Fredag hela veckan.
Det var tråkigt att springa själv, så jag ringer först Elin. Inget svar. ALEX! Jadå, då sitter man minsann och dricker vin med mamsen. Så jag sprang själv. Vi la på ungefär när jag började bli ordentligt andfådd, så jag tror inte att jag hade klarat att prata så mycket mer.
Väl inne igen fick jag syn på att den där lilla rackaren gjort sattyg igen och vem är jag att inte ta reda på det. Hans ägare.. Sen diskade jag. Och poppade popcorn, det var helt klart värt att springa. Sen satte jag mig framför "Green Street Hooligans". Min favoritfilm, någonsin. Jag vet inte hur många gånger jag sett den och fortfarande är allt lika jobbigt. Jag blir lika rädd varje gång den där flaskan smäller och alltid lika förbannat ledsen i slutet. Lottie kan tjuta, hon. Skoja inte. Jag kan gifta mig med Pete Dunham, det gör inget. If you fancy it.
IKEA-handla hemma.
Bank och dumma gardiner.
Jag gick till Hemtex efter det, de har 50% på hela butiken igår och idag. Det blev jättejobbigt, för jag vill ha allt. Det blev ett duschdraperi, två handdukar, en ljusstake och en vas. Helt klart nöjd.
Mamma ville att jag skulle titta på gardiner där, men jag "hittade inget", så jag gick till min favoritbutik som säljer gardiner. De har hur mycket som helst och det är mysigt att bara titta. De har typ allt, så där gick jag och tittade. Det är inte roligt, för jag kan verkligen ha alla färger i hela världen i min lägenhet. Och hur väljer man första paret gardiner? Jag frågde om hjälp och plockade ihop kombinationer, men inget blev perfekt. Så jag struntade i det.
Späckat schema.
Trött.
Samtal med Börty.
Av någon anledning skrev han ett väldigt konstigt meddelande på msn. Jag svarade lite diskret och efter en stund ringer han upp. Vi pratade allvar innan vi kom in på kryssningen. Då var det inte mycket allvar i det hela. Han hotade mig om att hålla fingrarna i styr och berättade om hur han hotat motparten också. Han återberättade även från hans fest, att, jag citerar: *censur* var som treåringar och pillade och tihihihih och pillpill och tihihiih.
Börty och jag ska handla kläder tillsammans den 13e. Hur kul är inte det? Min Börty.
Köksluckor.
Kasta kotte forts.
Kasta kotte.
Westlife.
Möte i mörker.
- Hej.
Jag lugnade mig lite, men började titta efter Draken i mörkret. Han satte sig på huk för att hälsa på henne, men hon sprang iväg.
- Oj, vad rädd hon blev, sa jag.
- Hon såg ut ungefär som du.
Höhö. Kul hurru.
Hönsmamma.
Det har aldrig varit tal om ATT jag tycker om Diesel, bara hur mycket. Tydligen är det tillräckligt.
Perfect fit in-home.
Jag vet att kattfoder är dyrare än hundfoder, men det borde finnas gränser. Veterinärfoder kan jag ta när de är lite dyrare, men ett foder som säljs i livsmedelsbutikerna. 750 gram för 53 kr. Skulle kattfoder finnas i hundsäckar, skulle man alltså få punga fram ungefär 800 spänn. Det är helt galet.
12-pack toapapper.
Färgen är slut.
Jag måste också köpa fler dekorkakel, för de tog också slut. Och jag måste måla om kökslyckorna också, för de ser smutsiga ut mot det jag nyss målat. Det tar aldrig slut. Bara färgen.
Bon Jovi.
Fondvägg.
Den har blivit för stor, tror jag. Jag gjorde den för bred, lång, stor. Det blev för mycket. Det blev en ljus sida och en mörk sida i köket. Jag tror att det inte ser klokt ut. Jag vill ha ett klokt kök. Som ser klokt ut. Jag har mms:at till Kaisa och vill ha lite smakråd. Hon har ju stått i det så många gånger, så hon förstår nog hur illa det kan se ut. Mitt kök kommer nog inte se klokt ut förrän den där panelen försvinner.
Trött.
Mariannes katter.
Valptider.
