Ohjälpreda.

Det blev inget idag. Konstigt kan tyckas, så det tycker jag också. Ingen fanns innanför dörren när jag ringde på och ingen svarade på mitt sms strax därefter. Så, då blir det ju ingen hjälp.
Istället ringde jag och väckte kusin. Det är alltid lika roligt. I skrivande stund är han på väg hit. Vi ska spela Singstar och äta taccos och allt som hör därtill. Nisse sa igår att det skulle bli fest. Henkan med. Både fredag och lördag. Hur det nu ska gå till. Jag litar inte på dem.

Hjälpredans morgon.

Lottie liksom sov vidare idag. Jag var vaken vid halv sju imorse och hatade mitt medley av smurfsånger som spelades på datorn. Och Diesel kunde inte ligga still i den där flätade förbannade korgen, så det lät också mycket. Så jag vägrade gå upp. Mobilen ringde vid sju och jag stängde av den. Smart drag. Sussa vidare. Strax före åtta vaknade jag igen och tänkte att det vore väl bra att gå upp nu. Men jag la ner huvudet igen. Kvart över nio vaknade jag och gick upp. Gav hundarna mat, duschade, åt frukost och rastade monstrena. Huset vi fixar i såg nedsläckt och tomt ut. Tog sig mäster av huset en välförtjänt sovmorgon?

Hjälpreda.

Jag har varit inne hos Henkan och Ae för att hjälpa dom med målning och allt som ska fixas. De första tjugo minutrarna var helt okej, då satt jag och Henkan på nedervåningen och pratade om hur de skulle ha det. Inga större kraftansträngningar, med andra ord. Sen satte vi fart. Jag målade först i Saras rum, sen var det dags för taket i köket. Nils hade många synpunkter och ville nog att vi skulle byta hjärna under de timmar som det skulle ta att måla alltihop. Tyvärr förblev min hjärna i mitt huvud och jag gjorde på mitt sätt. His way or the highway, som man säger i London.
När armen tröttnade blev det krigsmålningar i ansiktet. Jag blev yppterligt fin, Henkan såg väl mest trasig ut. Han ville iofs inte ha krigsmålningar, men ändå. Jag fick spackel i örat, för han tröttnade på mig. Imorgon fortsätter det. Och hela helgen. Mera öl, öl, öl! En öl för varje vägg, tack.


ICA-kort.

Ibland blir man väldigt trött på sig själv. Jag har tjafsat med mig själv och vänner om att jag inte fått något ICA-kort. Det ansökte jag om för tre månader sen och tyckte att nu får det faktiskt vara dags att dyka upp. Kuvertet till det kortet har legat i min låda för "viktiga papper". Jag är ordningsam, minsann, sorterar ut viktiga papper från kast. Man kanske ska se vad som finns i kuverten också.

Singstar.

Jag saknar Singstar. Det var länge sen nu. Jag pratade om det med kusin idag, min kusin, och han är på. Eller ja, jag anser det. Han har inget val. Klarade man av att supa på nyårsafton så klarar man att sjunga Singstar så här långt efter the operation pation. Jä! Ajm gånna hant jo davn änd hört jo! Sjunga rösten av dig, din jävel. Tyvärr finns inte "En helt ny värld", men du överlever. NO MERCY!

Packar.

Väskan är stor. Sjukt stor och jag har inte ens fyllt hälften. Jag har plockat fram kläder, de ligger på fotpallen och det enda som finns i väskan är Henkan och Aes inflyttningspresent. Den tar faktiskt upp halva väskan, vilket känns värdelöst. Allt det här bara för att jag glömde be mina föräldrar ta med det här upp i bilen förra veckan. Tänk om man kunde vara lite blixt ibland. Jag ska få plats med en filt som jag kan ta fram på tåget, alla kläder, datorn, en handväska, skor och Midas mat. Grejt. Och jag ska gå i tid, så jag hinner återfå humöret och tålamodet innan etapp två; kliva på tåget. Det ska bli himlans spännande. Det är dock bara det och att kliva av som är problemet, och det är ju typ två procent av hela resan. Fyra procent om man slår ihop dem. Man får be folk om hjälp. Hålla i tre monster. Diesel är två monster och Midas är ett.

Jag ska få plats med allt i den där väskan. Jag förstår inte hur det ska gå till. Jag återkommer.

En lång promenad.

