snatscho

Idag använde jag en tvättmaskin för första gången. Det är lite halvt ljug, för jag tvättade faktiskt med Alex på gymnasiet, men då skötte ju hon det mesta. Jag ville tvätta allt i 90 grader, förstår inte varför hon blev så hysterisk över det.
Jag tänkte på vägen ner i tvättstugan att jag INTE ska ringa någon om hjälp. Jag ska göra allt vad jag kan för att klara det helt själv. När jag hunnit sortera vitt och mörkt ringer Alex. Jag berättade min självständighetsplan och hon gav mig några råd. Hon hjälpte mig inte, hon gav mig råd, som jag inte bad om. Gratis råd.

Såhär i efterhand förstår jag att jag inte hade klarat mig utan hennes råd. Vad skulle man göra utan den där Alex?

Jag la nyss på luren med mina gamla chef. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, precis som förr. Jag berättade om vad jag gör nu för tiden, om Diesel och om lägenheten och han snackade om S.P, deras hund, kryssningen och personalbristen. Jag skämtade till det och sa att jag kan komma och sommarjobba i sommar, och pang blev vi seriösa.
- Det hade jag tänkt fråga dig fram i vår.
Tja, pengarna är det inget fel på. Så länge jag har hundvakt jobbar jag gärna någon vecka. Om jag inte har något annat nyttigt för mig på min semester. Jag utgår alltså ifrån att jag har jobb i sommar. Han vill att jag ska börja sommarjobba redan vecka 4. Sjuhelskottas långt sommarlov, det där.

När vi pratat om att han är min referens och så, kände jag hur mycket jag saknar S.P. Det kunde jag känna redan några dagar efter jag slutat, men jag slutade ju för en anledning. På ett sätt kommer jag ju alltid längta efter kylan och pinan att vara där, eftersom vi hade så roligt. Helheten kommer alltid vara positiv, trots allt negativt. Eller så är det för att jag inte har något att jämföra med.

Mitt i min tvättdag ringer telefonen. Ett mobilnummer jag inte sett tidigare. Som vanligt svarar jag med Lottie.
- Är det Charlotte?
Jajuste, så heter jag ju. Jag blir lika förvånad varje gång, även fast jag själv fyller i mitt namn i jobbansökningarna. Han berättade för mig att jag lät intressant och han undrade om jag ville komma på intervju. På fredag.
- Vilken tid? (diskret besvärad röst).
- Tydligen ingen, för det lät som om du var upptagen? (skratt).
- Nja, jag ska kastrera min hund och måste vara tillbaka senast kl 14. Så tidigt som möjligt?
- Funkar bra för mig med, intervjun är i Jönköping.
Det blev lite stressigt, jag sa att jag skulle ringa tillbaka när jag tittat tågtider. Det fanns inte en enda som matchade så att jag kom tillbaka innan 14. Jag ringde upp och han sa att vi kunde ta det en annan dag.
- Vad sägs som imorgon?
- Oj, självklart.
Jag tittade tågtider och såg att jag kunde vara framme kl 10.
- Men då säger vi tio över 10.
- Perfekt.

Jag ringde upp Kaisa för att höra om hon kunde vara hundvakt. Hon blev helt överlycklig och sa:
- Vi tar bilen!
- Va!?
- Ja. Så följer hundarna med. Och så kan vi på gå IKEA.
- Shit!
Lottie ska till Jönköping imorgon!

Jag tycker inte om blodpudding. Jag gick i affären och såg att det var hima billigt, så jag köpte mig en klump. Jag glömde däremot sylt, men brassade på och åt ändå. Jag tycker fortfarande inte om blodpudding. Elin la till charmen och sa "jag brukar köpa blodkorv!". Gee thanks.
Igår när Kaisa kom tillbaka till stan bjöd jag över henne på lite blodpudding, så hon slapp laga middag. Hon blev överlycklig och berättade att hon hade en massa lingon hemma i kylen, som hon kunde ta med, för hon kommer inte göra slut på det själv. Värsta. Det slutade med att hon tog med en hel bunke med lingon som jag kunde behålla. Nu gillar jag blodpudding.

