Tacosfredag.
Fast det jag mest oroar mig för är att inte få i mig tacos ikväll, kanske inte ens imorgon. Jag vet att jag kommer klara introduktionen, det blir inga bekymmer. But what about my tacos?!
Ofantligt sjuka vantar.
Det är något seriöst fel på de vantarna. Det är säkert femtiosjunde gången jag glömmer dem i övningskörningsbilen. Jag har inte kört femtiosju lektioner, men det låter bra. De verkar inte fatta vad de gör för fel. De kan inte ligga tysta mellan mig och Håkan sådär, de måste ju ropa, hoppa, dansa! Ta plats, för tusan! Ett par vantar har jag redan tappat helt, de fick ligga för länge i bilen. Men det förstår ju vem som helst att de var utom räddning. Inte ens jag skulle kunna rädda dem. De var från Stadium, det säger allt.
Den där sliskiga farbron i Kustbevakarna, han som hade backslick förra säsongen, men som blev mobbad och rakade av den för den här säsongen, han är rätt söt. Speciellt när han får sig en liten hyvling i reklamen där:
- Har du ingen tjej du kan sätta på istället för att hålla på och jävlas med mig?
- Nej, jag har ju inte det. Jag är singel.
- Ja, jag förstod väl att du är det.
Haha, back at ya, fyllo!
Jag verkar falla för sliskisar. Om de nu är sliskiga, jag kanske har en skev syn. Eller dem.
Köpa film.
Samtal med en granne forts.
- Jag är ju egen företagare och du har ju skött min ekonomi, haft kontakt med kunderna, hjälpt till där det behövts, stått på mässor och allt!
Synd att bara de första fem orden var sanna. Han sa också att det inte gick att festa den här helgen, det var alldeles för tätt inpå helgen som just passerat. Han återhämtade sig först på måndag morgon, stackarn.
- Men jag kommer ju inte upp förrän först nästa helg sa vi ju.
- Jahaa, men då är det lugnt! Jag trodde det var den här.
Party! Typ. Apropå den där herrn jag inte trodde han skulle släppa in igenom sin dörrpost igen, det var ingen askungenhistoria som han fick det att låta som tidigare. Mr Granne var bara klåpare och hade ingen som hjälpte honom med sitt hus, så han frågade den som alla hatar. Det är vad jag kallar "snäll person".
...
Läsning.
Duktig fortsättning.
Efter lite om och men fixade det sig och jag gick till vinden för att sätta ihop min lagerhylla. Det var spännande i sig, men till slut fick jag stil på det och den är jättefin. Som alla lagerhyllor är.. Jag fick in den i mitt förråd, som nu börjar kännas som att någon faktiskt använder det. Mucho kläder, prydnader i kartonger, EN HYLLA, resväska, lampskärmar, julpynt, dörrar etc. Apropå dörrar, jag bar upp min köksdörr dit. När jag fått den så långt som utanför vindsdörren blev jag förbannad. De hade ju för fan fäst handtaget uppochner. Men då såg jag att det var ju jag som höll i dörren så. Jag förlät de förra ägarna rätt fort.
Tagen.
I alla fall, det var en speciell scen jag totalt fastnade för i den filmen. En kärleksscen, fast ändå inte för de varken pussades eller pökade, men de flirtade. De berättade saker för varandra och det var bara så rackarns fint. Andra sånna här scener har man väl tyckt är fina, men den här gjorde verkligen så att jag nästan studdsade och ville hitta ett offer att bli kär i direkt. Sedan när denna romans fortsatte så slutade den i en totalt omotiverad pluttvänskap, vilket gjorde att jag tröttnade på att vilja hitta någon idag med.
Duktig Lottie.
Jag gick hem igen till de söta små liven och drog mig mot Commerse så att jag lagom skulle hinna till fröken Ks klipptid. Hon blev skitsnygg och bara lyste. Ni skulle sett na' när hon provade kläder. Hon kan konsten att galoppera, den där Kaisa.