J velar väldigt mycket över den valpen hon var och tittade på idag. Hon vill ha den. Det vill jag också att hon ska få, men det verkar inte se ljust ut ändå. A ska få hem sin nya valp idag. Galet. Jag vill också ha valp.
Flingorna.
Hundräddarna.
Enligt lag kunde de här hundräddarna inte ta an sig henne, eftersom det var på det andra djurhemmets mark och om inte ägarna dyker upp, eller om ingen vill adoptera henne inom två veckor så ska hon avlivas. Hundstackarn blir lämnad vid ett staket, får åka bil med en främmande människa, in i bur, mycket nya dofter, ut ur buren och in annan. Undra vad ägarna tänkte när de såg henne som valp. Henne kan vi ge ett bra hem eller "gud, vilken söt valp".
Känslor.
Inget av det var mina känslor. Så någon gång ska jag ha Therése i åtanke och skriva ner dem med.
Hysteriska sekunder.
- Hej. Det är faktiskt inget vidare, det blev någon infektion så hon ligger i Skara. De vet inte om hon kommer överleva. Ha det.
Jag höll på att smälla av. Jag läste upp det högt för familjen och jag vet inte hur mycket de hann uppfatta, eftersom Lottie blev lite halvt stressad av situationen. Jag började skriva ett svar om att jag kunde ta nästa tåg ner och finnas där osv, så poff:
- Bara skojade, det är jättebra!
Det var droppen. Jag laddade upp:
- Hurru du, din kärring! Jag höll på att smälla av och såg mig själv i ilfart ner från Sthlm för att hjälpa till.
Hon ringde upp mig och skrek:
- Skyll på Henrik, det var han som skrev!
Hon hade tydligen suttit på golvet med Stina och Henrik tänkte vara lite vitsig. Kul kille det där. Och Victoria hade sagt åt honom att han inte fick skriva så till mig, men trotsar gör han minsann. Så han undrade om de fortfarande får ta hand om Draken vid Lucia. Jadu, orolig bör du vara! Men så klart de ska.
Stackars pojkar.
Upptagen mamma.
- Nej, efter jul.
- Efter jul..
- Eller ja, jag har tagit ledigt från jobbet för att jobba i Enhörna.
- Aha, då är du aldrig hemma.
- Hade du något speciellt i åtanke?
- Ja, att vi skulle baka innan jul.
- Men jag kan ju gå hem tidigare en dag.
Mamma har nog aldrig semester. Är det inte hennes jobb, så är det ett annat. Är det inte pappa som vill något, så är det hennes barn. På julafton är hon värdinna och efter jul vill hennes dotter handla i mellandagsrean. På nyår måste hon oroa sig för om Marianne ska ryka ihop med alla och sen börjar vardagen igen. Plötsligt får man skuldkänslor för att vilja göra saker med henne.
Ny start.
Ett löfte.
Bohemian Rhapsody.
Queen - Bohemian Rhapsody, det är som en ny kärlek. Peter Johansson gör den väldigt bra också, men det är något speciellt med Freddys röst. Han tar inte ens i och går ändå upp i helt fel toner för en annan. Eller ja, de är ju helt rätt. Det är bara så att jag aldrig kommer klara dem. Jag ä int bitter.
Jag lyssnar på den om och om igen. Och lat är jag, eftersom jag har för lite plats på datorn, så jag kan inte ladda ner låten. Jag måste sitta på youtube och lyssna. Jag har en extern hårddisk på skrivbordet ca två meter från mig, men jag orkar inte sätta fart. Så återigen, jag kan bara skylla mig själv.
Förresten påminner Freddie jättemycket om min barndomsvän Monika. Till utseendet. Jag vet att hon alltid avgudat honom, men hon kunde väl inte veta att det skulle sluta såhär? Hon kanske manipulerat sitt öde! Cheers, som man säger i London.
Dr Diesel.
I skrivande stund ser han väldigt bekymrad ut över att jag rör mig jätteofta mellan ovanstående. Han får hoppa mycket och nu la han av. Han la till slut ner huvudet i sängen och tyckte att läget var lugnt. Nu är inte matte sjuk längre, då klarar hon sig.
Börty i Sthlm.
- Ola kommer, så..