Hela natten var jättejobbig. Jag har legat vaken, somnat en stund, vaknat, frusit, klappat på hundarna, somnat, vaknat. Imorse när jag vaknade var kudden redan blöt. Sista drömmen jag hade var att jag avlivade Draken. Jag hade varit jätteduktig med tårarna tills efter hon försvunnit, när bara kroppen låg kvar. Vi låg som i en sjukhussäng och veterinären hade inte lämnat rummet en enda gång. När hon sa:
- Nu är hon borta.
... då brast det. Jag sa:
- Min bästa kompis..
- Du var nog hennes också.
Det var jobbigt. Jag låg och kramade på Draken länge imorse och nu vet jag. När den dagen kommer, då behöver jag hjälp att komma upp, för annars kommer jag ligga kvar där. Den morgonen..

Att det händer så mycket strunt i min vardag ändå att jag fått ihop så många inlägg. Härligt.

Jag tänkte att jag skulle komma i säng någorlunda ikväll, bara för att få hela dagen på mig imorgon. När jag kliver ur badrummet, helt färdig för sängen, ringer telefonen. Mamma. Vi pratade en massa och skrattade åt hur allt står till. Om hur mycket pengar IKEA gör oss skyldiga till osv, vilket inte gjorde mig mindre pigg. Det var ett uppfriskande samtal. Under tiden vi pratar ringer även Jannicen. Direkt när jag la på med mamma ringde jag upp henne. Vi pratade också en bra stund och skrattade, vilket gjorde mig ännu piggare. Så när mitt batteri dog, då låg jag där. Lite trött borde jag vara, jag har ju gäspat. Draken lämnade odörer efter sig, så om hon skulle ligga i sängen fick hon faktiskt lov att vända sig om. Diesel hoppade upp och ner från sängen eftersom det blev för varmt under täcket. Man kan ju inte överväga tanken att ligga ovanpå täcket, åh nej.

Tankarna flyger fram och tillbaka i huvudet. När ska jag hinna göra den slutgiltiga städningen i Lennys lägenhet, vad ska jag ta med mig upp till Sthlm, vilken dag passar bäst att dra förbi S.P för jag vill ju träffa M, hur gör jag med Draken, julklappar, blir det för tidigt att träffa Tommie redan nästa vecka, jobb, ringa och fixa försäkringen, tvätta mattorna i vilken maskin, köpa hundmat, matbord, när ska jag prata med A-C angående mässan - och mitt i allt det här verkar hjärnan tvinga fram en kissnödigkänsla. Så här sitter jag. Det går inte att somna.

Jag har nu tagit mina hundar och vandrat till Skövde station. Det regnade och Diesels koppelträning verkade vara som bortblåst. Jag hade gärna kastrerat hela hunden där och då, mitt tålamod gick i botten efter ungefär en timme. Väl framme på stationen vimlade det av militärer, vad annars, och det verkade vara lunchrusch. Draken skötte sig utmärkt, som alltid, och Diesel tyckte att han skulle leka med hunden som stod utanför fönstret. Alla fick veta att Diesel ville det.
Själva anledningen till att jag tog mig till stationen var för att jag ville få mina SJ-Prio-poäng, eftersom jag inte skrev i mitt medlemsnummer någon av de fyra resorna jag ska göra nu innan och efter jul. Hör (läs) och häpna, biljettnumret är precis samma som bokningsnumret, plus fyra siffror som på varje biljett var samma. Jag hade alltså bara kunnat titta på exemplet på SJ's hemsida och sluppit gå dit.

...

När man ska ringa till Skövde Djurklinik, får man sitta med sin sms-tumme och trycka på "ring" och sen "lägg på". Det är upptaget jämt, alltid och hela tiden. När jag äntligen kom fram fick jag sitta och dröja i ca fem minuter. Precis vad jag kände för. Först slösar man uppkopplingskostnad på kanske femtio samtal, sen får man vänta ytterligare medan pengarna bara springer iväg. Och när någon äntligen tar samtalet, tar det kanske trettio sekunder tills hon svarat på min fråga och vi lägger på. Underbart.

Jag tänkte färga håret brunt, med ett litet inslag av rött i. Sure bananskal, så blev det inte. Lottie är numer redhead. Och så klippte jag mig själv, inte särskilt vågat, men en början. Kaisa ska få klippa till mig i bak, eftersom det knappast är jämnt där. Sen får vi se vad som händer. Man vet aldrig när en brud håller i saxen.

