Hemma i Skövde.

Det kändes så himla bra när jag rullade förbi Aspö och ner för backen ner i den lilla dalen. Jag såg Havstena och höghusen vid Lillegården direkt och det såg så otroligt mysigt ut.
Nu saknar jag Sthlm något så förbenat. När jag var däruppe var tjatet från föräldrarna något som gnagde i mig, vi rök ju ihop fler än fem gånger under mina fem dagar, men vi skrattade säkert lika många gånger också. Jag behöver visserligen inte bo hos mamma och pappa mer nu, jag får bo hemma hos Nicke i hans fina hus. Det här var sista gången som jag i alla fall var "tvungen" till det.

Stockholm - Skövde. Stockholm - Skövde. Däruppe har man inget att skylla på längre. Om jag inte hittar vägen någonstans här, så kan jag skylla på att jag är från Stockholm. Hittar jag inte däruppe har jag missat en del i uppfostran. Men allt man kan göra! Ja, man kan göra allt härnere också. Men att åka på Allsång blir ett dygnsprojekt istället för fyrtiofem min med tåg. Samma sak med konserter. Men däruppe har jag ingen fröken K. Ingen Sanna att köra Rederiet med. Vilken tur att det är ett tag kvar innan jag flyttar tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0