Jag hörde leendet bakom orden och skrattade:
- Jag lovar, Börty, att hade jag varit i Sthlm så hade jag åkt in även om det bara var du.
- Ja, vi brukar ju kunna riva på rätt bra själva också.
Det är andra gången han använder käkbensgossen för att locka med mig på saker. Galet. Han sa att han och Ola ska ringa ett videosamtal senare när de var ännu mer fulla.
Jag gillar Börty.
Min Nisse.
Han har raggat jobb åt mig. Eller han la in några fina ord när en snubbe från Bilprovningen i Skövde ringde honom. Han hade frågat om jag kunde bilar och Nisse var ju ärlig och sa att jag inte kunde ett dyft. Han gav tips om andra ställen, men lovade att ringa Nisse om det hände något. Så Nisse ville bara meddela. "Man vet ju aldrig", sa han.
Haha.
TV.
På vardagseftermiddagar har jag ett schema jag håller efter. Bara på 5an. Det börjar kl 12:00 med Providence. Min favorit dog i torsdags, men Syd är så vacker så jag tittar väl vidare. Direkt efter, 12:55 börjar Ellen Degeneres Show. Ibland vill man se allt, men vissa dagar är det jättetråkigt. Hon påminner om min kompis Marie, de kan båda prata med en vägg och få det låta intressant. Joey och Vänner är obligatoriskt, det vill man inte missa. Efter det börjar Fresh Prince i Bel Air, vilket man KAN missa om det är något avsnitt man redan sett. Då hinner man gå ut med jyckarna. Gilmore Girls! Jag blev förtrollad för länge sen, men just idag kände jag att jag inte orkade längre. Varför kan inte Lorelai bara säga en normal mening? Hon drar hela tiden anekdoter om tomtenissar, grottmonster, snurrar in folk i deras förklaringar, avbryter men ändå maler motparten på och så är det hela tiden? Ibland charmen och ändå fortsätter jag titta. Och efter det, tadaaaam; One Tree Hill. Först sjunga till världens bästa version av "I Don't Wanna Be" och sen titta på sockersöta Chad. Och undra varför han alltid måste rycka pannan, kisa med ögonen och säga så meningsfulla grejer. Och vara så snäll. En skådespelargrej som jag inte förstår mig på, kanske.
På kvällarna måste jag undvika tvn mellan 19-20, eftersom jag inte vill se på Joey och Vänner. Det gör jag ju dagen efter.
Sjukling.
Nu är det fredag och idag mår jag bra. Mina hundar är otroligt rastlösa, eftersom de knappt fått någon motion över huvud taget sen måndags, matte har mest sovit och uppmärksamheten har varit därefter. Vi har haft otroliga bråk under natten, i alla fall Draken och jag, eftersom hon HELA TIDEN snor mitt täcke. Hon ska ligga mjukt, så hon puttar ut mig ur det och vägrar flytta. Med all kraft man har när man är sjuk blir kamperna inte så långvariga, slutar med att man ljudar något om att hon ska ner, sparkar och hon försvinner. Nästa gång man vaknar är samma visa igen. Och ändå kan jag bara skylla mig själv.
Måndagsklubben.
Nu träffas vi allihopa i alla fall varje måndag, bara för att ta promenader tillsammans och låta hundarna ha roligt. Det är en fin sak, tycker jag.
Ingemar ger mig ständigt beröm för mr D. I början kunde jag ta det hur bra som helst, men nu tar jag det mer med en nypa salt och sväljer inte ens hälften av vad han säger, eftersom det inte känns förtjänt. Det är nog bara jag som inte förstått att vi kommit till den punkt där det står still ett tag. Vi har kommit förbi den första förändringen och nu betas det här antagligen av successivt. Eller så kanske jag hoppas på det. Ingemar är i alla fall helimpad av Diesel att han kan ligga och bara se på när det blir gruff i gruppen, t.o.m. om han ligger bara femtio centimeter ifrån händelsen. Och att han blivit en helt annan hund. Men det är ju inte jag, det är han. Det är Diesel som bara blir sig själv. Äsch. Det kommer stunder då man inte förstår att berömmen har blommat kring denna hund.
Telefon.