Jag måste göra något åt mitt hår. Det har jag sagt länge nu och jag bokade Therése som frisör, men vi har inte fått tid till det än. Nu är det dags. Det känns lite riskabelt att klippa på sig själv, eftersom jag inte ser där bak, så det vore kanske klokt att vänta på Kaisa, så hon kan göra det åt mig. Men om man tänker två gånger så kan hon faktiskt klippa det efter, eller hur? Hår växer ut igen, det spelar ingen roll. Jag har massor av hårspännen som jag antagligen lär få stoppa in i håret från och med idag. Så det löser sig. Jag har också en liten deadline, eftersom Troja börjar om trettioåtta minuter. Det bådar inte gott.

Mitt kök är nästan klart. Alla köksluckor och lådor är målade, handtagen är fastsatta och snickerierna är numer vita. Tonad vit, typ Stockholmsvit. Vadå hemlängtan. Att gå in där är som att komma in i ett helt nytt kök. Andra kanske inte uppfattar det som så fint, men jag kommer alltid jämföra med det jag såg första gången. Gul chock, gulsot, gult. Påsk? Inte ens påskgult. Hemskt fult gult. Gult är fult. I alla fall den gula. Nu är det vitt. Stockholmsvitt. Mitt vitt. Det saknas tallrikar i skåpen, krokar att hänga kökshanddukar på och matbord. Det kommer om en vecka. Om en vecka bor jag där. I min lägenhet. Wow. Jag suger lite på det, min lägenhet. Lotties crib. ÅL AV MIG!

Badrummet är så gott som klart. Jag har rensat avlopp, dekorkaklat, satt upp handdukar och duschdraperi, t.o.m. köpt schampoo och balsam som redan står på sin plats. Och så har jag en fin tvättkorg som matchar handdukarna grymt. Det ska finputsas med en tvätt och utbyte av krokarna, men det lär få bli efter jul.
Hallen är som den är. Jag vet hur jag vill ha den, men jag tror inte jag hinner fixa det på en vecka. Var handlar man tapeter? Var finns mina tapeter? Den kan bli smutsig, så det är nog bäst att vänta. Det är så lite att tapetsera ändå, så det går att göra dagarna innan ett Sthlmsbesök. Spegeln där har jag inte råd att köpa än och någon skolösning har jag inte kommit på. Jag vet hur jag vill ha det, så den här gången är det inte fantasin som sätter gränserna, utan utrymmet.

Sovrummet/vardagsrummet/allrummet/verkstaden/väntrummet/festrummet är som det är. Inga gardiner, för att jag inte kan bestämma mig. Gardinstängerna kommer med föräldrarna om en vecka, så jag kan ändå inte sätta upp något. Möbleringen får bli som den blir, för jag har inga mått i skallen. Tummstocken går bra, men svår att använda när man inte har mått på möblerna. Den önskade möbleringen kan gå åt fanders, om det visar sig att allt är för stort och utrymmet för litet. Det kanske finns andra möbleringar som är coolare än den jag funderat ut, som jag kommer märka först när jag fått in allt i rummet.
En vecka to go..

Träningsvärk gör så att man vet att man lever. Det känns. Min kropp förtjänar lite träningsvärk. Nu känns det som när jag gick i högstadiet och var lite mer vältränad. Hur mycket jag än stretchade så fick jag träningsvärk, pga mina långa muskler och överrörlighet i lederna. Jag lyckades aldrig stretcha rätt för min kropp, inte ens med hjälp. Men varje gång så visste jag att jag gjort något bra. Åh, vad jag saknar det.

Det är ju så. Nu njuter folk för fullt, äntligen fredag, ut och festa, ha lite ledigt, heeela helgen framför sig. När andra drar ut på äventyr, sticker Lottie ut och springer. Ja, minsann. Det gjorde hon. En fredagskväll och ensam dessutom. "Men ditt lilla morän", tänker ni säkert. "Varför tog du inte med jyckarna?". Siddu, det ska jag förklara. Matte planerade så illa att när hon väl satt ihop köket igen, ni hörde rätt, så var det matdags för de små liven. Och hade jag väntat tills efter de ätit och allt hade sjunkigt ner i magen, då hade det inte blivit av. Så de fick mat och jag sprang en snabbis.