Kaisa ringde mig och tyckte att vi skulle äta lunch. Inte ensamma, så klart, utan kusin Lenny skulle vara med. Egentligen skulle de äta lunch och hon frågade om jag ville följa med. Lenny ville promenera dit, så jag ansåg att han fick ta en av hundarna på väg till Kaisa. Han fick självklart ta Draken. Jag insåg efter cirka tio minuter att det var lite orättvist, jag gick med två dragande hundar som sprang kors och tvärs, medan "hans" hund gick lös. Han fick ta Midas. Det fungerade bra, men när vi kom till trappen borta vid bron så tyckte jag att jag skulle ta båda pojkarna och han fick koppla Draken.

De gånger jag gått till Kaisa, tågstationen eller allmänt vandrat med Draken och Diesel i stan så har jag tyckt att Diesel är dryg. Han har dragit, slitit och betett sig illa, i mitt tycke. Men nu minsann, han var en prins. Han gick så fint bredvid mig och Midas var den jobbiga. Han var överallt och ingenstans samtidigt, han flaxade och turades om att försöka välta mig och Lenny. Diesel gick perfekt och verkade tycka att Midas var en riktig pina. "Att han aldrig fattar att det är skönt att gå lugnt bredvid". Min hund är duktig, han behövde bara en mindre utbildad hund som hjälp på traven. Eller så var det matte som behövde det. Jag vet i alla fall att mina två hundar är väldigt väluppfostrade. Och den dagen Midas lämnar vår flock, då kommer jag inse att jag har kommit långt med Diesel.

Musik.

Jag har hittat tillbaka till min gamla musik. Den jag lagt in på min externa hårddisk och som jag nu kommit underfund med hur jag spelar utan att föra över till datorn igen. Det är så mysigt att tänka tillbaka på tiden när man lyssnade på det här. Det känns som om jag slagit mig fri från allt gammalt, för det är inte jobbigt att höra heller. Utan man bara lyssnar och minns. Skrattar när det är roligt och skrattar nästan mer när man vet hur man betedde sig om man blev ledsen förr. Haha. Patetisk.

Hem-hemresa.

På onsdag åker jag upp till Sthlm för en längre visit. Jag, min stora väska och tre hundar. På tåget. Det vore en sak om det var bilen, där är vi vana att ha mycket grejer och djur med oss. Men tåget? Min mamma är supersnäll och har tagit ledigt för att hjälpa mig hem. Vi ska ha en liten mamma-Lottie-dag också, så det där fixar vi. Jag har bara ett problem kvar - hur jag tar mig TILL tåget. Jag kan ju gå, men jag vet ju hur jag brukar tampas med Diesel och väskan då. Nu är det alltså en till som man ska hålla i styr, en som gärna hälsar på varenda människa och som verkligen inte ska försöka ta efter Diesel sätt att gå förbi andra hundar. Det finns buss, det är mitt andra alternativ, förutom att jag inte vet hur jag ska åka med tre hundar och packning på bussen. Mitt tredje alternativ, som jag överväger, är att be Lenny att hjälpa mig. Jag vet inte om han har bil, jag tänkte ta mig upp tre trappor och fråga. Har han inte det, men ändå är ledig, så får han nog lov att följa med till stationen och hjälpa till. Fast jag tänker ju be snällt innan jag kräver det.

Sångaren.

Jag har tagit reda på att han heter Lars. Det var en liten lättnad att han inte hette Johan faktiskt, det gör ju alla andra. Jag vet ju att herrn är väldigt tokupptagen, antingen förlovad eller gift, så mer intressant än ögongodis är han ju inte. När jag såg andra uppsättningen av RENT förväntade jag mig ingenting, eftersom första gången man ser den är ju säkert bästa gången och hur ska man kunna göra om den så bra som de gjorde den då? Och Linus Wahlgren är ju inte en sån bra sångare som Fredrik Swahn. Ha! Back at me, right in the face! Jä rajt, så fel man kan ha. Även jag kan ha så fel. Och lilla omkringhoppande Mark uppe på scen fick Lottie att tappa andan. Hur var det praktiskt möjligt att göra som han gjorde? Och den rösten!

Pang, ett år senare när Singing Bee sätter fart. Vem står inte där? Jo minsann, den Lars som svepte Lottie längsmed golvet. Han står där och underhåller varje vecka. Sassa massa ögonglassa!

Elin på besök.