Jag pratar så mycket med mina söta vänner nu för tiden. Det blir en massa pratande, ibland om allt, mestadels om ingenting. Så som det ska vara. Det är tack var dem jag inte blir ensam härnere. Eftersom jag blir uppdaterad nästan dagligen om allt och inget, så är jag ju med. Man ska bara kunna uttrycka det på bra sätt så att de vet det. Visserligen får de (ni) reda på det nu, men att säga det är ju en annan sak. Och något man ska hinna med i detta livet.
Remålning i mitt kök.
Jag har också gjort succé hos min ena granne. Eller det blev aldrig en succé, men det hade kunnat bli. Diesel stod i hallen med Draken medan jag var inne för att släcka lampor. Då öppnar stackaren dörren och får en blöt nos instucken i dörrposten. Hon hojtar till och smäller igen dörren, tittar försiktigt ut en stund senare. Jag ber om ursäkt och vi presenterar varandra. Hon förklarade att hon tycker om hundar, men var inte beredd. Vi ska nog komma bra överens.
Mums-mumskrig.
På kvällen blev pappa och jag bjudna på middag hemma hos T30. Alltid lika uppskattat. Vi hade så trevligt, maten var god och vinet smakade även denna kväll. Henkan kom hem senare, han hade varit på MonsterJam eller vad det nu heter. Imponerad, men inte helt nöjd. Vadå stockholmare. Han och jag ockuperade vår bikt och senare gick vi upp till de andra. Vi kom överens om att kasta mums-mums på Marianne, men Henkan backstabbade mig och smackade den i pappas huvud. Tillåts sånt? Nej, jag smackade min i Henkans. Han, i sin tur, smetade in sitt ansikte i mitt och där stod vi. Plötsligt fick jag en hel mums-mums rakt i pannan och herrn brevid mig flinade. Guilty! Jag skrapade bort det värsta från det jag hade på mig och inväntade att han tvättat sig. SMACK.
På utvägen följde herrn oss ut, vänligt, tänkte jag. Right. Lottie blev galet snömulad. Jag var mer blöt än torr.
Det finns en tanke med allt.
Lottie systemmyndig.
Hade fest hemma hos mina föräldrar med fyrtiofem personer som kom och gick. Vissa gick hem, andra ockuperade min säng och soffa. Och de tredje var vakna till sex på morgonen som avslutades med en promenad för att vinka av de sista. Lottie och hennes hängivna kusin fick då sova i hallen på varsin madrass.
Festen i sig var himla trevlig. Folk dök upp när de behagade, eftersom det var öppet hus och tiden var något fel. Det skulle ha varit på en lördag och inte på en fredag, därför blev 17:00 en väldigt fel tidpunkt. Men när vi väl kom igång blev festen otroligt lyckad. Jag fick en otroligt massa presenter och vet inte om jag kan välja ut någon direkt favorit. Jag är så nöjd med alltihop och trivs otroligt med anledningarna till varför jag fick just det.
Mina tre sötaste vänner somnade först, det var de som ockuperade mina två rum i det huset. Min man dök upp framåt småtimmarna med gubbvän 2 och lillen. Aj lajk dem. Tack för en trevlig kväll.
Inaktiv.
Ikväll har jag bokat upp mig framför tvn och tänkte att jag ska uppdatera så mycket som möjligt av det som hänt under min frånvaro, fast endast i reklamerna. Med start nu.
Tillbaka i Skövde.
Framme vid mitt hus var fortfarande den där bilblockeraren borta, så Kaisa kunde köra hela vägen fram till porten. Vi lastade ur den överfulla bilen och in i hissen. Hundarna visste precis var de skulle, Diesel var lite trumpen. Han hade sovit precis hela vägen, snarkat emellanåt. Draken flaxade med sina sex framben för att bjuda upp till lek, men nej. Nu är jag så galet trött att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag måste bädda sängen. Godnatt.
Okänt nummer.
Arnulf ringde helt spontant från bilköerna i Sthlm och ville fråga hur allt var. Han pushade på mig att söka dit och dit, göra ditten och datten. Han har ett konstigt inflytande på mig, jag lyssnar på honom. Han får mig att tro på mig själv, jag får självförtroende. Han sa att jag skulle ringa honom imorgon efter jag ringt ett annat samtal innan. Oavsett om det gick bra eller dåligt. Och så kommer han på fredag också.