Vi åt på Donken, så klart, fixade mitt betalkort på banken som nu varit trasigt i tre månader. Jag kände att det började bli dags, pappa skulle blivit huggorm om jag kommit hem en omgång till och han hade varit tvungen att skämmas ytterligare, bara för att jag tycker det är roligt att expediterna får lite att göra. Vi gick in på Indiska, valsade vidare till diverse klädbutiker för att leta upp typiska objekt som förvaras i dessa. Jag hittade mycket och massor därtill, men jag köpte bara ett par vantar, två linnen, en popcornskål och en riktig plastbag att handla mat i. Nu är det slut med de där jäkla plastkassarna som kostar en och fucking femti kronor och som ändå bara hamnar innanför dörren i mitt städskåp. NO MORE, säger jag bara!
Väl hemma tog jag jyckarna på en välförtjänt prommis, och vad gör jag inte sen? Jo, jag röjer i mina garderober. "Va?!" tänker ni säkert och det förstår jag. Det gjorde jag med, men jag hade en sådan energi och vek allt så himla fint. Jag hade tonvis med sängkläder jag var arg på för att jag inte orkar eller vet hur man manglar. De vek jag till och gjorde rackarns fina! Ni ska se hur fina mina garderober är nu, alla fyra! Hela denna stol jag sitter på och handtaget till toaletten är överbelamrade med ytterkläder och skidställ som ska upp till vinden. Till mitt förråd, där jag för övrigt ska sätta upp en lagerhylla imorgon. Wish me luck. Eller break a leg.
Back in business.
Lottie the arbetsledartrainee!
*RING RING!*
- Lottie.
- Hej, är det Charlotta?
- Nej, Charlotte.
- Ja, Charlotte menar jag (samtidigt).
- Ja precis.
- Hej, det är Sanna från McDonalds.
- Hej!
- Hej, vad gör du?
- Står här och lagar mat.
- Jaha, då kanske jag stör.
- Nej, absolut inte.
- Bra. Nu är det såhär..
*Lottie tänker: sådär börjar man bara en mening som inte har ett happy ending.*
-.. vi vill jättegärna att du kommer och jobbar hos oss.
- PÅ RIKTIGT? :D
- Ja, på riktigt.
Lottie har fått ett jobb! Sjuttio stycken sökande, fyra stycken kvar i fredags och två dagar senare står Lottie som vinnare. JAG VANN!
Samtal med en granne.
- Det är en lång historia, men den bevisar att jag är en snäll människa.
Aja, okej. Han skulle dra den en annan gång. Jag berättade också att jag kanske kommer upp i helgen, men att det berodde på hans far.
- Vad har farsan med det att göra?
- Det beror på vad han tycker om att jag tar med hundarna ner.
- Hundarna..? Hundar.. DE HÄR HUNDARNA?!
- Ja.
Det tog ett tag för honom att smälta det och framförallt förstå.
- Ni djurvänner är ju helt körda i huvudet. Gör du det här frivilligt?
- Ja.
- Gör du det frivilligt eller för att de ska ha det bra?
- Då är det både och.
- Jag lovar, gör du det, då kommer du få gratis fylla hos mig i tre år framöver!
Jag förklarade att jag inte ville ha något för det, utan för att det gynnar alla inblandade, plus att det är kul. Tack vare onykterheten berättade han att jag var den bästa grannen någonsin och att vi alltid ska vara bästa vänner.
Jag skickade in honom på sin dator och satte på camen, så de fick se min lägenhet. Han tokgillade min fondvägg och tyckte att jag kunde måla den i hans gillestuga. Lottie the konstnär. Nää, den är bara min!
Han lovade att vi skulle festa på fredag, om jag kommer upp då.
Biokväll.
Efteråt var det begravningstårta hemma hos Kaisa. Hela gänget åkte dit, jag och fröken K tog en sväng förbi mig och hämtade upp de ludna två och sen till Östermalm. Malla tog med sin katt dit, men Diesel ville äta upp henne i början. Hon fick sitta instängd i datorrummet tills Diesel lugnat sig, sen fick hon komma ut och umgås med alla oss. Vi käkade på, fnittrade och hade trevligt. Vi satt även vid MATSALSBORDET och raffade åt oss vuxenpoäng.