Den söta lilla damen har man inte sett på länge. Det är något över henne, hon är så fruktansvärt skön. Vi är så jäkla roliga tillsammans och verkligen kompletterar varandra. När vi väl kom hem till mig lät vi min bråkige hälsa på Midas och sen var det klart. Han behövde gruffa en gång för att visa vilken gigantisk uppblåst råtta han är och Midas fnyste. Klart, bästisar.
Vi skulle hinna med mycket den här helgen. Både krogen, bio och blodspår, men vad tror du? Vi gjorde endast det sistnämnda och skönt var det. Vi sov gott och hade det mysigt istället. Tittade mycket på tv, åt popcorn. Elin nystartade liv tog en paus i Skövde.

Midas har blivit så stor. Sist jag såg honom var han en liten parvel som rusade runt med alldeles för stora öron. Visst, de är fortfarande för stora, men hunden har blivit högbent och lång. Han ser rolig ut. Diesel och han har lekt hela helgen. Diesel är lekfarbror och Midas tröttar ut sig. Draken tycker att Midas är lite sådär halvhäftig och ju mer hon inte brydde sig, desto häftigare tycker han att hon är. Mer och mer lyfter han på öronen och tycker att hon är ju den ballaste hunden i hela världen.
Jag och Elin har sjungit till Singing Bee, dansat breakdance, ringt till bonden Karl-Petter, sjungit en massa Bon Jovi-, Coldplay- och the Fraylåtar. Och lagat mat minsann. Det gjorde vi och attans vad mysigt vi haft det. Nu finns bara Midas kvar här och Elin ringer fem gånger om dagen för att se hur han mår.

The look.

När de står ute i trapphuset är de lite oense över hur de ska proceed.
- Don't look at me like that.
- Like what?
- Like you've seen me naked.
*BLICK*
Just den blicken hon får där, obeskrivlig! Jag vill också ha den. Galet!

Long time no see.

Ändå är jag inte ensam om att ha dålig uppdatering i bloggen. Nej du, vi är åtminstone tre stycken, så back at ya! :)
Det där kan nog vara den första smilien jag använt sen jag började blogga här. I alla fall .Mycket har hänt och jag suger på att få ner det här. I skrivande stund lagar jag mat och väntar på att Grey's Anatomy ska börja. Hela alltet har börjat om från början och visserligen äger jag två säsonger. Hela hösten har jag spenderat att titta på dem, ett marathon, men ändå vill jag se det. Jag blir lika betuttad i McDreamy varje gång jag ser de här första avsnitten.

Jag borde skaffa mig en McDreamy. Jag har en McTrucky, räknas det? Har och har, nu tar hon i från lilltån.

Dyblöt.

Regnovädret bara fortsätter och ibland kommer det några snöflingor. Jag gick ut med Diesel först, jag har insett att det här med enskilda promenader ger både hundarna och mig mer, så det fortsätter jag med några gånger om dagen. Diesel och jag hade en jätteskön promenad. Jag har märkt att när det regnar, då är inte livet som Diesel lika roligt, så jag passade på att träna en massa. Det fanns inte så mycket annat än matte som var roligt, så det gick jättebra. "Fot" och "matte först" börjar sitta rätt bra nu.
Jag gick in och bytte hund. Jag såg redan då hur dyblöt jag var, men det kändes onödigt att byta kläder, så jag körde på. Draken var taggad och brydde sig inte om småbenen jag la fram till Diesel. Ute gick hon lös och lekte, tyckte det var himla skönt att slippa den där flummiga lillebrorsan. En smällare ljöd någonstans ifrån och Draken verkade tveka om hon skulle stanna eller springa hemåt. Vi stannade där och pratade en stund, eller jag pratade, sen gick vi en bit till innan vi vände. Det är trots allt bra mycket bättre här än hemma. Det är dagen innan nyårsafton och jag har hört tre smällare sen jag kom hit. Fullt godkänt.

Nu ligger vi här i soffan, alla tre. Jag kunde byta kläder och bli torr, de där två får jag nog slänga in i torkrummet vid tvättstugan.

Forts.

Och då ska vi inte tala om vad Lottie har för hobbitnamn. Daisy Moss of Lake-by-Downs. Släng dig i väggen, Kate Moss, här kommer Daisy!

Alviska.