Åh, vad jag är glad att jag växte upp där jag gjorde. Lottie hjärta tibasten.
Nagel nr 4.
Nagel nr 3.
Träning, pangkisar, MIG, kaffe.
Efter ett tag behövde Alva gå på toaletten, så jag blev kvar själv och lekte på. Sen tog godiset slut och vi gick ut på stora banan för att bara halvträna på linförhet. Jag satte fast Diesel vid en bänk som står där mitt på gräset och latjade lite med Draken. Pang poff från ingenstans rusade en gigantisk schäferblandning mot mig och Draken. Jag såg framför mig hur hela bänken släpades efter en galen Diesel och hur mycket pengar jag skulle få ge till djursjukhuset när de var klara med varandra. Men han satt still. Diesel var hur duktig som helst och iakttog. Mitt hjärta slog i 180 och ägaren till den arga hunden med jättemycket ragg yttrade några små försök att få tillbaka sin hund. Draken morrade och DÅ fick jycken syn på Diesel. Jag rusade i förväg och viftade med kopplet framför jätten, då gick han tillbaka till matte. Hon kopplade hunden och antagligen släppte den igen direkt efter, för strax efter hör jag Kaisa på lilla plan skrika och hojta. Hunden har sprungit in där med. Man undrar hur folk är funtade.
Kaisa berättade sen att den hunden är aggressiv och att hon känt den sen valpstadiet. Den fungerar inte i vanliga grupper. Då har man hunden lös? Självklart.
Kaisa ville bjuda på pangkisar. Björnberg skulle titta förbi, så vi skulle käka middag. Samtidigt som Kaisa säger åt mig att skriva en önskelista får jag syn på MIG-spelet liggandes på bordet. Jag började packa upp det och säger:
- Vilka är med?
- Jag lagar mat, sa Björnberg.
- Då börjar jag då.
- Jag hade då inget val..
Vi satte igång. Det var skitkul, jag utklassade honom totalt och lät honom vinna. Vi hade jättekul och han gjorde allt i sin makt för att få slut på spelet.
- Här är man gentleman och ger dig rätt när du inte svarar helt rätt!
- Nej, du försöker bara skaffa dig vänner.
Kaisa kiknade.
- Nu ska du inte vara sån, sa Björnberg.
- Vänta du bara.
Mitt i middagen hade vi spelat klart. Han vann, men då hade jag redan släppt vinsten tre gånger, så egentligen vann jag. Jag lät honom vinna. Stackarn. Vi åt paj, något jag kallar för renrasig efterrätt, och drack kaffe. Så gott! Jag har inte ens socker i längre. Go Lottie go!
Körlektion 5.
Förra lektionen pratade han och jag om vilka han skulle känna igen på stan. Att det är många som känner igen honom medan han inte har en blekaste om vem det är han är så artig mot. Han sa att sånna som är väldigt tröglärda och de som är motsatsen, snabblärda, är de som har lättast att fastna i huvudet. De vanliga Svenssons glömmer han, vilket är majoriteten. Men se på fan:
- Jag såg dig vara ute med dina hundar häromdagen.
- Jaså? Visst är de fina?
- Ja, det var dem.
- Vad roligt.
- Ja, jag känner igen dig, serru!
Jag frågade inte om vilken kategori han placerade mig i, jag kunde ju faktiskt bli besviken. Men han tycker jag är skicklig, ett ord jag aldrig skulle använda än på ett tag. Men jag tackar och han skrattar medan jag säger:
- HEJA LOTTIE, HEJA LOTTIE!
Det fungerar! Håkan vill köra med mig på kvällar. Hur coolt vore det inte att träna på att köra i mörker?!
Trött.
Jag som var duktig igår och förberedde mig i tid för att komma i säng. Kl 22 skulle jag ha legat - om det inte vore för den där Therése. Vem är den där Therése egentligen? Så söt och det gick inte att sluta prata. Allt är ditt fel!
Present.
Favorit-SJ.
X2000. 95 kr. Man tackar och bockar.
Äventyr på klubben.
- På torsdag fyller jag 20!