Längre fram på kvällen var det bara de LEK kvar som myste i soffan. Fröken K har möblerat om, så hennes soffa har blivit en enda stor myshörna. Jättefint. Så där satt vi tills det var dags att ge sig för kvällen.
Middag hos Lenny.
- Gosar med hundarna och tittar på Greys Anatomy.
- Vad gör du om fem minuter?
- Gosar med hundarna och tittar på Greys Anatomy.
- Vill du komma upp tre trappor på middag?
Lennys föräldrar är i stan på besök och hade en liten bjudning hos Lenny, min förra sambo. Jag var välkommen och vad vore inte trevligare än att inte behöva laga något omotiverat till sig själv sådär kvällen innan tidig arbetsintervju?
Det var jättetrevligt. Stackars lilla Minja, deras pudel-något-litet-blandning, fick många hundar att hålla reda på. Efter att Diesel lugnat ner sig blev även de kompisar och hans kontaktnät har vuxit igen. Hon var himla söt. Föräldrarna var trevliga, vi åt soppa och äppelpaj, helt utan socker så fröken K förklarade att man inte behövde ha dåligt samvete. För socker är det enda onyttiga.
Kvällen slutade nere i min lägenhet, jag visade upp hur jag hade det. Som stolt ägare står Lottie där och pratar om sitt crib. De tyckte att jag har det fint :D.
Rescue!
- Jag tar ner dem till mig!
- Nej, det gör du inte. Snobben kissar inne.
- Vad gör inte Diesel då?
- Draken tycker inte om dem.
- Kaisa kan ta Draken!
- Nej, du ska inte ha dem.
Jag har seriösa funderingar på att ta ner dem hit, åka dit och ta ner dem. Tajmingen var otrolig, för då ringer fröken K. Bara sådär, pang poff. Perfekt. Jag berättade för henne och hon var helt på min sida. Hon kunde t.o.m. tänka sig att ta en av jyckarna. Vi kan ha spa-dag för hundarna, trimma, tvätta och ha sig. Jag undrar vad fru T30 säger, däremot vet jag att resten av familjen kommer jubla om jag erbjuder mig.
Steg två.
Väl på donken var det låst. Jag stod snällt utanför och insåg att min frisyr inte längre såg ut som den gjorde när jag lämnade lägenheten. En kille kom och öppnade, han sa åt mig att sätta mig ner. Det fanns två personer i köket inklusive den killen som öppnade åt mig och den andre smygkikade fram då och då för att se vem jag var. Det såg roligt ut. Sedan hoppade mr Intervjuare fram med sin kompanjon och frågade om jag ville ha kaffe. Gratis kaffe! På donken! De sa åt mig att välja en plats och eftersom det var proppfullt tre minuter efter öppning, så var det himla svårt. Jag valde ett bord långt bort från tv:n, så jag inte glodde på den istället för på dem. Det var en personlig intervju, vilket jag blev förvånad över. Jag trodde det skulle vara en gruppintervju till, men icke. Det var trevligt, jag fick prata mycket om mig själv, vilket jag gillar. Vi pratade i ungefär en timme och det kändes avslappnat. Vi fortsatte efter själva "intervjun" och diskuterade allt annat runt omkring. Jag fick träffa restaurangägarens fru och hon tog i hand. Hon sprang där och vattnade blommorna, jättetrevlig.
Från sjuttio sökande cuttade de ner till fyra stycken. Alla fyra ska intervjuas idag, jag var först ut. De hör av sig på måndag eller tisdag, de ville ha helgen på sig att tänka vem som känns bäst. Det här kan vara sista steget, annars om det är väldigt jämnt mellan två stycken, så vill de kanske träffas en gång till för att suga ur den sista saften ur oss. I wanna win!
Beslut.
Beslutsångest.
Nu går jag ut med hundarna och när jag kommer in så ska jag veta hur det blir. Ett beslut ska fattas. Hon har det inte lätt, den där Lottie.
Hel halvdag.