Idril minsann, det är Charlotte på alviska. Påminner mig om en basketkompis jag hade. Hon var trevlig, men hade för stor rumpa för min smak. Inte bred, utan den stack ut där bak liksom. Vilket rumpor vanligtvis gör.
Idril. Jag ska försöka vänja mig vid det.
Sen finns det ett till namn, so Mirime, det betyder "typ" Charlotte. Det här kan bli spännande.

Storfrämmande.

På måndag kommer min första långväga gäst hit. Tja, mina föräldrar har ju varit här en omgång, men inte efter att jag flyttat in, så nu räknas det som allra första. Alex, den rackaren. Hon blir först att träda in genom min dörr till min enkla boning och säga alla åsikter som dyker upp i hennes huvud.
Hallen är fortfarande ful, liten hatthylla, ingen dörrmatta, fulla garderober och en kartong står ouppackad med min tv-bänk a.k.a. skoskåp. Rummet har inga gardiner, är ommöberlat helt fel, hyllan står i sina kartonger och sladdarna har sitt eget liv. Änsålänge. Jag har heller inga tavlor, inget köksbord eller kökslampa och det står lådor i mitt kök som ska in i hyllan när den väl är uppe. Men jag städar, för fint ska det vara. Jag har tagit fram handduk till henne, lagt ett underlägg till Novas matplats och förberett med filmerna som vi ska se under veckans gång. Det blir helmysigt.

Soffpotatisar.

Jag har tyckt att hundarna inte ska vara i soffan. Det blir hårigt, de kan lämna rivmärken i skinnet, man själv får inte plats osv osv. Hemma hos mamma och pappa, när jag köpt egen soffa, la jag ut min filt och på den fick Draken ligga på. Då när jag bara hade en hund. Det var helt okej, hon lärde sig fort att det var på filten man skulle ligga och ingen annanstans.
När jag bodde i Lennys lägenhet hade jag en filt över hela soffan, eftersom jag visste att hundhåren skulle flyga. Och jag hade ingen vidare hundsäng till dem, så de fick antingen sova i sängen med mig eller i soffan. Det var en liten, liten soffa, så eftersom D2 skulle ligga där D1 låg, så fick Lottie inte riktigt plats. Då bestämde jag mig för att nere i MIN lägenhet, där ska minsann inga hundar ligga i varken soffa eller säng.

Nu har jag lagt ut filten i soffan och D2 lärde sig fort. På filten ska man ligga. Gärna samtidigt som D1. De är himla söta. Jag måste bara välja den bästa hörnan och lägga filten i andra. Jag har redan bytt en gång. Men i sängen, där kommer de inte upp!

På bar gärning!

Ända sen jag kom hit den artonde september har jag fått lov att hålla i hundarna extra mycket när vi gått förbi ett speciellt ställe. Mellan stora vägen och gångvägen bakom våra garage här, precis vid min utgång, där luktar det fruktansvärt gott. Draken, som mestadels går lös, har varit framme där och käkat saker några gånger, så jag har förstått att det är något ätligt. Kanske är det någon snäll farbror eller gumma som slänger ut brödrester till fåglarna där? Med tiden har det gått bättre och nu räcker det med att neja D1, så går hon bort därifrån.

I förmiddags när jag var ute med jyckarna såg jag honom. En äldre farbror, så smal att han såg ut som om han skulle blåsa omkull i det här vädret. Han stod och viftade på några ICA-kassar och hällde ut alla möjliga rester. Skitäckligt. Och hundarna gick knappt att styra, trots att de var i koppel. Diesel verkade mer intresserad av att gnaga på gubbens alla ben, men Draken skulle prompt fram där. Är det okej att slänga så mycket matrester på kommunal mark? Det var liksom inte två morötter och lite blomkål, utan tillagade saker, och mycket.


Match.com.

Jag blev medlem där för att skaffa lite vänner här i Skövde. Har man sett bilder på några så kanske man känner igen dem på stan och kan gå fram och dra en påhittad historia om den där kryssningen för länge sedan och allmänt börja socialisera sig. Det är gratis att bli medlem, lägga in en profil och ladda upp några bilder. Man får också blinka på snyggingar och dylikt. Men man måste prenumerera för dyra pengar om man ska ta kontakt med någon. Också om du ska läsa mail som folk skickat till dig.

Det finns en kampanj nu, man kan prova gratis i tre dagar att skicka mail och allmänt ta kontakt med folk. MEN för att göra det måste du välja en prenumerationsform som ska sättas igång så fort de här tre dagarna är över. Jag blir så trött.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0