- MEN DÅ ÄR JU INTE JAG HÄR!
Han slängde sig på Lottie och gav henne en ordentlig puss på munnen.
- På munnen?!
- Ja, det gör väl inget.
Haha, han tar verkligen alla chanser han får, den rackaren.
Jag och Diesel hade lite svårigheter att gå linförheten, vi har inte tränat på det utan koppel. Och speciellt inte med Freja i leken, det blir väldiga koncentrationssvårigheter. Det gick bra, men inte så bra som matte ville. Ingemar var på mig hela tiden, men något gjorde att jag missade det varje gång. Jaja, mot nya tider.
Draken ville leka med mig innan fikat, så vi släppte henne med Freja och Charlie. Eftersom Draken leker med sin matte så får ingen annan vara med. Freja förstår inte det riktigt, så hon gav inte upp. Hon skulle vara med. Efter en sisådär fem bortstötanden av Draken tappade hon humöret och sa till på skarpen. Jag avbröt, eftersom jag vet hur det brukar se ut efter att min lilla donna "sagt ifrån". Japp, det droppade blod från Freja. Mycket blod. Vi sprang in och hämtade papper och blodet fortsatte forssa. En annan instruktör kom ut och undrade vad det var för blodbad. Äh, bara Draken.. Höhö.
Jag tittade på såret och Draken hade gjort det ordentligt idag igen. Hon hade tuggat till så att örat delat på sig och i mitt stack lilla blodkärlet ut. Jättevackert. Och slutade inte blöda. Det slutade med att vi lindade fast örat till halsen och Victoria fick ta vägen förbi djursjukhuset för att se om de ville göra något åt det.
Victoria vill fortfarande ta hand om Draken vid Lucia, vilket jag är tacksam för. Hon förstår att det inte var med mening. Phew. Vid fikat frågade den äldre damen om vem det var som bet Freja. Hon tittade direkt på Diesel, som låg så snällt vid mig och jag sa direkt:
- Draken.
- Jaså, var det Draken?
- Japp. Hon ville inte att Freja skulle vara med och leka med oss.
- Jahaja. Och det gick så illa?
- Så farligt var det inte, men hennes tänder är lika vassa som andra hundars, så varför inte.
Visst att Draken är en ängel i mina ögon, men det betyder inte att hon är det i verkligheten. Hon är en ängel med två djävulshorn i pannan.
Dam, kvinna, madame, mamma?
Sekunden jag publicerade det senaste inlägget slog det mig att den jag just kallat "dam" var många år yngre än min mamma. Hon kan inte ha varit många år över 40 eller ens fyllda det. När blir man en dam? När man klär sig med skjorta och kontorsbyxor varje dag, eller när man orkar lägga ner energi varje dag på att se yngre ut än vad man är. Om man suger på ordet. D A M. Nästan det fulländade ordet för "damm", vilket man kan jämföra med "gammal". Om man säger det fort ett antal gånger låter det som när James Bond är på väg att göra något dumt i hans filmer och han är ju evigt ung. Dam. Jag lär fortsätta suga.
Kvinna är ett ord jag har svårt för i allmänhet. Det finns de som kallat mig kvinna, MIG. Jag är inte i närheten av kvinna. Är min mamma en kvinna? Det låter mest som en könsbestämmelse, att om man inte en man så är man en kvinna. Den meningen blev väldigt konstig. Mamma är nog ingen kvinna, mer än att hon inte är en man.
Madame har jag två personer jag tycker passar in på ordet. Hon operasångerskan i Tintin, hon som är heltänd på Kapten Haddock. Och mammas kusin Gunilla från Lidingö. De är två madamer. Mamma är ingen madame, hon är alldeles för rosa för det.
Mamma är nog bara mamma. Hon går inte att få in i någon annan kategori. Dam är ett ord jag antagligen hellre använder än kvinna, eftersom det är ett så starkt ord. Är det inte? KVINNA! Det låter starkt. I min värld skulle jag lätt kunna dra likhetstecken mellan kvinna och kärring. Nästa gång Kaisa slår mig för "gul bil" kan jag lika gärna säga kvinna. Blir man inte argare för det ordet än kärring? Om någon kallar mig kärring skulle jag bli lite fnittrig, tror jag. Det är ett öppet ord, men som inte kan menas illa till någon som snart fyller 20. Förresten är jag den enda jag känner för tillfället som använder det ordet.
