snatscho

I söndags åkte jag och Nicke till Börty för att låna hans Singstar. Vi tänkte att det kunde vara en rolig sysselsättning medan alla i släkten väntar på tomten på julaftonseftermiddagen. Det blev så att vi kopplade in det direkt när vi kom hem igen och satte fart. Vi hade skitkul och mamma hakade på efter en stund, men hennes röst tål ingenting, så hon blev hes direkt. Pappa var tråkig och gick till sängs fort.
Julaftons morgon är inte vad den brukar vara. Förr var man spänd och längtade efter den där första julklappen vi alltid öppnade nere hos mamma och pappa. Vi satt där i stora sängen och bara myste. Nu har vi inte sånt längre. Efter att vi klivit upp och ätit frukost satte vi fart med resten av maten och inväntade gästerna. De kom i tid och jag höll reda på Diesel.
Vi åt mat, tittade på Kalle Anka och sen körde vi Singstar. Jag vann hela tiden. Mohaha. Det var ingen riktig julafton, det kändes mer som en fest. En vanlig fest hemma hos oss, fast bara släkten var där. När vi fick en ledig stund sprang vi upp till tv-rummet och spelade Singstar. Jag vann hela tiden. Tomten kom och delade ut några julklappar. Sen delade vi ut alla andra. Karro, hemkommen från Frankrike, fick läsa på alla klapparna och dela ut. Hon var himlans söt i sin tomteluva.
Sen Singstar igen. Länge länge. Tills julgröten var klar. Sen upp igen och spela. Tills fikat var framdukat. Sen upp och spela igen. Jag vann hela tiden.

Vi var svettiga och två luktade illa. Jag var en av dem, fast jag vet inte om någon annan märkte det. Diesel var uppskattad av allihop, vilket är kul, och laguppdelningen var bra. Jag, Therese och Christer mot Karro, Nicke och Jenny. Jag trodde vi skulle fetsopas på golvet, men siddu det gjorde dem istället. Jag vann hela tiden. Familjen med en man kort åkte hem först, de körde också hem mormor och morfar. Då satt jag, bror och de tre syskonen kvar och körde tills de skulle åka. Sen åkte de också och Nicke och jag satt kvar själva. Mamma ville vara med också, så hon tog över efter Nicke. Lottie var hes sen, men hon vann hela tiden.

Helt klart nöjd med julafton, trots att det inte var en riktig sådan. Min favoritkusin var inte med och det märktes väl. Jag saknade honom, men istället pratade vi rätt mycket om honom. Han tar snart igen det. Jag längtar tills småknoddarna börjar gro i släkten. Då lär inte Singstar spelas lika mycket. Nämnde jag att jag vann hela tiden?

Vad skoj vi hade. Det började med lite vin, massa pussar från barnen och Marianne, sen gick de och la sig. Nisse hängde på ett tag och så kom Henkan hem. Jag hade tjatat och tjatat att han skulle lämna jobbet och umgås med oss. Till slut så.
Vi surrade, drack lite mer, skrattade, blev fulla och fula, Henkan tog fram datorn och visade att han hade hela tre vänner på msn.
- Vill du bli min msn-vän?
Jag höll på att dö av skratt. Vi pratade med en av hans (tre) vänner och försökte cama, men det gick åt skogen med Henkans sega internet.
Till slut kom också pappa över. Ae blev glad, hon gillar pappa. Henkan och jag hade jättekul framför datorn, kämpade med att föra över en massa bilder från kameran, men det gick inte. För segt internet, så det kopplade ifrån så fort man gjorde något.

Runt småtimmarna började Ae laga nudlar. Hon frågade om jag ville ha, men jag sa nej eftersom jag såg att hon la i blomkål. Jag äter inte det. Men så smakade jag lite av Henkans och poff så hade jag ätit upp alltihop. Det var svingott. Så när jag skulle gå klagade Henkan på att han var hungrig. Hans fel att han inte tog för sig!

Elin ringde mig, så jag satte i handsfree:n och hon fick följa med ut på promenaden. Vid Ljungens infart kliver Martin ut och vill kramas. Han hade mycket att prata om, men lite tid, så det skulle vi ta igen. Ute på ängen går hundarna runt i lugnan ro och gör sitt. Draken är på sprallhumör, men jag ville inte leka upp henne just då, så hon fick gå runt och vara konstig ensam. På andra sidan ängen ser jag hur T6ans Mozart kommer gåendes med yngsta dottern. Den familjen har bestämt sig för att Diesel är en mördarhund utan självkontroll, eller rättare sagt pappan, som sedan har talat om för familjen att Mozart absolut inte ska fram och hälsa. Döttrarna skulle gå omvägar på trettio mil om de kunde, bara för att inte gå förbi mig. Jag vänder och går hemåt för att slippa ta en omogen diskussion med dottern, och vilken av hundarna är det som beter sig dåligt? Näe, är det möjligt? Mozart? Den där söta lilla dvärgschnauzern som är Reinfeldts ögonsten. Det är lite kul att fortfarande, typ fyra eller fem år efter deras hundköp, så är det deras hund som stör flest personer i området.
Tillbaka till saken. Diesel och Draken skötte sig, de gick med mig och Diesel tittade bakåt de gånger Mozart skällde. Det är fullt tillåtet. Ögonstenen skällde hela vägen från ängen och hem.

Vid Tibastens infart mötte jag T2 med deras nyinköpta dvärgschnauzervalp (vad annars?). Hon heter Elsa och har träffat på Diesel och Draken en gång, då plockade husse upp henne eftersom han hört av Reinfeldt att jag har en mördarhund. Ryktet sprider sig fort. Jag sa åt honom den här gången att i alla fall Draken borde få hälsa. Han höll i nerverna, men hans hund blev galen i snöret och bara sprang skrikandes bakom husse. Härligt, valpen är nio veckor och kan knappt titta på andra hundar.
Så jag frågar mig. Den omtalade mördarhunden, hur många stör han? Han som alltid går i koppel, han som låter minst, bortsett från Draken, eller är det småhundarna som hela tiden rymmer, skäller och som ylar när de är ensamna hemma?