Det var tråkigt att springa själv, så jag ringer först Elin. Inget svar. ALEX! Jadå, då sitter man minsann och dricker vin med mamsen. Så jag sprang själv. Vi la på ungefär när jag började bli ordentligt andfådd, så jag tror inte att jag hade klarat att prata så mycket mer.
Väl inne igen fick jag syn på att den där lilla rackaren gjort sattyg igen och vem är jag att inte ta reda på det. Hans ägare.. Sen diskade jag. Och poppade popcorn, det var helt klart värt att springa. Sen satte jag mig framför "Green Street Hooligans". Min favoritfilm, någonsin. Jag vet inte hur många gånger jag sett den och fortfarande är allt lika jobbigt. Jag blir lika rädd varje gång den där flaskan smäller och alltid lika förbannat ledsen i slutet. Lottie kan tjuta, hon. Skoja inte. Jag kan gifta mig med Pete Dunham, det gör inget. If you fancy it.

Det känns himla konstigt att sitta med handsfree i öronen och prata med mamma om vad hon ska handla på IKEA. Hon springer omkring på det stora varuhuset och plockar det jag vill ha. Färger försöker hon förklara och jag avgör därefter. Jag längtar till storstan så man får vandra omkring på IKEA själv.

Idag var en härlig dag. Både rolig och bra. Hos banken blev Lottie lätt förvirrad när hon inte visste var hon skulle, det kontoret var lite större än Salems. Min rådgivare berättade efter ca tio minuter att han är lite stressad, han har väldigt lite tid med varje kund. Vi pratade vidare och han blev otroligt engagerad när han fick reda på var jag bor. Vi bor grannar och han ringde en massa samtal å mina vägnar angående försäkring och vad min hsb-förening står för osv. Helt otroligt. Han avslutade fint med "Välkommen till Havstenavägen!".
Jag gick till Hemtex efter det, de har 50% på hela butiken igår och idag. Det blev jättejobbigt, för jag vill ha allt. Det blev ett duschdraperi, två handdukar, en ljusstake och en vas. Helt klart nöjd.
Mamma ville att jag skulle titta på gardiner där, men jag "hittade inget", så jag gick till min favoritbutik som säljer gardiner. De har hur mycket som helst och det är mysigt att bara titta. De har typ allt, så där gick jag och tittade. Det är inte roligt, för jag kan verkligen ha alla färger i hela världen i min lägenhet. Och hur väljer man första paret gardiner? Jag frågde om hjälp och plockade ihop kombinationer, men inget blev perfekt. Så jag struntade i det.

Min kalender har bara legat och legat sen jag köpte den, i stort sett. Jag blir så besviken när jag ser att det knappt finns något att fylla i med. Ibland fyllde jag i med program jag ville se, bara för att ha något inbokat den dagen. Patetiskt. Men nu när jag tog fram kalendern och började spåna på tiden som gått, så gick det att skriva in en hel del. Och framöver också, en jäkla massa åkandes upp och ner till Sthlm, flytt, veterinärbesök, kryssning, Stora Sthlm, LAJT-middag, julbord och nyårsfirande. Äntligen. Det lär ta slut snabbt, men nu kan jag se tillbaka på en tid av högst otveksamma beslut.

När jag skulle borsta tänderna smetade jag in tandborsten med deodorant. Grattis.

Han är härlig, den nallen. Han vill väl med allt och förstår absolut ingenting när man berättar saker. Han tar hundraelva saker för givet och antaganden, och ställer motfrågor som inte är av denna värld. Man får sig många skratt på vägen och allt är tack vare honom. Jag är så glad att jag har den människan, han spelar stor roll i Lotties liv.
Av någon anledning skrev han ett väldigt konstigt meddelande på msn. Jag svarade lite diskret och efter en stund ringer han upp. Vi pratade allvar innan vi kom in på kryssningen. Då var det inte mycket allvar i det hela. Han hotade mig om att hålla fingrarna i styr och berättade om hur han hotat motparten också. Han återberättade även från hans fest, att, jag citerar:  *censur* var som treåringar och pillade och tihihihih och pillpill och tihihiih.

Börty och jag ska handla kläder tillsammans den 13e. Hur kul är inte det? Min Börty.

De är vita nu. Jag har vita köksluckor i mitt kök. Ingenting är gult längre. Mina fina köksluckor, målade med pensel och alldeles hangjorda. Nästan. Mer handgjorda än med roller i alla fall. Och vita! Det är tur att de är fina, för det är inte fondväggen.