Skeptisk dam.
- Du förstår att man är skeptisk mot "de där" va?
- Ja, annars kan man ju kasta in handduken. Jag kan inte göra annat än visa upp ett exemplar som inte finns i tidningarna.
- Det var kul att hälsa på en, så man får lite erfarenheter med dem.
Jag gillade hennes inställning. Men jag gillar också att de flesta man träffar hälsar på båda hundarna, sen när man säger rasen, först DÅ häver de ur sig att de är mördarhundar. Det är alltså namnet och inte utseendet som skrämmer, som så många propsar på.
Så kan det gå.
Godnatt.
Nattinatt.
Jag sitter och pratar med Karro om mina käkben. Hon var den jag trodde skulle reagera nästan starkast gällande dem, men icke. Hon tog den som en blomma i november och sa att det inte behöver betyda något speciellt. Härligt. Men nej, inte bra. Och nu kan jag inte slita mig.
Jag ska hålla mig vaken tills Alex skrivit klart i sin blogg. Toaletten ropar på mig, Diesels odörer får mig förstå att det är dags för en promenad. Jag är väldigt trött. Kisar. Godnatt.
Hellördag.
Dagen började med att jag försov mig. Enda dagen jag skulle göra något och jag vaknade en halvtimme innan vi skulle åka. Herre min hatt. Jag rusade, pluttade ögondroppar på Diesel, gav dem mat, slängde i mig lite frukost och tvättade mig. Kaisa var, som tur var, lite sen, så jag hann med att både slänga svartpåsar och träna platsläggning. Iväg mot Skara!
Goldenutställning. Alla som var golden i färgen åkte ut direkt. Fast vi märkte med tiden, vi satt där i sex timmar så vi hann få lite kött på benen, att de inte var fina i kroppen, så färgen spelade liksom ingen roll. Domaren var bra och flera människor var roliga. Unix skötte sig exemplariskt, även fast han bara satt vid sidan om.
När vi väl åkte släppte vi alla hundar vid Köpstan, sen åkte vi till Donken för en välförtjänt lunch. Efter det vidare till Kvänum där vi blev bjudna på fika av Kaisas föräldrar. Rasmus var där, Kaisas systerson. Så söt. Han har kapplapinnar som jag lekte med, kändes som att jag var tillbaka på fritids igen. Vi satte på Kalle Kunskap cd-rom och sjöng sånger med honom, sen Disneydags med Timon och Pumbaa. Skoja inte att Lottie var nöjd.
Mats och Ing-Marie bjöd på pizza. Efter middagen skulle Rasmus in i duschen, då passade jag på att bygga upp ett ordentligt torn till lillkillen som han ska få riva imorgon när han vaknar. Mats sa "woah" när han fick syn på det. Lottie duktig!
Kvällspromenad.
Hundarna rusade in i hissen och när vi var nere så sprang de fort fram till porten. Jag öppnade dem och där stod de. Helt blickstilla. Det regnade ute och ingen av dem ville ta första steget. Jag skrattade och tog med dem ut på en härlig nattprommis. Draken var tokig, som hon alltid blir när det är kyligt, antingen vått-kallt eller blås-kallt. De sympatiskakade med varandra hela tiden, såsom alla gäspar när en väl satt igång. Ju nämre porten vi kom, desto snabbare sprang Draken. Hon hoppade och tjosade framför porten, ville inget annat än in.
Jag ska upp tidigt imorgon. Jag ska åka på utställning med Kaisa och titta på (fel) golden. Vita golden. Inte golden golden. Såsom golden ska vara. För de heter ju inte golden för ingenting. God natt.
Lottie & Alex.
Vi har pratat mycket idag för att vara vi. Det är så mysigt med de dagar som blir såhär, de är både roliga och bra.
Vi har pratat om minnen. Vår tid när vi var singlar samtidigt och träffade två andra singlar. Var det inte i Hallunda, så var det på Blå. Jag gillar dock (Therése..) Hallunda bäst, undra varför. Och vad vi skrattade.