Sedan plockade vi ut pojkarna och gick till varsin plan för att träna. Det fanns inga störande moment så Diesel gick alldeles jättebra, plus att när man är ensam så är man mer avslappnad än när någon tittar på. Så det gjorde ju att jag gjorde rätt också. Sedan kom fröken K över till min plan och vi skulle dirigera varandra. Men så klämde vi in en liten obligatorisk fika innan. Efter det satte vi fart, Kaisa kan ju det där så hon dirigerade mig först. Diesel är jätteduktig, men Lottie måste finslipa på sig själv. Kaisa gav mig lite råd och gick lite med honom, vilket är skitkul. Hon är så duktig, den där Kaisa. Jag dirigerade henne och Unix efter det och de är ju redan i världsklass, så enda gången det blir fel är när jag råkar dirigera dem in i staketet.
När hundarna varit sådär duktiga så flirtade vi med varandra och åkte förbi Kvantum FIKA! Med våra kakor! Vilket slutade med en kebabpizza som lunch och sen fika på det. Fika betyder kaffe och tilltugg, i det här fallet våra fantastiska chokladflarn. Galet goda. Bättre kan det knappast bli.
Soptunna.
- Det här är så jag!
Jag hittar låtar ibland som får mig att tänka på vissa personer eller min relation till dem. Eller också precis vad jag försöker låta bli när jag tänker på dem. Sånt är lite creepy, för det känns som om någon grävt sig in i ens privatliv, rotat i min soptunna, och kommit fram till vad jag känner. För jag är helt klart ensam om att hysa dessa känslor, givetvis. Så de skriver en låt om mig och kommer etta på olika listor i världen. Allt tack vare mig och min soptunna.
Brownie.
Häxa.
Ingemar på klubben har länge trott att Draken heter Häxa. Han tror det nog fortfarande, om man inte påminner honom. Och jag har letat i huvudet efter ett namn som är lika orginellt som Drakens, för att fortsätta på den linjen. Nu har han sagt det så många gånger så det faktiskt låter bra. Det är kanske värt att fundera på i alla fall. Jobbigt läge om man ropar på hunden bland folk.
- Nej, inte du, jag menar hunden.
Avsluta lite fint med ett nervöst skratt. Ja, varför inte.
Hårdkörning.
Idag hade jag min första körlektion på länge. Jag minns inte om jag körde något i december, men annars så var det i november. Logiskt om inte annat. Min körlärare Håkan och jag har kommit överens rätt bra sen starten, han sitter ofta och slår mig på armen, fnissar och pikar. Vi har också diskuterat att han inte ens känner igen hälften av sina elever, medan de känner igen honom. På stan när det hejas så hejar han tillbaka utan att ha den blekaste om vem det var, "antagligen en gammal elev".
Lottie kliver innanför dörren, säger tjena tjena och han säger:
- Nemen har jag inte sett dig förut?
- Jo, kan du tänka dig.
- Din jävla stockholmare, har du inte stuckit hem än!?
Jag blev paff. Aja, vi latjade på, han frågade hur det var med hundarna och om jag bor kvar i Havstena. Ookej, all information var lagrad på en säker plats.
Han tyckte att jag kör bättre, men vi repeterade lite allt möjligt för att se var vi ligger i planen. Jag gjorde mina tabbar, men tyckte ändå att det var godkänt, fast Håkan klagade en rackarns massa. Det är ju honom jag ska lära av så jag antog att jag gjorde gigantiska fel då, även fast jag inte tyckte det. I slutet av lektionen berättade han för mig att han varit hård mot mig idag, men att det är dags att sluta flumma. Han tog fram en bok och sa:
- Läs den så syns vi nästa vecka.
Tvåhundra!
Kennelsäck.
- Femhundrafyrtionio kronor. (roligt ord!).
Jag höll på att ramla baklänges, femtio kronor mer än min femtonkilossäck. Tio kronor kronor kilot? Vilket kap!
