundar som sprang kors och tvärs, medan "hans" hund gick lös. Han fick ta Midas. Det fungerade bra, men när vi kom till trappen borta vid bron så tyckte jag att jag skulle ta båda pojkarna och han fick koppla Draken.

De gånger jag gått till Kaisa, tågstationen eller allmänt vandrat med Draken och Diesel i stan så har jag tyckt att Diesel är dryg. Han har dragit, slitit och betett sig illa, i mitt tycke. Men nu minsann, han var en prins. Han gick så fint bredvid mig och Midas var den jobbiga. Han var överallt och ingenstans samtidigt, han flaxade och turades om att försöka välta mig och Lenny. Diesel gick perfekt och verkade tycka att Midas var en riktig pina. "Att han aldrig fattar att det är skönt att gå lugnt bredvid". Min hund är duktig, han behövde bara en mindre utbildad hund som hjälp på traven. Eller så var det matte som behövde det. Jag vet i alla fall att mina två hundar är väldigt väluppfostrade. Och den dagen Midas lämnar vår flock, då kommer jag inse att jag har kommit långt med Diesel.

Jag har hittat tillbaka till min gamla musik. Den jag lagt in på min externa hårddisk och som jag nu kommit underfund med hur jag spelar utan att föra över till datorn igen. Det är så mysigt att tänka tillbaka på tiden när man lyssnade på det här. Det känns som om jag slagit mig fri från allt gammalt, för det är inte jobbigt att höra heller. Utan man bara lyssnar och minns. Skrattar när det är roligt och skrattar nästan mer när man vet hur man betedde sig om man blev ledsen förr. Haha. Patetisk.

På onsdag åker jag upp till Sthlm för en längre visit. Jag, min stora väska och tre hundar. På tåget. Det vore en sak om det var bilen, där är vi vana att ha mycket grejer och djur med oss. Men tåget? Min mamma är supersnäll och har tagit ledigt för att hjälpa mig hem. Vi ska ha en liten mamma-Lottie-dag också, så det där fixar vi. Jag har bara ett problem kvar - hur jag tar mig TILL tåget. Jag kan ju gå, men jag vet ju hur jag brukar tampas med Diesel och väskan då. Nu är det alltså en till som man ska hålla i styr, en som gärna hälsar på varenda människa och som verkligen inte ska försöka ta efter Diesel sätt att gå förbi andra hundar. Det finns buss, det är mitt andra alternativ, förutom att jag inte vet hur jag ska åka med tre hundar och packning på bussen. Mitt tredje alternativ, som jag överväger, är att be Lenny att hjälpa mig. Jag vet inte om han har bil, jag tänkte ta mig upp tre trappor och fråga. Har han inte det, men ändå är ledig, så får han nog lov att följa med till stationen och hjälpa till. Fast jag tänker ju be snällt innan jag kräver det.

Jag har tagit reda på att han heter Lars. Det var en liten lättnad att han inte hette Johan faktiskt, det gör ju alla andra. Jag vet ju att herrn är väldigt tokupptagen, antingen förlovad eller gift, så mer intressant än ögongodis är han ju inte. När jag såg andra uppsättningen av RENT förväntade jag mig ingenting, eftersom första gången man ser den är ju säkert bästa gången och hur ska man kunna göra om den så bra som de gjorde den då? Och Linus Wahlgren är ju inte en sån bra sångare som Fredrik Swahn. Ha! Back at me, right in the face! Jä rajt, så fel man kan ha. Även jag kan ha så fel. Och lilla omkringhoppande Mark uppe på scen fick Lottie att tappa andan. Hur var det praktiskt möjligt att göra som han gjorde? Och den rösten!

Pang, ett år senare när Singing Bee sätter fart. Vem står inte där? Jo minsann, den Lars som svepte Lottie längsmed golvet. Han står där och underhåller varje vecka. Sassa massa ögonglassa!

Den söta lilla damen har man inte sett på länge. Det är något över henne, hon är så fruktansvärt skön. Vi är så jäkla roliga tillsammans och verkligen kompletterar varandra. När vi väl kom hem till mig lät vi min bråkige hälsa på Midas och sen var det klart. Han behövde gruffa en gång för att visa vilken gigantisk uppblåst råtta han är och Midas fnyste. Klart, bästisar.
Vi skulle hinna med mycket den här helgen. Både krogen, bio och blodspår, men vad tror du? Vi gjorde endast det sistnämnda och skönt var det. Vi sov gott och hade det mysigt istället. Tittade mycket på tv, åt popcorn. Elin nystartade liv tog en paus i Skövde.

Midas har blivit så stor. Sist jag såg honom var han en liten parvel som rusade runt med alldeles för stora öron. Visst, de är fortfarande för stora, men hunden har blivit högbent och lång. Han ser rolig ut. Diesel och han har lekt hela helgen. Diesel är lekfarbror och Midas tröttar ut sig. Draken tycker att Midas är lite sådär halvhäftig och ju mer hon inte brydde sig, desto häftigare tycker han att hon är. Mer och mer lyfter han på öronen och tycker att hon är ju den ballaste hunden i hela världen.
Jag och Elin har sjungit till Singing Bee, dansat breakdance, ringt till bonden Karl-Petter, sjungit en massa Bon Jovi-, Coldplay- och the Fraylåtar. Och lagat mat minsann. Det gjorde vi och attans vad mysigt vi haft det. Nu finns bara Midas kvar här och Elin ringer fem gånger om dagen för att se hur han mår.

När de står ute i trapphuset är de lite oense över hur de ska proceed.
- Don't look at me like that.
- Like what?
- Like you've seen me naked.
*BLICK*
Just den blicken hon får där, obeskrivlig! Jag vill också ha den. Galet!

Ändå är jag inte ensam om att ha dålig uppdatering i bloggen. Nej du, vi är åtminstone tre stycken, så back at ya! :)
Det där kan nog vara den första smilien jag använt sen jag började blogga här. I alla fall .Mycket har hänt och jag suger på att få ner det här. I skrivande stund lagar jag mat och väntar på att Grey's Anatomy ska börja. Hela alltet har börjat om från början och visserligen äger jag två säsonger. Hela hösten har jag spenderat att titta på dem, ett marathon, men ändå vill jag se det. Jag blir lika betuttad i McDreamy varje gång jag ser de här första avsnitten.

Jag borde skaffa mig en McDreamy. Jag har en McTrucky, räknas det? Har och har, nu tar hon i från lilltån.