- Hon hade något rosa..
- NEJ, det hade hon INTE.
- Jo..
- NEJ, DET HADE HON INTE.
Alla gånger jag vaknade upp i Hallunda och sprang in i sovrummet, hoppat i sängen, hittat föremål som inte var där tidigare och som egentligen borde ha varit i badrummet. Alla sagda saker, eftersom det inte finns mycket osagt.
Det är tiden man alltid vill tillbaka till. Man vill inte byta ut det man nu fått under åren, utan det räcker med att drömma. Och komma ihåg. Och skratta.
Stekfredag.
Om jag hade haft ett jobb så hade jag uppskattat att det var fredag nu. Allt som folk vill göra på fredagskvällar eller på deras lediga helg, det kan jag göra hela veckorna. Det är tråkigt, jag vill också uppskatta den lediga tiden jag får. Det är ju självvalt, eftersom jag inte blev uppsagd från jobbet, jag gick självmant, men jag ville inte vara ledig så här länge.
I hissen ner stötte jag på en kille och två tjejer som skulle upp och förkröka hos en kompis. Jag skulle ut och gå med mina hundar. Jag vill också förkröka och ha sådär kul eftersom man uppskattar sin lediga tid. Jag vill ha ett jobb. Då är fredagskvällar det bästa i världen.
Facebook.
Hemlös kattunge slut.
Didrik har fått ett hem. Vilken tur. Ett äldre par ute på landet med en äldre katt, de ville ha honom. Det var bra. Lite tråkigt, men det var bra att någon tog honom innan jag gått över gränsen och faktiskt tagit hem honom till mig. Det hade nog inte blivit bra. Tiden var inte rätt. Nej.
Snyggt att jag döpt en katt som inte är min. Hej då Didrik.
Hemlös kattunge forts.
Draken, Diesel och Didrik. Tragiskt.
Underlig tant.
IKEAs låna-ut-avdelning.
Missförstånd.
- Vilka duktiga hundar du har! Jaahaadå!
Han var en väldigt högljudd farbror och jag slutade prata varje gång han avbröt mig, eftersom det inte fanns en suck i världen för mig att överrösta. Han pratade med mina hundar som till slut fick gå fram och hälsa. Han blev Drakens nya bästis, som alla andra som rör vid henne blir, och Diesel skuttade mest runt och brydde sig inte om den högljudda farbrorn. Han frågade vad det var för raser och jag sa "amstaff" och "greyhound". Han såg minsann att det var en springhund, den där.
Efter ett tag frågar han mig som jag uppfattar:
- Vad är de för något?
- Det där är greyhound och det där är amstaff.
- Greyham och Amsta?
Lottie viftade bort det och orkade inte ta diskussionen.
- Precis!
- Vilka fina namn!
Ja herregud, vilken tur att jag kanske aldrig mer träffar honom igen.
Hemlös kattunge.
Men så söt.
Tillägg.
Härliga morgon.
Jag drömde att jag bodde i ett stort hus och hade det där Siemensköket i reklamen där "jag skulle bara ha lite vatten". Undra vem som betalade för det.
Skriva kontrakt.
Väl inne fick jag klä av mig och sätta mig i konferensrummet. Andreas var artig och pratade med mig tills säljaren kom. Han frågade om jag fått jobb och så diskuterade vi trean som jag ville ha egentligen. Han förstod mig och tyckte att jag var lyckligt lottad som fick den här ettan.
När säljaren kom var det en himmelens glad mamma och en artig dotter från Uppsala. De var gulliga och vi diskuterade allt fram och tillbaka. De betalar hyran för november månad, vilket också är snällt.
När jag skulle gå önskade de mig lycka till och:
- Måste bara fråga.. Tänker du riva ner vår fina tapet..?
Haha! Jag lugnade dem, men däremot ryker badrumsdörren fort som attan!
(Hade det inte varit för Therése, så hade jag nog inte hittat hem igen).
Väggklocka.
Det finns inget kallvatten här. Jag stod mitt på morgonen och spolade kallt hur länge som helst, men när jag väl tyckte att det var okej, så var det ljummet när det kom i munnen. Så jag fyllde ett glas och ställde det i kylen. Jag glömde dricka det bara..