Uppe i Sthlm skulle jag köpa en likadan säck som hemma att ha däruppe, så jag slipper bära fram och tillbaka. Där står en skadad säck som kostar femhundratjugofem kronor. Konstigt, tänkte jag, är det så lite skillnad på en skadad och hel säck. Aja, okej. Jag pratade med en anställd för jag såg att prislappen på resten av säckarna var sexhundrafyrtionio. Jag berättade vad jag betalar hemma och att jag tyckte det var konstigt att det skiljer så mycket i pris mellan städerna.
- Är du uppfödare?
- Nej.
- Den där säcken tillverkades först bara för att gynna uppfödare, de får mer mat för en mindre slant. Senare tänkte de att man kan låta vanliga hundägare köpa den också, men för ett högre pris, så den kostar sexhundrafyrtionio kronor. Har de frågat dig om du är uppfödare?
- Nej, jag frågade bara efter priset och tog den.
- Konstigt, det är fel.
Jag tänkte att de hemma hos mig bara gjort fel och att jag kommer få betala det högre priset nästa gång jag köper den. Idag gick jag dit med fröken K och fick betala - tadaaaa, femhundrafyrtionio kronor. Slutsats: Jag går med vinst.
Lika par leka bäst.
Man gillar skådespelare för deras insats och att deras utseende tilltalar en. Personen gör aldrig fel, utan allt ont eller elakt blir något sött som man självklart skulle ha överseende med om man var dennes flickvän/fru. Jag har problemet att lyfta upp skådespelare jag gillar till en annan nivå än där vi dödliga håller till. De är aldrig bråkstakar, nästintill oavsett vad de gjort i livet, de blir aldrig lika kassa som bråkstakar på vår dödliga nivå. I bet they could throw an old lady down from a tree and I would think of them as helpfull. Vad nu tanten gjorde däruppe.
Jag har läst om en skådespelare precis som jag lyft upp till den där nivån. Ju mer jag fördjupar mig, desto mer förstår jag att han är precis som de personer jag inte vill ha med att göra i verkligheten. Men ändå sitter jag där och har överseende. "Han skulle kunna berätta vad som helst för mig". Nja, aj dånt sink så animår. Eller ja, jag skulle ju inte säga nej om han knackade på min dörr.
Destroy AB.
- ... När ska du ta ner den då?
Hennes fråga kom passande och jag fick också lust. Vid hundarnas matskålar sitter panelen riktigt kasst, så vi gick dit och drog loss den. Bakom visade det sig att det inte fanns någon tapet, el idioto innan har tapetserat halva väggen. Det gjorde att vi lät projektet vila en stund. Jag måste hitta på något att ha istället för panelen, antingen tapet eller måla.
Fröken K blir tokig ibland. Hon gillar att gå loss på saker. Vi båda väntar på att kusin Lenny ska få sin första lön och köpa målarfärg till sin lägenhet, så vi får måla. Han kommer inte ens hinna hjälpa till, för vi är så grymma. We are Destroy AB. Som också skapar saker..
Sucker.
Ola Rapace rockar. Till och med när han är röd om näsa och kinder för det kalla vädret är han söt, då är det illa. Han har sina små ogrekiga ben, ser sådär lite halvspinkig ut men är egentligen rätt lagom, den bullrande rösten skulle få en telefonsvarare att tråna och hans ständiga backslick bara skriker efter att bli tillruffsat. Där sitter jag framför tvn och fnittrar som en kär tonåring. Jag tar mig för ansiktet när jag tycker att det blir pinsamt, även fast jag aldrig skäms. Alla dryga kommentarer drar jag till mig omvandlar till något bra. Sucker!
Ett geni omvandlade hans namn en gång, Ola Rap-ace. Sveriges nya rapstjärna, Adam Tensta, släng dig i väggen! Man skulle ju vilja höra vad han går för, men det är lite svårt när han är den där snyggslickande polisen eller perfekte svärmorsdrömmen till polispojkvän. Think outside the box, liksom. Med det namnet borde det finnas mer att ge.
Skidbacken.
Inte Draken heller. Hon fick tag i bollen en gång och vägrade släppa. Nu var det hennes boll, slutkastat! Fröken K kämpade ett tag, men släppte sen. Jag fortsatte och filmade samtidigt. Draken tyckte att jag var från Mars och visade det med blicken. Hon är ju för härlig, den lilla byrackan.
Förkväll.
Under kvällspromenaden ringer bror och säger att de ska äta i Laxå istället, vilket i stort sett gjorde min kväll. Så skönt! Jag tyckte att vi kunde partaja lite extra så vi skulle gå och köpa cola. Och fröken K vill ju ha lite mer än gurka på sin tacos (aa!), så vi behövde lite grönsaker också.
Tjejsnack, jordens härligaste middag, bara jag och Kaisa. Det var helt underbart. Bara vi. Sen dök pojkarna upp och stämnen blev lite stel. Tur att Nicke ville åka hem tidigt, så jag slapp honom. I skrivande stund ligger Börty i soffan och fetsover. Han slocknade fort, så jag bäddade. Och har skickat Diesel på honom några gånger, men nu har även han lugnat ner sig och lagt sig på honom. De små pojkarna.
LöpDraken.
Hon pussas hela tiden. Om hon inte pussar Diesel, rengör hans öron och kropp eller bihang, så är det på mig. Speciellt när man ska torka tassarna, det verkar vara hennes favoritsysselsättning. Hon lyfter den andra framtassan så fort jag är klar med den första och så fortsätter det. Och hela tiden ska man pussas. Händer, armar, hals, öron, ansikte. Puttar jag bort henne går hon på Diesel, som flyttar sig närmre och närmre mig bara för att bli av med henne. Och vem vet vad hon har hittat utomhus. Hon kommer alltid och ser skyldig ut när hon varit bakom garagen.
Igår höll jag på att skratta ihjäl mig. Jag tyckte de stökade ovanligt mycket i sängen bakom min rygg, Draken pep och hade sig. Då ser jag en heltänd Draken och en skräckslagen Diesel. Dock tuggandes fradga, så han börjar väl haja vinken. Draken har bestämt sig för att de ska ha valpar. Stackars Diesel.
Detta är fortfarande vecka nummer ett. Nästa vecka lär bli ännu mer intensiv, så det blir till att stoppa in dem i stora buren varannan gång när jag går hemifrån.
Hon har förlovat sig!
Vi växer. Vi har inte träffats särskilt ofta sen vi slutade nian, men hon finns där. Hon är där någonstans och ropar jag, så kommer hon. All lycka till er, Lotta och Jesper.
Fint väder.
Bondbrud.
Potatis.
Gruppintervju.
Intervjun satte igång och jag tyckte det var jätteroligt. Man skulle presentera sig och flera verkade väldigt nervösa. Jag snackade på och undrade mest om mina ögon gick i kors. Killen som hade intervjun hade käkben och samtidigt kände jag mig trött, så det var mycket som sprang runt i huvudet. Inte lätt det där.
När vi var klara gick vi ut, två av de tre tjejerna kom med mig och killen hakade på efter en stund. Vi stod utanför och pratade lite, utvärderade och de berättade att de var skitnervösa. Jag kände mig hellugn och sa att man inte kan få mer än ett nej, så varför göra så stor grej av det? Jag och tjejerna skulle åt samma håll, så vi gick sällskap. De anställda som höll i intervjun satt ner och pratade efteråt, och de tittade ut på oss där vi stod. Jag tyckte också att det verkade kul att man skaffar sig vänner på en gruppintervju.
När vi lämnat av den ena tjejen på MAXI så gick jag med den sista till bussen utanför mig. Hon ville ha med mig ut på krogen på torsdag, då är det "röd torsdag" och allt kostar tjugo kronor. Skitkul! Jag ska ut på torsdag! I alla fall förfesta, jag måste skaffa mig lite vänner.
Idag är en bra dag.
Sjuhundrafyrtiosju.
Den "vita" utekvällen.
Allt började hemma hos Lottie. Laga mat, äta av den, dricka vin, samtala. Vi fortsatte inne i mitt rum. Prova kläder, gömma magen under strumpbyxor, töja ut Theréses tröjor och sen pang! Vi tog på oss varsin klänning, sminkade oss och fixade håret. Vilka rackarns bönor vi blev. Riktiga kuttersmycken med smak av citrus! Helsnygga. Det är vi ju alltid, men lite sådär extra. Vi applicerade grädden på moset, så att säga.
And off we go. Vilse på Stureplan, stå i kö i många minuter, beundras av hur många småbarn det stod där, frysa och sen - in på Mera. Vi kollade läget först och insåg att vi behövde en drink. Bartendern blev tillsagd att blanda ihop två drinkar för hundrafemtio kronor. Jag drog i mig min rätt fort, kaffesmak, T tog lite längre tid på sig. Under tiden spelades "En jävel på kärlek" med GES och jag tänkte att det måste vara ett rackarns bra dansgolv innanför den väggen. När T dragit i sig den sista droppen och gjort diverse miner valsade vi in på dansgolvet. Folk var galna, så vi tog efter. Eller ja, med lite mer alkohol i blodet hade nog vi varit de som folk glott på. En stund senare kom vi överens om att vi var för nyktra för det här. Mera mera! Kul, vi var ju där. Ho ho. I alla fall, T ser läskig ut när ljuset blinkar och hennes händer kommer sakta men säkert emot ens ansikte. Hon ser ut som om hon ska sluka mig hel och hänga upp halspulsådern på sin vägg. Som ett minne, liksom. Fast hon gjorde aldrig det, vi bara låtsades. Hon är himla söt, den där T. Och det var fler än jag som tyckte det! Jajemensan.
En stund blev vi ensamna på dansgolvet. T och L dansade som aldrig förr, över hela golvet med DJ:n som enda publik. Han fnissade, men what do we care? Jag hade så fruktansvärt roligt och vi sa flera gånger till varandra att det ska göras om. Precis som muffinsdejterna i Gallerian. Men vi behöver nog en inkomst först. Varsin dessutom. Så det kanske tar sin tid, men efter i fredags så vet jag att det är värt all väntan.
Senaste veckan.
Segad dag.
Jag hann se Ola Rapace i några scener, så det fick räcka. Han vore värd en trettio minuters väntan med nyheter och väder, men jag orkade inte. Jag hoppade i säng och vaknade lika fort, kändes det som. Var tog alla timmarna vägen? Borta. Trött som en gris steg jag upp och åkte till jobbet.
Väl framme var Jimmie tillbaka. Han började morgonen med en fråga:
- Hur känns det att vara tillbaka och jobba då?
Lasse tittade på mig med ett stort medvetet leende. Jag sträckte på mig och svarade:
- Mitt på dagen känns det bra, men nu är det lite för tidigt för att svara på den frågan.
Far och son skrattade, jag gäspade and off we go.
Osams med tvn.
Grönsaksätare.
Det gick bra de första bitarna. Sen blev det för mycket blomkålssmak och till slut gav jag resten till mamma. Men nu ni, jag har kommit igång!
Bengan.
Bengan lagar den bästa strömmingen jag ätit. Jag hade inte ätit det förut, men gav det en chans. Han påpekade alltid att jag pillade ut alla ben, som för honom är obefintliga. Jag var konstig, tyckte han.
Jag stengillade Bengan. Vilken rolig snubbe, hade kort på honom i min telefon och hans nummer ifall det var något. Efter att jag fick Draken tyckte han bara bättre om mig. Jag var så fin med henne, tyckte han. Och jag såg själv ut att må bättre. Han gav mig ett jobberbjudande på Island, men han sa att jag verkligen skulle fundera vad jag ville med mitt liv, så jag inte bara försakade Draken. Det var inte det han ville med sitt erbjudande.
Den gubben gjorde mig bara glad. Han lyste upp där han stod, ibland hoppade det grodor ur munnen på honom och det blev hur kul som helst. Jag vet att han drack mycket sprit, en polare till honom sa att han lät hembränningsdunken stå framme även framför kunder.
Nu har Bengan hoppat vidare. Nyårsnatten somnade han in, antagligen efter att ha supit ihjäl sig. Det är dumt att lyssna på signalerna, så det vore kul om andra lärde sig av hans misstag. Annars vet jag en som står på tur.